"Dags för en 'Swedish deal' för stad och land"Helle Klein, chefredaktör.

"Vi har oändliga möjligheter i en global värld"Krönika, Susanna Alakoski .

Strejk

För tjugo år sedan jobbade Tomas Karlsson på mekaniska verkstan på SSAB i Luleå. I dag är han klubbordförande. ”Engagemanget är detsamma nu som då. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år. Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.” Foto: Sara Kroon
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten augusti och september 1995.

Från vilda strejker till samförstånd

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fun-gerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson

Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.


hg@da.se

2Kommentarer

H:

Bättre lär det ju inte bli heller. Tungindustrierna kommer att tappa allt mer mark allteftersom dom blir olönsamma och föråldrade, och jag vet inte hur det skulle kunna förändras. En strejk fungerar bara om den skadar arbetsgivarens plånbok, men dom gör oftast inte det längre. Det finns robotar och utländsk arbetskraft som arbetar för slavlöner, och såvida man inte vill ta till Ludd’s gamla metoder finns det inget man kan göra åt det.

Lage Lagersson:

Glöm inte den vilda Lagenastrejken 2009 mot bemanningsföretagen 🙂
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vild-strejk-och-blockad-utanfor-lagena

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

strejk-drag

Arbetarna som vägrade vänta

Strejken 1975I dagarna är det 40 år sedan skogsarbetarna strejkade för att få fast lön.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: David Lundmark.

”Drömmen är ett eget plan”

Fastspänd i en leksak av plast en halv kilometer upp i luften med en surrande propeller framför ansiktet. Exakt där finner pappersarbetaren Rejhan Fejzovic lugnet och njutningen.

Fackliga rättigheter H&M

Industi Alls Jyrki Raina, H&M:s Karl-Johan Persson och IF Metalls Anders Ferbe undertecknade det ettåriga avtalet förra året. Nu förlängs det. Foto: Carin Wallenthin

HM förlänger det globala avtalet med facket

För ett år sedan tecknades avtalet som rörde för 1,6 miljoner arbetare hos den svenska klädjätten HM:s underleverantörer. Avtalet var ettårigt men nu gäller det tills vidare. "Ett kvitto på att det fungerat", säger HM:s hållbarhetschef Anna Gedda.

Electrolux i Usa

Electrolux, Memphis

Ja till facket vid Electrolux i USA

De anställda vid Electrolux spisfabrik i Memphis, USA, har med stor majoritet sagt ja till att företrädas av facket. Det är också en markering mot företagets platschef, som tidigare har sagt att "facket inte behövs på den här fabriken".

Avtalet på Scania

Foto: TT

Globalt avtal om jobbgaranti

I dag tecknades ett globalt avtal om en jobbgaranti för 26 000 Scaniaanställda över hela världen. Ingen ska förlora jobbet på samordningen med tyska MAN. Avtalet garanterar också fortsatt utvecklingsarbete i Sverige.

1

Vem är näst på tur efter Scania?

AnalysEn främmande fågel har för första gången välkomnats av ett svenskt fackförbund - jobbgarantin. DA:s Harald Gatu förklarar hur det gamla motståndet bröts och frågar: Vem står på tur efter Scania?

3

Avtal skyddar Scanianställda mot uppsägningar

Ingen fast anställd ska förlora jobbet på Scania på grund av sammanslagningen med MAN. Det är innehållet i ett nytt avtal mellan IF Metall-klubben och företaget, som gäller till minst år 2026.

Stampens kris

Foto: Marie Edholm.

Klartecken för tre tryckerier

V-Tabs tryckerier i Södertälje, Västerås och Landvetter har fått ackordet godkänt i tingsrätten. Nu väntar de anställda på besked om investerarna.

GS ombudsman Magnus Leoson utanför rättssalen. Till vänster Stefan Persson och Lars Lund. Foto: Marie Edholm.

V-tab får sina skulder avskrivna

Moderbolaget för tryckerikoncernen V-Tab fick har fått sin skuldavskrivning godkänd vid förhandlingarna vid Göteborgs tingsrätt. Tre grafiker från nedlagda Backa röstade emot. De anställda där har förlorat 7,5 miljoner på Stampen-krisen.

Foto: Marie Edholm

Ett första ja för Stampen

Ett första steg i räddningsprocessen är avklarat när borgenärerna röstade ja till ackordsförslaget i Stampen AB. För tidningsbolaget dröjer dock beskedet en hel vecka.

Nu avgörs Stampens framtid

Den hårt pressade mediekoncernen Stampen ska få ett slutligt svar i tingsrätten – ja eller nej till skuldnedskrivning. DA är på plats och ger en bakgrund till krisen inom mediekoncernen.

Foto: David Lundmark.

”Det är 700 hästar i varje motor”

Det här gör jagDaniel Buhr är förman på Docksta varv, som gör båtar till bland annat försvaret. Se och lyssna på honom under provturen med Dagens Arbete.

Alla på Fanerami får jobba kvar

Alla får behålla jobben på det anrika fanerföretaget Fanerami i Tranås, som gick i konkurs i våras. Dessutom fick GS-facket igenom kraven på bibehållna löner.

Satsning i Skåpafors

Foto: Sara Kroon.

Bruket som rullar på nytt

Skåpafors110 miljoner för att bygga om pappers­maskinerna. Efter flera tuffa år satsar Rexcell igen på bruket i dalsländska Skåpafors.

Utveckling utan nyanställningar

Rexcells vd Stefan Åbom är vanligtvis pratsam. Men när han får frågan om satsningarna kommer att leda till fler jobb svarar han snabbt och kort – nej.

Ericsson bantar i Sverige

Foto: TT

"Har Kumla ett tionde liv?"

Analys"Obekräftade uppgifter ska alltid tas med skepsis. Men om avsändaren heter Ericsson finns all anledning att oroas. I tjugo år har företaget steg för steg monterat ner tillverkningen i Sverige", skriver DA:s Harald Gatu.

"Ericsson lägger ned all svensk tillverkning"

En 140-årig tillverkningsepok kan gå i graven, när Ericsson två sista fabriker i Sverige, i Kumla och Borås, läggs ned. Det ingår, enligt obekräftade uppgifter i Svenska Dagbladet, i en plan för att dra ned 3000 anställda inom affärsenheten Nätverksprodukter.

Telekomföretaget Ericsson varslar 2200 anställda i Sverige. I Katrineholm försvinner verksamheten helt. Foto: TT NYHETSBYRÅN.

16 000 industrijobb bort på 18 år

Katrineholmsfabriken blir en i en allt längre rad av nedläggningar. Kolla in DA:s karta över hur Ericsson hårdbantat sin svenska industriproduktion.

1
Foto: Øyvind Lund

Han tar semester i kohagen

ProfilenLennart Carlsson är montören som växlar om till bonde. På semestern tar han hand om svågerns kvigor. Här berättar Lennart om lugnet, kofisarna och att ta över ett föräldrahem.

Bild från Bombardier i Västerås, ett av tio företag i projektet. Foto: David Lundmark.

Flaggskeppens hemligheter

Samarbetsvilja, förändringsförmåga och kompetensutveckling, Det är några förklaringar till varför vissa svenska tillverkningsföretag lyckats så bra. Detta enligt projektet "Flaggskeppsfabriken", som presenteras nästa vecka.

Huvudskyddsombudet Torbjörn Fridh är utbildad testledare för maskinkörkortet och har övervakat när grupp efter grupp  kryssat iflervalsfrågorna 
i datasalen.Foto: David Lundmark.

Marbodal plockar fram skolbänkarna

SÄKERHETEtt maskinkörkort bevisar att du har koll på hur du använder din maskin säkert och bra. Det används redan på många utbildningar, men på arbetsplatserna har det gått trögare. Marbodal i Tidaholm är ett undantag.

Högre aktivitetsersättning, sänkt skatt för kärnkraftföretag, slopad jämställdhetsbonus och högre reseavdrag. Det är några av nyheterna i regeringens budgetförslag. Foto: TT

Nya villkoren för arbetslivet

Regeringen har i dag lagt sitt förslag till ny budget. Här finns bättre a-kassa och jobbsatsningar - men också högre energiskatter för hushållen och slopad jämställdhetsbonus.

3

Framtidslandet

Foto: ØYVIND LUND

Uppdrag: Rädda bygden!

Ack Värmeland, du sköra. Nedlagda butiker, stängda bankkontor och ingen som tar över småföretagen när ägarna pensioneras. I Värmland har folkrörelserna bestämt sig för att vända den negativa trenden.

2

Skärvätskor

Smutsig skärvätska (t.v): Bakterier och mögel växer ovanpå skärvätskan, som ändrar färg och konsistens och börjar lukta illa. Ren skärvätska (t.h): Siemens i Finspång har byggt om ventilationen och 
kapslat in maskinerna för att lösa problemen med smutsiga skärvätskor. Foto: David Lundmark.

Sjuk av skärvätskor

I Sverige diskuteras knappt hälsoriskerna med skärvätskor. Symtomen medicineras bort medan den skadliga luften blir kvar. Nu kan Dagens Arbete visa att det faktiskt finns lösningar.

Så sköter du skärvätskan

DA REDER UTÖverallt i verkstadsindustrin används skärvätskor. Av dimman som skapas kan luftvägarna ta stryk. Men det finns sätt att skydda sig. DA guidar dig fram till de bästa råden.

Madelene Engman, GS avtalssekreterare. Foto: Marie Edholm

GS vill värna LO-samordningen

Avtal 2017Makten över sin egen tid kommer högt upp på GS-medlemmarnas önskelista inför avtalsrörelsen. På avtalssekreterare Madelene Engmans lista finns bland annat en LO-samordning.

2
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Rötmånad i politiken – året runt

KrönikaInom politiken är rötmånaden inte begränsad till augusti – det kommer nya tokiga förslag hela tiden. Nu senast om enkla jobb och ökade avgifter för lastbilstransporter.

Foto: Sören Håkanlind

08.48, Kviberg, Göteborg

ÖgonblicketKlockan är 08.48, i Kviberg, Göteborg. På schemat: självförsvar.

Anders Ferbe är förbundsordförande i IF Metall

Värna arbetsmiljön – och affärerna

KRÖNIKAHur reagerar chefen om jag som visstidsanställd eller inhyrd ställer kritiska frågor om säkerheten? Får jag komma tillbaka till jobbet då?

Abu Dhabi. I Icad Residential city bor manliga gästarbetare bakom murar. Över 80 procent av befolkningen i Förenade arabemiraten är gästarbetare. Foto: TT

LO-förbund oeniga om yrkes-VM

Flera fackförbund är kritiska till att nästa års yrkes-VM som hålls i Förenade Arabemiraten, som grovt bryter mot mänskliga och fackliga rättigheter. IF Metall har dock beslutat att skicka tävlande och LO anser att en bojkott är att ge upp försöken att motverka slaveriarbete.

Anders Ferbe, förbundsordförande för IF Metall och Tobias Baudin, förbundsordförande för Kommunal.

"Skamligt – och löntagarfientligt, SD"

DebattNu krokar Sverigedemokraterna arm med de borgerliga för att underminera den svenska modellen. Att de vill stoppa lagen mot lönedumpning är skamligt, skriver IF Metalls och Kommunals ordföranden Anders Ferbe och Tobias Baudin.

5
Hämta mer