"Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?"Krönika, Malena Ernman.

"Hur ska det gå för dem som inte kvalar in i den svenska modellen?"Jeanette Herulf har tittat närmare på Per Molanders senaste rapport.

Industrin och integrationen

Vi är på Seco Tools i Fagersta. Mötet mellan Liibaan Mohamod, Nora Jamal Chayah och Lars Piirhonen är ett möte mellan Somalia, Libanon och Finland. Men också ett möte mellan tidig arbetskraftsinvandring och folk som flytt. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL
Lars Piirhonens föräldrar kom till Bergslagen 1951. Liibaan Mohamod flyddetill Sverige från Somalia 1992. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL
Grafik: MARLENE HENRIKSSON
Spår av en annan tid. Flaggan hänger över sängen och i ett glasskåp ligger gamla medaljer, band och nålar. FOTO: EBBA OLSSON WIKDAHL
Italienska invandrare i Göteborg 1947. Foto: Lennart Nilsson

Världen möts på fabriken

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Från framtidstro till bråk om chokladbollar

En var ett ensamt flyktingbarn. En annan kallades för skitig finnunge. I dag hjälper båda till på flyktingförläggningen. Men berättelsen börjar vid en kaffeautomat.

Här bor flest invandrare
Kommuner med högst andel utrikes födda 1970:

1. Surahammar, 22 procent
2. Gustavsberg, 20 procent
3. Olofström, 20 procent
4. Haparanda, 19 procent
5. Hallstahammar, 18 procent
6. Botkyrka, 18 procent
7. Upplands Väsby, 17 procent
8. Viskafors, 17 procent
9. Gustav Adolf, 16 procent
10. Fagersta, 16 procent
Fotnot: Viskafors är sedan 1974 en del av Borås kommun. Gustav Adolf är sedan 1974 en del av Hagfors kommun.

Kommuner med högst andel utrikes födda 2013:

1. Haparanda, 40 procent
2. Botkyrka, 39 procent
3. Södertälje, 35 procent
4. Malmö, 31 procent
5. Burlöv, 28 procent
6. Sundbyberg, 28 procent
7. Sigtuna, 27 procent
8. Huddinge, 27 procent
9. Solna, 27 procent
10. Upplands Väsby,   26 procent
(Siffrorna är avrundade)
Källa: SCB, Efterkrigstidens invandring och utvandring

De vanligaste yrkesgrupperna för de 12 094 personerna som fick beviljat uppehållstillstånd i Sverige 2014 (antal personer):

2 885

Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske.

2 525

Dataspecialister.

903

IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare.

666

Storhushålls- och restaurangpersonal.

424

Civilingenjörer, arkitekter.

Källa: Migrationsverket

126 966

personer invandrade
till Sverige 2014.

51 237

personer utvandrade
från Sverige 2014.

Han stod vid kaffeautomaten på Seco Tools. Återigen dök den där långa, snaggade killen upp.

”Tjenare Liibaan, hur är läget?”

Liibaan Mohamod tänkte att det var trevligt att prata. Killen ställde frågor och ville diskutera. Men han var tvungen att be en arbetskamrat om hjälp: Vad heter han? Det var pinsamt att killen hade lärt sig hans namn och inte tvärtom.

Året var 1999 och Liibaan kände sig lyckligt lottad. Han hade sju år tidigare ensam flytt inbördeskriget i Somalia. Då var han 17 år och kände bara till Abba och Volvo om Sverige. Framtiden var blank. Han minns hur omöjlig svenskan framstod och några av de ord som dök upp i den nya världen: Rösträtt. Laserman. Bert Karlsson.

Liibaans mål blev att få ett jobb och nu hade han nått det. Han var CNC-operatör och anställd på Seco Tools i Fagersta. Han fick öva på svenskan varje dag, bland annat med den namnlöse, och de avhandlade det mesta. Politik, kultur, matlagning. Senare, när de snackat lite mer kom också en berättelse. Den handlade om ett barn på väg till skolan. En kille som var liten och rädd för stryk, som kallades för ”finnjävel” och ”skitig jävla finnunge”.

Så gick det till när de lärde känna varandra, Lars Piirhonen och Liibaan Mohamod. Två själar som råkade sammanstråla i den gamla stålstaden Fagersta. Två identiteter i Sveriges största integrerande kraft genom tiderna.

INTEGRATION

Ett integrerat samhälle kan beskrivas som att människor möts, delar gemenskap och är delaktiga. Motsatsen är segregation, där grupper lever åtskilda i ett samhälle.

Jag sätter i gång det här arbetet med en tanke. Industrin vet vad integration är. Ingen annanstans i Sverige har så många människor från så många kulturer satts att jobba åt samma håll. Mötet har skett på cement, bland textilier, papper, plaster och stål. I skogar, gruvor och tvätterier. Och det har fungerat. Industrin byggde landet. Ur fabrikerna kom material, varor och gemenskaper. År, efter år, efter år.

Om vi för en kort stund återvänder till kaffeautomaten på Seco Tools och tittar närmare på Lars Piirhonen. Då ser vi att snaggen är grånad och ögonen blå. Annat är lätt att missa. Som att det var hans föräldrar som banade väg på industrigolven. De var invandrare. Bland de första i modern tid.

Piirhonens anlände till Bergslagen 1951 och skulle följas av hundratusentals. Under de kommande 19 åren registrerades uppskattningsvis 625 000 utländska medborgare. De strömmade in på arbetsplatserna, var nordbor, italienare, tyskar, jugoslaver, turkar, ungrare, tjecker och greker. Många lämnade landet efter några år men en hel del stannade kvar. Ofta beskrivs det där mötet mellan Sverige och världen som rätt oproblematiskt. ”Det fanns ju jobb.”

I arkiven hittar vi förstås berättelser om nya vänskaper och öppna armar. Men också en undersökning bland 650 fack och verkstadsklubbar om synen på invandring från just 1951. Hälften av de svarande var negativt inställda. Orsaker som framhölls var rädsla för arbetslöshet, språksvårigheter, bostadsbrist och bilden att invandrare inte ville gå med i facket.

Jag råkar på en artikel om hur textilfacket i Norrköping några år tidigare krävde att 33 000 balter skulle utvisas, balterna anklagades för att vara nazister. Under 60-talet rapporterar fackliga tidningar om bostadsproblem, hur ”utlänningarna” trängs i hälsovådliga ruckel. ”Grekernas förkärlek till att gyttra ihop sig är problem på många håll”, slår Fabriksarbetaren fast 1966. Och i en senare intervju vittnar invandrade svenskar om både utfrysning och hur de tvingats till fackmedlemskap. ”När jag sa att jag inte ville vara med i facket tittade personalkonsulenten på mig och frågade om jag inte ville ha jobbet.”

Jag tänker att här verkar ha funnits grogrund för bråk. Sedan ringer jag upp Gösta Fagerholm.

Gösta startade sitt yrkesliv som 15-årig gjutare. Nu fyller han snart 82 och är skyldig till hyllmeter i arbetarrörelsens arkiv. Under 60- och 70-talet jobbade han bland annat med studier och information på Metall, och hamnade mitt i händelsernas centrum.

– Det fanns ett stort problem, säger han.
– Folk kunde inte förstå varandra ute på arbetsplatserna.

”Jag tänkte att fixar vi inte språket då går det åt helvete. Då kan arbetarrörelsen inte hålla ihop.”

En livsavgörande fråga för arbetarrörelsen, ansåg Gösta.
– Jag tänkte att fixar vi inte språket då går det åt helvete. Då kan arbetarrörelsen inte hålla ihop. Dessutom måste man ju lära sig hur samhället fungerar för att vilja delta. Varför vara med i facket om man inte kan förstå ett avtal?

Mot hotet om splittring fanns bara ett enda recept för facket och det hade gått hem hittills: ”Ena arbetarna runt gemensamma mål.” Under den här tiden stavades den viktigaste kampanjkanalen inte Facebook utan Studiecirkel.  Att låta det egna studieförbundet ABF bistå med svenskundervisning var helt i enlighet med fackets folkbildningstradition.

Metall krävde 240 timmars studier åt varje invandrad arbetskamrat, rubbet på betald arbetstid. Så blev det också när invandrarlagarna till slut klubbades i början av 70-talet.

Facket fick stor makt. Drev igenom att kravet skulle gälla bakåt, alla som behövde skulle få läsa. Var med och utformade studierna och satsade på att få de invandrade att gå vidare till cirklar i fackets regi. Något som ledde till att folk möttes, delade värderingar och svetsades ihop, menar Gösta Fagerholm. Budskapet var jämlikhet framför allt. Om invandrade jobbade för sämre villkor skulle andra anställda kunna konkurreras ut och lönerna sänkas. Ett nytt låglöneproletariat skulle kunna skapas. Fattigdomen var en del av Sveriges dammiga gamla historia, omodern och ociviliserad. Framtiden däremot, lovade bättre villkor för varje dag.

– Vi mötte hårt motstånd från arbetsgivarna. Även i våra egna led fanns de som ifrågasatte arbetet med svenska och samhällskunskap. Ändå lyckades vi i facket ha en klar linje på den här tiden. Och tack vare den blev det varken främlingsrädsla eller svenskrädsla. Jag vågar säga att det har Sverige haft nytta av i 25 år.

Lars Piirhonens föräldrar kom till Bergslagen 1951. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Lars Piirhonen Har i många år samlat in kläder till behövande. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Det låter ju enkelt. Åter till Fagersta:

– Mina föräldrar gick inga språkkurser. De kom nog för tidigt, säger Lars Piirhonen.

De första åren bodde familjen på fem personer i en trång enrummare. Lars pratade bara finska hemma, umgicks bara med finnar och var i Finland hela somrarna. Det var först när han flyttade hemifrån som han ”mer kom in i Sverige”.

– Pappa jobbade hela sitt liv. Först i skogen, sen i gruvan och på stålverket. Visst lärde han sig en sorts svenska till slut men den var det få som förstod.

Liibaan däremot fick snabbt börja i skolan, en klass för ensamkommande barn. Tolkhjälp fanns. Efter 20 långa månader hade han sitt uppehållstillstånd och kunde plugga på SFI, uppföljaren till den reform som Metall var med och genomförde.

Av samhällsinformationen minns han att han hade rösträtt i kommunalvalet utan att vara medborgare. Det var svårt att välja, han hade levt hela sitt liv i en diktatur. Alla partierna sa att de var bra på allt, så vad var skillnaden? Men han röstade. In i facket gick han också. Övertalad av Lars.

Liibaan Mohamod flyddetill Sverige från Somalia 1992. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Liibaan Mohamod flyddetill Sverige från Somalia 1992. Foto: EBBA OLSSON WIKDAHL

Visst fick väl Liibaan på många sätt en lättare ingång, tänker jag. Arbetskraftsinvandrarna röjde liksom vägen. Mycket verkar enklare nu än på 50-talet. Och ändå. Ändå tror Lars att en del har förändrats till det sämre. Det har skett under de senaste åren och handlar om något svårfångat. Ett sätt att prata. Om 50-, och 60-talsarbetarna var missnöjda med språkförbistring och bostadsbrist så gick det ju att lösa, i varje fall om viljan fanns. För språk går att lära sig och hus att bygga.

– Det som hänt på sista tiden, det är att så många skitsaker får orimligt mycket luft. Vad man kallar chokladbollar är inget jag brinner för att diskutera. Och ”Vi får inte sjunga nationalsången i kyrkan på skolavslutningen”. Sjunga nationalsången på skolavslutningen har då jag aldrig gjort.

– Det är mycket mer som handlar om vad som ”är svenskt”.

När vi kommit så långt tänker jag att det kunde vara intressant att tala med Thord Ingesson. Han är integrationsansvarig på LO och borde ha saker att säga om nutiden. Thord blir lite förvånad när jag ringer. Det var länge sedan någon brydde sig.

– Diskussionen om integrationen och arbetsplatsen var mycket livligare för bara tio år sedan, säger han.

– Man forskade om det också. Men nu är det tyst.

Han tycker att tidigare handlade samtalen mer om det som Gösta Fagerholm målar upp. Praktiska lösningar på faktiska problem. Frågorna om språksvårigheter, bostäder och anställningstrygghet som ställdes på arbetsplatserna under 50- och 60-talet, de förvandlades till praktisk politik. Från verkstadsgolvet och hela vägen upp.

– Det var ju på arbetsplatserna integrationsdebatten föddes. Det var en helt annan debatt och den var mycket trevligare än i dag tycker jag.

Hur är det i dag?

– Identitetsfrågorna har tagit över. Religion är ett exempel. Folks religion var ingenting man la vikt vid tidigare. Debatten i dag handlar mycket mer om nationalitet, kultur och gener.

”Har du svårt att få jobb? Det är ditt eget fel. Men du kan få en kickoff-kurs om hur du ska presentera dina möjligheter.”

Det hänger bland annat ihop med att tidigare ansågs problem som medborgarna mötte vara gemensamma, tror han. Bostadsbrist. Arbetslöshet och otrygghet. Sånt var samhällsproblem som folk trodde att politiken hade makt att lösa. Nu har de där problemen blivit individuella.

– Har du svårt att få jobb? Det är ditt eget fel. Men du kan få en kickoff-kurs om hur du ska presentera dina möjligheter. Det är skillnad från tidigare: Du tillhör en yrkeskategori där jobben försvinner, du ska få hjälp till omutbildning. Vi har fått ett mer individualistiskt samhälle.

Okej, vänta lite. Vi måste stanna upp en stund. Ett mer individualistiskt samhälle? Låt oss säga att vi tidigare hade ett samhälle där alla tog hand om alla. Då måste vi fråga oss vilka alla var. Och vem som var välkommen till detta ”alla”.

Jag går tillbaka till mina arkivtexter. Och jag tänker att om den ena linjen i det tryck som steg från verkstädernas golv handlade om integrationsåtgärder, så handlade den andra om begränsningar. Facket öppnade för arbetskraftsinvandring när behovet var stort. Men det som av vissa förklaras som en vilja att skydda villkor, uppfattas av andra som ett sätt att stänga ute. Facken hade makten att säga nej när ett arbetskraftstillstånd skulle utfärdas, och 1972 skickade LO ut ett meddelande som handlade om att nu var det stopp. I stort sett nekades arbetskraftsinvandrarna utanför Norden tillträde därefter.

Förändringen kom med EU:s mål om fri rörlighet. Nya berättelser tog form. Den om skolbygget i Vaxholm som blockerades 2005 följdes av ekot från ombudsmän som ropat ”Go home” till lettiska arbetare. I Dagens Nyheter skrev journalisten Maciej Zaremba att om Vaxholm var förebild för den svenska modellen så betydde det ”stick!”

Tre år senare gick de borgerliga och Miljöpartiet ihop om ett system som skulle gälla utanför EU. I dag är Sverige åter en öppen arbetsmarknad. Och åter finns en motsättning där facket anser att arbetsmiljö, villkor och löner i vissa branscher utsätts för negativ press.

Jämfört med tidigare är dagens arbetskraftsinvandrare ändå få. De flesta som söker sig till Sverige nuförtiden flyr från helt andra problem än brist på jobb.

Mycket har förändrats sedan Lars Piirhonens föräldrar kom. Då arbetskraft, nu flykting. Då breda politiska reformer och gemensam framtidstro. Nu? Individuella initiativ och klara dig bäst du kan?

I så fall, tänker jag, har ett tungt ansvar baxats över till såna som Lars Piirhonen och Liibaan Mohamod. I så fall är integrationen numera upp till den som inleder ett samtal. Kanske under en fikapaus. Kanske i Fagersta.

”Jag vill inte bemöta någon enda människa som främling. Och jag ska vara väldigt försiktig med att döma.”

Det verkar ju enkelt, det där mötet vid kaffemaskinen. Det är det också, säger Lars Piirhonen. Det räcker med att öppna sig lite, man får mycket tillbaka. Själv känner han halva stan. Hur nu det har gått till.

– Kanske har det att göra med när han var liten och på väg till skolan, säger Liibaan.

– Kanske vill han vara öppen mot andra på grund av vad han upplevde då.

Vad var det som hände under den där vägen till skolan, undrar jag.

– När jag var liten så tänkte jag att Sverige nog var bra för vuxna, säger Lars.

– Men för barn var Sverige inget bra land. Man gick till skolan och var rädd för att få stryk.

Lars Piirhonen var inte ensam om att märkas ut som finnjävel av klasskamrater och deras föräldrar. Han kunde både se och uppleva hur rädsla blommade ut i rasism.

– Alla var inte såna. Men en del tyckte att vi kom och tog jobb, de såg oss som parasiter. Jag vet hur det är att bli dömd utefter var man kommer ifrån.

Han växte upp, fick en stark kropp och var jävligt förbannad.

– Jag gick in för att slå tillbaka. Jag hade ingen identitet, bara ilska. Det finns mycket jag har gjort som jag inte är stolt över.

Ilskan rann av så småningom. Livet levererade både barn och 900 arbetskamrater. På jobbet fann han rättvisa. Lika lön, oavsett ursprung. Han begrundade stryket han tagit och gett och byggde en personlig insikt där den dubbla hemkänslan fick visa vägen. Svenskt pass i byrån. Finska flaggan över sängen.

– Jag vill inte bemöta någon enda människa som främling. Och jag ska vara väldigt försiktig med att döma.

För honom är svaret på 2015 års missnöje enkelt att uttala. Folk upplever ju att det viktigaste blir sämre. Satsa på jobben. Men också på skolan, sjukhusen, äldrevården – och gör det så att det märks. Ha en plan för framtidstro. Låt inte svaret på folks rädslor stanna vid en förvirrad debatt om flyktingmottagning, låt inte människor bli betraktade som parasiter och låt fabriksgolven visa vägen.

Visst är konkurrensen om ett arbete större nu än när arbetskraftsinvandrarna kom, säger Lars Piirhonen. Men det betyder inte att världen har slutat att sammanstråla på cement.

17-årige Liibaan kom till Sverige mitt i en lågkonjunktur. Sju år senare hade han anställning och han är inte ensam. Arbetskraftsinvandrarna har pensionerats. Ändå är 21 procent av alla medlemmar i IF Metall födda utomlands, varav 17 procent utanför Norden. Kulturer fortsätter att korsa vägar i industrin. Liibaan, Lars och en halv miljon andra lever i ett integrerande arv som sträcker sig långt utanför fabrikernas väggar.

Lars går till SFI som frivillig resurs, han vill hjälpa folk att öva på svenskan. Dessutom samlar han sedan flera år in kläder från omgivningen, källaren är full. En del skickar han till krigshärdar. En del lämnar han på flyktingförläggningen i Fagersta.

Liibaan går också dit. När han hjälper nyanlända från Somalia och Syrien säger han samma sak som Gösta Fagerholm på 60-talet. Språket är viktigast. ”Du måste ta ett steg i taget och språket kommer först.” För en tid sedan mötte han några killar som påminde om honom själv. Unga och ensamma, från Somalia. Och Liibaan sögs tillbaka i tiden, han tänkte ”Nu gäller det att säga det jag önskar att någon hade sagt till mig.”

– Jag har upplevt vad ni upplever. Jag vet att ni tänker på era föräldrar. Man kommer inte undan tankarna men det är bättre att försöka göra något av den här väntan, då blir det lättare. Vad som helst i stället för att ligga på sängen och grubbla.

Sedan dess har han hållit kontakt med ungdomarna. Sett två ta körkort och alla börja plugga. De går på yrkesutbildning och gymnasiet.
– Jag är så väldigt glad över det. Väldigt glad och väldigt stolt.

Text: ANNA TIBERG Research: ERIK IGNERIUS


at@da.se

Läs mer på samma tema:

De pluggar svenska på jobbet

Obos husfabriker ville anställa ­nyanlända men orkade inte vänta på att de skulle lära sig ­svenska. Så de tog in en egen lärare. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

De tar skogsvägen till jobben

Ett pilotprojekt i Småland som blandar teori, praktik och svenskundervisning för invandrare har blivit en stor framgång. Nu sprids arbetssättet över Sverige.

"Facken måste kliva fram"

DEBATT"Den flyktingkris som varken marknaden eller det politiska systemet idag förmår hantera skulle kunna vara ett tillfälle för facken att kliva fram i ljuset och återta positionen som hoppingivande samhällsbyggare", skriver skribenten och IF Metallaren Lars Henriksson i ett debattinlägg.

1

Den nya folkrörelsen

Välkomna hit! Nyfikna industriarbetare runt om i landet har tagit ordet integration och knådat det till praktisk handling. Till möten där alla vinner och lär sig nytt. DA har varit på gympa i Västerås, flugit drake i Skillingaryd och övningskört i Edsbyn.

"Solidariteten gör det lättare att andas"

LedarePolitiken måste syresättas igen. Och hoppet finns i folkrörelse-Sverige bland de många frivilligarbetare som ser till att det myckna talet om vikten av integration blir verklighet.

Vägen till jobbet

Två behov ska mötas. En industri som har svårt att hitta yrkeskunnig arbetskraft – och nyanlända som inte får jobb trots erfarenhet. Det talas om snabbspår och validering. Hur går det egentligen till att kliva över tröskeln till det svenska arbetslivet?

Länken mellan behoven

Arbetsförmedlingen har arbetslösa och pengar för stöd till dem som vill anställa. Företagen letar rätt kompetens. Matchningen mellan behoven är lättare att göra för den som känner båda parter.

Bristyrken prioriteras

Det tar mellan sju och tio år innan hälften av de nyanlända är etablerade på arbetsmarknaden. Snabbspår och validering ska korta tiden till jobb för de som har erfarenhet inom bristyrken.

De kom in i landet genom jobbet

INTEGRATIONHur får man in en fot på arbetsmarknaden i ett nytt hemland? Vi träffade fem industriarbetare som vet.

Flest utlandsfödda i låglöneyrken

Nästan hälften av medlemmarna i förbund som organiserar låglönebranscher är födda utomlands.

"Industrin står för integration"

LedareIndustrin har historiskt fungerat som den största integrationskraften i samhället. Ändå förs debatten ofta som en kulturdebatt helt utanför arbetslivet.

3

Läs mer från Dagens Arbete:

En folklig teaterapa

Han har varit tjuvjägare, pistvakt och hushållsmixer. Gett röst åt Pettson och Mulle Meck men också spelat i Romeo och Julia. Lennart Jähkel har rötter i skogsindustrin, han skulle skulle bli ingenjör som brorsorna men blev istället en folkkär skådis.

På randen till inbördeskrig

Gnistan tändes i Västervik under dessa dagar för 100 år sedan, och hungerkravallerna och strejkerna spreds över landet. Men i stället för ett upptrappat våld och inbördeskrig föddes - demokratin.

1

5 verk att rädda ur bokhyllan

SparasVad gör du med alla böcker som tillhört dina nära och kära? Böcker du kanske läst, men inte har hjärta att säga farväl till? DA:s Pontus Ohlin räddar fem verk ur sin mammas bokhylla, innan resten skickas vidare till Röda Korset.

Följa John – mitt i naturen

SKOGSTURMan behöver inte åka till Abisko, Fårö eller Ramsvikslandet för att uppleva naturen. I Sverige finns den ju överallt. DA hänger med John Holm, pappers­arbetaren som sadlat om till vildmarksguide.

Striden om tiden

Maktstriden om din tid

Helgarbete och extra timmar utan mer betalt – det är drömmen för industrin som vill ha folk på plats bara när produktionen behöver det. Anställdas inflytande över arbetstiderna har blivit ett besvär som helst ska bort.

1

När livet är en radiofest

RADIOKANALTre gubbar. Två frekvenser. Zingo, pepparkakor och ett gäng favoriter ur de egna gömmorna. Dags för sändning med Sunne Rock’n’roll Klubb – och det blir Elvis för hela slanten.

Fackligt arbete i Indien

Så tog kvinnorna makten över sina jobb

INDIENSex dagar i veckan, året runt, tampas indiska kvinnor med vildhundar, giftiga sopor och vedervärdig stank på sin arbetsplats. Men de trivs. För de har organiserat sig och tagit makten över sina liv. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

1

13 Tv-serier i väntan på våren

DA TIPSARÄn är det ett tag till vår – gott om tid att stanna inne och mysa med en tv-serie. Här är redaktionens favoriter, vilka är dina?

Lyssna på DA

Nu kan du få några av våra bästa reportage rakt in i öronen. Lyssna direkt på vår sajt eller via en gratisapp för din mobil.

Agnes - den japanska skånskan

UPPKLÄDDAgnes Lindqvist jobbar med hydraulik under dagarna, men på fritiden gäller cosplay, där man klär ut sig till figurer kopplade till japansk populärkultur, typ mangaserier.

Illustration:Rémy Médard/Noun Project

Lyssna på DA

Nu finns flera av DA:s bästa reportage inlästa av våra medarbetare – och vi fyller hela tiden på med nya. Inläsningarna finns i faktarutan till varje artikel nedan, du kan höra direkt eller ladda ner filen och lyssna när det passar dig. Du hittar du oss också på soundcloud och Itunes.

Han filmar med humor och ilska

Vid 80 års ålder gör den världsberömde filmregissören sin kanske argaste film – fast med värme och humor. Läs eller lyssna på reportaget om Ken Loach inför premiären i morgon.

1

"Jag är bombsäker på vilka tjuvarna är"

VIETASKUPPENDen fräcka kassaskåpskuppen i norrbottniska Vietas 1971 klarades aldrig upp. DA har träffat nu 90-årige Thure Emot som utredde brottet. Läs eller lyssna på hans berättelse.

En annorlunda pappersarbetare

KnivskarpHennes verktyg är bland annat skalpell, tång och limpistol. I papper viker hon till elefanter, krukväxter - och till med sig själv. Möt konstnären Fideli Sundqvist, och se DA:s film där hon visar hur du själv kan skapa ett löv.

Uppåt av att åka nerför

Att cykla utför är Jonna Carlssons passion. Inte ens en sprucken njure kan ändra på det. Läs eller lyssna på artikeln om Jonna, kolla in filmen tagen under ett av hennes träningsåk - om du vågar.

Migrationsdagen

Står den svenska modellen pall?

Hur står sig den svenska modellen med kollektivavtal i i en tid av stor inflyttning? Vid debatten på Migrationsdagen fanns allt från starkt försvar för den nuvarande ordningen till att det kan bli läge för staten att lägga skig i lönebildningen.

"De här partierna är här för att stanna"

De populistiska, invandrarkritiska partierna är här för att stanna, det var en av slutsatserna under en debatt på Migrationsdagen. Över hela Europa har partierna blivit alltmer proffsiga och rent av dugliga att regera.

"Kostnaderna hotar inte välfärden"

Tar de nyanlända våra jobb, hur bidrar de till vår ekonomi, har vi råd med vår flyktingpolitik, som kostade 50 miljarder i fjol? DA ställde frågorna till migrationsforskaren Joakim Ruist. På den senaste svarar han: "Det är mycket pengar, men ändå långt ifrån några summor som kan förändra välfärdsmodellen."

”Äntligen måste migrationen ses som en möjlighet”

Flyktingkrisen i har både i Sverige och EU framställts som en dyr börda som kostar. Men den har ökat tillväxten och visat att det finns alternativ till åtstramningspolitiken, säger professor Peo Hansen. Han hävdar att EU:s flyktingsamarbete inte alls handlar om mänskliga rättigheter.

Röster från Migrationsdagen

”Det händer så mycket så fort och vi kan bara tyda möjliga utvecklingar” Här samlar vi röster från den pågående migrationsdagen. Följ med!

DA anordnar heldag om migration

Följ med i rapporteringen från vår heldag om migration, en av våra verkliga ödesfrågor. Dagens Arbete anordnar konferensen tillsammans med Institutet för framtidsstudier och tidningen Forskning & Framsteg.

2

Migrationen och den svenska modellen

"Sänkta löner fel väg att gå"

DEBATTJonas Frycklund har rätt i att parterna – och samhället i övrigt – behöver utveckla nya vägar för att få nyanlända ut på arbetsmarknaden. Men sänkta lägstalöner är fel väg att gå – vi måste satsa på utbildning, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.

"Bekväma myter – men livsfarliga"

DEBATTI stället för sänkta löner borde Svenskt Näringsliv propagera för fler högproduktiva jobb – åtminstone om de tar hänsyn till sina egna analyser. Det skriver ekonomen Sandro Scocco angående debatten om migrationen och den svenska modellen.

1

"Vi behöver sänka timkostnaden"

DebattDen flyktingvåg vi har sett de senaste åren har varit exceptionell. I ett sådant läge behöver vi hitta konstruktiva lösningar. Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund skriver i vår debattserie om migrationen och den svenska modellen.

2

"Solidaritet är mer än den svenska modellen"

GästkrönikaVad står egentligen uttrycket "Svenska modellen" för? Det undrar DA-reportern Jeanette Herulf i sin gästkrönika (som hon skriver utifrån sitt perspektiv som långtidssjukskriven).

7

"Vi behöver prata om integration – men i vad?"

Gästkrönika "Integration har länge varit ett magiskt lösenord när det pratas invandring, men sällan ställs frågan: integration i vad?", skriver metallaren och frilansskribenten Lars Henriksson.

Den nya skogsindustrin

Ulf Hermansson är torkmaskinsförare på bruket i Domsjö. Bakom honom en bred ränna där rå, ångande dissolvingmassa med 98 procents vattenhalt rinner in. Foto: David Lundmark

Träkalsonger – från bruket till fina gatan

Barrträd in – allt utom pappersmassa ut. Domsjöbrukets produkter blir textil­fibrer, värktabletter, korvskinn och kolsyra till brandsläckare. Här finns framtiden och därmed jobben – vd och klubbordföranden har dessutom samma dröm.

1
Hämta mer