”Dags att bredda principen en arbetsplats – ett fack!”Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

”Alliansen mellan S och L i kamp för demokratin har all anledning att återuppstå"Helle Klein, chefredaktör.

”Du var ansvarig för hennes vård i två år. Under 381 av dessa dygn höll du henne bunden i spännbälte.” Under rättegången i Millenniumtrilogins sista del, Luftslottet som sprängdes, drar Lisbeth Salanders advokat fram de hemligstämplade journalanteckningarna från Lisbeth Salanders tid på St Stefans.

Flickornas brott: OLYCKA

Flickor som skadar sig själva behandlas som brottslingar. Hotas eller spänns fast tills de slutat fantisera. I konsten, i filmen, i boken försöker de berätta. Men vem tror på den som är sjuk?

Vinn boken Slutstation Rättspsyk

Vi lottar ut tre exemplar av Slutstation rättspsyk. Gå in på vår tävlingssida och anmäl ditt intresse. Skicka in senast den 1 juni .

 

Jag insåg att ingen skulle tro mig om jag försökte berätta. Och det fick man ju höra också: ”Du är patient, vem ska tro på dig?” Jag försökte skrika; ”Jag ska berätta för någon, jag ska låta världen få veta vad ni har gjort!” Men de bara skrattade åt mig, stängde dörren och låste. Alla gick därifrån och lämnade mig, ensam och fastspänd./Elin.

Hon heter Anna Odell, går första året på Konstfack i Stockholm, och den här dagen ska något särskilt hända.

Jag får långt senare bara små fragment berättade för mig. Mer vill hon inte säga.

Så jag försöker se henne framför mig, en otydlig gestalt längs stadens gator. Kanske går hon, eller sitter på en cykel, kanske är hon på väg hem.

Det är vid Liljeholmsbron det sker. Hon möter en bild. Bilden av en annan kvinna. En kvinna som bär ett klädbylte i händerna, och människor som har stannat hos henne för att försöka ge hjälp.

Och Anna Odell beskriver ett hopp som för henne tio år bakåt i tiden. Att hon just nu passerar en spegelbild av sig själv.

Där började idén födas. Att den skulle sluta med att hon själv stod på samma plats några år senare, som en spegel av den spegel hon just passerat, visste hon inte då.

Inte heller att hon skulle ställas inför rätta, eller användas som exempel på den förtryckande kultureliten i socialminister Göran Hägglunds kampanj om ”Verklighetens folk”.

En kväll när allt det där har passerat sitter jag i en liten sal i Kulturhuset och hör Anna Odell berätta om sitt arbete. Hur hon talade med en advokat och vårdföreträdare om hur hennes agerande kunde komma att tas emot. Att hon filmade intervjuerna och klippte ihop det hela till en film när den spelade psykosen, som också filmades på avstånd, väl var genomförd. Hon visar små bitar, hur scenerna varvas med andra där hon ligger fastspänd i en bältessäng. Det blev hennes konstverk, hennes examensarbete.

Hon hade hoppats att det skulle kunna leda till diskussioner om vården. I stället blev hon det stora samtalsämnet i veckor. I tidningar, vid fikabord, på internetforum och bloggar:

”Vi är nog många som inte bara ser att hon får en räkning, utan också kanske möjlighet att spendera lite tid för att tänka efter vad hon egentligen gjort, t.ex. i ett fängelse.”

”Man borde köra tillbaka människan till Liljeholmsbron och slänga ner henne. Kan bli lång videoinstallation: hoppet, nedslaget, bärgningen, obduktionen (givitvis så närgånga bilder som möjligt), begravningen, kremeringen och till sist spridningen. Ett totalkonstverk helt enkelt.”

De där veckorna undrade många vad Anna Odell ville ha sagt. Att vården inte kunde genomskåda en spelad psykos? Att konstnärer får bete sig hur som helst? Vad det än var hamrade rösterna om att hon skulle ha sagt det på något annat sätt. Vi lever i en demokrati. Det finns massor av sätt att göra sin röst hörd.

Gör en anmälan. Ring en politiker. Skriv en insändare.

Anna Odell tillbakavisade uppgifterna att hon skulle ha slagit dem som tog hand om henne. I övrigt var hon tyst, ända tills verket var klart.

En månad senare trängde sig en annan ung psykpatient fram i larmet. Den 27 februari 2009 hade hon biopremiär. Hon analyserades utifrån och in, från alla tänkbara perspektiv utom möjligen ett. Vårdens övergrepp. Flickan låg fastspänd i bälte under sin trettonde födelsedag. Den natten slutade hon tala med läkaren som höll henne fången, som en födelsedagspresent till sig själv.

Selen stramade över bröstkorgen. Hon låg på rygg. Händerna var låsta vid sängkanten på vardera sidan av höften. (…) Hon hade upptäckt att det bästa sättet att hålla ångesten borta var att fantisera om något som gav henne en känsla av styrka. Hon slöt ögonen och frammanade lukten av bensin.

Kanske känner du igen texten.  De två åren inspärrad, inte på St
Görans (dit Anna Odell fördes och lades i bälte), men väl ”St Stefans” skapar Lisbeth Salander som vi lärt känna henne. På sjukhuset bältas hon som straff tills hon ”slutat fantisera”. Resten vet du. Salander tappar tilliten där under bältet och doktor Peter Teleborian. Skapar sina helt privata lagar utifrån egen moral och slår tillbaka mot makten.

Hon är förstås påhittad. Den behandling hon utsattes för skulle aldrig kunna hända i verkligheten. Det vet både du och jag.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skulle kanske invända att de vet mer än oss.

I tonåren var de två av de självdestruktiva flickor som ansågs för svåra för psykiatrin att hantera. De tillhörde gruppent unga kvinnor med självskadebeteende, kvinnor som beskriver en inre smärta, som dämpas när kroppen gör ont. Gruppen växte under början på 2000-talet. Varför finns inga klara svar på, och forskningen om hur de ska hjälpas är bristfällig.

Sofia och Thérèse var 16 respektive 23 år gamla när alla vägar till vård ansågs uttömda, och remisser skickades om att de skulle till slutstationen: rättspsykiatrisk klinik. De hade inte begått några brott, utgjorde ingen fara för andra. Ändå skulle de spärras in och leva tillsammans med dömda brottslingar; psykopater, mördare och sexualförbrytare.

Av olika anledningar blev det inte så. Och i dag lever de andra liv i nya roller. Sofia är en sjuksköterska som läser till jurist, Thérèse beteendevetare. Tillsammans försöker de hjälpa de unga kvinnor som inte hade samma tur som dem.

En av dem de lärt känna är Elin, hon som inleder den här texten.

Enligt hennes berättelse började hon skada sig själv i tonåren. När hon var 18 år hade hon bestämt sig och försökte begå självmord. Försöket misslyckades och hon hänvisades som ett hopplöst fall till rättspsyk i Sundsvall.

Hundra mil hemifrån blev hon visiterad, fråntagen sina kläder och visad till en cell. Här gällde nya regler för Elin, tjejen som inte begått något annat brott än att inte vilja leva. När hon skadade sig kunde hon hånas och straffas. Isoleringscell och bälte. Vid ett tillfälle sparkade hon en av de provokativa vårdarna.

– Dagen efter hade jag fortfarande märken efter deras grepp. Flera stycken brottade ner mig i bältessängen där de spände fast mig och sa: Du ska få ligga där tills dina sår har läkt. Det är ingen mening att du skriker, för det är ingen som hör dig.

Det var då hon vrålade det där att världen skulle få veta hur de behandlade henne. Och fick svaret att ingen kommer att tro en patient.

Kanske hade vårdarna rätt i det. Men Sofia Åkerman och Thérèse
Eriksson har ansträngt sig för att hitta bevis.

De kan visa hur rättspsyk i Sundsvall mellan 2002 och 2010 experimenterar med hot och bestraffningar som behandlingsform för självskadare. Vårdarna är frånvarande. Kvinnorna (varav vissa utsatts för övergrepp) får tillbringa mer tid med de dömda patienterna (varav vissa begått sådana övergrepp) än med personalen. Den som skadar sig bestraffas för att lära sig ta konsekvensen av sina handlingar.

Underliggande hot om fler tvångsåtgärder och förlängd vårdtid ska få dem friska. Där finns Linda som isoleras med en hockeyhjälm på huvudet. Camilla vars händer som straff stängs in i låsbara ”handskar” (läderpåsar) under tre månader (hon får ta av dem när hon ska äta och duscha). Rebecca som sitter instängd på isoleringen i veckor, bara i sällskap av en bältessäng, plåttoalett, och sin egen panikångest. (Hon dog senare till följd av självskador.)

Tvångshandskar och hockeyhjälmar är olagliga tvångsåtgärder. Isolering och bältesläggning är tillåtet under särskilda omständigheter. Aldrig som bestraffning.

Sofia och Thérèse samlade journaler, dagböcker och vittnesmål från 28 kvinnor. Anstalten besvarade kritiken med att man kunnat visa goda resultat. Kvinnor som övrig vård stått maktlös inför hade slutat att självskada sig i Sundsvall.

Av de unga kvinnor som Sofia och Thérèse följt och som skrivits ut säger flera att de hellre tar sina liv än söker hjälp igen. De fortsätter att skada sig men syns inte i någon statistik. En grupp har slutat skada sig, men att de mår bättre på grund av behandlingen i Sundsvall finns inga bevis för, och de beskriver tiden där som ett trauma de fortfarande lider av. En grupp började skada sig igen direkt efter utskrivning och vårdas på andra ställen. Några är döda.

Anna Odell var 19 år när hon för första gången togs in på vuxenpsyk. Om de åtta år som följde vill hon inte berätta mer än nödvändigt. I sitt sommarprat i P1 visar hon små brottstycken. ”Det är viktigt att stå på god fot med vårdarna.” ”Om du inte ligger still blir det bälte”. Och hon beskriver den råa känslan efter en tvångsåtgärd när hon inte vill äta medicin, hur hon jagas i korridoren, blir fasttagen och medicineras på golvet.

När hon nu i konstens namn provocerade fram samma tvångsåtgärder hon utsatts för tio år tidigare, hade hon en plan. Morgonen när hon vaknade upp på St Görans förklarade hon att psykosen var spelad, och försökte få till ett samtal med personalen. Hon ville inte skilja ut någon som ond eller god. Hon ville vända på maktperspektivet. Förklara för läkaren som man gör för patienten, att det hon upplevt som kränkande gjorde man för att hjälpa henne. Hon ville få vården att få syn på sig själv och sin maktställning, förklarade hon i radioprogrammet.

Psykiatrin har räddat mitt liv säkert många gånger om, tack vare att den har makten att ta ifrån en människa hennes rättigheter, makten att rädda liv. För det gör psykiatrin, räddar liv. Men, och det här är viktigt, makten kan också missbrukas, för makten kan bli blind.

Anna Odell fick inte till någon dialog. Hon polisanmäldes. I en tidning kunde hon läsa hur överläkaren David Eberhard sa att om hon tyckte att det var så roligt kunde hon komma till honom så skulle han personligen spruta henne med Haldol (antipsykotiskt läkemedel): ”Det blir en fin liten installation.”

Få höjde på ögonbrynen över att en överläkare uttryckte sig så. Hon hade ju hånat pressade yrkesutövare, kanske till och med äventyrat liv genom att uppta samhällets små, små resurser. Enskilda debattörer försökte diskutera det oroväckande i att resurserna på psykvårdens akutintag i ett slag avslöjades som så väldigt små, men den elden tog sig inte.

Kampanjen om Verklighetens folk följde, och Göran Hägglund pekade ut Anna Odell som en del av en högtravande kulturelit.

Vid det laget låg åtta rapporter med beskrivningar av olagliga tvångsåtgärder från rättspsyk i Sundsvall hos den myndighet som Göran Hägglund är högst ansvarig för; Socialstyrelsen. Myndigheten agerade inte.

Läkarna i Sundsvall tyckte att de gjorde rätt. Och oavsett vilka bevis Sofia och Thérèse lade fram vägde läkarnas ord tyngre.

Vad krävs för att stoppa en läkare? Om en sån som Lisbeth Salanders förtryckare Peter Teleborian skulle komma förbi, vad skulle egentligen hindra honom?

– Det vi inte lyckas få folk att förstå är att tvångsmedlen inte i första hand har använts som skydd, säger Sofia Åkerman när vi talas vid.

– De har använts som straff. Det framgår tydligt av både journalhandlingar, vittnesmål och myndighetsbeslut. Det har varit svårt att inse hur man kan vara så fruktansvärt utsatt, rättslös, maktlös i ett land som Sverige. Så nej, jag kan ärligt säga, jag litar inte på att patienterna är skyddade mot Teleborian om han dyker upp.

I augusti gick Socialstyrelsen ut med siffror om att unga kvinnor är den grupp som oftast blir fastspända med bälte på sjukhus. Någon förklaring till varför det är så kunde inte ges. Då hade det gått två år sedan rättegången mot Anna Odell ägt rum. Under den kom det fram att vårdare trott att hon var mycket yngre än hon var, och att hon hade utsatts för sexuella övergrepp, säger hon när vi ses.

– Är det rimligt att spänna fast en sådan person med särade ben i en bältessäng?

Hon fick med tiden många inbjudningar att föreläsa om psykiatrin. Den stora samhällsdebatten uteblev däremot. Själv är hon egentligen inte heller intresserad av att debattera.

– Jag vill lyfta fram en bild. Sen får man tänka själv.

Hon fälldes för sina brott. Hon hade inte, som det sades i början, slagits och bitits, men hon hade gjort våldsamt motstånd. Räkningen som sjukhuset skickat avslogs, den enda kostnad rätten kunde ringa in var 35 kronor för injektioner av lugnande medel. Hon dömdes till dagsböter.

Rättspsyk i Sundsvall kom lindrigare undan. Åklagaren inledde förundersökning och la ner den igen. Fyra läkare varnades sammanlagt sex gånger av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, och Socialstyrelsen riktade upprepad kritik. Örfilar på papper som inte innebar mycket i praktiken.

Företrädarna för kliniken tycker inte att några fel har begåtts, men tar sedan 2010 inte längre emot självskadepatienter med motivet att alla anmälningar tar för mycket tid att hantera. Flera andra rättspsykiatriska anstalter i landet fortsätter att vårda självskadepatienter.

I en annan värld, mellan sidorna i en bok, fick Lisbeth Salander upprättelse, revansch, kom över några miljoner och resten är historia.

Ja, hennes är ju välkänd, liksom Anna Odells.

Linda, Elin, Rebecca, Camilla och deras olyckssystrar känner färre till. Trots att det finns massor med sätt att göra sin röst hörd.

Gör en anmälan. Ring en politiker. Skriv en insändare.
Inget av det hjälpte Sofia och Thérèse.

De bestämde sig för att allt måste sammanställas och ut i ljuset. Boken släpptes i slutet av förra året. En tid senare ringade Clara Törnvall in reaktionerna i Aftonbladet.

”Slutstation rättspsyk har funnits ute i över två månader nu. Ändå har den inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet. (…) Efter att ha läst den känner jag mig maskäten. Författarnas envetna kamp för att få Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) att agera leder dem in i en byråkratisk labyrint där ingen vill lyssna eller ta ansvar. Så bakvänt fungerar det – om illgärningen är för stor, sveket för allvarligt, maktmissbruket för uppenbart blir det svårare att få gehör offentligt. Du blir inte trodd.”

Fotnot: Den 3 april tog Göran Hägglund emot ett nyutrett lagförslag för framtidens psykiatriska tvångsvård. Det innehåller kraftigt utökade möjligheter att använda i dag förbjudna tvångsåtgärder, bland annat hjälmar och skyddshandskar.


at@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

Strid om föräldraledigt på Orica

Sprängämnestillverkaren Orica i Gyttorp har hamnat på kollisionskurs med IF Metall om reglerna för föräldraledighet. Facket hävdar att arbetsgivarens tolkning missgynnar skiftarbetare och nu har frågan lyfts till en central förhandling.

De var bäst i vårt stöveltest

DA PROVARInga gummistövlar är direkt ­dåliga, visar DA:s test av åtta olika modeller. Men flera par spricker och riskerar därmed att gå sönder efter ett tag. Dock inte de billigaste!

Ny hobby till semestern? 

SkruvatHar du semester och vill inte sitta still? DA tipsar om alternativa motionsformer - men tar inte ansvar för följderna.

De ska ge Kebnekaise en match

ProfilenFrån pub-träffar till toppbestigning. Lagledaren på Lindbäcks Bygg i Piteå fick en ingivelse som har fått hela arbetslaget på fötter.

Billigare att sparka än säga upp

”Problemet ligger i las”

DEBATTDet är inte arbetsgivarna som kringgår lagen om anställningsskydd utan snarare själva lagen som kringgår arbetsgivarens rätt att säga upp. Det menar Lars Askelöf, förhandlingschef på Ikem.

Vårdade familjen – fick sparken

En släkting dog, en annan behövde skjuts till sjukhuset. Ove Pettersson sa nej till övertid två ­söndagar i rad. Då blev han avskedad.

4

Banbrott på PM 6

ÖGONBLICKETKlockan är 15.58 på Billerud Korsnäs, Gruvön.

Avtal 2017

Klart med nytt tvätteriavtal

Förra året varslades om strejk - i år blev parterna klara två veckor före deadline. Tvätteriavtalet ger 6,9 procent på tre år inklusive delpension och en låglönesatsning som gynnar 70 procent av medlemmarna. IF Metall har fått betala med flexiblare arbetstider.

Fabriken som badar i ljus

ARBETSMILJÖFabriksarbetarna på Husqvarna i Åsbro kan njuta av dagsljuset och naturen på jobbet varje dag. Här går fönstren från golv till tak.

Han prisas för antirasism

49-årige Peter Persson på LK i Helsingborg får 5000 kronor i stipendium för sitt arbete mot rasism. Utdelare är IF Metall Nordvästra Skåne.

”Budskapet är tydligt: Minska arbetsbelast­ningen!”

DEBATT”Våra medlemmar vill ha ett hållbart arbetsliv i stället för företagens kortsiktiga vinster,” skriver två företrädare gör GS.

Allt fler skadas av jobbstress

ArbetsmiljöAllt fler GS-medlemmar skadas på grund av stress och bristande ledarskap. Många går till jobbet fast de är sjuka och bara hälften av medlemmarna tror att de klarar att jobba till pension. Det visar förbundets ny arbetsmiljörapport.

”Ju fler barn, desto mer kärlek”

Familjen annorlundaTycker du att det är svårt att få ihop semesterplaneringen? Skänk en tanke åt tiobarnsfamiljen Nikula, som Dagens Arbete följt. Hur får pappa Sami ihop vardagen med heltidsarbete, hur hinner mamma Matilda med sin lite speciella hobby?

"Man kan inte vara någon blyg viol"

"Jag är här nu", sa Marie Nilsson efter att ha valts till ny ordförande på IF Metalls kongress. DA möter en industri­arbetare som betonar lagarbetet men inser att hon inte kommer att bli älskad av alla.

1

”Lådorna är svårast”

DET HÄR GÖR JAGJonas Kolmodin är arbetsledare och möbelsnickare på GAD Snickeri i Hemse, Gotland.

GS-facket skriver på för ökad rättvisa

GS-facket ansluter sig till regeringens vision Global Deal för att bryta snedfördelningen i världen. Arbetsgivarsidan är dock tveksam till om satsningen leder framåt.

Här är det farligast att jobba fackligt

Hot, våld, dödsfall, polisräder. Det internationella facket ITUC har rankat 139 länder utifrån hur farligt det är att vara fackligt engagerad. Värst är det i Nordafrika och Mellanöstern, men även några europeiska länder får bottenbetyg.

”Gärna handel – men inte fler vapen”

DEBATT”Den svenska regeringen måste sluta att springa vapenindustrins intressen i Colombia, Filipinerna och Saudiarabien”, skriver Håkan Svenneling, riksdagsledamot och handelspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Så fungerar din barnledighet

Koll påFå länder ger föräldrar lika stora rättigheter som Sverige – men det gäller att känna till dem. Här får du hjälp.

1

”Trähus öppnar vägen för industriellt byggande”

DEBATTVi välkomnar regeringens sex miljoner för att öka kunskapen om industriellt husbyggande i trä. Men arbetet får inte stanna vid runda bord-samtal. Det krävs också konkreta åtgärder, skriver två talespersoner för SSU.

Så undviker ni tjafs på jobbet

DilemmatGräl, gliringar, spydigheter. Vad ska man göra när det inte går att dra jämnt med kollegan? Det är viktigt att snabbt plocka upp småtjafs innan det blir svåra konflikter, säger skyddsombuden Joacim Carlsson och Roger Johansson.

En arbetsplats för alla

”Jag vill att vi ska gå allra först"

VärdegrundÄr det verkligen fackets uppgift att driva hbtq-frågan? Ja, svarar Emmeli Persson utan att tveka. Nu ska GS certifieras. Kommer fler fack att följa efter? Dagens Arbete gör en stor genomgång av hbtq-frågan i samarbete med RFSU:s tidskrift Ottar.

2

”Ingen medlem i GS ska bli exkluderad”

GS ordförande Per-Olof Sjöö hoppas att även han får brottas lite med sig själv under hbtq-certifieringen. På sikt vill han påverka hela samhället.

”Jag känner mig lite homosexuell i dag”

Fram till 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom av Socialstyrelsen. En sjukskrivningskampanj och ockupation ändrade på det.

20 smultronställen i sommar

DA TIPSARSka du resa i Sverige i sommar? Landet är fullt av små pärlor att besöka – här får du några av redaktionens favoriter.

2

Kan jag nekas min semester?

Fråga om jobbetKan arbetsgivaren säga nej till att ta ut semester under juni månad?

Driver språkskola i skogen

DET HÄR GÖR JAGTomas Brunholtz är språkmentor på Skogsstyrelsen.

Fortplantning pågår

ÖGONBLICKETKlockan är 16.28 på Bergvik Skog Plantor i Borlänge.

Får jag vara med i två förbund?

Fråga om jobbetKan man vara medlem i två fackförbund med samma arbetsgivare? DA:s expert ger svar.

Ett knivskarpt intresse

ProfilenPappersarbetaren Kimmo Liljas knivar är ett hett byte både bland jägare och samlare. Se hans arbete och hör honom berätta om sin vassa hobby.

Hämta mer