"Orättvisorna finns någon annanstans"Jeanette Herulf i en ledare om debatten kring premiepensionen.

"Vi har vant oss vid en ideologisk empatistörning"Krönika, Kristian Lundberg.

Vi behöver en egen röst att tala med

Jari Söyrinki är ordförande för Gruvgruppen, underjordsarbetarna in Kirunagruvan. ”Att vinsten per anställd är 3 miljoner visar hur ojämlik fördelningen är. Det visar också att facket kan ta för sig mera.” HARALD GATU

Foto: HARALD GATU

Gästkrönika Man ska kalla saker vid deras rätta namn. Att var fjärde LO-medlem står redo att rösta på SD är ett uppror. Men vi varken kan eller vill stoppa det – vi måste erövra det till arbetardemokratin och rikta det rätt.

Om skribenten:

Jari Söyrinki är gruvarbetare i Kiruna.

Har ni hört arbetare prata så mycket politik som nu? Arbetsplatserna andas klasshat. Ni vet, det som en gång byggde socialdemokratin: hat mot klassamhället och dess symboler. Men det är ett hat som trevande bokstaverar ”migrationspolitik” och ”budgetunderskott”, söker efter de rätta orden utan att finna dem. Vi måste ge det ett språk som svarar mot verkligheten.

Arbetarrörelsens språk har blivit så smutsigt. Solidaritet är att hjälpa bankmiljardärer och starka tillsammans är att tappa 70 000 industrijobb men fortsätta som ingenting. Välfärd är att bolagisera samhällsservice och se folkvalda politiker armbåga sig in i styrelserummen för att tjäna en hacka.

Så vi hatar det språket eftersom det är maktens språk, som döljer sina brott bakom våra gamla ord, bryter ner vårt kulturarv och vår rörelse.

För även organisationerna blir oss allt mer främmande. Vi har skarpa förtroendevalda i facket, men alldeles för många mals ner och formas om i apparaterna. Alldeles för många lär sig den själlösa frasen ”vi kan ingenting göra för arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.”

De vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng.

Kan sådana organisationer rymma ett medlemsuppror? Kanske, men tusen trådar tvinnar dem samman med politiska maktorgan, arbetsköpare och Bryssel. Traditioner och stadgar kväver medlemsaktiviteten. Vår förre ordförande Stefan Löfven är nu högste konservator på det borgerliga museum som kallas Sverige.

Regeringen gav oss uppgörelser med borgarna när vi skrek efter förändring. Man måste ju ta ansvar, ja, det förstås. Men för vad? Vi vägrar ta ansvar för vinstmaximering, vanvård, bostadskris, kvinnohat, diskriminering, arbetslöshet, handel med flyktingar, godisregn över bankerna och bolagens bisarra skatteflykt, otrygga anställningar, fattiga barnfamiljer, höjd pensionsålder…

Så vart ska vi gå med vår ilska? SD exploaterar klasshatet hårdare än någon arbetsköpare någonsin kan exploatera sin arbetskraft. De når framgång. Jag ser inga högafflar på väg mot exklusiva Strandvägen i Stockholm, bara stängda gränser och brinnande flyktingboenden. Det säger allt om hur upproret går vilse i högerradikala banor. SD slukar och förbrukar oppositionslustan, men väl vid makten skulle de få Margaret Thatcher att verka arbetarvänlig.

Vi har betalat skatter, jobbat våra timmar och producerat. Vi har röstat som vi blivit åtsagda och litat på dem som talat i vårt namn. Men vi får inte längre tillbaka. Vems fel är det?

”Era krig, våra döda” sa kritiker efter terrorattacken i Paris, och syftade på den franska regeringens utrikespolitik. Vi känner likadant. Svenska makthavare har hyvlat ner industrin, sargat vår sociala service, målat fasaden runt det sprickfärdiga EU och för blodspengar sålt vapen till var och varannan konflikthärd. Nu vill de inbilla oss att flyktingströmmen tvingar Sverige på knäna, att någon annan skapar problemen.

Det är så fräckt, så lögnaktigt, när ”flyktingskrisen” egentligen blottar resultatet av en långvarig borgerlig uttömningspolitik. Alltså precis det som SD står för.

Vi välkomnar alla som söker en fristad undan världens helveten – men de får aldrig något hem i det här samhället, där även vi blivit politiskt och socialt hemlösa. Vi sätter vårt hopp till framtiden, till en gemenskap där inte exploatörer sätter dagordningen. De flyktingar som nu blir avbytare på låglönejobb och trängs ihop på usla levnadsvillkor kommer att vara med oss. Med oss – mot makthavarna.

En omutbar arbetaropposition, redo att ta och ge käftsmällar, är början till fungerande integration. Vi står upp mot alla kränkningar av likvärdigheten, och då duger det inte att hänga i Svenskt näringslivs byxben. Politiska mål, språk och kampformer växer ur självorganisering, ledare med riktigt förtroende och modiga handlingar.

Börja med ett möte på din arbetsplats: hur gör vi oss hörda? Det är hög tid att vi får en egen, stark röst att tala med. Arbetare som tänker själva, fattar beslut gemensamt och sätter sig i rörelse är en mäktig kraft. Arbetare i rörelse kan hämta hem vilsna LO-medlemmar, och dra med sig hundratusentals andra som längtar efter samma sak: en plats där vi bestämmer över vår tillvaro, får leva i fred, växa till vår fulla storlek.

7Kommentarer

Lasse:

Bra skrivet !!!

Erik:

Bästa jag läst. Fan det är dags på riktigt nu.

LARS:

Djävlar vad sant!

H:

Stora ord, men inte mycket blir sagt. Ja, vi vill att arbetsgivarna och bankerna ska sluta plundra oss, men hur då? Ingen verkar ha några konkreta förslag, bara revolutionsretorik.

Alice Book:

Jomen GÖR det bara! Organisera dig och prata med andra, då kan vi lägga gemensamma strategier och sätta hög press på makthavarna. Det var så arbetarrörelsen bildades, det är så den fortsätter. Det kommer aldrig hända något om vi sitter ensamma.

Olle:

Jari, jag håller med dig till 100 procent!!! Jag har precis de här tankarna, t.ex. att SD (med flera) försöker flytta fokus från klasskillnaderna och istället skylla allt på invandrare och flyktingar. Det värsta är att många går på det.

Britt-Mari:

Milde tid vilken fantastiskt bra formulerad krönika! Må detta nå många läsare! Det bästa jag läst på länge!

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Det nya arbetslivet

Utnyttjandet av unga oacceptabelt

LEDARE"Låt inte inhyrning bli ett sätt för företagen att strunta i dålig arbetsmiljö", skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Debatten om ppm – en storm i ett vattenglas

LedareMånga talar om ppm-pensionen i dag. Men är den så viktig? En mindre del av den allmänna pensionen. Orättvisorna finns någon annanstans, skriver Jeanette Herulf.

Störningen har blivit ideologi

KrönikaVi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

1

Striden om tiden

”Det är ingen tvekan om vem som ska böjas”

GÄSTKRÖNIKAFlexibel betyder anpassbar och böjlig och när det gäller arbetstiden är det ingen tvekan om vad det är som ska anpassas och böjas, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Är du flexibel lille vän?

LedareArbetstid och arbetsmiljö hör ihop. Att kräva makt över sin tid är att säga att man har rätt till sitt eget liv, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Svenskt Näringsliv leker med lego

LEDARESvenskt Näringsliv vill helst att arbetarna ska se sig själva som små formstöpta legobitar som passar in i produktionslinan. Men om du ställer dig själv frågan varför du egentligen arbetar, så är svaret aldrig "för att min arbetsgivares produktionssiffror ska visa på vinst", skriver Sara Flink.

4

Drabbad av blygsel på Dada-caféet

Krönika"Nästa gång ska jag läsa ur kärlekens katekes med mitt eget påhittade språk", skriver Carl-Einar Häckner.

"Jämställdhet – ett modeord som blåst förbi?"

LEDARKRÖNIKAI dag talar många om det växande gapet mellan fattiga och rika, bristen på jämlikhet. Men vem brinner för jämställdhet? Mindre skillnader mellan könen i arbetstider, pension och arbetsmiljö? skriver Jeanette Herulf.

1

Glänta inte på dörren för "enkla jobb"

LEDARKRÖNIKADet ska aldrig vara tillåtet att utnyttja lågutbildade människor för en struntlön, skriver Jeanette Herulf om förslaget om "enkla jobb".

Fackligt arbete i Indien

Facket måste sluta snooza

Ledarkrönika."Det är dags att vakna ur dvalan och börja arbeta mot den förändring som krävs för att återuppväcka fackets idé", skriver Sara Flink och pekar på hur de jobbar i det indiska fackförbundet Sewa.

Inför arbetslivskunskap i skolan

LEDARE"Kunskaper om vad en har för rättigheter, såväl som skyldigheter, är egentligen A och O för att nå ett bra arbetsliv", skriver Sara Flink, som gör praktik som ledarskribent på Dagens Arbete.

Arbetsplatser lider brist på omsorg

Krönika"Få arbetsplatsolyckor får rättsliga efterföljder. Och därför kan det fortsätta. Nya risker tas, eftersom arbetares liv anses väga lätt", skriver författaren Anneli Jordahl.

1

Ta chansen att vara käringen mot strömmen

LedarkrönikaTidigare var Sverige ett land som blev allt mer jämlikt. Vid 80-talet vände utvecklingen. Varför kan fackföreningsrörelsen inte slå näven i bordet? Det är en och en halv miljon människor som kan bromsa en orättvis utveckling", skriver Jeanette Herulf.

4

IF Metalls kongress

Bloggrubrik

Häftigt, IF Metall

"Marie Nilsson har en stolt kvinnohistoria att ta stöd av. För industrins framtid är det avgörande att fler kvinnor lockas att bli industriarbetare", skriver Helle Klein i bloggen.

Strunta i "folket", Löfven

LEDARENär glada spindoktorer i Stefan Löfvens närhet nu ska lansera ”folkets man” gäller det att inte falla för populismens förförelse och i stället spä på föraktet för demokratin, skriver Helle Klein.

6

Arbetsförmedlingens kontroller

"Tuffare regler ger ingen självklar effekt"

DEBATTDet finns en bild av att många arbetslösa inte tillräckligt aktivt söker jobb. Skärpta sanktioner mot "lata" arbetslösa föreslås därför ofta. Tuffare regler verkar dock ha väldigt liten effekt på arbetslösheten, skriver Carlo Michael Knotz, statsvetare på Lunds universitet.

"Det krävs radikala åtgärder"

DEBATTStora belopp, falska och oriktiga intyg, företagskonkurser för att få nytt statligt stöd. Regeringens särskilde utredare Lars-Erik Lövdén anser att den organiserade brottsligheten hotar våra välfärdssystem.

8

"Skattepengarna ska användas rätt"

DebattDagens Arbetes granskning visade att regeringar av olika färger trots flera förslag inte låtit bidragsbrottslagen gälla även fuskande företag. Men Alliansen driver frågan just nu, skriver den tidigare arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson (M) som menar att bollen ligger hos regeringen.

3

Ändra lagen, Ylva Johansson

LEDAREAvskaffa aktivitetsrapporterna och se till att bidragsbrottslagen också omfattar företag.

2

Vi måste offra världen för klimatets skull

KRÖNIKAJag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

5

Vilket är mitt skäl att skämmas?

Ledarkrönika"Kan någon snäll person förklara, vad är bidragsberoende i detta? Att jag haft otur? Att försäkringarna – som jag själv varit med och betalat, tvingats utlösas? Ska jag skämmas?", skriver Jeanette Herulf angående att sjuka och arbetslösa misstänkliggörs.

4

Rättegången mot Nordkalk

"Huvudentre­prenören ska ha ansvaret"

Debatt”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

3

"Uppvärdera arbetsmiljöbrotten – reformera rättsväsendet"

LEDAREKnappt tre procent av anmälda arbetsmiljöbrott går vidare till åtal. Oerhört få leder till fällande dom. Åklagarna skyller på att polisutredningarna är för dåliga. Poliser kritiserar i sin tur domstolarna som har för dåliga kunskaper i ämnet. Det här håller inte, skriver Helle Klein med anledning av att rättegången mot Nordkalk nu börjar mer än fem år efter den svåra kalkugnsolyckan i Luleå.

1

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Den oförlåtliga godheten

Krönika"Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare", skriver Orvar Säfström.

1

Du ska inte veta din plats — du ska ta plats

KrönikaVi måste börja med att erkänna att klassamhället inte bara lever utan också förvärrats, skriver Daniel Mathisen.

"Min jul räddades av dem som flytt till oss"

Ledarkrönika"Jag måste nypa mig i armen. Är detta verkligheten? Människor från andra världsdelar som kommer till Sverige och tar hand om oss som är sjuka?" skriver Jeanette Herulf i en ledarkrönika.

"Receptet mot oro heter jämlikhet"

LEDAREOro är ordet för dagen. Årets första partiledardebatt i riksdagen präglades av mörka toner.

Se din mekaniker i ögonen

GästkrönikaSe bortanför våra skitiga brallor – det är vi som ger dig frihet när din koppling är nersliten och katalysatorn har rasat. För väldigt lite pengar, skriver mekanikern Rikke Henriksen.

1
Hämta mer
Close