”De redan svaga pressas till det yttersta”Ledare. Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om granskningen av Nya Samhall.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

Vi behöver en egen röst att tala med

Jari Söyrinki är ordförande för Gruvgruppen, underjordsarbetarna in Kirunagruvan. ”Att vinsten per anställd är 3 miljoner visar hur ojämlik fördelningen är. Det visar också att facket kan ta för sig mera.” HARALD GATU

Foto: HARALD GATU

Gästkrönika Man ska kalla saker vid deras rätta namn. Att var fjärde LO-medlem står redo att rösta på SD är ett uppror. Men vi varken kan eller vill stoppa det – vi måste erövra det till arbetardemokratin och rikta det rätt.

Om skribenten:

Jari Söyrinki är gruvarbetare i Kiruna.

Har ni hört arbetare prata så mycket politik som nu? Arbetsplatserna andas klasshat. Ni vet, det som en gång byggde socialdemokratin: hat mot klassamhället och dess symboler. Men det är ett hat som trevande bokstaverar ”migrationspolitik” och ”budgetunderskott”, söker efter de rätta orden utan att finna dem. Vi måste ge det ett språk som svarar mot verkligheten.

Arbetarrörelsens språk har blivit så smutsigt. Solidaritet är att hjälpa bankmiljardärer och starka tillsammans är att tappa 70 000 industrijobb men fortsätta som ingenting. Välfärd är att bolagisera samhällsservice och se folkvalda politiker armbåga sig in i styrelserummen för att tjäna en hacka.

Så vi hatar det språket eftersom det är maktens språk, som döljer sina brott bakom våra gamla ord, bryter ner vårt kulturarv och vår rörelse.

För även organisationerna blir oss allt mer främmande. Vi har skarpa förtroendevalda i facket, men alldeles för många mals ner och formas om i apparaterna. Alldeles för många lär sig den själlösa frasen ”vi kan ingenting göra för arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.”

De vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng.

Kan sådana organisationer rymma ett medlemsuppror? Kanske, men tusen trådar tvinnar dem samman med politiska maktorgan, arbetsköpare och Bryssel. Traditioner och stadgar kväver medlemsaktiviteten. Vår förre ordförande Stefan Löfven är nu högste konservator på det borgerliga museum som kallas Sverige.

Regeringen gav oss uppgörelser med borgarna när vi skrek efter förändring. Man måste ju ta ansvar, ja, det förstås. Men för vad? Vi vägrar ta ansvar för vinstmaximering, vanvård, bostadskris, kvinnohat, diskriminering, arbetslöshet, handel med flyktingar, godisregn över bankerna och bolagens bisarra skatteflykt, otrygga anställningar, fattiga barnfamiljer, höjd pensionsålder…

Så vart ska vi gå med vår ilska? SD exploaterar klasshatet hårdare än någon arbetsköpare någonsin kan exploatera sin arbetskraft. De når framgång. Jag ser inga högafflar på väg mot exklusiva Strandvägen i Stockholm, bara stängda gränser och brinnande flyktingboenden. Det säger allt om hur upproret går vilse i högerradikala banor. SD slukar och förbrukar oppositionslustan, men väl vid makten skulle de få Margaret Thatcher att verka arbetarvänlig.

Vi har betalat skatter, jobbat våra timmar och producerat. Vi har röstat som vi blivit åtsagda och litat på dem som talat i vårt namn. Men vi får inte längre tillbaka. Vems fel är det?

”Era krig, våra döda” sa kritiker efter terrorattacken i Paris, och syftade på den franska regeringens utrikespolitik. Vi känner likadant. Svenska makthavare har hyvlat ner industrin, sargat vår sociala service, målat fasaden runt det sprickfärdiga EU och för blodspengar sålt vapen till var och varannan konflikthärd. Nu vill de inbilla oss att flyktingströmmen tvingar Sverige på knäna, att någon annan skapar problemen.

Det är så fräckt, så lögnaktigt, när ”flyktingskrisen” egentligen blottar resultatet av en långvarig borgerlig uttömningspolitik. Alltså precis det som SD står för.

Vi välkomnar alla som söker en fristad undan världens helveten – men de får aldrig något hem i det här samhället, där även vi blivit politiskt och socialt hemlösa. Vi sätter vårt hopp till framtiden, till en gemenskap där inte exploatörer sätter dagordningen. De flyktingar som nu blir avbytare på låglönejobb och trängs ihop på usla levnadsvillkor kommer att vara med oss. Med oss – mot makthavarna.

En omutbar arbetaropposition, redo att ta och ge käftsmällar, är början till fungerande integration. Vi står upp mot alla kränkningar av likvärdigheten, och då duger det inte att hänga i Svenskt näringslivs byxben. Politiska mål, språk och kampformer växer ur självorganisering, ledare med riktigt förtroende och modiga handlingar.

Börja med ett möte på din arbetsplats: hur gör vi oss hörda? Det är hög tid att vi får en egen, stark röst att tala med. Arbetare som tänker själva, fattar beslut gemensamt och sätter sig i rörelse är en mäktig kraft. Arbetare i rörelse kan hämta hem vilsna LO-medlemmar, och dra med sig hundratusentals andra som längtar efter samma sak: en plats där vi bestämmer över vår tillvaro, får leva i fred, växa till vår fulla storlek.

7Kommentarer

Lasse:

Bra skrivet !!!

Erik:

Bästa jag läst. Fan det är dags på riktigt nu.

LARS:

Djävlar vad sant!

H:

Stora ord, men inte mycket blir sagt. Ja, vi vill att arbetsgivarna och bankerna ska sluta plundra oss, men hur då? Ingen verkar ha några konkreta förslag, bara revolutionsretorik.

Alice Book:

Jomen GÖR det bara! Organisera dig och prata med andra, då kan vi lägga gemensamma strategier och sätta hög press på makthavarna. Det var så arbetarrörelsen bildades, det är så den fortsätter. Det kommer aldrig hända något om vi sitter ensamma.

Olle:

Jari, jag håller med dig till 100 procent!!! Jag har precis de här tankarna, t.ex. att SD (med flera) försöker flytta fokus från klasskillnaderna och istället skylla allt på invandrare och flyktingar. Det värsta är att många går på det.

Britt-Mari:

Milde tid vilken fantastiskt bra formulerad krönika! Må detta nå många läsare! Det bästa jag läst på länge!

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

DET NYA SAMHALL

Djupt ovärdigt, Nya Samhall

LEDAREMånga kan vittna om dålig arbetsmiljö hos Samhall med enformiga jobb och ökade prestationskrav. De redan svaga pressas till det yttersta.

3

”Bara att vissla åt det usla”

KRÖNIKA”Brittisk humor är inte min kopp te. Jag ler artigt och nyper mig i armen för att inte somna i tv-soffan”, skriver Lina Haskel. 

1

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

LEDARKRÖNIKAVisst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

”Vi vill inte skada våra egna lösningar”

KRÖNIKAInnan vi tar fram nya avtal för nyanlända och långtidsarbetslösa behöver vi ge de alternativ som redan finns en chans.

I år önskar jag mig ett mirakel

KRÖNIKAMalena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

3

Kvinnan tiger ej längre i församlingen

LEDARE#metoo-rörelsen skakar just nu om större delen av det svenska samhället. Vittnesmålen från kvinnor i alla olika branscher är både skrämmande och befriande. 

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

2

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

DEBATT”Nu har vi högkonjunktur och arbetslösheten bland inrikes födda är låg. Då är det ett bra läge för etableringsjobb, skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

1

Rätt livränta

Endast den starke vinner

LEDARE Det är orimligt att ansvaret läggs på den drabbade. Facket måste hjälpa de arbetsskadade att få rätt livränta.

5

Stick håll på nationalismens bubbla

Krönika”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

1

Naivt – eller farligt, Svenskt Näringsliv

KRÖNIKASvenskt Näringsliv förskräcker med sitt inspel om att fackets inflytande över arbetsmiljön bör minska.

Industri och välfärd stärker Sverige

Krönika.Det går inte att tala om den offentliga sektorn som tärande och den privata sektorn som närande. Det är en gammalmodig syn.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Timbros fullständiga galenskap

KRÖNIKAEnligt Timbro-högern behöver vi befrias från semestern eftersom den är så oflexibel för oss.

1

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

LedarkrönikaDen senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Volontären fick pris – men sen då?

Krönika/Malena ErnmanÅrets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

1

Farligt förakt för demokratin

LedareDemokratikampen måste föras både i parlamenten och på arbetsplatserna.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

LedarkrönikaSkrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

”Inte enklare – inte bättre”

Debatt”Även om vi i Norge bara har ändrat på strukturen – inte innehållet – upplever många människor att det nya regelverket är mer komplicerat”, skriver Edvard Eidhammer Sørensen på norska Fellesförbundet.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Utanför det vanliga igen

KRÖNIKAJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Arbetsmiljöveckan

Du som är skyddsombud – TACK!

Debatt”Hur många liv vi räddat i vårt förebyggande arbete går bara att spekulera i. Men vi behöver bli många fler. Slarvande företag måste straffas hårdare, facken måste bättre på att stå upp för dem som tar fighten.” Det skriver skyddsombudet Claes Thim.

”Saboterar ett bra system”

DebattLO-utredaren Sten Gellerstedt hävdar att Svenskt Näringslivs förslag om att skilja facket från skyddsombuden saboterar ett väl fungerande system, och reducerar skyddsombuden till "ordningsmän för arbetsgivarna".

Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

Ledare”I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer”, skriver chefredaktör Helle Klein.

1

Jag och punkbandet tar adjö

KRÖNIKASka folk betala för musik, då gäller det att packa in den väl, skriver Carl Linnaeus.

Återväxten i industrin

”Lärlings­systemet måste anpassas till små företag”

DebattVid sidan av det avtal som IF Metall och Teknikföretagen tecknat behövs ett system, med eller utan kollektivavtal, som fungerar även för de mindre företagen, skriver Erik Sjölander på Småföretagarnas Riksförbund.

Vart ska vi rikta vreden?

KrönikaVår tids arbetare lever i glesbygden och förorten.

Hobo: Tough Life – pixlar som slår i magen

Krönika”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas.” Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

LedarkrönikaFörr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

Håll fingrarna borta från lönerna!

KrönikaAlliansens förslag om inträdesjobb är ett försök att runda kollektivavtalet och införa lagstadgad ingångslön. Det måste stoppas.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Hämta mer