"Orättvisorna finns någon annanstans"Jeanette Herulf i en ledare om debatten kring premiepensionen.

"Vi har vant oss vid en ideologisk empatistörning"Krönika, Kristian Lundberg.

”Vi måste blicka bakåt för att kunna gå framåt”

”Har vi varit för fokuserade på att höja lönerna och glömt att prata om grunden: allas lika värde?” Adrian Avdullahu i en debattartikel utifrån reportaget Världen möts på fabriken – om integration då och nu.

Adrian Avdullahu, Debatt integration

Adrian Avdullahu är ordförande för gruppstyrelse 9 i Volvo Verkstadsklubb, IF Metall Göteborg.

Fackens roll på arbetsplatserna är och har varit att tillvarata arbetarnas intressen och skapa en gemensam plattform för rättvisa. En plattform där den gemensamma nämnaren har varit kollektivet, där laget är viktigare än jaget.

Jobbet har på så sätt blivit en plats som har berikat och stärkt varje individ i kollektivet – ur många perspektiv. Här har idéer kunnat födas och nå hela vägen fram till beslutsfattarna och det har banat vägen för de förändringar som fackföreningen bidrog till under 1960-1970 talet.

Fackföreningarna hade sina glansdagar, och många ansåg att facket hade stort inflytande, i en era av framåtblickande fackligt arbete.

Men allt detta skedde i en tid då arbetsgivarna tillsammans med fackföreningarna efterfrågade arbetskraftsinvandring. Behoven såg annorlunda ut på den tiden. Då var Sverige i behov av att utvecklas och de som invandrade ansågs inte vara ett hot mot jobben eller kulturen.

Idag förs debatten i ett hårdare klimat, både i samhället i stort och på arbetsplatserna. Vi lever i ett individualistsamhälle som föder ensamvargar och kollektivet tycks tillhöra det förgångna. Jaget har blivit viktigare än laget, och hela ansvaret läggs på individens förmåga till lösningar.

”Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.”

Människorna som söker sig till Sverige gör det av andra anledningar än 1960-1970 talets gästarbetare. Folk tvingas att fly från krig, förföljelse, fattigdom och misär – i hopp om ett bättre liv. Men verkligheten för många av dem som söker skydd i Europa är att man möts av hat, utanförskap, rasism och intolerans. Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.

Vad har då fackföreningen gjort för integrationen?
Att vi som en demokratisk förening har förtroendevalda som stöttar partier vars ideologier bygger på att göra skillnad på människor beroende på var de kommer ifrån eller vilken gud de tillber, det är oroväckande. Det gör att hela idén med fackets grundprinciper om alla människors lika värden ifrågasätts.

Hur kunde det bli så här? Har facken inte gett tillräckligt med goda exempel på att mångkultur berikat både landet och arbetsplatserna? På att vi tillsammans är starkare och att vi kompletterar varandra? Och framförallt på att kampen måste vara mellan arbete och kapital?

Eller kan det vara så att vi som en demokratisk förening varit så inriktade på att höja lönerna och sluta avtal, att vi glömde bort att prata om grundprinciperna som föreningen bygger på.

Solidaritet och alla människors lika värde

Om jag går till mig själv och ser vad facket har gjort för mig, så är jag oerhört tacksam. Jag har fått möjlighet att utbilda mig i frågor som berör min vardag, och på så sätt har jag också fått med mig landets och arbetarrörelsens historia. En historia som bygger på hur man kan arbeta mot orättvisor, elände och misär.

Det är med det i åtanke som jag idag är förtroendevald i inom IF Metall och politiskt engagerad, och jag kämpar dagligen för att bygga en bättre arbetsplats och ett bättre Sverige för alla. Detta är mitt sätt att säga tack för att Sverige öppnade dörrarna för mig och min familj, när vi behövde det som mest.

Innebär det att vi inom IF Metall kan vara nöjda med hur vi arbetar med integration idag?

Nej det kan vi inte vara, vi har en lång väg att gå och det finns betydligt mycket mer att göra!

Vi måste på allvar arbeta mer proaktivt: Vi behöver hänga med i den ständiga utvecklingen på arbetsplatserna och samhället, och organisera oss utifrån de förutsättningarna.

”Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.”

Ett exempel: vi måste vi hitta sätt att organisera de små och mellanstora arbetsplatserna, som saknar klubbar. En idé skulle kunna vara att bilda en klubb/styrelse som har hand om flera små arbetsplatser. Att en förtroendevald från varje arbetsplats i ett närliggande geografiskt område ingår i styrelsen.

Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.

Vi måste också ta större utrymme i samhällsdebatten och stå upp för alla människors lika värde, och tydliggöra fackets roll och ansvar i samhället och på arbetsplatserna.

För att vi skall växa och bli starkare, så måste vi även förmedla en bild av varför det finns ett behov för vår organisation, och vad konsekvenserna skulle bli om vi inte fanns.

Jag är övertygad att jämställdhet och mångfald är en framgångsfaktor i många av de ovannämnda frågorna.

Arbetarrörelsen ses idag av vissa människor bakåtsträvare, men jag brukar alltid säga att man måste blicka bakåt för att kunna se framåt!

Adrian Avdullahu

2Kommentarer

micke:

Är det facket som ska reda ut det politikerna orsakat?

Arne:

Varför gick det tidigare så bra för facket? För att det fanns fler arbetare eller så urusla arbetsplatser?
Nej, men därför att det fanns en kämparglöd hos fackliga engagerade entusiaster som bl.a. fick sin utbildning i Svenska metallindustriarbetareförbundets anda. En utbildning värd namnet. Med utbildning i fackets historia och värdegrunder, lagar och avtal, förhandlingsteknik, försäkrings- och skyddsfrågor och mycket annat som var till nytta för arbetarklassen. Där synen på solidaritet och lika värde och i mina tankar då även lika värde mellan män och kvinnor, vilket jag med flera, också lyckades med.
Ett för mig lyckat lokalt samarbete mellan facken på ett antal arbetsplatser, Arbetsförmedling och Försäkringskassa för att stärka integrationen, medförde att ett antal nysvenskar mot viss lön fick möjlighet att prova på olika arbeten i industrin med arbetskollegor som ”lärare” i såväl arbetsuppgiften som svenska språket i vardagslivet, med syfte att skapa fasta tjänster. Någon i arbetsgivar- eller institutionsleden fick troligtvis på pälsen för vad vi höll på med, för plötsligt så avbröts hela projektet.
Under en era från 70-talet och tjugo år framåt fick arbetarna via oss fackliga eldsjälar viktiga verktyg i lagar och avtal som förstärkte känslan att vilja tillhöra facket. En anda där vi som fackliga företrädare inte ens i alla läge behövde en underskrift för det räckte med ett handfast handslag med motparten för att bekräfta en överenskommelse.
Mina över trettio år som facklig företrädare med i stort sätt bara lyckade förhandlingar som gynnat många arbetskamrater kan vi tacka den tidens fackliga utbildningar för. Det har handlat om allt ifrån löner, trygga arbetsplatser och arbeten, till trygghet utanför arbetet och efter anställning. Inte minst så ser vi på vår nuvarande statsminister det goda resultat som dessa utbildningar lett till.
Det har varit skäll från arbetskamrater och utskällningar från arbetsgivare. Och på senare tid som förtroendevald, dessutom ett ensamklimat där huvudorganisationen IF Metall mer och mer har lyst med sin frånvaro.
Mitt sista år innan pension handlade om svek. Ett svek från det fack som jag tjänat i över trettio år. Ett svek som bestod av att två ombud från lokala IF Metall gick bakom ryggen på mig som facklig företrädare och förhandlade bort mig och övriga på företaget fyllda 50 år, utan bl.a. hänsyn till turordningslistan. Det ombud från förbundet som sedan skulle företräda mig ville ha en underskrift på att jag skulle lägga ner ”ärendet” när han hjälpt mig. Han fick min underskrift men jag fick inte hans hjälp efter min underskrift!
Jag hävdar också som artikelskrivaren att man måste blicka bakåt för att se framåt. Trots det ”tack?” för lång och trogen tjänst som jag fick, så inser jag att facket med hjälp av gamla knep, även i framtiden kan stärka arbetarens och fackets roll på arbetsplatserna. Ett sätt för facket hade varit att ta tillvara på oss gamla rävars list! Många av oss eldsjälar finns långt efter pensionen med all kunskap samt solidaritets- och fingertoppskänsla.

Vad kan facket gör för integrationen? Diskutera artikeln här.

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Det nya arbetslivet

Utnyttjandet av unga oacceptabelt

LEDARE"Låt inte inhyrning bli ett sätt för företagen att strunta i dålig arbetsmiljö", skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Debatten om ppm – en storm i ett vattenglas

LedareMånga talar om ppm-pensionen i dag. Men är den så viktig? En mindre del av den allmänna pensionen. Orättvisorna finns någon annanstans, skriver Jeanette Herulf.

Störningen har blivit ideologi

KrönikaVi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

1

Striden om tiden

”Det är ingen tvekan om vem som ska böjas”

GÄSTKRÖNIKAFlexibel betyder anpassbar och böjlig och när det gäller arbetstiden är det ingen tvekan om vad det är som ska anpassas och böjas, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Är du flexibel lille vän?

LedareArbetstid och arbetsmiljö hör ihop. Att kräva makt över sin tid är att säga att man har rätt till sitt eget liv, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Svenskt Näringsliv leker med lego

LEDARESvenskt Näringsliv vill helst att arbetarna ska se sig själva som små formstöpta legobitar som passar in i produktionslinan. Men om du ställer dig själv frågan varför du egentligen arbetar, så är svaret aldrig "för att min arbetsgivares produktionssiffror ska visa på vinst", skriver Sara Flink.

4

Drabbad av blygsel på Dada-caféet

Krönika"Nästa gång ska jag läsa ur kärlekens katekes med mitt eget påhittade språk", skriver Carl-Einar Häckner.

"Jämställdhet – ett modeord som blåst förbi?"

LEDARKRÖNIKAI dag talar många om det växande gapet mellan fattiga och rika, bristen på jämlikhet. Men vem brinner för jämställdhet? Mindre skillnader mellan könen i arbetstider, pension och arbetsmiljö? skriver Jeanette Herulf.

1

Glänta inte på dörren för "enkla jobb"

LEDARKRÖNIKADet ska aldrig vara tillåtet att utnyttja lågutbildade människor för en struntlön, skriver Jeanette Herulf om förslaget om "enkla jobb".

Fackligt arbete i Indien

Facket måste sluta snooza

Ledarkrönika."Det är dags att vakna ur dvalan och börja arbeta mot den förändring som krävs för att återuppväcka fackets idé", skriver Sara Flink och pekar på hur de jobbar i det indiska fackförbundet Sewa.

Inför arbetslivskunskap i skolan

LEDARE"Kunskaper om vad en har för rättigheter, såväl som skyldigheter, är egentligen A och O för att nå ett bra arbetsliv", skriver Sara Flink, som gör praktik som ledarskribent på Dagens Arbete.

Arbetsplatser lider brist på omsorg

Krönika"Få arbetsplatsolyckor får rättsliga efterföljder. Och därför kan det fortsätta. Nya risker tas, eftersom arbetares liv anses väga lätt", skriver författaren Anneli Jordahl.

1

Ta chansen att vara käringen mot strömmen

LedarkrönikaTidigare var Sverige ett land som blev allt mer jämlikt. Vid 80-talet vände utvecklingen. Varför kan fackföreningsrörelsen inte slå näven i bordet? Det är en och en halv miljon människor som kan bromsa en orättvis utveckling", skriver Jeanette Herulf.

4

IF Metalls kongress

Bloggrubrik

Häftigt, IF Metall

"Marie Nilsson har en stolt kvinnohistoria att ta stöd av. För industrins framtid är det avgörande att fler kvinnor lockas att bli industriarbetare", skriver Helle Klein i bloggen.

Strunta i "folket", Löfven

LEDARENär glada spindoktorer i Stefan Löfvens närhet nu ska lansera ”folkets man” gäller det att inte falla för populismens förförelse och i stället spä på föraktet för demokratin, skriver Helle Klein.

6

Arbetsförmedlingens kontroller

"Tuffare regler ger ingen självklar effekt"

DEBATTDet finns en bild av att många arbetslösa inte tillräckligt aktivt söker jobb. Skärpta sanktioner mot "lata" arbetslösa föreslås därför ofta. Tuffare regler verkar dock ha väldigt liten effekt på arbetslösheten, skriver Carlo Michael Knotz, statsvetare på Lunds universitet.

"Det krävs radikala åtgärder"

DEBATTStora belopp, falska och oriktiga intyg, företagskonkurser för att få nytt statligt stöd. Regeringens särskilde utredare Lars-Erik Lövdén anser att den organiserade brottsligheten hotar våra välfärdssystem.

8

"Skattepengarna ska användas rätt"

DebattDagens Arbetes granskning visade att regeringar av olika färger trots flera förslag inte låtit bidragsbrottslagen gälla även fuskande företag. Men Alliansen driver frågan just nu, skriver den tidigare arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson (M) som menar att bollen ligger hos regeringen.

3

Ändra lagen, Ylva Johansson

LEDAREAvskaffa aktivitetsrapporterna och se till att bidragsbrottslagen också omfattar företag.

2

Vi måste offra världen för klimatets skull

KRÖNIKAJag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

5

Vilket är mitt skäl att skämmas?

Ledarkrönika"Kan någon snäll person förklara, vad är bidragsberoende i detta? Att jag haft otur? Att försäkringarna – som jag själv varit med och betalat, tvingats utlösas? Ska jag skämmas?", skriver Jeanette Herulf angående att sjuka och arbetslösa misstänkliggörs.

4

Rättegången mot Nordkalk

"Huvudentre­prenören ska ha ansvaret"

Debatt”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

3

"Uppvärdera arbetsmiljöbrotten – reformera rättsväsendet"

LEDAREKnappt tre procent av anmälda arbetsmiljöbrott går vidare till åtal. Oerhört få leder till fällande dom. Åklagarna skyller på att polisutredningarna är för dåliga. Poliser kritiserar i sin tur domstolarna som har för dåliga kunskaper i ämnet. Det här håller inte, skriver Helle Klein med anledning av att rättegången mot Nordkalk nu börjar mer än fem år efter den svåra kalkugnsolyckan i Luleå.

1

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Den oförlåtliga godheten

Krönika"Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare", skriver Orvar Säfström.

1

Du ska inte veta din plats — du ska ta plats

KrönikaVi måste börja med att erkänna att klassamhället inte bara lever utan också förvärrats, skriver Daniel Mathisen.

"Min jul räddades av dem som flytt till oss"

Ledarkrönika"Jag måste nypa mig i armen. Är detta verkligheten? Människor från andra världsdelar som kommer till Sverige och tar hand om oss som är sjuka?" skriver Jeanette Herulf i en ledarkrönika.

"Receptet mot oro heter jämlikhet"

LEDAREOro är ordet för dagen. Årets första partiledardebatt i riksdagen präglades av mörka toner.

Se din mekaniker i ögonen

GästkrönikaSe bortanför våra skitiga brallor – det är vi som ger dig frihet när din koppling är nersliten och katalysatorn har rasat. För väldigt lite pengar, skriver mekanikern Rikke Henriksen.

1
Hämta mer
Close