”Orimligt att ansvaret läggs på den drabbade”Helle Klein, chefredaktör.

”Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”Daniel Mathisen om Per Wirténs Augustprisnominerade reportagebok ”Är vi framme snart?”.

Strejk

Alf Svakko fick jobb som byggnadsarbetare under strejken. De som inte lyckades få arbete kunde ansöka om pengar ur en kampfond som samlades ihop för att stötta skogsarbetarna. Foto: Sara Winsnes
Skogsarbetarna i Arvidsjaur demonstrerar för fast lön i stället för ackord. 4000 kronor i månaden motsvarar cirka 20 000 kronor i dagens penningvärde. Snittlönen för en skogarbetare idag är 25 400 kronor. Fotograf: okänd.
Alf Svakko strejkade för fast månadslön 1975. Deras eget fack – Skogsarbetareförbundet – stod inte bakom strejken, men fick sköta förhandlingarna med arbetsgivarna ändå. Fotograf: okänd
Alf Svakko, till vänster, och arbetskamraten Tage Johansson jobbade som byggnadsarbetare under strejken. Tage var besviken på månadslönen när strejken var över. ”Den var för låg. Vi som var unga och starka kunde förlora nästan halva lönen när ackordet försvann. Många fortsatte jobba i samma tempo ändå, man hade den där farten i sig. Det var vansinne som vi höll på. De allra flesta blev bara 30 år i skogen, sen var de slut.”
Efter 18 år som huggare sade kroppen ifrån och Alf Svakko fick vidareutbilda sig till att arbeta med kartor och uppdatering av skogsbestånd. Han promenerar minst en timme varje morgon. Motion och rörelse är det bästa sättet att lindra besvären i ryggen. Foto: Sara Winsnes

Arbetarna som vägrade vänta

Gick emot förbundet. Skogsarbetarna strejkade för 40 år sedan för att få fast lön. Alf Svakko minns vad de slogs för. I dag ser han historien upprepas. ”Folk går på knäna och biter ihop men när smällen kommer blir det dyrt. Det kommer snart fler strejker.”

Strejken i korthet

1965

Den första motionen om fast lön skickades in till Skogsarbetare­förbundets kongress. Den lämnades obehandlad.

1969

36 motioner om fast lön eller en blandning av ackord och fast lön skickades in till kongressen.
Det var främst de norra avdelningarna som förespråkade månadslön. Förbundsstyrelsen höll med i sakfrågan, men såg svårigheter med att driva kravet. Lönespridningen var så stor att månadslön i kollektivavtalet skulle innebära lönesänkning för många, särskilt i södra Sverige.

1973

63 motioner lämnades in till kongressen. Förbundet enades om att månadslön skulle vara ett långsiktigt mål, men att vägen dit måste ske genom att steg för steg höja den fasta delen av lönen och minska ackords­delen.

1974

För att lugna ner situationen i norra Sverige enades parterna om att införa månadslön på prov i Norrbotten.

1975

Skogsarbetareförbundet drev inte frågan om månadslön, men kom överens med arbetsgivarna om att utvidga försöken med månadslön även till Västerbotten, men med ackordet kvar på 35 procent.

21 mars

Strejken bröt ut bland skogsarbetare i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland. De krävde 4 000 kronor i månadslön plus 25 kronor i dagtraktamente.

Flottare och arbetare vid skogsplanteringar anslöt till strejken.
Runt 8 000 arbetare strejkade under hela perioden.

28 maj

Fack och arbetsgivare enades om månadslön på 85 procent och ackord på 15 procent. Överenskommelsen gav en månadslön på cirka 3 800 kronor för en erfaren huggare.

3 juni

Strejken var över och skogsarbetarna gick tillbaka till arbetet.

Källa: ”Bakgrunden till skogsarbetarstrejken 1975” av Stig Arne Nohrstedt

”Jag var tolv år när jag började jobba i skogen. Vi var väl barnarbetare allihop där på somrarna när vi skolade om plantor som skulle sättas ut i skogen till hösten. Vi hjälpte till i skogen alla syskon. Vi växte upp i Lansån, en by tio mil nordväst om Kalix, sex mil fågelvägen från finska gränsen.

De ljusa vårkvällarna när jag gick i sjunde klass gick vi ner till virkesavlägget nära älven. Timret skulle barkas och jag minns att vi hade så bra betalt – 52 öre biten! Jag barkade 10–15 stycken varje kväll. Vi fick extra betalt om vi rullade ner dem till vattnet åt flottarna. Nästa sommar var jag en av dem och drev timret på älven. Sista vintern innan lumpen körde jag timmer ur skogen med häst. Sen läste jag ett år på skogsbruksskolan i Kalix och så småningom blev jag huggare för SCA. Det var i mitten av 60-talet. Jag fällde träd i 18 år, sen var ryggen slut.”

Alf Svakko är född på 40-talet, då träden ännu fälldes med handsåg och stammarna kvistades med yxa. Mekaniseringen av skogsbruket tog fart under 50-talet och sen gick det snabbt. Motorsågen ersatte timmersvansen och traktorer konkurrerade ut hästarna. Arbetet förändrades, många upplevde att yrkets frihet försvann.

Huggarnas ackord sänktes när det gick snabbare att fälla träden. Samtidigt måste de släpa timret ut till körvägarna eftersom traktorerna inte kunde ta sig fram i skogen lika bra som hästarna. På 60-talet kom processorn – en maskin som både kvistade och kapade de fällda stammarna. Jobbet som huggare blev enformigt och jäktigt. Tempot drevs upp när skogsbolagen ville att de nya maskinerna skulle vara i gång hela tiden och matas med fällda träd i en allt snabbare takt.

Mellan 1955 och 1973 femdubblades produktionen per skogsarbetare, men det var skogsbolagen – inte skogsarbetarna – som tjänade på rationaliseringen. Olyckorna i skogen blev fler. I början av 70-talet var yrkesskadorna fem gånger högre i skogen jämfört med snittet på arbetsmarknaden och dödsolyckorna steg.

”Jag var nära att fälla ihjäl en karl en gång. Vi var ett lag som jobbade på en ö i Luleå skärgård. Jag såg ju var de andra var och ropade att nu fäller jag den här granen, visade fallriktningen med armen. Men när den faller tittar jag upp och då ser jag att han är på väg just dit. Han hade glömt och hörde inget med hörselkåporna på. Det var nära att det gick riktigt illa.”

Samtidigt som Alf Svakko gjorde sina första år som huggare hade stora delar av den svenska tillverkningsindustrin gått över från ackordslön till tidsbaserad lön, men i skogen gällde fortfarande ackord. Att fälla träd var ett manuellt arbete och arbetsgivarna menade att arbetstakten skulle sjunka om skogsarbetarna fick fasta löner. Därför sa de nej.

Mekaniseringen gick snabbare i norra Sverige, där de stora skogsbolagen dominerade och drev moderniseringen av skogsbruket framåt. Det var också de norrländska skogsarbetarna som började kräva månadslön en bit in på 60-talet och som senare kom att driva kravet i en vild strejk.

Till skogsarbetareförbundets (SSAF) kongress 1965 hade en motion om fast lön skickats in. Fyra år senare skrevs 36 motioner om fast lön eller en blandning av ackord och fast lön. Förbundsstyrelsen höll med i frågan, men konstaterade att det skulle bli svårt att införa månadslön. En orsak var att löneskillnaderna var så stora – månadslön skulle troligtvis innebära en lönesänkning för många. Kongressen beslutade att försöka höja den fasta delen av lönen, för att stegvis och långsamt gå mot månadslön.

Det gick alldeles för långsamt, tyckte skogsarbetare i norra Sverige. När fack och arbetsgivare hade svårt att enas om lönerna i förhandlingarna 1971 bröt en strejk ut i Åsele, men den dog snart ut. Till kongressen 1973 kom 63 motioner in och man enades om att målet måste vara att få månadslön i skogsavtalet. 1974 infördes månadslön på försök i Norrbotten.

Men när förbundet inte drev frågan om månadslön fullt ut i 1975 års avtalsrörelse var tålamodet slut. I slutet av januari samlades skogsarbetare i Arjeplog och krävde månadslön på 4 000 kronor. Rörelsen spred sig i Norrbotten och till Västerbotten. Demonstratione­r hölls i Älvsbyn, Arvidsjaur och Vännäs.

”Det var omänskliga förhållanden ibland. Var det för mycket snö tvingades vi stanna hemma och förlorade pengar. Det var många som var verkligt illa utsatta. Lönen gick upp och ned. Fick man hugga i fin, välskött skog så gick det bra, då fick man ihop ackordet. Men vi var mycket ute på öarna i Luleå skärgård och högg i skog som tillhörde privatpersoner och då var det värre. Snårigt och granar med kvistar ända ner i backen. Djup snö som måste grävas bort innan vi kunde börja såga. Och du vet när man fäller så mycket, då försvinner skyddsspärren. Man glömmer bort att det är ett farligt jobb. Man hör inget genom motorsågsbullret och hörselkåporna, man bara fäller och fäller.

Det var aldrig snack om kvalitet, bara kvantitet. Kapar du fel sjunker värdet på stocken, men det fanns inte tid till att göra det rätt. Det var rushuggning – tre steg och kapa, tre steg och kapa. Oj, du kan kapa sönder mycket pengar.”

Förhandlingarna mellan parterna gick trögt och den sista februari 1975 sades avtalet upp. Strax därpå enades fack och arbetsgivare till slut om att utöka försöksverksamheten med månadslön även till Västerbotten, men där skulle ackordet fortfarande utgöra 35 procent av lönen. Dessutom infördes meritvärdering, en sorts betygssättning som skulle påverka nivån på lönen.

Förbundet trodde att de hade funnit en väg ut ur en trängd situation – fortsatt ackord i södra och mellersta Sverige där stödet för månadslön var lågt, fortsatt försök med fast lön i Norrbotten och ett steg mot fast lön i Västerbotten. Viktigt för förbundet var också att jobba för en löneutjämning och fortsatt löneutveckling bland skogsarbetarna, vilket man tyckte att man lyckats med. Vad ingen part förstod var att uppgörelsen blev gnistan som tände strejken.

Kanske förstod förbundet inte fullt ut skälen till att skogsarbetarna i norra Sverige kämpade för månadslön: Att få tillbaka makten över sitt arbete, att kunna styra takten till en rimlig och säker nivå, att överleva på jobbet och veta vilken inkomst de skulle få kommande månad, oavsett väder och skick på skogen.

De såg hur de stora skogsbolagen redovisade rekordvinster till följd av den allt högre produktiviteten. Det var huggarna som betalade det högsta priset i dånet och avgaserna från motorsågarna, med ryggar som kröktes av det alltmer monotona arbetet i jakten på att få ihop ackordet till en rimlig lön.

De hade fått nog och nu samlades kampvilliga skogsarbetare i Lycksele, Hörnefors, Nordmaling, Boden och på flera andra platser. Arbetarna i Norrbotten, som redan hade fast lön, slöt upp bakom Västerbotten­avdelningarnas krav på helt fast lön. Enade och välorganiserade varslade de om strejk den 21 mars, utan stöd från sitt eget fackförbund. De visste att i samma stund som de lade ner arbetet var de utan lön och de skulle inte få någon strejkersättning från förbundet.

”Vi var förberedda, vi hade pengar i kassan och var överens om att de som inte fick annat jobb under strejken skulle få ut pengar ur kampfonden. Vi som bodde i en stad hade lätt att få jobb. Då byggdes miljonprogrammet på Hertsön utanför Luleå och jag fick jobb direkt för en byggherre. Han lovade mig jobb i fem år om jag ville.
Jag var bergsäker på att vi skulle vinna. Industrin behövde virket, de skulle förlora mycket pengar på att inte gå med på vårt krav. Vi hade nog den stora gruvstrejken några år tidigare att tacka för beslutsamheten och sammanhållningen. Vi såg att de lyckades, då kunde vi också.”

Arbetarna höll ut. Trots att det var en vild strejk, som inte hade förankrats inom förbundet, överlät den egna strejkkommittén förhandlingarna till facket och de tvingades motvilligt driva medlemmarnas krav.

I mitten av maj strandade förhandlingarna, men efter medling kunde ett förslag läggas fram i slutet av maj: Fast lön till 85 procent och 15 procent ackord, vilket skulle ge runt 3 800 kronor i månaden. De strejkande skogsarbetarna accepterade avtalet och gick tillbaka till jobbet den 3 juni.

”Det blev lite låg nivå på lönen, men det var okej. Dessutom slapp vi själva stå för motorsåg och arbetskläder, det skulle arbetsgivaren göra nu, så det var ju en kostnad som försvann. Det blev lugnare i kojorna efter strejken, var inte samma tävling längre. Det blev mycket mer fokus på kvalitet i stället.”

Två år senare ville arbetsgivarna i Skogs- och Lantarbetsgivarna gå tillbaka till ackord, men statliga arbetsgivaren Domänverket menade att månadslönen hade kommit för att stanna. Verkets egna undersökningar visade att övergången till månadslön lett till att produktiviteten hade gått ner något, men att olyckorna hade blivit färre och att arbetet utfördes bättre.

”Jag tror att vi kommer se liknande strejker snart igen, den här gången inom vården. Det är precis samma sak för dem i dag, med omänskliga arbetsvillkor. De går på knäna och biter ihop, men smällen kommer till slut och då blir den dyr. Att de aldrig lär sig, de som bestämmer villkoren.”

Läs mer:

strejk-lista

 


me@da.se

Läs mer på samma tema:

GS varslar om strejk för statliga skogsarbetare

AVTAL 2017GS-facket varslar om stridsåtgärder mot Skogsstyrelsen efter att parterna under hösten inte lyckats komma överens i avtalsförhandlingarna.

Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Strejkerna du måste känna till

KonflikthistoriaI modern tid har fackförbund ofta kritiserats för att strejka för sällan. Men historien är fylld med konflikter på arbetsmarknaden. Dagens Arbete har grottat ner sig i den svenska historien. Här är listan på strejkerna du måste känna till.

Därför går det så vilt till i Frankrike

DA REDER UTDe hotar att spränga fabriken eller håller sina direktörer fångna. Franska industrihistorien är full av vilda konflikter. Dagen­s Arbete listar några från 2000-talet och söker svaret på frågan: varför?

3
Foto: Sara Kroon

Från vilda strejker till samförstånd

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Vi berättar om strejklandet som blev ett samförståndsland.

2

Läs mer från Dagens Arbete:

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

Rätt livränta

Ta kommandot över dina försäkringar

Koll påKrångliga förkortningar och invecklade blanketter. Fackets försäkringar kan verka snåriga, men det kan finnas pengar att hämta. Här får du hjälp med ditt skyddsnät vid allt från uppsägning och olyckor till föräldraledighet och dödsfall.

Snårig väg till pengarna

Johnny, Stina, Berndt, Pelle och Björn. Alla skadades i jobbet och fick en livränta som visade sig bli för låg. Slumpen, rätt kontakter och mycket slit gjorde att de fick de miljoner de har rätt till. Dagens Arbete guidar till rätt ersättning – både livränta och andra försäkringar.

”Man har ju också ett egenansvar”

Det är den arbetsskadade som måste hålla koll på att livräntan blir uppräknad. Varken fack eller arbetsgivare vill ändra det systemet.

Så gör du för att få rätt ersättning

KOLL PÅMisstänker du att din livränta inte hängt med i inkomstutvecklingen? DA hjälper dig att få de pengar du förtjänar.

Stora framtidsdagen

”Robotiseringen kommer att underlätta”

ENKÄTDagens Arbete frågade fem deltagare på Stora framtidsdagen: Vad krävs för att ta hem mer tillverkningsindustri till Sverige?

Minskad handel hot mot jobben

Minskad handel, fler handelshinder och populism skadar ekonomin och går ut över jobben. Det var fackets, forskningens och näringslivets representanter eniga om i sina spaningar.

1

Framtidens Sverige – isolerat eller expansivt?

Det talas alltmer om att dra nya handelsgränser. Gör det Sverige mer isolerat eller kan vi med avancerad teknik expandera vår inhemska industri? Följ vår rapportering från Den stora framtidsdagen.

Teknikens osynliga normer formar världen

Tekniken gynnar inte nödvändigtvis samarbete och demokrati, sade docent Karin Hansson på Framtidsdagen. ”Informationsflöden styrs baserat på osynliga normer som vi inte ens har frågat efter."

Så blir matlådan nyttig och god

Koll påMaten ska mätta, smaka gott – och vara hälsosam. DA tog hjälp av en nutritionist på Livsmedelsverket för att komponera rätt.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Nu ska 72 föreskrifter bli 17

Arbetsmiljöverket föreslår en hårdbantning av dagens 72 föreskriftshäften, skälet är att göra det lättare att förstå och följa reglerna. Hopslagningen av 2300 arbetsmiljöregler har tidigare kritiserats av arbetsgivare och fack.

Sämre koll på farliga jobb

Den myndighet som ska kontrollera säkerheten på företagen syns allt mindr­e där ute. Fyra av tio inspektörer har försvunnit på tio år. Nu ska antalet föreskrifter minskas kraftigt, vilket oroar fack och arbetsgivare. Läs Dagens Arbetes och Byggnadsarbetarens gemensamma granskning.

Linda fortsatte ­ skiftet – tio mil bort

VAD HÄNDE SEN? Dagens Arbete berättade 2012 om hur processoperatören Linda Haglund och hennes man slet med skiftpusslet för att få ihop arbete och småbarn. Fem år senare fortsätter de som förut - fast ändå inte.

LO förhandlar trygghet

LO vill förhandla om inhyrning

LO begär nu förhandlingar med Svenskt Näringsliv om bland annat kompetensutveckling och begränsad inhyrning. LO är berett på att ett motkrav kan bli att rucka på turordningsreglerna.

7

Svenskt Näringsliv: Bra få igång en diskussion

Kompetens borde vara viktigare än anställningstid vid uppsägningar, tycker Svenskt Näringsliv, som gärna diskuterar Las med facket.

1

Arbetarfotografens arkiv

BILDREPORTAGEAlla människor är vackra när de arbetar menade fotografen Jean Hermanson, vars verk nu får nytt liv genom hans gamla medhjälpare. Du kan kolla in ett urval av hans bilder här, och på fredag visar SVT en nygjord dokumentär.

1

Bråk om rättvisemärkt skog

Facket och den internationella skogsindustrin är oense om i vilken grad arbetarnas rättigheter ska ingå i kraven för så kallad FSC-märkning av skogsprodukter. ”Man kan inte förhandla om mänskliga rättigheter” säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Dagens Arbete slopar alkoholreklam

Dagens Arbete skriver återkommande om alkoholproblem i arbetslivet, men har liksom de flesta andra tidningar också annonser för öl och vin. Inget annat ämne ger så starka reaktioner bland läsarna. Nu ändrar sig DA.

”Här slipper maskinen frysa”

ÖGONBLICKETKlockan är 11.35 på Blekhem, Västervik.

Ta i trä i stället

DA:s Marcus Derland hittar lugnet med en bit lövträ i ena handen och en täljkniv i den andra.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Kampen mot flaskan

”Enklare med nya alkohol­policyn”

GS nya policy säger att köp av alkohol för medlemmarnas pengar är förbjudet. Oavsett om det gäller representation vid besök av prominenta gäster eller personal-tillställningar. Det är där­emot okej att ta en öl så länge man betalar själv.

När drickandet går för långt

MISSBRUKEn arbetsgivare ska både ställa upp och ställa krav när alkoholen tar för stor plats. På V-Tab i Göteborg har det förebyggande arbetet räddat ett tiotal medarbetare från att supa bort sina jobb.

”Arbetsplatserna bör ha grundläggande kunskap”

Arbetsplatserna bör ha grundläggande kunskap om problem, säger Marie Risbeck, chef för Folkhälsomyndighetens enhet för alkoholprevention.

 ”Tjata inte om afterwork!”

DilemmatÄntligen helg och hela arbetslaget ska ut och ”ta en öl” efter jobbet. Blir du pressad att dricka mer än du själv vill? Eller är du en av dem som tjatar?

Arbetsmiljöveckan

De lyfter frågan om stress och mobbing

Gilla jobbetI dag anordnar organisationen Gilla jobbet en heldag i Stockholm på temat "Den hållbara arbetsplatsen". Bland ämnena finns mobbing, stress och konflikter på jobbet.

1

”Sexuella ­trakasserier var sånt vi fick stå ut med”

Sexuella trakasserierFöre detta pappersarbetaren Katrin Skagert tröttnade på machofasonerna på pappersbruket och började plugga. I dag är hon universitetslektor i Borås och undervisar om arbetsmiljö.

2

”Saboterar ett bra system”

DebattLO-utredaren Sten Gellerstedt hävdar att Svenskt Näringslivs förslag om att skilja facket från skyddsombuden saboterar ett väl fungerande system, och reducerar skyddsombuden till "ordningsmän för arbetsgivarna".

En vecka full av arbetsmiljö

Fler ska kunna jobba längre. Det är temat för den pågående europeiska arbetsmiljöveckan.

Ja till bättre skydd för utstationerade

En majoritet av EU:s arbetsmarknadsministrar säger ja till att förbättra villkoren för anställda som deras arbetsgivare sänder på jobb i ett annat EU-land. Det skulle ge utstationerade rätt till samma lön och ersättningar som gäller i landet de skickas till. I veckan ska EU-parlamentet ta ställning.

Hämta mer