Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

9 september, 2015

Skrivet av

Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.
Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.

Äntligen har Löfvén satt ner foten. Flyktingfoten. Måndagens besked att alla kommuner ska krävas på sitt ansvar att ta emot flyktingar, eventuellt nya medborgare, känns som en befrielse. En befrielse ur den veliga kramp som präglat flykting- och integrationspolitiken det senaste året.

Det borde inte vara så svårt. Eftersom: Integration är ett nationellt ansvar. Alla kommuner är medlemmar i den svenska nationen. Alltså är det alla kommuners ansvar att ta emot de människor på flykt Sverige lovat världen och FN att hjälpa. Det är faktiskt fullständigt självklart – och lika obegripligt att det inte varit så tidigare.
Kommunerna kan ju inte strunta i andra nationella åtaganden. Som barnens skolgång eller vård av de gamla.

Det är inte otroligt att beslutsamheten kom tack vare Alan Kurdi. En treåring vars liv nyligen tog slut i Medelhavet. Bilden av den döda pojkkroppen på turiststranden i Turkiet löpte som en skogsbrand i sociala medier under förra veckan och upprörde tusentals svenskar.

Stödet för att Sverige ska ta emot flyktingar har enligt Sifo ökat från 17 till 25 procent. Förra veckans manifestation till stöd för svenskt flyktingmottagande samlade runt 15 000 stockholmare på Medborgarplatsen i Stockholm. Till och med vädret manifesterade i ett gråtande regn.
Folkets starka känslor berör politiker.

Tillväxt är också en nationell angelägenhet. Det ordet skyggar inte svenska kommunalpolitiker för. Många kommuner i landet behöver invånare, behöver företag och arbetstillfällen. Men de verkar ha märkligt svårt att se sambandet mellan människor och tillväxt, dvs flyktingar och tillväxt. Förmodligen den främsta anledning till oviljan att ta emot.

På lång sikt är invandring alltid lönsam för en bygd. Men det kan vara så även på kort sikt, för en kommun eller ett företag. Om vi bara kunde se individerna. En flykting kan vara Alan Kurdi, 3 år, men också företagsledare som kan erbjuda en kommun näringsverksamhet och arbetstillfällen. Om vi bara kunde se människorna på andra sidan stereotyperna och ge den hjälp som behövs. Men vi tror att alla flyktingar är analfabeter som behöver socialbidrag.

Jag läser i Dagens Industri om hur Gävle kommun missade en etablering av ett globalt handelsföretag som grundaren, en flykting, behövde hjälp med att rädda från IS. Den hjälp hen behövde var inte SFI, utan att först flytta 600 miljoner euro och sedan etablera bolaget i Gävle. Det gick svenska myndigheter bet på, enligt artikeln. Istället kom hjälpen från Tyskland och bolaget har idag sin bas i Hamburg.

Oavsett allt annat skulle jag säga att den drivkraft det kräver av en människa att genomföra en flykt från till exempel kriget i Syrien till Sverige borde vara extremt meriterande i ett CV.

Jag tänker att fördomar och rädsla ligger till grund för den handfallenhet som snuvade Gävle på ett nytt globalt bolag och vem vet hur många arbetstillfällen. Därför behöver vi öva vår blick att tränga genom stereotyper och vårt mod att välkomna det vi inte känner, kanske till och med är rädda för.

Folklig opinion har en tendens att få politiker att våga. Därför behöver vi alla säger vad vi tycker. Vad du gör och säger betyder något. Likaså betyder det något när du är tyst.

På 90-talet spelade Wiehe/Afzelius in sin gamla popdänga med texten: ”Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring. Bli inte en av dem som bara står där sen. Och säger att: jag visste ingenting”.

Att ens ha det alternativet – kunna säga ”Jag visste ingenting” – hörde till 1900-talet. Idag, i vårt sociala medier-millennium, är det inte längre möjligt att inte se något. För oss handlar det framför allt om att fatta mod. Och om att sätta ner foten.

Ulrika Fjällborg

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

”Vi kan inte förneka rasismen”

”Vi kan inte förneka rasismen”

Utländska efternamn och fel pigment utestänger människor från bolagsstyrelser och gör dem till måltavlor för hot och hat när de äntrar offentligheten. ”Den strukturella rasismen är ett faktum och den måste vi diskutera”, skriver Ulrika Fjällborg i en gästkrönika.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

Var drar man gränsen för att hjälpa?

Frågan är fri, heter det. Och det står likaledes var och en fritt att svara som man vill: Ja, nej, eller inte alls. Det är grunden på vilken all mänsklig samvaro vilar.

Spräng mansrollens murar!

Hur ser det ut om 100 år? Mannen som frågade hade just hört mig berätta hur jämställdhet och välfärdssamhället drivit varandras utveckling de senaste 50 åren i Sverige på ett kvällsseminarium i en lokal inte olik ett klassiskt svenskt församlingshem i ryska Kaliningrad.

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet

SD: Arbetsmiljöarbetet hämmas av politiskt käbbel

SD: Arbetsmiljöarbetet hämmas av politiskt käbbel

Den med mest förtroende ska kunna bli skyddsombud, oavsett politisk hemvist eller fackligt medlemskap, skriver Sverigedemokraternas Magnus Persson.

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Stått över löneökning? – kräv en del av företaget”

”Stått över löneökning? – kräv en del av företaget”

Centrum för personalägande: Det är ett sätt för er som avstått löneökningar under pandemin att få ta del av framtida framgångar.”

Sjuka Samhall

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Samhall: Vi följer noga myndigheternas rekommendationer

Samhall väljer att svara skriftligt på kritiken, med hänvisning till coronapandemin. ”Vi värnar om våra medarbetare”, skriver HR-strategen Liza Radon.

Nu agerar Arbetsmiljöverket  mot Samhall

Nu agerar Arbetsmiljöverket mot Samhall

Först la Arbetsmiljöverket ner skyddsombudets anmälan. En vecka in i DA:s granskning ändrar sig myndigheten. Samhall i Eskilstuna tvingas nu svara.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.