"Krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling är det minsta man kan begära"Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

"Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat"Krönika, Kristian Lundberg.

Strejk

För tjugo år sedan jobbade Tomas Karlsson på mekaniska verkstan på SSAB i Luleå. I dag är han klubbordförande. ”Engagemanget är detsamma nu som då. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år. Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.” Foto: Sara Kroon
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten augusti och september 1995.

Från vilda strejker till samförstånd

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fun-gerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson

Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.


hg@da.se

2Kommentarer

H:

Bättre lär det ju inte bli heller. Tungindustrierna kommer att tappa allt mer mark allteftersom dom blir olönsamma och föråldrade, och jag vet inte hur det skulle kunna förändras. En strejk fungerar bara om den skadar arbetsgivarens plånbok, men dom gör oftast inte det längre. Det finns robotar och utländsk arbetskraft som arbetar för slavlöner, och såvida man inte vill ta till Ludd’s gamla metoder finns det inget man kan göra åt det.

Lage Lagersson:

Glöm inte den vilda Lagenastrejken 2009 mot bemanningsföretagen 🙂
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vild-strejk-och-blockad-utanfor-lagena

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

da-reder-ut-drag

Därför går det så vilt till i Frankrike

DA REDER UTDe hotar att spränga fabriken eller håller sina direktörer fångna. Franska industrihistorien är full av vilda konflikter. Dagen­s Arbete listar några från 2000-talet och söker svaret på frågan: varför?

3
  strejk-drag

Arbetarna som vägrade vänta

Strejken 1975I dagarna är det 40 år sedan skogsarbetarna strejkade för att få fast lön.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Den världsberömde fotografen Lennart Nilsson har visat hur nanopartiklar kan skada lungorna. Bilden visar sot från diesel i 80 000 gångers förstoring.  Foto: Lennart Nilsson

Pyttetekniken som kan bli hur stor som helst

DA reder utNanotekniken, som får Nobelpris i morgon, kan skapa nya produkter och nya jobb. Men vi vet väldigt lite om riskerna – en del befarar att de pyttesmå partiklarna kan vara lika dödliga som asbest.

”När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv!” Foto: Madeleine Andersson.

Han filmar med humor och ilska

Vid 80 års ålder gör den världsberömde filmregissören sin kanske argaste film – fast med värme och humor. Läs eller lyssna på reportaget om Ken Loach inför premiären i morgon.

1
Jeanette Laine, flyttar till Skärblacka när Billerud lägger ner en fabrik i Finland.

Hon tar klivet över Östersjön

När Billerud Korsnäs stänger en fabrik i Finland blir 59 människor utan jobb. Men Jeanette Laine tog chansen att flytta med pappersmaskinen till Skärblacka.

Foto: TT, montage: Dagens Arbete

Fick arbetsskada godkänd efter 40 år

Mannen utsattes för höga halter lösningsmedel i jobbet på 70-talet. Försäkringskassan ville inte godkänna hans besvär som en arbetsskada, men kammarrätten ger mannen rätt.

Bemanningsstriden kom av sig i Ludvika

För ett år sedan tog anställda på ABB Ludvika strid för sina inhyrda arbetskamrater – och lyckades. I dag är dock antalet bemannade högre än det var före aktionen. "Vi kanske har varit för snälla", säger klubbordföranden.

Foto: Madeleine Andersson.

Klockan 10.47 Strömsbruk

ÖgonblicketKlockan är 10.47 i Strömsbruk, Hälsingland.

Foto: Johan Gunséus/TT

Skogsarbetare kräver 1,9 miljoner

Sju kamerunska skogsarbetare kräver sammanlagt 1,9 miljoner kronor i skadestånd från ägaren till bolaget Skogsnicke AB. Ärendet har pågått i flera år. Den här veckan läggs de sista orden i tingsrätten.

Foto: Madeleine Andersson.

Med morsan som jobbarkompis

DilemmatÄr släkten bäst eller värst? Eric Elserth och mamma Mona är inte bara arbetskamrater – de bor dessutom grannar. DA:s experter reder ut hur du hanterar familjen på jobbet.

Drogtester på jobbet

Arezo Abdollahi, biomedicinsk analytiker, förbereder ett prov för verifiering av substansen buprenorfin. Här vid verifieringen sker mycket av arbetet manuellt. Foto: Madeleine Andersson.

Vad har du i din urin?

Allt fler arbetsgivare väljer att drogtesta sina anställda. Bra för säkerheten på jobbet – eller ett övergrepp på de anställdas integritet? DA for till Skoghall och till Sveriges största missbrukslabb.

4
Fem dödsolyckor under lika många år, är SSAB:s mörka statistik i Luleå. Foto: TT

Nu ska farliga jobb stoppas på SSAB

UppropSkyddsombuden på SSAB i Luleå samlades på onsdagen för att stötta varandra. "Vi måste bli mer aktiva och sätta stopp när vi ser att vi jobbar på ett riskfyllt sätt", säger huvudskyddsombudet Roger Forsberg.

Den nya skogsindustrin

Foto: TT

Framtidens pussel går inte ihop

DA reder utSverige är ett land täckt av skog. Eller? Skogen kan bli allt från toapapper, hus och drivmedel till kalsonger och bioplast. Dessutom ska den skyddas. Det kommer att bli en dragkamp om det gröna guldet. DA:s unika granskning visar att alla inte kan få allt de vill.

1

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

DebattAtt skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

Neddragningarna på Ericsson

På Ericsson i Kumla blir bara 60 av de 420 anställda kvar. Foto: Pavel Koubek/TT

820 får gå i Kumla och Borås

Nu står det klart att 820 anställda sägs upp från Ericsson i Borås och Kumla. Alla anställda erbjuds betald arbetsfri uppsägningstid på som mest 21 månader.

2

Borås: Dämpat men väntat

På Ericssons anläggning i Borås har 460 varslats i dag, däribland 170 som är medlemmar i IF Metall.

”Ett jädra slag mot individerna”

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kallar Ericssons besked för "bedrövligt" och är orolig för att det kommer att leda till att även bolagets forskning försvinner från Sverige.

Foto: David Lundmark

12.53, Polarfönster, Korpilombolo

ÖgonblicketKlockan är 12.53 på Polarfönster i Korpilombolo.

1
David Löwing, möbelsnickare som tävlar i yrkes-EM i Göteborg 2016. Foto: Viktor Fremling

"Det är sån häftig grej"

Vem är skickligast på att meka med lastbilar? Vem binder vackraste brudbuketten? Det är dags för yrkes-EM i Göteborg. Möbelsnickaren David Löwing ska försöka göra bästa möbeln.

Augustpriset för årets svenska barn- och ungdomsbok gick till Ann-Helén Laestadius för boken "Tio över ett" .
Foto Claudio Bresciani / TT kod 10090

Hon prisas för boken om Kirunaflytten

Ann-Helén Laestadius vann det ansedda Augustpriset för sin ungdomsroman Tio över ett, som handlar om hur LKAB:s gruvdrift förändrar hennes födelsestad Kiruna.

Det lönar sig att läsa Dagens Arbete

En av DA:s läsare kollade in vår granskning av Afa försäkring i våras och undrade om inte heller hans livränta hade räknats upp med löneutvecklingen. Det hade den inte - nu har han fått 2.6 miljoner kronor tillbaka från försäkringsbolaget.

2

Farliga vibrationer

norrlandspall-drag

Morgans mygga gör att ryggen pallar mer

VibrationsskadorRobotar, myggor och arbetsrotation. Så möter man riskerna med vibrationer och tunga lyft på Norrlandspall i Örebro.

Foto: David Solomon.

I poetiska bilmekars sällskap

Det är sträckta ryggar, total tystnad och öronen mot radion varje dag klockan 12 på bilverkstaden i Kista norr om Stockholm. Detta är en helig stund, en vilostund när bilmekarna lyssnar på Dagens Dikt i P1.

Nedläggningen i Mariestad

Först gick de i samma klass, sedan blev det 43 gemensamma år på Electrolux i Mariestad. När fabriken läggs ned fyller Pia Pettersson och Christina Karlsing 61 år. Om de hade sagts upp från Electrolux i Motala skulle de ha fått pension. Men den förmånen nekas trotjänarna i Mariestad. Foto: Madeleine Andersson

Fabrikens trotjänare kammar noll

NedläggningSnart har sista kyl­skåpet tillverkats på Electrolu­x i Mariestad. För dem som jobbat här i över 40 år väntar cv-skrivande och arbetslöshet. Pension – det är för dyrt tycker företaget.

9

Electrolux lovar "riktat stöd" till trotjänarna

Hanteringen av trotjänarna på Electrolux fabrik i Mariestad har upprört känslorna. Nu säger företaget att man jobbar för ett ”riktat stöd” till de äldre som inte får avgångspension.

1

Electrolux har pensionerat 52-åringar

ANALYS"I Mariestad gäller det som inte gällde i Fuenmayor, Florens, Nürnberg, Västervik eller Motala. Såvida inte vitvarujätten bjuder på något oväntat veckorna före jul", skriver DA:s Harald Gatu i en analys hur vitvarujätten har hanterat sina trotjänare.

2

100 sägs upp på V-Tab

Stampens tryckerikoncern V-Tab säger upp 100 anställda. Uppsägningarna kommer att ske i två steg. Rekonstruktionen har påverkat, men det är främst branschens nedgång som är orsaken, säger vd Peder Schumacher.

OB-frågan löst på Lilla Edet

Ett års strid om OB-ersättningen på bruket i Lilla Edet är över. Resultatet blev att man fortsätter som förut, med fast ersättning för obekväma pass.

Foto: David Lundmark

”Vi är ett bra gäng”

Det här gör jag Yvette, 32 år, är bilmekaniker på Mekonomen i Upplands Väsby.

Snapsen får drickas – om man betalar den själv. Foto: TT

Slut med alkohol på GS

Inga mer medlemspengar ska gå till alkohol. Det beslutade GS på ett förbundsmöte. "Väldigt skönt", säger Leopoldo Merino, som har drivit frågan.

Pappers vill skärpa inhyrningen

Pappers bör i avtalsförhandlingarna driva frågan om en reglering av den ökande inhyrningen. Det var ett av besluten på det avslutade förbundsmötet.

Ja till avtalskraven

GS förbundsmöte godkände enhälligt avtalsplattformarna från både LO och Facken inom industrin.

Hämta mer