”Jag vill inte knapra på dem som har det sämre”Jeanette Herulf om sjuktaxi.

”Vår liberala demokrati håller på att förgiftas. Det är allvar nu”Helle Klein, chefredaktör.

Plantans pris

Det var 18-årige Adrian Ojocs första resa utanför hemlandet Rumänien. Han drömde om pengarna han skulle tjäna på att plantera tall och gran åt det statliga bolaget Sveaskog. Men mellan Gällivare och Överkalix tog allting slut. (Bilden är ett montage.) Foto: SCANPIX och ANDREI ASTEFANESEI

Adrians död – ingens ansvar

Guldspadenominerad 2012 Fem män från Umbraresti i Rumänien kom till 
Sverige med en dröm. 18-årige Adrian Ojoc var 
en av dem.

I ett litet hus i byn Umbraresti i Rumänien sitter en bruten man. Han heter Anghel Ojoc och är 50 år gammal. Anledningen till att vi sitter mitt emot honom är att vi har hittat hans namn i en svensk polisrapport. Tio bokstäver som tog oss via gropiga landsvägar, förbi hästkärror, vinodlingar och blommande äppelträd, och fram till denna by där sorg och förtvivlan bor.

Om du skulle se oss från ovan, i en utslätad kartbild, behöver du bara höja blicken några centimeter för att få syn på den välkända konturen av Sverige i norr. Det var där uppe, i Norrbotten, som Anghel mötte vårt land. Kvar efter sig lämnade han minst fyrtiosex tusen tallar och granar som i denna stund suger näring och växer till sig i den svenska myllan.

Dessa träd bytte sommaren 2011 boplats från växthus till skogsmark, och då bytte också pengar ägare. Entreprenören som ansvarade för planteringen fick betalt av Sveaskog. Han i sin tur betalade ett tredje bolag. Och det var detta tredje som betalade den som utförde arbetet; Anghel Ojoc.

För Sveaskog kommer värdet av träden som Anghel satt ner i runda slängar vara 23 miljoner kronor när de vuxit upp. Det är en uppskattning i dagens penningvärde. Själv är Anghel tillbaka i Umbraresti som en skuldsatt man.

Hur kunde det gå så snett? För att förstå det ska vi lyssna till Anghel Ojoc och höra hans historia från början.

En marsdag nådde rekryterarna byn. De äldre männen följde de yngre, tog adjö av sina fruar och småttingar, sina mödrar och syskon. Lämnade leriga gårdar och spartanskt inredda rum. De gick förbi husens grindar och staket, hönor och kaninburar, ut på landsvägen till en plats inte långt från borgmästarens hus.

Anghel och hans son Adrian var två av dem som stod där och lyssnade till löftena. De lät som musik, värmde som solsken och sköt 
i väg tankarna i ett färgsprakande fyrverkeri.

Nu är det vår tur. Vi kan få det bättre.

Sommaren i Sverige skulle ge minst elva tusen svenska kronor i månaden. Jobbade man bara bra – mycket mer. En bit över arton tusen var ingen omöjlighet. Och jobbet var lätt, plantera skog kunde alla lära sig.

Det krävdes förstås att man hade lite att investera. Rumänsk reseförsäkring var obligatorisk och den måste man stå för själv. Resan till och från Sverige likaså. Många tvingades tacka nej, kunde inte betala.

Men Anghel och Adrian trodde att de kunde låna ihop den summa som krävdes.
Anghel hade rest förr, svetsat på byggen 
i Spanien. Det var inget ovanligt, en tredjedel av byns befolkning befann sig i andra länder.

Men för sonen, Adrian, skulle resan bli den första i livet. Han var 18 år och världen låg öppen.

Så blev det bestämt. De valdes ut och skulle anställas av det rumänskregistrerade bolaget med namnet de inte kunde uttala: ”Skogstjanst”. Skogstjanst skulle hyras in av den svenska entreprenören Kalix Skogstjänst, som i sin tur skulle hyras in av Sveriges största skogsägare, det statliga bolaget Sveaskog.

Anghel, Adrian och de andra visste ingenting om bolaget och i ärlighetens namn brydde de sig inte om vem som hyrde in vem. Det viktiga var att de blivit utvalda och kunde tjäna pengar. De skrev på något sorts avtal. I Sverige skulle de få en kopia, sa männen.

Kopian dök aldrig upp i stugorna de hänvisades till i Lansjärv fem mil utanför Överkalix. Tvärtom skulle den nu skickas till deras hemadresser i Rumänien. De fick brickor med Sveaskogs logga att visa upp om någon skulle fråga. De fick också veta ackordet på de små plantor de skulle trycka ner i den svenska myllan. 10 rumänska bani, 21 svenska öre.

Var det möjligt att tjäna så mycket med ett sådant ackord? Ja, om man jobbade bra. Jobbade bra, och jobbade mycket.

De delades in i arbetslag på runt tio personer som klockan sex om mornarna klev upp och dunkade sömnen ur ögonen. Slog upp kartan och satte sig i en minibuss. Visades var plantorna skulle hämtas och körde i väg. De skulle själva köra, trots att det på förhand sagts att en chaufför skulle ta hand om transporterna. Det hade låtit smidigt och bekvämt. Nu var det mer ”sköt er själva, gör hur ni vill men få jobbet gjort”. Ibland åkte de två timmar, ibland mer. Sedan återstod att vandra några kilometer med plantorna packade på kroppen, ofta i svår terräng. De passerade höjder och träskmark. Det hände att någon sjönk ner, och då använde de planteringsrören som räddningslina.

Flera dagar föll regndropparna över dem som eländiga omen. Anghel och Adrian hade inga regnkläder och blev blöta in på bara kroppen. När regnet öst i två timmar var det svårt att fortsätta, de tog paus och försökte torka upp.

Ofta blev de tillsagda att hämta upp ett till arbetslag på hemvägen. Det var när bilar var upptagna med att köra plantor eller material. Då fick de klämma ihop sig, 15–20 personer i minibussen som var gjord för nio.

De jobbade sena kvällar, lördagar och ibland söndagar. Men det var aldrig tal om något extra. 10 bani per planta. Oavsett arbetstid. När maten hemifrån tog slut fick de matpengar, runt en tusenlapp per person. Vid något tillfälle blev de tillsagda att stanna i stugorna. De kunde inte jobba eftersom ”inspektionen” var ute och då blev det inget betalt. Vad ”inspektionen” innebar fick de inga svar på.

Anghel var ingen ungdom längre och arbetet tungt. Så smått började han förstå, och de andra med honom, att det aldrig skulle gå att nå upp till de storslagna summor som fångat dem hemma i byn.

Lördagen den 18 juni drog de som vanligt i gång klockan sex. Efter tio timmars arbete satte de sig i bilen och påbörjade den två timmar långa resan tillbaka till Lansjärv. Vad som sedan hände finns det olika teorier om.

Polisens tekniker hittade inget fel på bilen. Vissa tror ändå att den var trasig. Andra säger att chauffören körde åt helvete för fort, att det var ett problem han hade. Åter andra att han somnade till på vägen, och att det var naturligt med tanke på de långa dagarna, det hårda arbetet.

Sanningen känner nog bara chauffören själv, och han finns i Italien och har inte gått att nå.

Säkert är att utanför samhället Markitta i Gällivare kommun, med tio mil kvar till stugorna i Lansjärv, gick minibussen åt fel håll efter en kurva. Flera av dem som var med minns Petrus vrål ”Försöker du ta livet av oss!” Därefter slets deras kroppar av den fasansfulla kraft som uppstår när två ton plåtmassa voltar i hög hastighet.
Anghel krälade ur bilvraket i vägrenen med de andra. Han kände inte smärtan i sin brutna arm, skadade rygg eller sina spruckna revben. Han slöt sig omkring sitt artonåriga barn. Adrian. Kände och såg honom dö.

Exakt ett år senare, den 18 juni 2012, befinner vi oss på ett kalhygge strax söder om Lansjärv. Inga rumänska arbetare syns till den här dagen. I stället härjar aggressiva myggor runt ansiktena på sju svenska skolungdomar. I varsin sele runt kroppen bär de kartonger med tallplantor. Det är första dagen av fyra veckors sommarjobb på Sveaskog.

Markus Hansson är inne på fjärde sommaren som plantör. Rörelserna sitter i kroppen. Medan han kliver framåt stoppar han tallplantan i planteringsröret, kör ner det i marken och trampar på pedalen. Han ser till att tallen står rakt och tillräckligt djupt, trycker till jorden med foten, kliver vidare och stoppar nästa planta i röret.

– I början så tänkte jag som alla andra – aldrig mer. Men sen är man tillbaka nästa år igen.

Det är kanske inte det roligaste jobbet, men allt vägs upp av att lönen är bra och att han får in en fot på Sveaskog.

Bolaget storsatsar och anställer 120 ungdomar i skogen i sommar. Jobben är åtråvärda. Till de sju platserna i Överkalix hörde närmare 40 intresserade av sig.
Kurt Larsson tar hand om ungdomarna. Han har jobbat på Sveaskog i över 40 år.
För Kurt är det viktigt att allt går rätt till. Varje morgon hämtar han upp gruppen i en minibuss och kör ut dem till rätt område. Är det långt att gå från vägen till hygget eller för att hämta plantor har ungdomarna tillägg. Kurt håller koll på var de ska vara och att plantor levereras dit.

Ackordet ligger på 41 öre per planta. De får betalt för restiden och har garantilön.
Så när duggregnet övergår till ösregn tar gruppen paus utan att oroa sig för ackordet. Garantilönen ligger som ett skydd runt deras dagar.

Kurt går efter ungdomarna och kollar att plantorna sitter på rätt avstånd och har placerats på bästa möjliga plats i den kuperade marken. Högt och ljust ska de stå, så att de nås av så mycket sol som möjligt.

– Det är som med ungdomarna. Får de bara en bra start i livet, lite värme och omtanke, då växer de bra sen.

I det ögonblicket har vi svårt att inte tänka på Adrian. Han som var lika ung och utförde samma arbetsuppgifter på likadana hyggen och för samma ägare. Men medan en svensk kille som heter Markus är direktanställd av Sveaskog var rumänen Adrian anställd av en underentreprenör till en entreprenör. Kollektivavtal och garantilön kände han inte till. I stället jobbade han långa kvällar och helger för att förbättra ackordet. Hans sista lördag i livet började med ackordsjakt och slutade i ett bilvrak.

”Två döda i minibussolycka” skrev Norrbottenskuriren i nyheten om Adrians död. Tvåbarnsfadern Sandu, också från Umbraresti, hade inte heller klarat sig. Övriga åtta uppgavs skadade.

Lokalradion intervjuade Sveaskogs presschef. Minibussen gjord för nio man hade ju åkt runt med tio. Kunde det vara ett lagbrott och vems var då ansvaret? Gick det verkligen att kontrollera villkoren med flera underentreprenörer inblandade?
Ja, svarade Linda Andersson, informationschef på Sveaskog då.

– Dels genom den information vi kräver in i samband med upphandlingen och dels genom de kontroller vi gör på plats i skogen under säsongen.
Bolaget var också berett att hjälpa de drabbade, meddelade hon.

– Vi har haft en dialog med entreprenören och vi vet att de har krismöte med de drabbade och vi vet också att de har avtal med företagshälsovården. Sveaskog står också till förfogande om de behöver hjälp.

Hemma i byn ett år senare känner Anghel inte igen sig i den beskrivningen. När vi ses har hans skador tagit ifrån honom möjligheten att jobba. Familjen är skuldsatt.
Den rumänska försäkringen täckte bara sjukhusvistelsen och sjuktransporten hem, säger Anghel.

Trots att ett helt år har gått, har de drabbade rumänerna inte fått en enda försäkringskrona från Sverige. För biluthyraren var försäkringsfrågan löst på ett par dagar. De tre skogsbolagen har släppt ansvaret. Inget av dem har hjälpt rumänerna att få ut sina pengar. De har tvingats ta hjälp av advokater.

På kontoutdraget Anghel visar oss finns en löneutbetalning på 4 600 lei, eller 9 889 kronor. Lön för en månads arbete, med flera helgdagar och många timmar övertid. Han säger att med kostnaderna för resa och avgifter återstod drygt tre tusen kronor när han kom hem. Och efter begravningen av Adrian var familjen skuldsatt.

Anghel försökte få tag på företrädarna för Skogstjanst. Han hittade det rumänskregistrerade företagets adress i Galati och åkte dit i ren desperation. Men lägenheten var tom.

Inte heller Sandus änka Eugenia, har hört av något av de tre bolag som hennes make satte träd åt. Hon har två barn, sonen är 7 år och dottern 15. De bor ensamma i det halvfärdiga hus som Sandu börjat bygga. Sandu skulle ha färdigställt huset med pengarna från Sverige. Nu har en av tidernas hårdaste vinterstormar slitit i de öppna väggarna. Ännu en vinter kommer, och därefter ännu en. Sandu är borta för alltid.
Vi går vidare, från hus till hus i Umbraresti. Överallt får vi samma svar. Inga svenska försäkringspengar. 10 bani per planta.

Gheorghe har problem med ryggen och hans syn har blivit skadad. Petrus klarade sig bra, men ekonomiskt är han en förlorare. Den hastiga hemresan blev dyr så han gick back, säger han.

Ingen av dem vi träffar hade något kontrakt som väntade dem när de återvände från Sverige. De fick inga lönespecifikationer eller papper som kunde visa att de varit anställda.

När vi vänder oss till den lokala myndigheten i den närliggande staden Galati, finns överhuvudtaget inga uppgifter om att byborna i Umbraresti kontrakterats för att arbeta utomlands för bolaget Skogstjanst. Vi kontrollerar detta flera gånger. Enligt reglerna ska sådana kontrakt registreras på myndigheten. Finns de inte har utlandsarbetet inte ägt rum. Eller rättare sagt; det har varit en olaglig affär enligt rumänsk lagstiftning. Det kan vara så att Skogstjanst undvikit skatteinbetalningar i både Sverige och Rumänien.  Efter våra frågor har den rumänska myndigheten inlett en utredning.

Som sagt. Det här var Anghels berättelse. Hans arbetsgivare har delvis en annan bild. Antonio Filip, en av Skogstjansts ägare, säger att alla har fått sina anställningskontrakt. Men det stämmer att skogsarbetarna inte har fått några lönespecifikationer, eftersom de bara är intresserade av vad de får in på kontot.

Ackordet på 10 bani per planta stämmer, men det är efter skatt. Antonio kan inte svara på vad företaget har betalat de anställda, före skatt. För att göra det måste han få fram dokument från sin rumänska bokföringsbyrå. Vi har, trots upprepade förfrågningar i två månader, inte fått se några dokument.

Det stämmer inte att skogsarbetarna behövde vandra långa sträckor, eller att de jobbade upp till tolv timmar om dagen, säger Antonio. Om de arbetade i besvärliga områden tjänade de några öre extra per planta, men om jobbet ställdes in på grund av regn fick de inte betalt.

Han nekar till att de skulle ha hållits inomhus vid en inspektion. Likaså att de har åkt 15–20 personer i en bil.

Antonio förklarar att han har försökt anmäla olyckan till försäkringsbolaget, men inte lyckats.

– Jag blev skickad runt mellan olika personer och de var på semester. Och i år har jag inte haft tid att kontakta dem. Men jag vet att jag måste göra det.

Att de anställdas kontrakt inte skulle vara registrerade på den lokala myndigheten i Galati protesterar han kraftigt emot.

– Det är omöjligt. Det är omöjligt. I så fall skulle jag inte kunna ge dem någon lön.

Enligt Antonio måste det vara ett misstag att myndigheten inte hittar kontrakten.

I ett hus i byn Umbraresti biter Anghel ihop käkarna, medan hans fru börjar gråta.
– Vad ska det tjäna till att skriva om det här? Ingen kan någonsin ge mig min son tillbaka.

I Norrbotten står plantorna de körde ner i jorden och suger näring i takt med de nyplanterade från Markus och hans grupp. De svenska ungdomarna vill Sveaskog locka till sig. De rumänska arbetarna hålls på avstånd.Mellan dem och Sveaskog finns två andra bolag. Adrian och Anghel var längst ner i kedjan. Hade det inte varit för en oändligt tragisk olycka hade vi inte kunnat finna deras namn i en svensk polisrapport. Men träden de satte står kvar på Sveaskogs mark.

 

Läs mer:

Ingen lyssnade när Peter slog larm

Sveaskog trygg med sin kontroll

Anna Tiberg och Marie Edholm Researsch: Anna Tiberg, Marie Edholm, Anna de lima fagerlind, ANDREI ASTEFANESEI

Läs mer på samma tema:

DA nr 7 2012

20 000 kr efter sonens död

Ett och ett halvt år efter trafikolyckan som tog två 
rumänska skogsarbetares liv i norra Sverige har de efterlevande nu fått delar av sin försäkringsersättning.

  Sveaskog kan inte ta över entreprenörernas arbetsgivaransvar, säger Karin Ericsson, personalchef, och Anders Johansson, personalspecialist på Sveaskog.      Foto: OLA HÅKANSSON

Sveaskog trygg med sin kontroll

Statliga Sveaskogs underentreprenör bryter mot kollektivavtalet och utreds för lagbrott. Och ett år efter dödsolyckan har inget av bolagen hjälpt rumänerna att få ut sina svenska försäkringspengar. Ansvaret ligger hos underentreprenören, säger Sveaskog.

  Peter Bergström sade upp sig från jobbet som arbetsledare på ett svenskt skogsvårdsbolag. Han anser att de rumänska skogsarbetarna behandlades illa och att Sveaskog borde sluta anlita företaget.  Foto: FREDRIC ALM

Ingen lyssnade när Peter slog larm

Peter Bergström larmade om att rumäner anställda hos en annan av Sveaskogs entreprenörer lurades på pengar. Men Sveaskog 
visade inget större intresse, tycker den förre arbetsledaren. – Om så folk skulle dö skiter de i det. Bara de får sin plant i backen.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Rättegången mot Nordkalk

Om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet

Elinor Torp har skrivit en bok om det nya arbetslivet och olyckan som aldrig hade behövt hända.

Det nya arbetslivet

Bemanningens baksida

Gillar du att arbeta i högt tempo under extrema förhållanden? Bemannings­företag söker dig som är stark och snabb. Dagens Arbete och Handelsnytt granskar en bransch med rädda unga som blir av med jobbet när de slits ut.

1

Arbetsförmedlingens kontroller

Allt hårdare kontroll av arbetslösa 

Dagens Arbetes granskning visar hur M- och S-ledda regeringar systematiskt stramat åt reglerna för arbetslösa. Samtidigt som fuskande företag kommer undan.

13

Skärvätskor

Sjuk av skärvätskor

I Sverige diskuteras knappt hälsoriskerna med skärvätskor. Symtomen medicineras bort medan den skadliga luften blir kvar. Nu kan Dagens Arbete visa att det faktiskt finns lösningar.

Industrigymnasiet

Sveriges industriskolor i kris

industriutbildningHälften av industriutbildningarna har fem eller färre elever, många hotas av nedläggning, visar DA:s granskning. Och villkoren är olika: I Lycksele får man snåla med plåten, i Södertälje finns 3D-skrivare och robotar.

DA granskar Afa Försäkring

Arbetssjuka lämnas utan skydd

Facket och arbetsgivarna startade försäkringsbolag för att anställda som skadats på jobbet snabbt och enkelt skulle få ersättning. I dag har bolaget blivit en jätte som betalar tillbaka miljarder till arbetsgivarna samtidigt som färre utslitna får del av pengarna. Dagens Arbete och Kommunalarbetaren har granskat sveket mot de arbetssjuka.

8

Kampen för att få hjälp

Fast i byråkratinAfa har blivit del av ett system där skadade mals ner av tröga processer. Dagens Arbete har granskat ditt skyddsnät och hittat en alternativ värld där företag och konsulter tar betalt för att göra fackets jobb.

5

"Hela tiden nya hinder"

Läsarberättelser"Vi arbetsskadade har varken läkar- eller juristutbildning och facken motarbetar oss också. Hur kan det vara så här? Hur kan man få bli så utsatt." Så skriver Anita, en av många läsare som har hört av sig efter vår granskning av Afa försäkring.

5

DA granskar vården av lungsjuka

Så skadas dina lungor av ditt arbete

Få läkare tänker på arbetsmiljön som hälsobov. Dagens Arbetes och Läkartidningens gemensamma granskning visar på stora kunskapsluckor.

Sjuk av jobbet? Så får du hjälp!

Koll påStå på dig! Inte alla läkare känner till att att jobbet kan vara orsak till dina lungbesvär. Här är frågorna din läkare ska ställa till dig.

1
När jobbet skadar själen

Lasse orkade inte mer

När jobbet skadar själenLasse blev sjuk av jobbet - men han dog hemma i sin egen garderob. Dagens Arbete och Atlas förlag ger ut en bok om ett självmord som skakat om svenskt arbetsliv. Läs eller lyssna till ett utdrag ur boken.

11
Momshärvan

Fullt slagsmål om miljarderna

Tryckeriernas momshärvaMinst tusen rättsprocesser pågår – i värsta fall riskerar både tryckerier och kunder att gå i konkurs.

DA granskar asbest

Asbest dödar – igen

Asbest totalförbjöds för 33 år sedan, ändå minskar inte cancerfallen. När gamla hus renoveras släpps den sylvassa fibern lös.

10
Karlskrona 2015. Tunnplåtslagaren Ingvar Mattisson sa i höstas farväl till sin arbetskamrat Kalle. Ytterligare tre varvsarbetare har nu insjuknat.

”Vem står näst på tur?”

En efter en försvinner arbetskamraterna på varvet. Och Ingvar Mattisson vet. Fler kommer att dö. Om han inte 
slår larm. "Det är ett ansvar jag har som äldre", säger han.

Helena Peltola fick avancerad sjukvård i hemmet via Ersta sjukhus. Läkaren Charlotta Gauffin undersöker henne och på väggen bakom hänger vännernas kampanj, inramade bilder från galna ögonblick i livet.

Helenas "diskbråck" var cancer

Helenas drabbades av asbestcancern mesoteliom. Tre gånger hade hade hon googlat och hamnat på det värsta, men läkaren envisades med diskbråck. Nu kan du lyssna till reportaget om Helena Peltola.

Dagens Arbete har tagit tre olika dammprover från Dannemora. Både ovan och under jord finns asbest i dammet. Gruvarbetarna har inte känt till att de utsatts för de farliga fibrerna. Foto: Johan Wahlgren

"Asbest i gruvorna har mörklagts"

Dagens Arbete kan genom egna analyser visa att det finns livsfarlig asbest i Dannemora gruva. Gruvarbetare 
har utsatts för ämnet utan att ha känt till riskerna.

1

Den skamfyllda pengafällan

När skulden blir ett livstidsstraff

Mona Larsson är en av nästan en halv miljon svenskar som har skulder hos kronofogden. Hon och hennes tonårsbarn tvingas nu leva på 4000 kronor i månaden. Ola Wongs reportage finns också som inläst version.

13

Bränder under jord

Räddning förbjuden

DA granskarBrandmännen får inte gå in och rädda gruvarbetares liv. Sören Eriksson bröt mot reglerna för att rädda instängda jobbarkompisar.

Tryckeriernas momshärva

Den stora momsdopningen

DA GranskarStaten pumpade in mer än 3 miljarder kronor i svenska tryckerier. Olönsamma företag fick nytt liv och konkurrensen rubbades. Dagens Arbete berättar om hur slumpen skapat vinnare och förlorare, om brutna löften och kunder i ett juridiskt kaos.

5

Tryckerierna fick miljarder, kunderna fick notan

FilmStaten pumpade in mer än 3 miljarder kronor i svenska tryckerier. Vi förklarar tryckerimomshärvan genom två minuter animerad film.

2

När hjärnan tar stryk

"Man ser inte människan utan fokuserar på vinst." Citatet kommer från DA:s enkät om psykosocial arbetsmiljö till huvudskyddsombud på 50 av Sveriges största industrier. Fler citat följer i texten nedan. llustration: Graham Samuels

En tickande bomb

Dagens Arbetes granskning visar att stressen sprider sig på de svenska industrigolven, många klagar på en alltmer slimmad organisation. Samtidigt fokuserar allt fler företag på den psykosociala arbetsmiljön.

Granskning av tryckerimoms gav fint pris

Dagens Arbetes Marie Edholm och Hans Strandberg har tagit hem ett prestigefullt pris för sin granskning av tryckerimomshärvan.

Stora robotdagen

Den automatiska revolutionen

En ny generation robotar tar plats i arbetslivet. De tar gamla jobb 
– men kan de också skapa nya? Här kan du läsa eller ladda ner och lyssna på reportaget som ligger till grund för Stora robotdagen.

Företagen som flyttar hem

Konstruktion och produktion nära  varandra – produktionsteknikern  Magnus Palmqvist och operatören  Johan Skarfelt samarbetar när en ny produkt ska utvecklas. Närheten  snabbar på förnyelsen. Foto: OLA HÅKANSON

Därför tar företagen hem jobben

Jobbflytten till utlandet har mattats av. Läs om varför det lönar sig att tillverka nappar i Sverige i stället för i Asien.

Inhyrning i industrin

Nya arbetslivet: Frihet, tystnad och otrygghet

InhyrningInhyrningen har ökat med 33 procent jämfört med i fjol. Här är berättelsen om den flexibla arbetsmarknaden. Allt började 
med ett politiskt beslut 1993.

DA granskar Plymouthbröderna

”Jag sticker hellre och riskerar att förstöra mitt eget liv än stannar, skaffar fru och barn och förstör en hel familj”, tänkte John innan han lämnade Plymouthbröderna.  Foto: NICKE JOHANSSON

Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten.

Andreas Brindedahl ska lämna Kiruna och gruvan. Högskolestudier väntar. Han känner sig inte bitter men konstaterar: ”LKAB kände till lönefusket.” Foto: LARS THULIN

"LKAB tjänade på fusket"

Tjugo av LKAB:s gruvarbetare sparkades ut efter att ha fuskat med övertiden. Enligt gruvjätten låg allt ansvar hos de anställda. Nu bryter Andreas Brindedahl och hans kolleger tystnaden.

DA granskar nystartsjobb

Många företag man ringer till frågar efter nystartsjobb. De vill ha billig arbetskraft. Har man inte rätt till det är man chanslös, säger Yussuf, som egentligen heter något annat. Foto: REBECKA UHLIN

"Vi utnyttjas – ingen bryr sig"

NystartsjobbAllonias Sebhartu slog larm. Facket slog larm. Yussuf blev lurad på lön och vann i tingsrätten. Ändå fortsätter Arbetsförmedlingen att betala ut bidrag till arbetsgivaren.

DA granskar arbetsmiljöbrott

Orsaka dödsolycka – inte värre än att stjäla mobil

Den som blir dömd för att ha orsakat någons död på jobbet kan räkna med ett lindrigt straff. 60 dagsböter och villkorlig dom är genomsnittet – ett straff man också kan få för att exempelvis stjäla en mobil.

Lågprislandet

EBBA OLSSON WIKDAHL

"Att dra ner här var betydligt smidigare"

Lågprislandet SverigeLönsamma, effektiva fabriker stängs i Sverige. I går Gislaved och Västervik. I dag Tranås och Långshyttan. Dagens Arbete kan berätta hur direktörerna resonerar.

Hämta mer