"Beskedet om slopat överskottsmål är oerhört efterlängtat."Helle Klein, chefredaktör.

"Jag kontrollmäter var tusende skruv"Lasse Jonsson är maskinoperatör på Bulten i Hallstahammar.

Vår. Då ska Louise Andersson ut på vägarna. Hon har lagt många timmar på att fixa till den röda Cadillacen. På den tiden när Louise fortfarande hette Bosse var mekandet i garaget en flykt från verkligheten i fel kropp. Numera mekar hon för att skapa. Foto: MAGNUS BERGSTRÖM

När Bosse blev Louise

Bosse Andersson var länge en av 
grabbarna på bilmeken i Hallsta-
hammar. En morgon kunde han inte 
fortsätta att ljuga för sig själv. Bosse 
bestämde sig. Samtidigt kom rädslan: skulle det lilla samhället acceptera 
honom som kvinna?

Louise Andersson

  • Är 50 år gammal och jobbar sedan 1984 som biltekniker på Bilia i Hallstahammar.
  • Fördelar med att vara kvinna: Det är så mycket så det är inte lätt att säga. Man är bara så glad att få vara sig själv. Jag är en lyckligare person som kvinna
  • Nackdelar: Man kan bli lite mindre betrodd. Möta fördomar om vad kvinnor kan och inte
  • Den största skillnaden: Humöret förändrades, jag blev en lugnare människa. Det kan bero både på hormonerna och att jag känner mig mer tillfreds med livet.
  • Just nu i mitt garage: En Cadillac från 1971, en Corvette från 1992, en Chevelle från 1969, en DeSoto från 1960, och en Chevy coupé från 1939. Chevyn är det stora projektet inför sommaren.

Byta kön – så går det till

  • Att vara transsexuell innebär att man upplever en könstillhörighet som är motsatt det biologiska kön man har fötts till. Ordet har alltså ingenting med sexualitet att göra. Man kan vara transsexuell och hetero-, homo- eller bisexuell, precis som alla andra.
  • Runt 60 personer i Sverige byter kön varje år. De måste vara 18 år, ogifta svenska medborgare och sterila. Lagen om sterilisering är omdebatterad.
  • Forskning har visat att psykisk ohälsa är vanlig bland transsexuella som inte har opererat sig. De flesta får ett bättre liv efter operationen, men förändringen är ofta psykiskt påfrestande och risken för självmord är fortfarande högre än bland befolkningen i övrigt
  • Den som går igenom en så kallad könskorrigering utreds under minst två år. Den som ska opereras till kvinna får ta hormonet östrogen, som får brösten att växa och kroppsbehåringen att minska, underhudsfettet att öka och gör hyn mjukare.
  • Personen ska leva i den nya könsrollen under minst ett år före operationen. Då skapas ett kvinnligt könsorgan genom att ”man vänder ut och in på det man redan har”, säger Louise. En slida skapas av penisens hud. Nerverna från ollonet görs till klitoris. Om allt funkar går det fortfarande att få orgasm.

Harald Gössing hade hunnit jobba i 20 år när Bosse Andersson klev in i verkstan. Bosse var 23 år då, redan gift och blivande far till två små barn. En snäll kille, men en som höll sig i bakgrunden. Långsmal, mustaschprydd och kortklippt. Lågmäld. Fåordig.

Och så var det något som Haralds fruga sa: ”Bosse. Nä, det stämmer inte. Det är nåt som är fel där.” Han förstod inte vad hon menade.

– Och efter en nyårshelg kom så Bosse med en massa öronringar.

Harald, nu 61, sitter inne på lagret med armarna i kors och vaggar på stolen. Han funderar över hur Gunvor kunde veta så säkert. Öronringarna var bara början. Sen: hormontabletter, läppstift, laser mot skäggväxt, hårförlängning, plockade ögonbryn, rakade ben och en mycket komplicerad plastikoperation.

Nu finns inte Bosse mer. I stället jobbar Harald med Louise. Hon som i denna stund står med blåstället på ute i verkstan i Hallstahammar. Självsäkert småpratar med kunden och byter bromsolja på en blågrå Volvo V70 T.

Man kan säga att Bosses tid tog slut. Att det var oundvikligt. Ibland kallar Louise honom för ”brorsan”. För att skilja på före och efter. ”Brorsan var ingen muntergök direkt.” ”Brorsan var en riktig tråkmåns.” Hon saknar honom inte. Har aldrig velat ha honom tillbaka. Han var en notorisk lögnhals, lurade sig själv i tjugo år.

Bosses barndom var väl okej. Idolen över alla andra: Pippi Långstrump. Stark och rödhårig. Han förstod inte sin avundsjuka på flickorna. Drömde inte om att vara flicka. Jo, kanske långt inne i hjärtat, men det var ungefär som att vilja bli ett rådjur. Lika mystiskt.

Lika omöjligt.

I tonåren förstod han att det var något konstigt med honom. Han väntade på att känslan skulle gå över, men insåg att kroppen drog iväg i fel riktning. Den motarbetade honom, fick honom att gå ner sig i en osäkerhet som bara bilarna kunde lindra. Meka. Hitta delar. Köpa vrak att fixa till. Han lade all ledig tid i garaget. Gömde och befriades från sig själv, några timmar åt gången. Hängde annars med grabbarna. Drack bärs och raggade brudar. Nitton år gammal träffade han en kvinna, blev förälskad och gifte sig. Med henne ville han glömma sin hemlöshet och leva lycklig livet ut.

Så vad hände? Minnet är lite grumligt. Endera dagen började Bosse gå i sin frus garderob. Och det märkte frun. Men stod pall. Blev inte arg. I stället drog frun iväg Bosse till Stockholm för att träffa likasinnade. Hon såg att han mådde bra av det.

Han kunde läsa i tidningarna att nuförtiden gick det att bli ett rådjur, nästan. Människor kunde få hjälp, äta hormoner och operera den kropp som inte alltid stämde med hjärnan. Han visste att sådana behandlingar var till för hans sort men tänkte att det var för sent. Så pågick livet i några år. Hon som fick namnet Louise hade en utekväll i Stockholm då och då, Bosse tog hand om vardagen i Hallstahammar. Han åkte, klädde om, hon levde upp, reste hem, klädde av sig och sjönk. Lite djupare för varje gång.

Och en morgon kom inte Bosse ur sängen. Han gick sönder av att vakna upp till verkligheten och kunde inte få bitarna att fästa en gång till.

”Det kanske bara är att inse att du måste göra det här fullt ut.”

Så sa hon ungefär, hans fru. Och han insåg, och hon hjälpte honom att slåss mot vårdapparaten i två år. Sedan lämnade hon honom. Han stod ensam kvar med växande bröst och krossat hjärta.

Louise stängde dörren till deras gemensamma hus och liv en vårdag i april. När hon flyttade in i den lilla lägenheten några hundra meter från jobbet var hon rädd. En del av vännerna hade redan dragit sig undan, oförstående.

Hon var livrädd för ensamheten. För att så många inte skulle acceptera henne att hon måste flytta ännu längre, till Stockholm som de flesta transsexuella tvangs göra, för att inte barnen skulle fara illa. Barnen var viktigast. Om de blev lidande måste hon lämna stan.

”Det gör inget, du är min pappa i alla fall”, hade dottern sagt, men vem kunde veta vad andra sa till dem? De kom varannan helg. Flyttade hon skulle de inte ses lika ofta, och hon måste sluta på jobbet där hon trivdes så bra.

Visst hade de väl alla varit lite spända inför den där julfesten. Hon hade berättat att hon skulle klä om, komma dit som sig själv. Alla var beredda, utom en, berättar säljchefen Hasse Karlsson. På den tiden var han verkmästare.

– Hon kom och hon såg nästan för kvinnlig ut, tyckte vi. Röd klänning, urringat, mycket smink, högklackat. Hade hon peruk, jag minns inte. Så var det en kille som inte jobbade i våra lokaler som skulle vara med på festen. Och han blev lite chockad.

– Alla bara nickade, men så fick jag syn på honom, säger Louise. Hans ögon var som tallrikar. ”Visst fanken, han vet ju inget.” Och sen när han hämtat sig lite kom han fram. ”Duee …Vad skulle jag säga, har du hållt på länge med det här?”

Ute på lagret vaggar Harald på sin stol.

– Ja, jag kommer ihåg att cheferna frågade ”hur vi tog det” på golvet. Jag undrade hur de ”tog det”. Om cheferna tänkt efter lite hade de kunnat ta det så här: ”I Hallsta har vi Sveriges bästa bilmekaniker – och hon är kvinna”, nånting sånt. Men vadå, vi hade jobbat länge ihop. Det kanske hade blivit en annan grej om hon varit nyanställd. Men det är faktiskt ingen skillnad, hon är samma skrot och korn.

Ledningen diskuterade om Louise skulle gömmas någonstans för att inte störa kunderna.

”Ska vi gå på utseendet när vi bestämmer vilka som får ha kundkontakt tror jag att vi får problem med flera”, sa hon då.

Harald minns också när allt var klart – hur känslig hon var i början. Han kunde gå i verkstan och ropa ”kom hit killar”, och då satt hon kvar och surade i ett hörn.

– Jag menade inget illa mä’t, alltså, jag menade ju henne med.

Kanske var det inte konstigt att Louise var lättstött som tunt porslin. Hon proppade i sig kvinnohormoner och skickades tillbaka i tiden, in i en andra känslosam pubertet.

År 2002 hade hon enligt reglerna levt som kvinna i ett år, och slutligen fått tillståndet. Vaknat upp efter att legat sövd i sex timmar på ett operationsbord på Karolinska. Undrat om det verkligen var sant och insett att ingreppet var gjort.

Hon kände en brusande lycka, inte bara utsänd av bedövningsmedlen som rann in i kroppen från en droppställning vid sängens huvudända, utan också över att vara färdig, hel.

Hon läkte ihop, levde ut i klänningar, spetsar och högklackat. Allt var bra. Om det inte varit för den tomhet som trängde sig på, den som kan drabba dem som har turen att få uppfylla sin högsta önskan: Vad ska jag drömma om nu?

En Stefan från Tornedalen kanske. Ett gult hus på landet. En Chevrolet –39 coupé i garaget att fixa om till en hot rod innan sommaren kommer.

Någon sa till Louise att hon måste sluta med bilar nu när hon fått sin nya kropp. Meka var inget för kvinnor. Hon tänkte ett tag att det kanske stämde. Försökte fundera ut nya intressen. Sen insåg hon att hon gillade att meka. Men hon ville göra det på ett nytt sätt; inte för att fly undan, mer för att skapa.

Huset har flera garage, hon köpte det tillsammans med Stefan för några år sedan. Han fanns på internet. Undrade allmänt och frustrerat: ”Finns det inga biltokiga kvinnor här i världen?” ”Jo.” Vid tredje telefonsamtalet berättade hon om könsbytet.

”Du har din bakgrund. Jag har min”, sa Stefan efter en stunds fundering. ”Det där bryr jag mig inte om.”

Alla tänker inte som Stefan. Ibland träffar de folk som känner igen Bosse och säger elaka saker till Louise.

– Jag har väl dragit en och annan efter golvet, konstaterar Stefan när vi träffas i en paus från lyftkranen som är hans jobb.

– Fast Louise är rätt bra på att bita ifrån själv, så det är inte ofta det behövs.

– Alltså, Louise är en kvinna jag har träffat.Och hon är som vilket fruntimmer som helst.

I verkstaden i Hallstahammar är Louise klar med att serva den blågrå Volvon. Kunden är nöjd. Hon har åkt hela vägen från Stockholm för hon litar inte på mekarna där.

– Hos Louise blir allt riktigt gjort, säger hon.

Stamkunderna är bra. En del andra (”karlar”) kan komma in när hon är ensam i lokalen och fråga var alla mekaniker håller hus. Sånt hände aldrig Bosse. Överhuvudtaget sorteras hon snabbare in bland de okunniga nuförtiden.

Hon har funnit sig sittande i baren på motorkryssningar, snällt lyssnat när männen skryter över sina bilar och i rätt stund ställt frågan som avslöjar överdrifterna. Vissa blir sura. Andra förtjusta. En blev så till sig över hennes motorkunskap att han hängde efter henne i månader med kärleksbetygelser, trots att hon försökte förklara att hon inte var intresserad. Den killen fick så småningom höra talas om Louises historia. Blev han arg? ”Nej, oxtokig!” En sån måste man retas lite med, förklarar Louise, hon hälsar alltid förtjusande om de ses på en bilträff.

Tio år har passerat sedan Bosses tid oundvikligen måste ta slut. Gamla kunder kan fortfarande säga fel, men nu har hon högre tolerans.

Andra vill inte ha med henne att göra. Hon vet att hon är en omtalad person, inte bara i Hallsta, utan inom hela Biliakoncernen.

Men en del av de vänner som tog avstånd har börjat komma tillbaka. De är välkomna, säger hon. ”Det var inte så lätt för dem heller.” Och att det snackas. Den som har bestämt sig för att sluta ljuga kan inte bry sig om sånt. Louise har blivit som Bosses barndomsidol på de här tio åren: stark. Rödhårig med för den delen.

Inne på lagret berättar Harald att hans eget minne av den osäkre yngling som klev in på verkstan 1984 är rätt urblekt vid det här laget. Det enda som finns kvar är en viss försiktighet.

– Nu brukar jag säga ”gomorron flickor och pojkar!”, när jag kommer. Hälsa på Louise först, alltså. Eller så säger jag bara ”gomorron!”. Och det är enda gången på dagen jag tänker på det.


at@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Rösten väcktes i verkstan

Inför maskinerna vågade Helen Sjöholm möta sig själv.

da_1420723889115_skogsjobb.jpg

Hon strider för skogsarbetarna

De rumänska skogsarbetarnaKristina kunde inte tyst se på när de rumänska skogsarbetarna vände hem i vrede.

Behie har fått nytt hopp sedan hon blev kristen. Hon sjunger i kören och får undervisning i en frikyrka. Foto: JOAKIM ROOS

Lever gömd – vill bli sedd

ReportageBehie lever papperslös i Sverige sedan 14 år. Med tiden har hon lärt sig att inte synas.

Foto: SUSANNA FORSELL

Bryggare kan männskan vara

ReportageBritt Lindgren tillverkar sin egen öl.

En färdig barn- och vuxenstol. Foto: Magnus Bergström.

Ett ekonomiskt idiotprojekt i människans tjänst

ReportageDet här är berättelsen om roadracingkillen som krossade ryggen. Och aldrig slutade att drömma.

Girighet

Hur mycket pengar är nog?

ReportageDu är pank och tärningen styr din spelpjäs till ett hotell på Norrmalmstorg. Game over! I Monopolvärlden är spelet slut när en person sitter med alla pengar. I verkligheten har 85 superrika personer lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste har tillsammans. Hur länge till kan vi spela?

Elvira Hadzimesinovic i samtal med Tommy Ngo, montör på Skandiatransport i Malmö. Foto: JESSICA BENTSEN

Elvira lär kamraterna deras rättigheter

Efter operationen skulle hon vara hemma i en månad. Det blev ett och ett halvt år. Läkarens misstag blev en väckar­klocka för Elvira Hadzimesinovic. Hon skulle ta reda på sina rättigheter. Nu får hon andra att göra detsamma.

Foto: HANS PETER BLOOM

Lehån på linjen

En bunt tomtebloss och 25 amerikanska skämttecknare på en skoldans förändrade livet för Lars-Erik Håkansson. Nu får han EWK-priset för sina linjer om världens tillstånd.

Från roadracingförare till rullstolsbyggare. Jalle Jungnell, Jonas Persson och Martin Ekberg fixar med en rullstolsprototyp som ska visas på en mässa i Tyskland.  Foto: MAGNUS BERGSTRÖM

Ett ekonomiskt idiotprojekt i människans tjänst

Jalle Jungnell är så långt från kvartals­kapitalist man kan komma. Så tillverkar han också sina egna ben. Det här är berättelsen om roadracingkillen som krossade ryggen. Och aldrig slutade att drömma.

Hon har Europas storscener som arbetsfält, men också tics som alla andra, berättar maken Svante: ”Hon gör ackord av allt, det blir liksom en liten melodisnutt av ljuden kring oss: vinden, mikrovågsugnen, dammsugaren.” Foto: SUSANNA FORSELL

Tar ton mot falska röster

ReportageHon gick från stammande bruksortstjej till stjärna på Europas fina scener. Malena Ernman vässar sina stämband med kaffe ­– och ger hals mot främlingshatet.

Snart serveras maten i Grillska gården som byggdes i början av 1700-talet. På den tiden var Iggesunds bruk ett järnbruk. De flesta av pappersarbetarna har varit här tidigare och fått sin guldklocka. Foto: LISELOTT RYDBERG SÖRENSEN

Här hyllas veteranerna

ReportageLjusen fladdrar på trappan till den vackra gamla herrgården. Senare på kvällen kommer Kerstin Bohlin och Ingvar Flank att skåla med ett glas Parusso Armando från 2008. De är två av flera som fira­s av i årets veteranfest på Iggesunds bruk.

Pendlar. För att komma till och från jobbet måste Roger cykla över bron mellan Holmsund och Obbola. Foto: ALEXANDRA ANDERSSON ELLIS

Klassiskt hälsolyft i Obbola

Friskvård”En svensk klassiker” är en klassiker för hugade motionärer. Bruket i Obbola har sjösatt en egen variant. Precis som i originalet står skidor, cykling, löpning och simning på programmet. – Efter längre sträckor vill jag ha en rullkebab och öl, säger pappersarbetaren Roger Vängbo.

Spelbilder från förra årets uppsättning av Bruksspelet, där lastbryggan fungerade som scen.   Foto: BRUKSSPELET

Nya toner från Klippans bruk

KulturFärgstarka pappersarbetare, lumpsamlare och direktörer. Inte undra på att musikalen om Klippans bruk blivit en succé. Bruksspelet skildrar livet på fabriken under 1800-talets första hälft.

Under lunchrastens 38 minuter hinner Ted Sjölund både äta och pyssla om plantorna i fönstret. Jorden i den späda solrosplantans kruka verkar vara lagom fuktig. Foto: Rebecka Uhlin

Lunchrum med växthuseffekt

I ett lunchrum på Volvo Lastvagnar i Umeå sträcker sig paprika, chili, tomater och blommor upp mot ljuset. I en pepparkaksburk växer två sorters tobak. De ska bli snus till hösten.

Drömmen blev sann. I dag står Robert Åsbacka vid sina drömmars mål, att vara författare på heltid. Foto: SUSANNA FORSELL

Den hemlige författaren

ReportageDet dröjde innan Robert Åsbacka fick orden på plats. 
I dag har metallarbetaren och diversearbetaren 
uppfyllt sin barndomsdröm. Gjort klassresan med 
litterära förtecken och kallar sig författare.

I Sverige förbrukar vi Foto: LISELOTT RYDBERG SÖRENSEN

Det rullar på – tack vare Katrin

ReportageKatrinefors bruk har inga formsvackor. När andra pappersbruk varslar och lägger ned investerar Metsä Tissue i stället hundratals miljoner i det anrika bruket. Framgången stavas dasspapper.

Foto: SOFIA ERNEROT och MAJA BRAND

Samma problem – olika lösningar

Val 2014Båda vet hur det är att gå arbetslös. De avskyr pratet om arbetslinjen. Är skeptiska mot bemanningsföretag och vinster i välfärd. Trots att de tillhör olika generationer är de lika i väldigt mycket, Gustaf och Johnny. Men på en punkt skiljer de sig åt: Synen på Sverigedemokraterna.

"Det känns som att jag är med och betalar skatt som går till att bygga upp en fabrik som konkurrerar ut mitt eget jobb", säger Mattias Sjöberg. "Jag kan skriva på ett tioårskontrakt i Polen. Lätt. Var jag än hamnar kommer det ändå att bli ett jobb jag måste resa till." Christer Nilsson (t.h)   Foto: IDA FRID

Mattias och Christer bygger upp fabriken som tar deras jobb

Fabriken där Christer Nilsson och Mattias Sjöberg brukade arbeta ligger nu i en skattefri zon hundratals mil hemifrån. I den EU-finansierade zonen fortsätter de att lära polska arbetare de jobb som en gång var deras egna.

Tegeltillverkning är en av de största industrierna i Bangladesh, ett land med 160 miljoner invånare. Men arbetet på bruken är slitsamt.  Foto: KARIM MOSTAFA

Så byggs det nya Bangladesh

ReportageTioåriga Robia håller tag i tegelstenarna hon staplat 
på huvudet och skuttar vant uppför den lilla slätten, med rött damm virvlande runt fötterna.

Varför vill folk titta på våld? ”Säg det. Jag vill själv kolla på våld, men kan inte svara på varför. Jag antar att det kan vara att man får utlopp för den ilska man känner. ’Tänk om jag var den där actionhjälten som bankade skiten ur den där knarksmugglaren’. Jag får en känsla av att vissa kommer till galorna för att fly verkligheten.” Foto: THEO ELIAS

Tryms fritidsnöje: Stryptag amp; soptunnor i skallen

ReportagePå vardagar ser han till att luften vi andas är ren. På kvällar och helger slår han luften ur sina motståndare. Visserligen inte på riktigt, men ändå på blodigt allvar. Möt Trym, den fribrottande ventilationsmontören.

Foto: Brita Nordholm

Från tryggheten på bruket 
till springvik 
på förskolan

Reportage"Svara på detta sms med JA eller NEJ" 
står det i Anne-Louise Johanssons telefon. Är hon snabb kan det betyda några timmars inhopp på ett dagis. Den trygga tillvaron på pappersbruket är ett minne blott.

Foto: VERONIKA LAX

Kim måste fly det sociala spelet

ReportageFör Kim Johansson är fikarasterna ett nödvändigt ont. 
Han vill jobba. Ändå blir det fel. Vi följer honom under 
ett år, lär oss knepen för att komma runt småpratet och 
ser en show om Asperger byggas upp.

Det fanns ett liv före Bahco för Bim Lindqvist. Innan de tunga lyften, innan det nedbrytande jobbet. ”Hade jag då vetat vad som väntat mig …” säger hon i dag dröjande. Uppe vid Bahco rivs fabriken. ”Jag saknar människorna, inte jobbet”. Foto: SÖREN HÅKANLIND

Vad ska vi leva av?

REPORTAGEVi åkte ut i ett land som tidigare var ett industriland men som i dag anses vara någonting annat. Vi reste mellan Enköping och Säffle, via Skinnskatteberg och Töcksfors. Ett land av shopping, osäkra jobb och den ständiga frågan: Vad ska vi jobba med i framtiden?

Säkerhetsbrister. Efter olyckan vid linje tre hittade Arbetsmiljöverket brister i säkerhetsrutinerna på Tunadal. Det var inte tillräckligt tydligt vad som gällde när någon passerade grindarna till någon av maskinerna. Problemen är nu lösta. Rutinerna har blivit enklare och Arbetsmiljöverket har avslutat ärendet. Foto: DAVID SCHREINER

Tom var sekunder från döden

ReportageFredagen före älgjakten vaknade Tom Hassel upp på akuten. Ett knapptryck i rätt sekund hade avgjort att han fortfarande var vid liv.

Freewheelin’ i Fagersta. Jimmy  Koivisto med sin Pia på Hoppets Allé.  Originalskivans omslag plåtades i Greenwich Village i början av 60-talet. Den gul-aktiga tonen användes av bröderna Coen  i inspelningen av filmen Inside Llewyn Davis. Foto: SONIA JANSSON

”Du måste passa på att leva”

ReportageI Fagersta finns en lagerarbetare, Jimmy Koivisto. En man med gitarr, egna låtar och en vilja att säga något. ”Man får inte bli en bitterkuk som bara gnäller.”

Billy Österberg, Joakim Carlsson, Roger Österberg och Daniel Pousette har aldrig känt sig lockade att gå med i facket. Men när fackrepresentanten Kimmo Vaveniemi kom till deras arbetsplats började de fundera. Foto: MAJA BRAND

Facket – vad ska det vara bra för?

ReportageRabatt på bensin och billigare hemförsäkring. Nej tack. När facket argumenterar som vilken kundklubb som helst är det fler som nobbar. Så vad är vitsen med facket? När de äntligen kom för att berätta ville de leka en lek.

F.v. En Crescent 2013 från 1961, bakdel på Puch Dakota från 1970, första året då modellen lackades blå och Lennarts häftigaste objekt: Puch 
Motocross från 1965. Foto: TOMAS BERGMAN

Ett moppeliv

ReportageLennart drömde om en Puch. Men fick en 
Yamaha. Mopedbesvikelsen gnagde. Nu, 30 år senare, har han tagit revansch. Med råge.

Klassiskt snitt. John Holm, pappersarbetaren som blir kvar efter nystarten efter konkursen, visar upp en av brukets stoltheter. Foto: THEO ELIAS

Resan fortsätter på Alstermo bruk

ReportageNär den amerikanska rockgruppen The Killers drar på turné, är det 
med resväskor från Alstermo. Långt 
från rockens underbara värld har bruket repat sig efter höstens konkurs. John Holm får en ny chans att låta brukets namn flyga över världen.

Det tar tid att få i gång ett nytt sågverk. ”Säkert ett år innan det är trimmat. Så det sliter vi med varje dag, att få produktionen att fungera”, säger Anders Nordmark, vd för Stenvalls Trä. Om tre-fyra år hoppas han att Lövholmen ska producera 200 000 kubikmeter per år och ge jobb till 25 personer. Foto: SOFIA WELLBORG

Sågverket som vågade satsa

ReportageNedläggning. Varsel. Konkurs. Kris. Ord som ofta dykt upp i samband med sågverk de senaste åren. Knappast invigning eller uppstart. Men Stenvalls Trä i Piteå vågade satsa under det som kallats ”den värsta krisen på 40 år”.

Dagens träningspass är över och Grevens Liam belönas med en säck ensilage. Dick Holm drömde om att bli bonde som liten, men det blev 28 år på Hallwigs tryckeri i Morgongåva i stället. Hästar har alltid funnits i hans liv. Efter pensionen kan han åka till stallet så ofta han vill. Foto: MAJA BRAND

Inte utan min häst

ReportageEn av Sveriges 85 000 travhästar heter Grevens Liam och går i en hage utanför Heby. Han är inget stjärnskott, men ägaren Dick Holm älskar honom. För Dick handlar det inte om framgång. Det finns helt enkelt inget alternativ – det är hästen eller döden.

Marianne Malm förlorade en son och Anders och Tommie sin bror. Rasmus drunknade i Mälaren hösten 2008, på väg hem från jobbet. På våren, året efter, fick familjen åka med kustbevakningen ut till olycksplatsen och ta farväl av Rasmus. ”De visade var Rasmus hittades. Det var viktigt för oss att se”, säger Marianne.  Foto: PAVEL KOUBEK

Deras Rasmus försvann i vågorna

ReportageBåten sjönk på några minuter. Fyra skogsarbetare kämpade i det kalla vattnet. 30 meter från land var Rasmus krafter slut. Mälaren tog hans liv. För familjen väntade sorg och flera års kamp för upprättelse efter arbetsplatsolyckan.

Foto: VIKTOR FREMLING

Kristina Sandberg ger hemmafrun huvudrollen

PorträttTro inte att det var lyxigt att ”bara vara hemma”. Livets mening kan rymmas i en perfekt sockerkaka. Författaren Kristina Sandberg vill ge hemmafrun revansch.

Vi besökte V-Tab på Hisingen, som måste göra sig av med folk.  Anders Mattsson är en av dem  som riskerar att förlora jobbet.  Foto: JESSICA BENTSEN

Tidningskrisen slår hårt mot tryckerierna

ReportageUpplagorna sjunker och papperstidningarna genomgår sin värsta kris i modern tid. Vi besökte V-Tab på Hisingen, som måste göra sig av med folk. Anders Mattsson är en av dem som riskerar att förlora jobbet. 

Grytgöl i Östergötland har 575 invånare, saknar kyrka men har 900 medlemmar i föreningen. För några år sedan utsågs Grytgöls IK till Årets förening i TV4. ”Ett strålande exempel på vad föreningslivet betyder för ung och gammal”, stod det bland annat i motiveringen.  Foto: TORSTEN LETSER

Förenade av fotbollen

Träbänkar, varm korv och en grön plan för sammanhållningen. Häng med till sju byar i ett strukturomvandlat Sverige som vårdar fotbollens själ.

Mustafa poserar med en av frukterna som man utvinner palmolja av. Han är en av invånarna i Dosan och har varit med i projektet ända sedan det startade. Foto: JONAS GRATZER

Här skördas 
det gröna guldet

ReportageDu köper palmolja nästan varje dag. Den finns i allt från glass till tvättmedel.Det ”gröna guldet” har gett många indonesier ett bättre liv – men är ett stort hot mot miljön. Byborna i Dosan på Sumatra har hittat ett sätt att odla utan att behöva skövla regnskogen.

”Jag vet inte hur många direktörer 
vi slitit ut genom åren”, säger Alf Johansson (t.h.) Här i glatt samspråk med arbetskompisen Sven Nyström, längst till vänster och avdelningens ordförande Mikael Lilja. Foto: OLA HÅKANSSON

Nytt hopp efter lång tid av trubbel

ReportageRottneros har rest sig ur formsvackan. Nya produktkvaliteter och nya kunder ska vända en tioårig ökenvandring.
– Vi ser ljuset i tunneln, säger mekanikern Alf Johansson som varit med 
sedan 1976.

Foto: Lars Dahlstrom

Stum sten ger levande tryck

ReportageI Vikmanshyttan finns landets enda 
industriella stentryckeri. Allt började med att en yngling tappade ett kvitto nånstans i södra Tyskland.

Foto: JOHAN LINDSKOG

”Pappas jobbolycka gjorde mig cynisk”

ProfilenHon har hängt på grekiska bordeller, bland nynazister och hos den 
politiska gräddan. Allt för att kunna visa verkligheter som inte ryms på löpsedlar och i nyhetsprogram. Alexandra Pascalidou pratar om …

Sex inseminationsförsök och otaliga resor till Uppsala gav till slut resultat. I september förra året föddes Alice, familjens första barn.  Foto: Viktor J Fremling

Mamma, mamma, barn i Sandviken

REPORTAGEI ett hus i Sandviken lever mamma, flicka och mamma. Och mopsen Gunnar, hemmets enda man. Linda Stridh och Sofia Larsson lämnade för många år sedan pojkvänner för ett liv tillsammans. Nu vill de att alla ska förstå att de är precis som vilka industriarbetare som helst.

Ska Braviken överleva måste bruket komma på något annat att köra i maskinerna, menar 
operatören Roger Johansson.  Foto: Henrik Witt

Tidningarnas kris slår hårt mot tidningspappersbruken

ReportageTidningspapperet går igenom sin värsta kris i modern tid. När upplagorna sjunker försvinner jobben på bruken. På Braviken stängs snart en maskin. 
Men det finns de som tror att papperstidningen kan överleva.

Ingen trodde på henne, men Barbro Walls envishet gav resultat. I dag kör hon hjullastare och trivs bättre än någonsin. Foto: ERIK ENGLUND

Nu är Barbro en av brukets bästa truckförare

Vad hände sen?Plötsligt stod inte ledningen längre på deras sida. Städerskorna i Iggesund hånades offentligt. Men Barbro Wall gav sig inte. Tillsammans med facket kämpade hon för sin rätt och blev i stället en av de bästa truckförarna bruket någonsin haft.

Helena-mormor-skratt

Mormors hemlighet

De stod så nära varandra. Men varje gång Helena frågade mormor om när hon var liten blev det bara tyst. Här är berättelsen om ett barnbarn som bestämmer sig för att inte ge upp. Och som reser 150 mil från Malmö till Ukraina för att få svar på frågan: Hur gör man upp med Stalin?

Alla frågor om vad det var som hände den där sommardagen snurrar fortfarande runt i Stefan Perssons huvud. En sak står åtminstone klar. Så länge han är huvudskyddsombud kommer det inte att få hända igen. Foto: Kristoffer Pettersson

Aldrig igen – nu jobbar alla åt samma håll på bruket

ReportageSommarens dödsolycka blev en 
väckarklocka i Iggesund. En klocka som lett till extra kurser i riskmedvetenhet och ombyggda, säkrare maskiner.

Två år har gått sedan olyckan när Andreas Larsson brännskadade huden svårt.  Foto: MARIA HANSSON

"Tanken på att få komma hem till familjen höll mig uppe"

Het vattenånga och svåra brännskador över hela kroppen, blodförgiftning och en trasig axel. Att Andreas Larsson skulle komma tillbaka efter olyckan på SSAB i Borlänge för två år sedan var mer än läkarna vågade hoppas på. Men själv gav han aldrig upp hoppet.

Peabs kontorsbygge ”Haga Silva” vid E4:an norr om Stockholm är ett exempel på en byggnad som kunde fått en stomme i massiv trä. Nu blir det i stället stål och betong.

Trähusen som blev betong

ReportageArkitekterna ritade byggnaderna helt i trä. Men de blir ändå uppförda i stål och betong. Industriellt trähusbyggande skulle kunna bli en räddare för en krisande skogsbransch. Men utvecklingen vägrar att ta fart.

Foto: HÅKAN ELOFSSON

Brottsplats: Pauliström

ReportageOrdföranden slängde fram kontoutdragen på bordet. – Var har du fått tag på dem? frågade kassören överraskad. – Jag kommer direkt från banken! Var har du gjort av pengarna? – Ska vi gå ut och röka, sade kassören och reste sig.

Foto: JYOTHY KARAT

’’Volvos lön går inte att leva på’’

Volvo är den sämsta arbetsgivaren i branschen, anser 
Volvoarbetare i tre världsdelar. Shankarappa tjänar 650 kronor i månaden och kan inte försörja sin familj. Och kommer han en halvtimme för sent förlorar han halva dagslönen. 
På Volvo i Indien hungerstrejkade arbetarna för bättre villkor.

"Jag hade då gått hemma med lönegaranti i tre veckor, men alltid trott att det skulle lösa sig", säger  Foto: HÅKAN ELOFSSON

Lättnad i Lessebo när bruket startar om

Vid lucia kom det fruktade beskedet: Konkurs. Men Lessebo bruk har rest sig ur askan förr.

da_1357735468058_sandra_008_sj_130114.jpg

’’Nu hoppar jag upp på morgnarna’’

Vad hände sen?Efter 13 arbetslösa månader och 600 jobbansökningar fick Sandra Lind till sist visa att hon kan.

Foto: STOCKHOLM STADSMUSEUM

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

Sverige har haft politiska fångar. De flesta hamnade på Långholmen. En ung metallarbetare var en av dem.

Hämta mer