"Anna Kinberg Batra har rätt i att SD är ett rasistiskt parti"Helle Klein, chefredaktör.

"Jag blev svensk – och en miljömupp"Zinat Pirzadeh i en gästkrönika om kulturkrockar.

Strejk

För tjugo år sedan jobbade Tomas Karlsson på mekaniska verkstan på SSAB i Luleå. I dag är han klubbordförande. ”Engagemanget är detsamma nu som då. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år. Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.” Foto: Sara Kroon
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten augusti och september 1995.

Från vilda strejker till samförstånd

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fun-gerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson

Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.


hg@da.se

2Kommentarer

H:

Bättre lär det ju inte bli heller. Tungindustrierna kommer att tappa allt mer mark allteftersom dom blir olönsamma och föråldrade, och jag vet inte hur det skulle kunna förändras. En strejk fungerar bara om den skadar arbetsgivarens plånbok, men dom gör oftast inte det längre. Det finns robotar och utländsk arbetskraft som arbetar för slavlöner, och såvida man inte vill ta till Ludd’s gamla metoder finns det inget man kan göra åt det.

Lage Lagersson:

Glöm inte den vilda Lagenastrejken 2009 mot bemanningsföretagen 🙂
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vild-strejk-och-blockad-utanfor-lagena

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

strejk-drag

Arbetarna som vägrade vänta

Strejken 1975I dagarna är det 40 år sedan skogsarbetarna strejkade för att få fast lön.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Sanna Källdén

Ökat tryck på själslig skyddsrond

ArbetsmiljöDen psykosociala arbetsmiljön har inte prioriterats på Bonniers stora tryckeri i Akalla. Men nu ska själen få sin egen skyddsrond.

Mediekoncern i kris

Mediekoncernen Stampen, som ger ut en rad tidningar och äger Nordens största tryckeriföretag V-tab ansökte om rekonstruktion i maj.
Foto: Frida Winter / TT

Stampens skuldsanering fortsätter

Skatteverket säger preliminärt ja till Stampens förslag till skuldnedskrivning. Därmed kan koncernen begära ackordsförhandlingar i tingsrätten för att försöka livrädda bland annat VTAB-tryckerierna. Enligt planen ska allt vara klart i slutet av nästa månad.

1

Den nya skogsindustrin

”Den långsiktiga visionen är att dagens skogsindustri blir morgondagens biokemiska fabriker”, säger Lars Berglund, professor som ler forskningen på KTH i Stockholm och Chalmers i Göteborg om nanocellulosa. Foto: Sara Kroon.

"Morgondagens biokemiska fabriker"

JättechansDen svenska massan rymmer en jättepotential för nya produkter, hävdar professor Lars Berglund. Men det kräver intensiv forskning och att ”etanolmänniskorna” håller sig i skinnet.

1
Karl-Henrik Sundström, vd Stora Enso. Foto: David Lundmark

Han vill borra guld i massans inre

Lim, tuggummin, intelligenta förpackningar. Och så miljövänliga kläder. Stora Enso storsatsar på att raffinera cellulosa­n och utmana kemiindustrin. Det handlar om nya miljardintäkter. "Vi jobbar verkligen i en framtidsbransch", säger vd Karl-Henrik Sundström.

Ulf Hermansson är torkmaskinsförare på bruket i Domsjö. Bakom honom en bred ränna där rå, ångande dissolvingmassa med 98 procents vattenhalt rinner in. Foto: David Lundmark

Träkalsonger – från bruket till fina gatan

Barrträd in – allt utom pappersmassa ut. Domsjöbrukets produkter blir textil­fibrer, värktabletter, korvskinn och kolsyra till brandsläckare. Här finns framtiden och därmed jobben – vd och klubbordföranden har dessutom samma dröm.

Produkter-web

Skogen träder in i framtiden

Cykelhjälmar, fiskfoder, kläder, pappersbatterier, skottsäkra västar, tuggummin... Så vill massaindustrin vill möta hotet från det papperslösa samhället med – en cellulosarikare värld. Slagorden är att "allt som kan göras av olja kan göras av det som finns i skogen".

Hags

Över hundra medlemmar i IF metallklubben samlades i konserthuset för att ta del av löntagarkonsultens granskning av nedläggningen- Rapporten visar bland annan att Hags Aneby delat ut 382 miljoner kronor till aktieägarna de senaste åren. Omsättningen ligger på runt 400 miljoner kronor per år. Foto: Madeleine Andersson.

"Bortom all rim och reson"

Produktionen vid Hags i Aneby ska flyttas till Polen, 125 jobb försvinner. De anställda kallar nedläggningsbeslutet obegripligt, eftersom verksamheten är lönsam och har givit de amerikanska ägarna stadig aktieutdelning. DA mötte personalen i går när löntagarrapporten presenterades.

3

Löntagarrapport underkänner nedläggningsbeslutet

Löntagarkonsultsrapporten kallar Hags i Aneby för en kassako, som givit stabil vinst under de senaste åren. De amerikanska ägarna har fått rejäl utdelning, men har inte satsat så mycket på nyinvesteringar.

1
Foto: David Lundmark.

08.58 Flexit, Töcksfors

ÖgonblicketKlockan är 08.58 på Flexit i Töcksfors.

Flyttkarusellen pågår för fullt

DA:s Harald Gatu skriver om att flyttkarusellen i industrin fortsätter - både till och från Sverige. Fortfarande är utflödet dock större, de senaste exemplen finns i värmländska Säffle och småländska Aneby.

LO undersöker hot mot skyddsombud

Efter flera larmrapporter från industrin gör nu LO en landsomfattande undersökning av hur ofta skyddsombud hotas, trakasseras eller hindras när de utför sitt uppdrag.

Kambodjanska skogsarbetare får rätt

De kambodjanska skogsarbetarna som blev utan lönegaranti när deras arbetsgivare gick i konkurs kommer att få sina pengar. GS-facket har stött kambodjanerna i tingsrätten, som går emot kronofogdens krav.

8

Det får vi(ssa av oss) på jobbet

Mikael Karlsson har lagt ner rökningen, men inte kommit igång med träningen än. ”Jag måste köpa lite fina träningskläder först utifall någon kommer och tränar samtidigt.”  Foto: Sara Kroon

Hyvleriets rökrum blev nytt gym

Molnen hann knappt skingra sig innan det gamla rökrummet hade förvandlats till en träningslokal. För Mikael Karlsson blev Setras satsning på hälsa en nyttig knuff.

förmåner på jobbet

Fringisar, kringisar och andra förmåner

Fritidshus, tjänstebil eller flexibel arbetstid? Lyx för vissa, vardag för andra. DA har kollat vad som gäller.

Isocyanatforskning läggs ned

STOCKHOLM 20130416
En billackerare på Bilia Haga Norra.Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / Kod 10020

Forskning om isocyanater läggs ned

Forskningen om allergi-och astmaframkallande isocyanater i Hässleholm ska läggas ned. Stockholms universitet har beslutat att använda pengarna till annan forskning. Ämnena frisläpps bland annat vid slipning och billackering.

Lea Skånberg, Arbetsmiljö, If Metall. Foto Madeleine Andersson

IF Metall vill rädda isocyantforskning

IF Metall kommer att kämpa för att värna den forskning som bedrivs i Hässleholm. – Den vär viktigt för att kunna upplysa våra medlemmar om riskerna. Kunskaperna är låga på arbetsplatserna, säger Lea Skånberg, chef för förbundets arbetslivsenhet.

Här passar Hanna Paulsson in armeringen innan hon trycker ner den i betongformen. Slutprodukten ska bli en husvägg. Foto: Sara Kroon

Tjejerna är på G i Tranemo

En uttalad vilja att öka mångfalden och få in fler kvinnor har gett resultat. Tranemo G-betong går mot strömmen i en bransch där fabriksgolven vanligtvis dominera­s av män.

Marcus Bolin, ny förhandlingsombudsman på Pappers.

"Att lösa frågor i fred är alltid bäst"

Marcus Bolin från Aspa bruk blir ny förhandlings­ombudsman på Pappers. "Nån j-a ordning får det va" brukar han säga till sig själv när han vill få saker gjorda.

Ändrad OB kan ge pappersarbetare lägre lön

SCA vill ändra systemet med fast OB-ersättning på bruket i Lilla Edet i ett försök att få ner frånvaron på helger. Pappers avdelning säger nej, nu ska parterna försöka hitta en kompromiss.

Foto: Sara Kroon

Strumpor tar man inte med en klackspark

SkruvatDA:s Hans Strandberg har en fråga: är höger- och vänstermärkta joggingstrumpor verkligen olika eller är jag grundlurad?

Friande dom för dödsolycka överklagas

Tidigare i somras friades SSAB och den åtalade arbetsledaren från ansvar för dödsolyckan i koksverket 2013. Nu överklagar åklagaren den del av domen som gäller företagsboten.

1 129 människor omkom i rasmassorna när  Rana Plaza- fabriken i Bangladesh kollapsade den 30 april, 2013.  Foto: AP

Mordåtal mot ansvariga för Rana Plaza

38 personer har åtalats för mord på grund av olyckan i textilkomplexet Rana Plaza i Bangladesh för drygt tre år sedan. Mer än 1100 personer dog i katastrofen.

Rekordlåg arbetslöshet för IF Metall

Arbetslösheten bland IF Metalls medlemmar fortsätter att sjunka och var förra månaden den lägsta sedan statistiken började föras. – Trenden är tydlig, allt fler kommer i arbete, vi verkar gå mot ljusare tider, säger Olle Åkerlund, föreståndare på IF Metalls arbetslöshetskassa.

Mekanikerna Peter Karlsson,  Lars-Erik ”Knasen” Hedlund och Anders Bokor på uppdrag. Foto: Henrik Hanson.

Fotobok fångar skiftande stålmän

En ny fotobok skildrar ett år med ett skiftlag på SSAB i Borlänge. Bilderna visas nu vid en utställning i Borlänge och åker sedan vidare till Luleå.

Högsommarvärme i maj - Erica Selander hoppas att de kan köra gympa utomhus. Foto: David Lundmark

Den nya folkrörelsen

Välkomna hit! Nyfikna industriarbetare runt om i landet har tagit ordet integration och knådat det till praktisk handling. Till möten där alla vinner och lär sig nytt. DA har varit på gympa i Västerås, flugit drake i Skillingaryd och övningskört i Edsbyn.

Foto: David Lundmark

13.27, Holmen Paper, Braviken

ÖgonblicketKlockan är 13.27 på Holmen Paper i Braviken.

Foto: Sara Kroon

”Utan kunskap är vi ingenting”

DA MöterVärö bruk blev Robert Techels universitet. Där lärde han sig att studier är den ”överlägset viktigaste frågan för facket”.

DA granskar industrigymnasiet

Industriprogrammet på Tannbergsskolan i Lycksele brottas med vikande elevunderlag och eftersatt underhåll av maskinparken. Foto: Sara Kroon.

Sveriges industriskolor i kris

industriutbildningHälften av industriutbildningarna har fem eller färre elever, många hotas av nedläggning, visar DA:s granskning. Och villkoren är olika: I Lycksele får man snåla med plåten, i Södertälje finns 3D-skrivare och robotar.

Skadad på Azko Nobel

Claes Grimberg har suttit många timmar i soffan framför tv:n. Han drömmer om 
att komma ut på golfbanan igen. Foto: David Lundmark.

Skadad för livet – då sparkades han ut

Claes Grimberg kommer alltid att halta, han föll på jobbet och krossade knät och skallbenet. Akzo Nobel svarade med att sparka ut honom. Trots att det var kemijättens egna säkerhetsbrister som orsakade olyckan.

5
Pappers förbundssekreterare Mikael Lilja. Foto: Sara Kroon.

Fler väljer bort Pappers

Av 13 090 anställda inom mass­a- och pappersindustrin, är det närmare 500 som väljer att vara med i något annat förbund eller ratar facket helt. Men fortfarande är Pappers anslutningsgrad höga 96 procent . Vi har fått fler otrygga och kortare anställningar, kommenterar Pappers förbundssekreterare Mikael Lilja.

Hämta mer