"Höj statusen på yrkes­gymnasiet"Helle Klein, chefredaktör.

"En vanlig lördagskväll hände det. Som tur är kan jag skilja på film och verklighet"Krönika, Orvar Säfström.

Jimmy Holmström har jobbat på Vikingsodas lager i snart två år. Jobbet är helt perfekt för Jimmy. Här får han utlopp för sin överskottsenergi. Foto: DANIEL ROOS

Strikta rutiner gör Jimmy säker

Han slogs för att dämpa ångesten. En morgon sänkte han nävarna och gick till jobbet. På lagret fanns en bättre medicin.

Tre procent har adhd

  • Adhd är en förkortning av attention deficit hyperactivity disorder (uppmärksamhetsstörningar och impulsivitet/hyperaktivitet).
  • Cirka tre procent av befolkningen i vuxen ålder visar symptom på adhd. Vanliga kännetecken är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet.
  • Förr trodde man att adhd växte bort. Men studier visar att minst hälften av dem som hade adhd som barn har kvar koncentrationssvårigheter i 20–25-årsåldern. Däremot minskar överaktiviteten och impulsiviteten ofta med åren.
  • Ingen vet exakt vad som är orsakerna till att en person får adhd. De flesta forskare är överens om att både arv och miljö spelar roll, och att det finns en hög grad av ärftlighet.

Källa: Socialstyrelsen

 

Dåligt stöd i arbetslivet

  • I dag får många med en adhd-diagnos bra hjälp i skolan, men fortsätter sedan ut i arbetslivet utan någon form av stöd. Som vuxna har de en ökad risk att bli uppsagda från sina arbeten och byter ofta jobb.
  • En del har svårt att planera och organisera sitt arbete. Andra har bekymmer med att komma i gång med uppgifter och kan inte avgöra vad som är viktigast att göra först.
  • Många människor med adhd är ovanligt kreativa, motiverade och drivna. Ofta kommer de på nya lösningar och tänker utanför ramarna.

På golvet i vardagsrummet i parhuset sitter tioårige Jimmy. I racerfart kör han runt en bil på amerikanska gator medan hastighetsmätaren studsar

fram och tillbaka. Han spelar ett tv-spel som heter Midtown Madness 3. Jimmys mamma och pappa slår sig ner i soffan tillsammans med två socialsekreterare. När de säger att han är psykiskt instabil springer han och hämtar tvättkorgen och drämmer den i bakhuvudet på en av kvinnorna från socialen.

Nu är det lätt att tänka att det har gått dåligt för Jimmy sedan dess. Att han har strulat till det. Kanske knarkat. Rånat. Misshandlat. Men Jimmys liv i dag är allt annat än trassligt. Han vaknar klockan fem varje morgon. Sväljer den vita tabletten som han lagt fram bredvid nycklarna och plånboken. Tar på sig arbetskläderna som han vikt ihop i badrummet. Strumpor, kalsonger, t-shirt, tjocktröja och byxor. Ryggsäcken har han satt i trappan som leder ner till ytterdörren, så att han snubblar över den. Då kommer han ihåg att ta med den till jobbet. Annars är det kört.

Ett stilla regn över Upplands Väsby. Inne på lagret lyfter sjuttonårige Jimmy Holmström bruna pappkartonger fyllda med kolsyrepatroner. Över hans huvud dinglar en liten glittrande discokula. På väggarna sitter lappar med instruktioner precis överallt. Vad som ska finnas i hyllorna, hur patronerna ska rengöras, vilka telefonnummer som ska ringas när det blir problem. Jimmys adhd gör att han behöver struktur.

Adhd? Kanske dyker några andra ord upp. Aggressiv. Dum. Hopplös. Dålig. Och visst har Jimmy varit arg. Vält skolbänken upp och ner. Slagit handen genom dörren. Dängt sin pappas huvud i väggen.

Ända sedan Jimmy gick i sjätte klass har han varit säker. Han ska inte gå gymnasiet. Orkar inte. Skolan var ett ställe som han fördrev tid på. Vandrade omkring i korridorerna, rullade en penna mellan fingrarna och stirrade på väggklockan. När det var fint väder gick han inte dit över huvud taget och ingen ringde när han inte dök upp. Lärarna hade gett upp för länge sedan.

– Alla måste sitta stilla i skolbänken. Men alla ska inte sitta stilla på kontor resten av livet, säger Jimmy.

Regnet har tilltagit. Ett dovt muller närmar sig. Jimmy har ställt in de sista kartongerna i burarna som ska skickas ut till livsmedelsbutiker i hela landet. Jimmy har svårt för att känna när han är utmattad, en av avigsidorna med att vara hyperaktiv. Han kan slita i tolv timmar för att sedan falla ihop på soffan. Och hade han inte blivit tillsagd att sätta sig ner hade han kunnat lyfta kartonger i ett dygn. När Jimmy var yngre kunde han cykla oavbrutet i sex timmar och sedan kräkas i bilen hem. Något pumpar på inom honom, som inte går att kontrollera. Hjärnan förstår inte att kroppen blir trött.

Som ny på jobbet sa Jimmy ingenting om sin adhd. Efter några veckor var han tvungen att åka till sin läkare på barn- och ungdomspsykiatrin för att få ett recept på ny medicin. Hans arbetskamrater undrade varför och reagerade inte särskilt när han berättade om sin diagnos. Jimmys beteende finns på ett papper och därför är det avvikande.

– Men vi är alla annorlunda, med eller utan diagnos.

Här på lagret på Vikingsoda har han varit sedan i januari förra året och det som började med en praktikplats har nu blivit en fast anställning. Som han har längtat, Jimmy. Jobbet passar honom. Alltid finns något att fixa med och saker måste bli gjorda omedelbart.

– Sedan Lennart kom hit har det blivit en jävla ordning.

Lennart är produktionschef och lite irriterad. Förargad på människors inskränkthet och förutfattade meningar. Och är det någon som vet så är det Lennart. Han har själv en dotter med adhd. Han har träffat så många som tänker att personer med adhd är svårstyrda, eller bara jobbiga i största allmänhet. Dumma i sina huvuden.

– En diagnos behöver inte påverka jobbet på något sätt. Arbetsgivare borde ge människor en rättvis chans, säger Lennart.

Man kan undra när det vände. När Jimmy slutade att slå mot sin mamma och pappa. När han lade av med att se sig om över axeln efter hotande fienden. Balkongdörren är öppen och långt bort hörs bilarna på den stora vägen vid Rotebro pendeltågstation. På bordet ligger en liten brun flaska med D-vitamindroppar och en ljusblå napp. Jimmy pillar på sin förlovningsring.

– Det var när jag träffade henne, säger Jimmy och nickar mot Andrea.

Då var Jimmy femton år och hans knogar var blodiga och variga av alla slag. Andrea hämtade bomull och sprit och gjorde rent. ”Shit”, tänkte Jimmy. För han var inte riktigt van vid att någon ville väl. Visst hade han fått kärlek. Haft två föräldrar som gjorde allt de kunde. Försökte och försökte. Men de ville tvinga honom till skolan, det sista stället Jimmy ville vara på.

När Andrea ber Jimmy gå ut i köket och hämta ett glas vatten och telefonen, kommer han tillbaka med ett glas vatten och tittar frågande när Andrea undrar var telefonen är. Många människor med adhd har dåligt närminne. Men sådant som har hänt för många år sedan kan Jimmy berätta om hur länge som helst. Som första gången han skulle till dagis och han satt i vagnen och tittade sig omkring i villaområdet. Minns den gula brevlådan och busshållplatsen. Hur han vände sig om för att ivrigt säga något till sin mamma, precis där vägen svänger.

– När du började med musiken, det var ju då det blev bättre, säger Andrea.

För ett par år sedan fick Jimmy låna en mikrofon av några kompisar. Efter det har Jimmy skrivit låt efter låt. Fått ut allt, som han säger. Vreden och sorgsamheten.

– Jag har varit arg jävligt länge. Men det börjar gå över.

Ibland äter Jimmy rödvinssås. Närmare än så kommer han inte alkohol. Han har inte druckit något sedan en kväll för tre år sedan då han på mindre än en halvtimme hällde i sig en hel flaska ren sprit. Kanske drack han några öl också, han minns inte riktigt. Över fyra promille hade han i blodet när han kom in till sjukhuset, tillräckligt för att aldrig vakna igen. Jimmy spydde blod hela natten. Självmedicinering kallar han det. Han har flera kompisar med adhd som också har sysslat med det. Druckit och tagit droger, för att ingenting annat hjälper.

– Vi ville bara döva ångesten.

Nu är det länge sedan han fick ett riktigt utbrott. Senast var när Jimmy hade fått sin vinröda mopedbil, ett litet fordon med två sittplatser. Som han hade väntat och väntat. När han äntligen skulle få ta den på sin jungfrufärd kom det plötsligt tjugo centimeter snö. Jimmy hade inga vinterdäck och fick inte köra. Han blev vansinnig och slog ett stort hål i dörren till sitt rum.

Den mest storartade insatsen gjorde mopedbilen vid tvåtiden på eftermiddagen den sjätte oktober förra året. Då åkte Jimmy och Andrea till Karolinska sjukhuset. Andrea hade haft förvärkar i över en vecka. Klockan elva på kvällen började Jimmy kräkas. Han har diabetes och plötsligt sjönk blodsockret snabbt. Precis när Elvira skulle födas blev han tvungen att rullas ut från förlossningsrummet och vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mitt i natten väcktes Jimmy av att telefonen pep.

– En sjuttonåring på barnakuten som skriker att han har blivit pappa. Personalen trodde väl att jag var galen.

Nu brakar det loss. Björkarna vajar fram och tillbaka i den fuktiga vinden. Enda stunden på dagen som Jimmy känner av den illvilliga rastlösheten är vid tvåtiden. I väntan på nya beställningar som ska packas. Då kryper det i Jimmy. Men det kan inte jämföras med känslan han hade på de oändliga lektionerna i skolan. Eller hur det var innan han fick rätt medicin.

Jimmy hämtar tjocktröjan i skåpet. Han behöver någon som berättar när kafferasten börjar, när det är tid för lunch, exakt vad som förväntas. På jobbet vet Jimmy vad som gäller och här vill han vara kvar så länge som det går. Kanske bli chef, som Lennart. Vara ute på lagret och se till att allt flyter. •

Fotnot: Här hittar du bloggen som Jimmy driver tillsammans
med Linus och Simon.

Text: KATRIN SVENSSON

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Pavel Koubek

Svingar klot efter jobbet

När barnen bodde hemma fanns varken tid eller pengar. Men så fick Elisabeth Ringqvist jobb inom industrin, barnen flyttade ut och hon köpte klot och skor igen. Nu spelar hon i klubb och den 21 maj är det hennes tur i bowling-SM för metallare.

Foto: David Lundmark

Gäddfiske och pissväder

FiskeMontören Conny Lekmyr älskar att fiska, men avskyr fisk. DA följde honom på jakt efter gäddan, den "svenska sötvattenskrokodilen". Det är lugnt och varmt - "svenneväder", fnyser Conny.

Pierre Kronberg, 25, är en av bara fyra under 30 år på Hallstavik. Foto: David Lundmark.

Att vara ung på jobbet

Reportage"När det snackas politik på rasterna, märks det helt klart att man är yngst", säger 25-årige Pierre Kronberg på Holmen Hallstavik.

Carina Johansson granskar utlåningen. Foto: David Lundmark

När kommer Zlatan tillbaka?

EGET BIBLIOTEKSå fick eldsjälen Carina Johansson fart på läsningen på Nobia i Tidaholm.

Foto: Viktor Fremling

Modets drottning abdikerar

Som H&M:s chefsdesigner har Margareta van den Bosch klätt både Madonna och stora delar av svenska folket.

Foto: Sören Håkandlind

Vad ska vi leva av?

REPORTAGENu är avtalsrörelsen igång på allvar igen, det kommer att som vanligt att bli ett manglande om löner, övertidsersättning, pensioner. Men det finns också en bakomliggande, molande fråga: vad ska vi jobba med i framtiden? Harald Gatu ställde den under en resa genom industrisverige 2014. Nu kan du lyssna på reportaget.

De är världens 10 rikaste personer. Se bildspel här.

Hur mycket pengar är nog?

ReportageDu är pank och tärningen styr din spelpjäs till ett hotell på Norrmalmstorg. Game over! I Monopolvärlden är spelet slut när en person sitter med alla pengar. I verkligheten har 85 superrika personer lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste har tillsammans. Hur länge till kan vi spela?

Rally. Foto: Jan Nordström

Fritiden går i hundra knyck

MotorfrälstAllt började med en Volvo Duett när Uffe Eriksson var tio år. I fjol blev han svensk mästare i rallycross – nu tar han sats i en ny sits.

Rockhammar har 46 anställda varav 40 är pappers­­arbetare. Foto: David Lundmark

"Vi bygger faktiskt en helt ny fabrik"

Det sjuder av optimism i Rockhammar. Nu byggs en ny produktionslinje - en del av ägaren BillerudKorsnäs 900-miljonerssatsning.

Foto: David Lundmark

Hon älskar att ta sig vatten över huvudet

Resan till andra sidan jorden blev starten för något som nu slukar hennes fritid. Camilla Sånebo Hellman är såld på dykning – DA följde med henne under vattnet.

Sebastian Kallionpää har spelat boule så länge han kan minnas. Första gången han tävlade var han sju år. Foto: David Lundmark.

Träffar bakom bruket

Sebastian Kallionpää spänner blicken i grusplanen bakom farsans jobb. Armen svingar framåt och fingrarna släpper klotet. Klang! Stål möter stål i en klockren träff. Välkommen till Oppboga Boulesällskap.

Michael Gustafsson

Stålmannen som gillar motvind

KitesurfningDet går inte en dag utan att han tittar ut och noggrant noterar vad vädergudarna har att erbjuda. Michael Gustafsson är Scanias egen stålman vars enda kryptonit är vindstilla dagar.

Ojnareskogen

Foto: Karl Melander

Striden om kalkbrottet

ReportageEn öken? Eller förutsättningen för liv? 
En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland 
hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

Maya Westman provkör en skotare på visningsdagen i Kalix. Jakob Pessa från skogsmaskinsinriktningen hjälper till. Målet med dagen är att locka elever till skolan. FOTO: DAVID LUNDMARK

Succéskolan lockar inte

Hotad utbildningNästan alla som lämnar utbildningen får jobb. Ändå ligger hot om nedläggning över Kalix naturbruksgymnasium. Ska skolan finnas kvar behöver den fler elever.

Foto: Sofia Ernerot

Nu ska Martin bli Andrea

LivsbeslutEn 41-årig metallarbetare i en liten svensk stad kan inte ljuga längre. Martin vill berätta sin historia för er.

Två läsande verkstadsarbetare. Stefan Löfgren lyssnar när Anders Olofsson berättar om när han ville köpa en bok av Alice Munro: ”Expediten ville inte rekommendera någon till mig eftersom Munro uppskattas mest av kvinnor. Jag gav mig inte, men utan resultat. I stället tipsade hon om Johan Theorin för spänningens skull, ett helt okej tips. Men ändå häpnadsväckande att jag inte fick köpa Alice Munro.” Foto: Niklas Maupoix

"Det här är ingen jävla bokklubb"

Boken som BildningEn gång i månaden träffas de på puben för att 
byta böcker med varandra. Utan litteraturen vore 
vi ingenting, säger de. Absolut ingenting.

11
Carina Engman, revy, Dagens Arbete

Med uppdrag att roa

Carina Engman skiftar mellan pappersbruket och scenen och får hela bygden på gott humör.

Strejkerna i Kina

Foto: Lou Linwei

”Jag känner mig som en maskin”

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren försökte blåsa Zhu Xinhua på intjänad pension fick han nog.

Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Rösten väcktes i verkstan

Inför maskinerna vågade Helen Sjöholm möta sig själv.

Helena-mormor-skratt

Mormors hemlighet

De stod så nära varandra. Men varje gång Helena frågade mormor om när hon var liten blev det bara tyst. Här är berättelsen om ett barnbarn som bestämmer sig för att inte ge upp. Och som reser 150 mil från Malmö till Ukraina för att få svar på frågan: Hur gör man upp med Stalin?

Foto: HANS PETER BLOOM

Lehån på linjen

En bunt tomtebloss och 25 amerikanska skämttecknare på en skoldans förändrade livet för Lars-Erik Håkansson. Nu får han EWK-priset för sina linjer om världens tillstånd.

da_1420723889115_skogsjobb.jpg

Hon strider för skogsarbetarna

De rumänska skogsarbetarnaKristina kunde inte tyst se på när de rumänska skogsarbetarna vände hem i vrede.

Behie har fått nytt hopp sedan hon blev kristen. Hon sjunger i kören och får undervisning i en frikyrka. Foto: JOAKIM ROOS

Lever gömd – vill bli sedd

ReportageBehie lever papperslös i Sverige sedan 14 år. Med tiden har hon lärt sig att inte synas.

Foto: SUSANNA FORSELL

Bryggare kan männskan vara

ReportageBritt Lindgren tillverkar sin egen öl.

En färdig barn- och vuxenstol. Foto: Magnus Bergström.

Ett ekonomiskt idiotprojekt i människans tjänst

ReportageDet här är berättelsen om roadracingkillen som krossade ryggen. Och aldrig slutade att drömma.

Elvira Hadzimesinovic i samtal med Tommy Ngo, montör på Skandiatransport i Malmö. Foto: JESSICA BENTSEN

Elvira lär kamraterna deras rättigheter

Efter operationen skulle hon vara hemma i en månad. Det blev ett och ett halvt år. Läkarens misstag blev en väckar­klocka för Elvira Hadzimesinovic. Hon skulle ta reda på sina rättigheter. Nu får hon andra att göra detsamma.

Från roadracingförare till rullstolsbyggare. Jalle Jungnell, Jonas Persson och Martin Ekberg fixar med en rullstolsprototyp som ska visas på en mässa i Tyskland.  Foto: MAGNUS BERGSTRÖM

Ett ekonomiskt idiotprojekt i människans tjänst

Jalle Jungnell är så långt från kvartals­kapitalist man kan komma. Så tillverkar han också sina egna ben. Det här är berättelsen om roadracingkillen som krossade ryggen. Och aldrig slutade att drömma.

Hon har Europas storscener som arbetsfält, men också tics som alla andra, berättar maken Svante: ”Hon gör ackord av allt, det blir liksom en liten melodisnutt av ljuden kring oss: vinden, mikrovågsugnen, dammsugaren.” Foto: SUSANNA FORSELL

Tar ton mot falska röster

ReportageHon gick från stammande bruksortstjej till stjärna på Europas fina scener. Malena Ernman vässar sina stämband med kaffe ­– och ger hals mot främlingshatet.

Snart serveras maten i Grillska gården som byggdes i början av 1700-talet. På den tiden var Iggesunds bruk ett järnbruk. De flesta av pappersarbetarna har varit här tidigare och fått sin guldklocka. Foto: LISELOTT RYDBERG SÖRENSEN

Här hyllas veteranerna

ReportageLjusen fladdrar på trappan till den vackra gamla herrgården. Senare på kvällen kommer Kerstin Bohlin och Ingvar Flank att skåla med ett glas Parusso Armando från 2008. De är två av flera som fira­s av i årets veteranfest på Iggesunds bruk.

Pendlar. För att komma till och från jobbet måste Roger cykla över bron mellan Holmsund och Obbola. Foto: ALEXANDRA ANDERSSON ELLIS

Klassiskt hälsolyft i Obbola

Friskvård”En svensk klassiker” är en klassiker för hugade motionärer. Bruket i Obbola har sjösatt en egen variant. Precis som i originalet står skidor, cykling, löpning och simning på programmet. – Efter längre sträckor vill jag ha en rullkebab och öl, säger pappersarbetaren Roger Vängbo.

Hämta mer