”Vuxenutbildningen borde bli en av valets viktigaste frågor”Chefredaktör Helle Klein om utbildningarna i bristyrken som inte leder till jobb.

”Förnekelsen svider för klassresenären”Anneli Jordahl om att förneka sitt ursprung, förakt för kroppsarbete och en fransk författar­e som fått nog.

”Vi måste blicka bakåt för att kunna gå framåt”

”Har vi varit för fokuserade på att höja lönerna och glömt att prata om grunden: allas lika värde?” Adrian Avdullahu i en debattartikel utifrån reportaget Världen möts på fabriken – om integration då och nu.

Adrian Avdullahu, Debatt integration

Adrian Avdullahu är ordförande för gruppstyrelse 9 i Volvo Verkstadsklubb, IF Metall Göteborg.

Fackens roll på arbetsplatserna är och har varit att tillvarata arbetarnas intressen och skapa en gemensam plattform för rättvisa. En plattform där den gemensamma nämnaren har varit kollektivet, där laget är viktigare än jaget.

Jobbet har på så sätt blivit en plats som har berikat och stärkt varje individ i kollektivet – ur många perspektiv. Här har idéer kunnat födas och nå hela vägen fram till beslutsfattarna och det har banat vägen för de förändringar som fackföreningen bidrog till under 1960-1970 talet.

Fackföreningarna hade sina glansdagar, och många ansåg att facket hade stort inflytande, i en era av framåtblickande fackligt arbete.

Men allt detta skedde i en tid då arbetsgivarna tillsammans med fackföreningarna efterfrågade arbetskraftsinvandring. Behoven såg annorlunda ut på den tiden. Då var Sverige i behov av att utvecklas och de som invandrade ansågs inte vara ett hot mot jobben eller kulturen.

Idag förs debatten i ett hårdare klimat, både i samhället i stort och på arbetsplatserna. Vi lever i ett individualistsamhälle som föder ensamvargar och kollektivet tycks tillhöra det förgångna. Jaget har blivit viktigare än laget, och hela ansvaret läggs på individens förmåga till lösningar.

”Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.”

Människorna som söker sig till Sverige gör det av andra anledningar än 1960-1970 talets gästarbetare. Folk tvingas att fly från krig, förföljelse, fattigdom och misär – i hopp om ett bättre liv. Men verkligheten för många av dem som söker skydd i Europa är att man möts av hat, utanförskap, rasism och intolerans. Den empatiska förmåga som vi en gång besuttit känns avlägsen, i en tid då solidaritet känns som nödvändigast.

Vad har då fackföreningen gjort för integrationen?
Att vi som en demokratisk förening har förtroendevalda som stöttar partier vars ideologier bygger på att göra skillnad på människor beroende på var de kommer ifrån eller vilken gud de tillber, det är oroväckande. Det gör att hela idén med fackets grundprinciper om alla människors lika värden ifrågasätts.

Hur kunde det bli så här? Har facken inte gett tillräckligt med goda exempel på att mångkultur berikat både landet och arbetsplatserna? På att vi tillsammans är starkare och att vi kompletterar varandra? Och framförallt på att kampen måste vara mellan arbete och kapital?

Eller kan det vara så att vi som en demokratisk förening varit så inriktade på att höja lönerna och sluta avtal, att vi glömde bort att prata om grundprinciperna som föreningen bygger på.

Solidaritet och alla människors lika värde

Om jag går till mig själv och ser vad facket har gjort för mig, så är jag oerhört tacksam. Jag har fått möjlighet att utbilda mig i frågor som berör min vardag, och på så sätt har jag också fått med mig landets och arbetarrörelsens historia. En historia som bygger på hur man kan arbeta mot orättvisor, elände och misär.

Det är med det i åtanke som jag idag är förtroendevald i inom IF Metall och politiskt engagerad, och jag kämpar dagligen för att bygga en bättre arbetsplats och ett bättre Sverige för alla. Detta är mitt sätt att säga tack för att Sverige öppnade dörrarna för mig och min familj, när vi behövde det som mest.

Innebär det att vi inom IF Metall kan vara nöjda med hur vi arbetar med integration idag?

Nej det kan vi inte vara, vi har en lång väg att gå och det finns betydligt mycket mer att göra!

Vi måste på allvar arbeta mer proaktivt: Vi behöver hänga med i den ständiga utvecklingen på arbetsplatserna och samhället, och organisera oss utifrån de förutsättningarna.

”Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.”

Ett exempel: vi måste vi hitta sätt att organisera de små och mellanstora arbetsplatserna, som saknar klubbar. En idé skulle kunna vara att bilda en klubb/styrelse som har hand om flera små arbetsplatser. Att en förtroendevald från varje arbetsplats i ett närliggande geografiskt område ingår i styrelsen.

Vi måste jobba mer intensivt med anställningsformerna, där rätten till en fast och trygg anställning skulle innebära ett lyft. Ett sådant område som bemanningsbranschen måste prioriteras.

Vi måste också ta större utrymme i samhällsdebatten och stå upp för alla människors lika värde, och tydliggöra fackets roll och ansvar i samhället och på arbetsplatserna.

För att vi skall växa och bli starkare, så måste vi även förmedla en bild av varför det finns ett behov för vår organisation, och vad konsekvenserna skulle bli om vi inte fanns.

Jag är övertygad att jämställdhet och mångfald är en framgångsfaktor i många av de ovannämnda frågorna.

Arbetarrörelsen ses idag av vissa människor bakåtsträvare, men jag brukar alltid säga att man måste blicka bakåt för att kunna se framåt!

Adrian Avdullahu

2Kommentarer

micke:

Är det facket som ska reda ut det politikerna orsakat?

Arne:

Varför gick det tidigare så bra för facket? För att det fanns fler arbetare eller så urusla arbetsplatser?
Nej, men därför att det fanns en kämparglöd hos fackliga engagerade entusiaster som bl.a. fick sin utbildning i Svenska metallindustriarbetareförbundets anda. En utbildning värd namnet. Med utbildning i fackets historia och värdegrunder, lagar och avtal, förhandlingsteknik, försäkrings- och skyddsfrågor och mycket annat som var till nytta för arbetarklassen. Där synen på solidaritet och lika värde och i mina tankar då även lika värde mellan män och kvinnor, vilket jag med flera, också lyckades med.
Ett för mig lyckat lokalt samarbete mellan facken på ett antal arbetsplatser, Arbetsförmedling och Försäkringskassa för att stärka integrationen, medförde att ett antal nysvenskar mot viss lön fick möjlighet att prova på olika arbeten i industrin med arbetskollegor som ”lärare” i såväl arbetsuppgiften som svenska språket i vardagslivet, med syfte att skapa fasta tjänster. Någon i arbetsgivar- eller institutionsleden fick troligtvis på pälsen för vad vi höll på med, för plötsligt så avbröts hela projektet.
Under en era från 70-talet och tjugo år framåt fick arbetarna via oss fackliga eldsjälar viktiga verktyg i lagar och avtal som förstärkte känslan att vilja tillhöra facket. En anda där vi som fackliga företrädare inte ens i alla läge behövde en underskrift för det räckte med ett handfast handslag med motparten för att bekräfta en överenskommelse.
Mina över trettio år som facklig företrädare med i stort sätt bara lyckade förhandlingar som gynnat många arbetskamrater kan vi tacka den tidens fackliga utbildningar för. Det har handlat om allt ifrån löner, trygga arbetsplatser och arbeten, till trygghet utanför arbetet och efter anställning. Inte minst så ser vi på vår nuvarande statsminister det goda resultat som dessa utbildningar lett till.
Det har varit skäll från arbetskamrater och utskällningar från arbetsgivare. Och på senare tid som förtroendevald, dessutom ett ensamklimat där huvudorganisationen IF Metall mer och mer har lyst med sin frånvaro.
Mitt sista år innan pension handlade om svek. Ett svek från det fack som jag tjänat i över trettio år. Ett svek som bestod av att två ombud från lokala IF Metall gick bakom ryggen på mig som facklig företrädare och förhandlade bort mig och övriga på företaget fyllda 50 år, utan bl.a. hänsyn till turordningslistan. Det ombud från förbundet som sedan skulle företräda mig ville ha en underskrift på att jag skulle lägga ner ”ärendet” när han hjälpt mig. Han fick min underskrift men jag fick inte hans hjälp efter min underskrift!
Jag hävdar också som artikelskrivaren att man måste blicka bakåt för att se framåt. Trots det ”tack?” för lång och trogen tjänst som jag fick, så inser jag att facket med hjälp av gamla knep, även i framtiden kan stärka arbetarens och fackets roll på arbetsplatserna. Ett sätt för facket hade varit att ta tillvara på oss gamla rävars list! Många av oss eldsjälar finns långt efter pensionen med all kunskap samt solidaritets- och fingertoppskänsla.

Vad kan facket gör för integrationen? Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

DA GRANSKAR VUXENUTBILDNINGEN

”Yrkeshögskolan är en förebild”

DEBATTFöretag måste samverka mer för att hitta vilken kompetens som saknas och kommuner behöver samarbeta bättre, för att kommunal arbetsmarknadsutbildning ska ge bättre resultat, skriver Henrik Smedmark, utbildningschef på Trä- och Möbelföretagen.

”I stället för slagträ behövs pragmatisk politik”

Debatt”Arbetsmarknadsministerns utbildningsstrategi är farlig i lågkonjunktur. Kommunal vuxenutbildning och traditionell arbetsmarknadsutbildning måste komplettera varandra, skriver Maria Mattsson Mähl, styrelseledamot i Svenskt Näringsliv.

Utbildningskaos hotar industrin

LEDARE”Att allianspartierna inte i första hand tänker på arbetarnas väl och ve är inget att förvånas över men att de så uppenbart struntar i företagens bästa är uppseendeväckande”, skriver Helle Klein.

Jobbet och politiken hänger ihop

KrönikaFackligt arbete och politik hänger ihop. Därför ska GS arbeta för en rättvis fördelningspolitik och motverka alla former av diskriminering.

”Vi har inte tid att vara deprimerade!”

DEBATTVi ser attacker på las, på arbetsmiljöarbetet - på hela den svenska modellen. Borgarna och SD har startat krig mot löntagarna. Dags att börja prata politik på jobbet, skriver Vanja Elsilä, förtroendevald inom GS.

1

FACKET FÖR UNGA

När Internationalen tystnar, vad gör vi då?

DEBATTMedlemmar med flera olika jobb bör kunna vända sig till vilket fack som helst och få hjälp. Om inte förbunden kan lösa de byråkratiska problem som uppstår kommer facken att dö ut, skriver GS centrala ungdomskommitté.

2

”Ett bevis på att det inte gjorts tillräckligt”

DebattAllt färre unga är med i facket. Det är ett facit på en organisatorisk brist. Ungdomsarbetet måste prioriteras i hela arbetarrörelsen, skriver IF Metalls Centrala Ungdomskommitté.

Facket måste våga förändring

LEDAREDe unga lär sig att facket inte är för dem. Det om något hotar den svenska modellen, skriver Helle Klein.

DET NYA SAMHALL

”Samhall, ta ansvar för er personal”

DEBATT Vi har under 2017 gjort 140 besök på Samhall, ett företag med 345 medlemmar. Tidsmässigt mer än en heltidstjänst, och helt ohållbart, skriver tre ombudsmän på IF Metall i Blekinge.

3

”Dela Samhall i tre enheter”

DebattSamhalls ägare, staten, måste akut ta ansvar för de missförhållanden som råder i bolaget, skriver Thomas Jansson, förbundsordförande FUB. Han föreslår att Samhall delas upp i tre enheter för att kunna erbjuda både utvecklingsmöjligheter och trygghet för dem som behöver det mest.

3

”Samhall har tappat bort sitt uppdrag”

DebattDet är dags att regeringen tar sitt ägaransvar på allvar och agerar, skriver den liberale riksdagsledamoten Bengt Eliasson.

13

När ena chefen inte vet vad den andra gör

GÄSTKRÖNIKAEfter två vändor av arbetsträning på Samhall ställer förre Samhallarbetaren Tony sig frågan: Hur ska Samhalls framtid se ut?​

2

Staten måste återupprätta Samhall

Ledare”Det tyck som att en ekonomistisk säljkultur har etsat sig fast så att de människor som var tänkta att få en möjlighet i stället slås ut. Nu måste politikerna agera”, skriver  Helle Klein i en ledare om Dagens arbetes granskning av Nya Samhall. 

Djupt ovärdigt, Nya Samhall

LEDAREMånga kan vittna om dålig arbetsmiljö hos Samhall med enformiga jobb och ökade prestationskrav. De redan svaga pressas till det yttersta.

13

Hamnkonflikten

”IF Metall måste försvara strejkrätten”

DEBATTStrejkrätten är fackföreningens viktigaste vapen. IF Metalls förbundsstyrelse måste uttala sig mot Ylva Johanssons utredning om att begränsa konflikträtten, skriver företrädare för IF Metalls avdelning 4, Södra Västerbotten.

3

”En skärpning är bara början”

Debatt”Facket möter i dag arbetsgivare som allt oftare utmanar skrivningarna i avtalen. Att i det läget försämra möjligheterna till det som är vår förutsättning för styrka i förhandlingarna – strejkrätten – är inte vad fackföreningsrörelsen behöver”, skriver Lars Wåhlstedt, förhandlingsombudsman på Pappers.

Rör inte strejkrätten

LedareDen segdragna konflikten i Göteborgs hamn måste kunna lösas utan lagändring, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

4

”Riskabelt petande i konflikträtten”

Krönika”För den konspiratoriskt lagde är det lätt att dra slutsatsen att situationen i Göteborgs hamn blivit en bricka i ett helt annat spel”, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

5

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

#metoo

”Kom igen män – agera”

DebattDet är dags att männen nu skapar nätverk och diskuterar det som framkommit i samband med #metoo, skriver Ulrica Malmberg, ombudsman för IF Metall MittSkåne.

2

Satsa på industri­arbetarnas kunskap

KrönikaIngen ska behöva bli uppsagd från jobbet bara för att man inte har fått kompetensutveckling. Politiken måste helt enkelt anpassas efter en ny verklighet.

”Förnekelsen svider för klassresenären”

KRÖNIKAAnneli Jordahl om att förneka sitt ursprung, förakt för kroppsarbete och en fransk författar­e som fått nog.

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

LedarkrönikaJeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

”Vi har så snygga svenska modeller!”

KRÖNIKASverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet, skriver Rikke Henriksen.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

”S har tappat bort pensionerna”

KrönikaPensionen kan bli en viktig konfliktfråga för Socialdemokraterna. Men i stället kommer en överenskommelse full av frågetecken.

Största problemet är inte pensionerna

LEDARKRÖNIKA”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

2

Är vi redo för den nya tiden?

KRÖNIKA”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Skattepolitiken – en julrysare

GÄSTKRÖNIKAEn julsaga om Olika Regeringars Skattepolitik, mycket fritt efter Dickens. Alla likheter med nu levande Ebenezrar är bara önsketänkande, försäkrar krönikören och Volvoarbetaren Lars Henriksson.

1

Industriarbetare, framtiden är vår!

KRÖNIKASvensk industri bejakar teknik-utvecklingen och kan vara en del av lösningen för klimatet.

1

”Att stänga ute ett lovande alternativ kan inte vara lösningen”

DEBATT”Samhällsutmaningen och arbetskraftsbristen inom sågverksindustrin kräver fler, inte färre, lösningar”, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten som svar på GS förbundsordförande Per-Olof Sjöös inlägg om etableringsjobb.

Hämta mer