Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Karensdagen gör comeback som stridsfråga

12 maj, 2014

Skrivet av

ANALYSDet fanns en tid när karensdagar kunde välta regeringar. Eller näst intill. Sedan kom en djup kris och frågan sopades bort från dagordningen. Men nu ligger karensdagen på bordet igen.

Sverige stod på randen till sammanbrott några skälvande veckor hösten 1992.

Valutan skulle försvaras till varje pris mot spekulanterna. Riksbanken drev upp räntan till 500 procent och Carl Bildts regering bjöd in oppositionsledaren Ingvar Carlsson. Hårda krispaket med beska nedskärningar skulle lugna marknaden och få den att sluta spekulera mot kronan så att räntorna kunde sjunka mot mer normala nivåer.

Under de skyhöga räntorna gick företag omkull på löpande band  och arbetslösheten rakade i höjden mot nivåer som landet inte hade sett sedan 1930-talet.

I krisuppgörelsen med Socialdemokratrena krävde moderatledaren Carl Bildt flera karensdagar. Det blev en. Och den är fortfarande kvar. Det är den som den nuvarande regeringen – enligt Dagens Nyheter – själva struntar i när regeringsledamöterna är krassliga.

I april 1993 återinfördes karensdagen. Då hade den varit slopad sedan 1987. I fem, sex år levde vi alltså utan karensdag. Under de första åren dessutom med 100 procents sjukersättning från första dagen.

I dag låter det som science fiction: ingen karensdag och full ersättning från första sjukdagen.

Men karensdagen var ett rött skynke, en symbol för orättvisa som LO:s dåvarande ordförande Stig Malm kunde utlysa politisk generalstrejk emot. Han hotade i alla fall.

1987, när karensdagen slopades och den 100-procentiga ersättningsnivån infördes, befann sig Sverige i tillstånd av ekonomiskt rus. Svensk ekonomi hade dopat av fem devalveringar som sänkt kronans värde med 40 procent och ekonomin gick mot överhettning.

Arbetslösheten sjönk mot extremt låga nivåer. Och med den ”överfulla sysselsättningen” uppträdde ett känt och förutsägbart fenomen: sjukfrånvaron ökade. Alla som fick jobb orkade helt enkelt inte med att jobba.

Men det fanns också andra baksidor som blottade svagheterna i sjukförsäkringen.

Den som exempelvis jobbade tvåskift tjänade på att stanna hemma förmiddagspasset. Sjukersättningen baseras ju på hela inkomsten, inklusive de sena skiftens skiftformstillägg och OB-ersättningar. Sjukpenningen gav mer än att gå till jobbet en förmiddag.

Fuskdebatten briserade utan att fusket visade sig vara särskilt omfattande. I alla fall om man fick tro Statistiska centralbyråns stora undersökningar. 17 000 personer intervjuades från mitten av 1970-talet och fram till slutet av 1980-talet. I rapporten ”Arbetsförhållanden, ohälsa och sjukfrånvaro” gick det att läsa att bara någon promille av befolkningen fuskade och fusket inte såg ut att öka – trots generositeten i systemet.

Dessutom gick utvecklingen åt rätt håll. Sjuktalen började sjunka innan politikerna började försämra nedskärningarna i försäkringssystemet. Sjuktalen – alltså sjukpenningdagar per försäkrad – hade nått sin topp 1989 när den överhettade åttiotalskonjunkturen befann sig på sin höjdpunkt.

Sedan började sjuktalen att sjunka.

Trenden mot sjunkande sjuktal hade redan börjat när socialdemokraterna 1991 sänkte ersättningen. Nu gick det inte längre att få ut full lön längre när man stannade hemma. S-regeringen sänkte ersättningen till 75 procent de tre första dagarna och 90 procent den fjärde sjukdagen.

Med sänkt ersättning fortsatte sjuktalen att sjunka och var snart nere i samma historiskt låga nivåer som i början av 1980-talet – fortfarande utan att karensdagen hade behövts återinföras.

Sedan kom den verkliga krisen. Och med den kom karensdagen tillbaka. Svensk ekonomi bromsade in efter det tidiga 90-talets valutaexperiment. Att försöka sig på fast växelkurs (kronans värde knöts till EU-valutan ecu) i en värld med fria kapitalrörelser visade sig vara näst intill ödesdigert för ett land med brottades med en lång inflationshistoria, svag produktivitetsutveckling och en hemmagjord bankkris.

Spekulationerna dränerade landets valutareserv och Bildt kallade på Carlsson. I det krispaket som förhandlades fram för att lugna marknaderna fanns återinförd karensdag med. Bildt hade krävt flera karensdagar, kompromissen blev en.

Att karensdagen ingick i ett paket som skulle stabilisera ekonomin var märkligt av ett skäl. Korttidsfrånvaron – som karensdagens syftade till att bekämpa – var inte särskilt dyr.

1991 – alltså innan krisen gick in i en djupare fas – kunde Riksförsäkringsverket slå fast vad olika typer av sjukfrånvaro kostade.

Den korta sjukfrånvaron (upp till 6 dagar) stod visserligen för 80 procent av sjukfallen – men bara 17 procent av kostnaderna.

Det var däremot den långa sjukfrånvaron (över 90 dagar) som var dyr. Den omfattade relativt få, bara 2 procent av sjukfallen men stod för 56 procent av kostnaderna.

Av statsfinansiella skäl borde det ha funnits större anledning att angripa den långa sjukfrånvaron. Istället angreps den korta, via karensdagen.

Karensdagen återinfördes inte utan protester. Kritikerna menade att karensdagen tvingade sjuka att gå till jobbet med effekten att de dyrare långa sjukskrivningarna på sikt skulle öka.

Ett nytt begrepp dök upp: sjuknärvaro.

Sjuknärvaron ökade enligt arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökningar. I mitten av 90-talet gick en tredjedel till jobbet flera gånger per år trots att de borde stannat hemma på grund av sjukdom. Några år senare hade den gruppen nästan fördubblats. Samtidigt exploderade långtidssjukskrivningarna.

Sjuknärvaron var en utpräglad klassfråga.

Den som valde att gå till jobbet vid sjukdom var den som tjänade minst och den som jobbade på snålt bemannade arbetsplatser. Man ville inte svika sina arbetskamrater genom att vara hemma.

Att karensdagen gjorde comeback hade ingen större statsfinansiell betydelse. Däremot innebar karensdagen att arbetskraften disciplinerades. Folk släpade sig till jobbet oavsett om de var krassliga eller inte.

Kanske var det just det som fanns med i beräkningen när regeringen Bildt kallade till krisöverläggningar med oppositionen under några stormiga septemberdagar 1992.

Nu stormar det kring regeringen. Och måhända gör karensdagen comeback som en het politisk stridsfråga.

Du kanske också vill läsa…

”Politikerna avgör vem som kan arbeta”

”Politikerna avgör vem som kan arbeta”

”Vem som anses frisk nog att arbeta beror i slutändan på politiska beslut, inte på läkares eller myndigheters bedömningar”, skriver reportern Rasmus Lygner med anledning av den intensiva debatt som dragit igång efter DA:s granskning.

”Krisen gav inget systemskifte i Sverige”

”Krisen gav inget systemskifte i Sverige”

Det försvann 70 000 industrijobb i ett slag i Sverige – men arbetsmarknadens regler förändrades inte, skriver DA:s Harald Gatu. Inhyrningen har ökat, men de korta, otrygga jobben är inte fler och kollektivavtalen har fått extra hängslen och livrem för nästa kris.

De sjukskrev sig för att bli friskförklarade

De sjukskrev sig för att bli friskförklarade

Fram till 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom av Socialstyrelsen. En sjukskrivningskampanj och ockupation ändrade på det.

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Med den nya arbetsmiljöstrategin ska färre skadas eller dö av sina jobb. Första steget är fler utredningar. ”Återstår att se hur strategin förbättrar svensk arbetsmiljö”, skriver DA:s Elinor Torp.

De fixade tändstickorna

De fixade tändstickorna

Tändstickor hade alla på den här tiden Och på Vänersborgs Tändsticksfabrik visste arbetarna hur stora stockar asp skulle göras om till små små stickor.

Skift med tangenter

Skift med tangenter

I den gamla ”Halda-fabriken”, strax intill Mörrums­ån, började man tillverka skrivmaskiner redan 1896. 1959 exporterade man till långt över hundra länder.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

”Jisses vad fint det här blir om hundra år”

”Jisses vad fint det här blir om hundra år”

Att gallra och röja i skogen – det är det bästa Gunnar Wetterberg vet. Då släpper han tankarna på bokprojekt, Fråga Lund och allt annat.

Telefonen som skulle hålla i 40 år

Telefonen som skulle hålla i 40 år

Det är sommaren 1978 och
knapptelefonen Diavox har precis börjat serietillverkas vid LM Ericssons gamla fabrik på Ölandsgatan i Karlskrona.

Kanonstaden

Kanonstaden

Gunnar Lindstedt jobbade fem år som smed i Bofors vapenfabrik på 1970-talet och drömde om ett nytt samhälle byggt på kommunismens idéer.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.