”Orimligt att ansvaret läggs på den drabbade”Helle Klein, chefredaktör.

”Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”Daniel Mathisen om Per Wirténs Augustprisnominerade reportagebok ”Är vi framme snart?”.

”Du var ansvarig för hennes vård i två år. Under 381 av dessa dygn höll du henne bunden i spännbälte.” Under rättegången i Millenniumtrilogins sista del, Luftslottet som sprängdes, drar Lisbeth Salanders advokat fram de hemligstämplade journalanteckningarna från Lisbeth Salanders tid på St Stefans.

Flickornas brott: OLYCKA

Flickor som skadar sig själva behandlas som brottslingar. Hotas eller spänns fast tills de slutat fantisera. I konsten, i filmen, i boken försöker de berätta. Men vem tror på den som är sjuk?

Vinn boken Slutstation Rättspsyk

Vi lottar ut tre exemplar av Slutstation rättspsyk. Gå in på vår tävlingssida och anmäl ditt intresse. Skicka in senast den 1 juni .

 

Jag insåg att ingen skulle tro mig om jag försökte berätta. Och det fick man ju höra också: ”Du är patient, vem ska tro på dig?” Jag försökte skrika; ”Jag ska berätta för någon, jag ska låta världen få veta vad ni har gjort!” Men de bara skrattade åt mig, stängde dörren och låste. Alla gick därifrån och lämnade mig, ensam och fastspänd./Elin.

Hon heter Anna Odell, går första året på Konstfack i Stockholm, och den här dagen ska något särskilt hända.

Jag får långt senare bara små fragment berättade för mig. Mer vill hon inte säga.

Så jag försöker se henne framför mig, en otydlig gestalt längs stadens gator. Kanske går hon, eller sitter på en cykel, kanske är hon på väg hem.

Det är vid Liljeholmsbron det sker. Hon möter en bild. Bilden av en annan kvinna. En kvinna som bär ett klädbylte i händerna, och människor som har stannat hos henne för att försöka ge hjälp.

Och Anna Odell beskriver ett hopp som för henne tio år bakåt i tiden. Att hon just nu passerar en spegelbild av sig själv.

Där började idén födas. Att den skulle sluta med att hon själv stod på samma plats några år senare, som en spegel av den spegel hon just passerat, visste hon inte då.

Inte heller att hon skulle ställas inför rätta, eller användas som exempel på den förtryckande kultureliten i socialminister Göran Hägglunds kampanj om ”Verklighetens folk”.

En kväll när allt det där har passerat sitter jag i en liten sal i Kulturhuset och hör Anna Odell berätta om sitt arbete. Hur hon talade med en advokat och vårdföreträdare om hur hennes agerande kunde komma att tas emot. Att hon filmade intervjuerna och klippte ihop det hela till en film när den spelade psykosen, som också filmades på avstånd, väl var genomförd. Hon visar små bitar, hur scenerna varvas med andra där hon ligger fastspänd i en bältessäng. Det blev hennes konstverk, hennes examensarbete.

Hon hade hoppats att det skulle kunna leda till diskussioner om vården. I stället blev hon det stora samtalsämnet i veckor. I tidningar, vid fikabord, på internetforum och bloggar:

”Vi är nog många som inte bara ser att hon får en räkning, utan också kanske möjlighet att spendera lite tid för att tänka efter vad hon egentligen gjort, t.ex. i ett fängelse.”

”Man borde köra tillbaka människan till Liljeholmsbron och slänga ner henne. Kan bli lång videoinstallation: hoppet, nedslaget, bärgningen, obduktionen (givitvis så närgånga bilder som möjligt), begravningen, kremeringen och till sist spridningen. Ett totalkonstverk helt enkelt.”

De där veckorna undrade många vad Anna Odell ville ha sagt. Att vården inte kunde genomskåda en spelad psykos? Att konstnärer får bete sig hur som helst? Vad det än var hamrade rösterna om att hon skulle ha sagt det på något annat sätt. Vi lever i en demokrati. Det finns massor av sätt att göra sin röst hörd.

Gör en anmälan. Ring en politiker. Skriv en insändare.

Anna Odell tillbakavisade uppgifterna att hon skulle ha slagit dem som tog hand om henne. I övrigt var hon tyst, ända tills verket var klart.

En månad senare trängde sig en annan ung psykpatient fram i larmet. Den 27 februari 2009 hade hon biopremiär. Hon analyserades utifrån och in, från alla tänkbara perspektiv utom möjligen ett. Vårdens övergrepp. Flickan låg fastspänd i bälte under sin trettonde födelsedag. Den natten slutade hon tala med läkaren som höll henne fången, som en födelsedagspresent till sig själv.

Selen stramade över bröstkorgen. Hon låg på rygg. Händerna var låsta vid sängkanten på vardera sidan av höften. (…) Hon hade upptäckt att det bästa sättet att hålla ångesten borta var att fantisera om något som gav henne en känsla av styrka. Hon slöt ögonen och frammanade lukten av bensin.

Kanske känner du igen texten.  De två åren inspärrad, inte på St
Görans (dit Anna Odell fördes och lades i bälte), men väl ”St Stefans” skapar Lisbeth Salander som vi lärt känna henne. På sjukhuset bältas hon som straff tills hon ”slutat fantisera”. Resten vet du. Salander tappar tilliten där under bältet och doktor Peter Teleborian. Skapar sina helt privata lagar utifrån egen moral och slår tillbaka mot makten.

Hon är förstås påhittad. Den behandling hon utsattes för skulle aldrig kunna hända i verkligheten. Det vet både du och jag.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skulle kanske invända att de vet mer än oss.

I tonåren var de två av de självdestruktiva flickor som ansågs för svåra för psykiatrin att hantera. De tillhörde gruppent unga kvinnor med självskadebeteende, kvinnor som beskriver en inre smärta, som dämpas när kroppen gör ont. Gruppen växte under början på 2000-talet. Varför finns inga klara svar på, och forskningen om hur de ska hjälpas är bristfällig.

Sofia och Thérèse var 16 respektive 23 år gamla när alla vägar till vård ansågs uttömda, och remisser skickades om att de skulle till slutstationen: rättspsykiatrisk klinik. De hade inte begått några brott, utgjorde ingen fara för andra. Ändå skulle de spärras in och leva tillsammans med dömda brottslingar; psykopater, mördare och sexualförbrytare.

Av olika anledningar blev det inte så. Och i dag lever de andra liv i nya roller. Sofia är en sjuksköterska som läser till jurist, Thérèse beteendevetare. Tillsammans försöker de hjälpa de unga kvinnor som inte hade samma tur som dem.

En av dem de lärt känna är Elin, hon som inleder den här texten.

Enligt hennes berättelse började hon skada sig själv i tonåren. När hon var 18 år hade hon bestämt sig och försökte begå självmord. Försöket misslyckades och hon hänvisades som ett hopplöst fall till rättspsyk i Sundsvall.

Hundra mil hemifrån blev hon visiterad, fråntagen sina kläder och visad till en cell. Här gällde nya regler för Elin, tjejen som inte begått något annat brott än att inte vilja leva. När hon skadade sig kunde hon hånas och straffas. Isoleringscell och bälte. Vid ett tillfälle sparkade hon en av de provokativa vårdarna.

– Dagen efter hade jag fortfarande märken efter deras grepp. Flera stycken brottade ner mig i bältessängen där de spände fast mig och sa: Du ska få ligga där tills dina sår har läkt. Det är ingen mening att du skriker, för det är ingen som hör dig.

Det var då hon vrålade det där att världen skulle få veta hur de behandlade henne. Och fick svaret att ingen kommer att tro en patient.

Kanske hade vårdarna rätt i det. Men Sofia Åkerman och Thérèse
Eriksson har ansträngt sig för att hitta bevis.

De kan visa hur rättspsyk i Sundsvall mellan 2002 och 2010 experimenterar med hot och bestraffningar som behandlingsform för självskadare. Vårdarna är frånvarande. Kvinnorna (varav vissa utsatts för övergrepp) får tillbringa mer tid med de dömda patienterna (varav vissa begått sådana övergrepp) än med personalen. Den som skadar sig bestraffas för att lära sig ta konsekvensen av sina handlingar.

Underliggande hot om fler tvångsåtgärder och förlängd vårdtid ska få dem friska. Där finns Linda som isoleras med en hockeyhjälm på huvudet. Camilla vars händer som straff stängs in i låsbara ”handskar” (läderpåsar) under tre månader (hon får ta av dem när hon ska äta och duscha). Rebecca som sitter instängd på isoleringen i veckor, bara i sällskap av en bältessäng, plåttoalett, och sin egen panikångest. (Hon dog senare till följd av självskador.)

Tvångshandskar och hockeyhjälmar är olagliga tvångsåtgärder. Isolering och bältesläggning är tillåtet under särskilda omständigheter. Aldrig som bestraffning.

Sofia och Thérèse samlade journaler, dagböcker och vittnesmål från 28 kvinnor. Anstalten besvarade kritiken med att man kunnat visa goda resultat. Kvinnor som övrig vård stått maktlös inför hade slutat att självskada sig i Sundsvall.

Av de unga kvinnor som Sofia och Thérèse följt och som skrivits ut säger flera att de hellre tar sina liv än söker hjälp igen. De fortsätter att skada sig men syns inte i någon statistik. En grupp har slutat skada sig, men att de mår bättre på grund av behandlingen i Sundsvall finns inga bevis för, och de beskriver tiden där som ett trauma de fortfarande lider av. En grupp började skada sig igen direkt efter utskrivning och vårdas på andra ställen. Några är döda.

Anna Odell var 19 år när hon för första gången togs in på vuxenpsyk. Om de åtta år som följde vill hon inte berätta mer än nödvändigt. I sitt sommarprat i P1 visar hon små brottstycken. ”Det är viktigt att stå på god fot med vårdarna.” ”Om du inte ligger still blir det bälte”. Och hon beskriver den råa känslan efter en tvångsåtgärd när hon inte vill äta medicin, hur hon jagas i korridoren, blir fasttagen och medicineras på golvet.

När hon nu i konstens namn provocerade fram samma tvångsåtgärder hon utsatts för tio år tidigare, hade hon en plan. Morgonen när hon vaknade upp på St Görans förklarade hon att psykosen var spelad, och försökte få till ett samtal med personalen. Hon ville inte skilja ut någon som ond eller god. Hon ville vända på maktperspektivet. Förklara för läkaren som man gör för patienten, att det hon upplevt som kränkande gjorde man för att hjälpa henne. Hon ville få vården att få syn på sig själv och sin maktställning, förklarade hon i radioprogrammet.

Psykiatrin har räddat mitt liv säkert många gånger om, tack vare att den har makten att ta ifrån en människa hennes rättigheter, makten att rädda liv. För det gör psykiatrin, räddar liv. Men, och det här är viktigt, makten kan också missbrukas, för makten kan bli blind.

Anna Odell fick inte till någon dialog. Hon polisanmäldes. I en tidning kunde hon läsa hur överläkaren David Eberhard sa att om hon tyckte att det var så roligt kunde hon komma till honom så skulle han personligen spruta henne med Haldol (antipsykotiskt läkemedel): ”Det blir en fin liten installation.”

Få höjde på ögonbrynen över att en överläkare uttryckte sig så. Hon hade ju hånat pressade yrkesutövare, kanske till och med äventyrat liv genom att uppta samhällets små, små resurser. Enskilda debattörer försökte diskutera det oroväckande i att resurserna på psykvårdens akutintag i ett slag avslöjades som så väldigt små, men den elden tog sig inte.

Kampanjen om Verklighetens folk följde, och Göran Hägglund pekade ut Anna Odell som en del av en högtravande kulturelit.

Vid det laget låg åtta rapporter med beskrivningar av olagliga tvångsåtgärder från rättspsyk i Sundsvall hos den myndighet som Göran Hägglund är högst ansvarig för; Socialstyrelsen. Myndigheten agerade inte.

Läkarna i Sundsvall tyckte att de gjorde rätt. Och oavsett vilka bevis Sofia och Thérèse lade fram vägde läkarnas ord tyngre.

Vad krävs för att stoppa en läkare? Om en sån som Lisbeth Salanders förtryckare Peter Teleborian skulle komma förbi, vad skulle egentligen hindra honom?

– Det vi inte lyckas få folk att förstå är att tvångsmedlen inte i första hand har använts som skydd, säger Sofia Åkerman när vi talas vid.

– De har använts som straff. Det framgår tydligt av både journalhandlingar, vittnesmål och myndighetsbeslut. Det har varit svårt att inse hur man kan vara så fruktansvärt utsatt, rättslös, maktlös i ett land som Sverige. Så nej, jag kan ärligt säga, jag litar inte på att patienterna är skyddade mot Teleborian om han dyker upp.

I augusti gick Socialstyrelsen ut med siffror om att unga kvinnor är den grupp som oftast blir fastspända med bälte på sjukhus. Någon förklaring till varför det är så kunde inte ges. Då hade det gått två år sedan rättegången mot Anna Odell ägt rum. Under den kom det fram att vårdare trott att hon var mycket yngre än hon var, och att hon hade utsatts för sexuella övergrepp, säger hon när vi ses.

– Är det rimligt att spänna fast en sådan person med särade ben i en bältessäng?

Hon fick med tiden många inbjudningar att föreläsa om psykiatrin. Den stora samhällsdebatten uteblev däremot. Själv är hon egentligen inte heller intresserad av att debattera.

– Jag vill lyfta fram en bild. Sen får man tänka själv.

Hon fälldes för sina brott. Hon hade inte, som det sades i början, slagits och bitits, men hon hade gjort våldsamt motstånd. Räkningen som sjukhuset skickat avslogs, den enda kostnad rätten kunde ringa in var 35 kronor för injektioner av lugnande medel. Hon dömdes till dagsböter.

Rättspsyk i Sundsvall kom lindrigare undan. Åklagaren inledde förundersökning och la ner den igen. Fyra läkare varnades sammanlagt sex gånger av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, och Socialstyrelsen riktade upprepad kritik. Örfilar på papper som inte innebar mycket i praktiken.

Företrädarna för kliniken tycker inte att några fel har begåtts, men tar sedan 2010 inte längre emot självskadepatienter med motivet att alla anmälningar tar för mycket tid att hantera. Flera andra rättspsykiatriska anstalter i landet fortsätter att vårda självskadepatienter.

I en annan värld, mellan sidorna i en bok, fick Lisbeth Salander upprättelse, revansch, kom över några miljoner och resten är historia.

Ja, hennes är ju välkänd, liksom Anna Odells.

Linda, Elin, Rebecca, Camilla och deras olyckssystrar känner färre till. Trots att det finns massor med sätt att göra sin röst hörd.

Gör en anmälan. Ring en politiker. Skriv en insändare.
Inget av det hjälpte Sofia och Thérèse.

De bestämde sig för att allt måste sammanställas och ut i ljuset. Boken släpptes i slutet av förra året. En tid senare ringade Clara Törnvall in reaktionerna i Aftonbladet.

”Slutstation rättspsyk har funnits ute i över två månader nu. Ändå har den inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet. (…) Efter att ha läst den känner jag mig maskäten. Författarnas envetna kamp för att få Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) att agera leder dem in i en byråkratisk labyrint där ingen vill lyssna eller ta ansvar. Så bakvänt fungerar det – om illgärningen är för stor, sveket för allvarligt, maktmissbruket för uppenbart blir det svårare att få gehör offentligt. Du blir inte trodd.”

Fotnot: Den 3 april tog Göran Hägglund emot ett nyutrett lagförslag för framtidens psykiatriska tvångsvård. Det innehåller kraftigt utökade möjligheter att använda i dag förbjudna tvångsåtgärder, bland annat hjälmar och skyddshandskar.


at@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

11 serier som räddar hösten

DA TIPSARMörker, regn, blåst – och en bra tv-serie. Nya eller gamla, här är våra favoriter just nu. Vilka är dina?

Med plats för en rullstol

ÖGONBLICKETKlockan är 14.41 på Anpassarna i Hedemora.

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Fackets värdegrund

IF Metall utesluter medlem

IF Metall har uteslutit en medlem som är aktiv i Nordiska motståndsrörelsen NMR. Två av hans arbetskamrater får vara kvar efter att ha tagit avstånd från den nazistiska organisationen.

1

Bloggrubrik

Rätt att utesluta NMR-aktivist

”Det är nödvändigt och bra att fackföreningsrörelsen sätter en tydlig gräns mot mörkerkrafterna. Facket är en organisation som bygger på värderingar som alla människors lika värde”, skriver Helle Klein.

Rätt livränta

Vet du hur starkt ditt skyddsnät är?

Koll påKrångliga förkortningar och invecklade blanketter. Fackets försäkringar kan verka snåriga, men det kan finnas pengar att hämta. Här får du hjälp med ditt skyddsnät vid allt från uppsägning och olyckor till föräldraledighet och dödsfall.

Den snåriga vägen till pengarna

Johnny, Stina, Berndt, Pelle och Björn. Alla skadades i jobbet och fick en livränta som visade sig bli för låg. Slumpen, rätt kontakter och mycket slit gjorde att de fick de miljoner de har rätt till. Dagens Arbete guidar till rätt ersättning – både livränta och andra försäkringar.

Så gör du för att få rätt ersättning

KOLL PÅMisstänker du att din livränta inte hängt med i inkomstutvecklingen? DA hjälper dig att få de pengar du förtjänar.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Timbros fullständiga galenskap

KRÖNIKAEnligt Timbro-högern behöver vi befrias från semestern eftersom den är så oflexibel för oss.

”Man jobbar bättre när man mår bra”

Bowlingturnering, Ullaredsresor och en egen frisbeegolfbana. Zinkgruvans satsning på hälsa och gemenskap är prisbelönt.

Regeringen säljer in grön fabrik

INDIENRegeringen gillar starkt planerna på ett bioraffinaderi, där man gör en rad olika produkter av skogsråvara i stället för olja. I övermorgon åker landsbygdsminister Sven-Erik Bucht till Indien för att sälja in projektet hos Domsjös ägare.

Stora framtidsdagen

”Robotarna kommer att underlätta”

ENKÄTDagens Arbete frågade fem deltagare på Stora framtidsdagen: Vad krävs för att ta hem mer tillverkningsindustri till Sverige?

Minskad handel hot mot jobben

Minskad handel, fler handelshinder och populism skadar ekonomin och går ut över jobben. Det var fackets, forskningens och näringslivets representanter eniga om i sina spaningar.

1

Följ oss på framtidsdagen

Det talas alltmer om att dra nya handelsgränser. Gör det Sverige mer isolerat eller kan vi med avancerad teknik expandera vår inhemska industri? Följ vår rapportering från Den stora framtidsdagen.

Tåg är modellen för Michael

ProfilenFarfarsfar, farfar och far jobbade vid järnvägen, men för Michael Kroon på Mörrums bruk stannade det vid en hobby. Nu har han flera stycken av den lyxmodell han drömde om som barn.

IF Metall kartlägger sextrakasserier

I kölvattnet av #metoo ska IF Metall kartlägga problemet med sexuella trakasserier genom enkäter på arbetsplatserna. "Vi är 300 000 medlemmar. Självklart är vi inte förskonade", säger förbundssekreterare Anna Jensen Naatikka.

Närproducerat – ja tack!

NY GLOBALISERINGVärldshandeln håller på att byta skepnad. Avancerad teknik kan flytta massproduktion från Kina till – Småland. Vi har besökt en helautomatiserad fabrik som gör gardinstänger åt Ikea. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget här.

Älskade matlåda!

Koll påMaten ska mätta, smaka gott – och vara hälsosam. DA tog hjälp av en nutritionist på Livsmedelsverket för att komponera rätt.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Nu ska 72 föreskrifter bli 17

Arbetsmiljöverket föreslår en hårdbantning av dagens 72 föreskriftshäften, skälet är att göra det lättare att förstå och följa reglerna. Hopslagningen av 2300 arbetsmiljöregler har tidigare kritiserats av arbetsgivare och fack.

Den stora nedmonteringen

Den myndighet som ska kontrollera säkerheten på företagen syns allt mindr­e där ute. Fyra av tio inspektörer har försvunnit på tio år. Nu ska antalet föreskrifter minskas kraftigt, vilket oroar fack och arbetsgivare. Läs Dagens Arbetes och Byggnadsarbetarens gemensamma granskning.

Dödsolycka i Mönsterås

En person avled av sina svåra brännskador efter en arbetsplatsolycka på Södra cell i Mönsterås under tisdagsmorgonen.

”Det är mycket som ska fungera”

DET HÄR GÖR JAGLill Andersson är operatör på Stora Enso i Hyltebruk.

Hon fortsatte ­ skiftet – 10 mil bort

VAD HÄNDE SEN? Dagens Arbete berättade 2012 om hur processoperatören Linda Haglund och hennes man slet med skiftpusslet för att få ihop arbete och småbarn. Fem år senare fortsätter de som förut - fast ändå inte.

LO förhandlar trygghet

LO vill förhandla om inhyrning

LO begär nu förhandlingar med Svenskt Näringsliv om bland annat kompetensutveckling och begränsad inhyrning. LO är berett på att ett motkrav kan bli att rucka på turordningsreglerna.

7

"En del frågor är ganska tuffa"

Kompetens borde vara viktigare än anställningstid vid uppsägningar, tycker Svenskt Näringsliv, som gärna diskuterar Las med facket.

1

Arbetarfotografens arkiv

BILDREPORTAGEAlla människor är vackra när de arbetar menade fotografen Jean Hermanson, vars verk nu får nytt liv genom hans gamla medhjälpare. Du kan kolla in ett urval av hans bilder här, och på fredag visar SVT en nygjord dokumentär.

1

Bråk om rättvisemärkt skog

Facket och den internationella skogsindustrin är oense om i vilken grad arbetarnas rättigheter ska ingå i kraven för så kallad FSC-märkning av skogsprodukter. ”Man kan inte förhandla om mänskliga rättigheter” säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Dagens Arbete slopar alkoholreklam

Dagens Arbete skriver återkommande om alkoholproblem i arbetslivet, men har liksom de flesta andra tidningar också annonser för öl och vin. Inget annat ämne ger så starka reaktioner bland läsarna. Nu ändrar sig DA.

 Nej, vi är faktiskt nej-sägare! 

SkruvatVill du ­skapa ­stordåd? Lyssna inte på nej-sägare.

Platschef åtalas för dödsolycka

Dödsolyckan på Nordic Recycling för mer än tre och ett halvt år sedan har nu lett till åtal mot platschefen. Bolaget krävs samtidigt på 1 miljon i företagsbot.

Hämta mer