"Höj statusen på yrkes­gymnasiet"Helle Klein, chefredaktör.

"I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats"Krönika, Malena Ernman.

Strejk

För tjugo år sedan jobbade Tomas Karlsson på mekaniska verkstan på SSAB i Luleå. I dag är han klubbordförande. ”Engagemanget är detsamma nu som då. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år. Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.” Foto: Sara Kroon
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten augusti och september 1995.

Från vilda strejker till samförstånd

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fun-gerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson

Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.


hg@da.se

2Kommentarer

H:

Bättre lär det ju inte bli heller. Tungindustrierna kommer att tappa allt mer mark allteftersom dom blir olönsamma och föråldrade, och jag vet inte hur det skulle kunna förändras. En strejk fungerar bara om den skadar arbetsgivarens plånbok, men dom gör oftast inte det längre. Det finns robotar och utländsk arbetskraft som arbetar för slavlöner, och såvida man inte vill ta till Ludd’s gamla metoder finns det inget man kan göra åt det.

Lage Lagersson:

Glöm inte den vilda Lagenastrejken 2009 mot bemanningsföretagen 🙂
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vild-strejk-och-blockad-utanfor-lagena

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

strejk-drag

Arbetarna som vägrade vänta

Strejken 1975I dagarna är det 40 år sedan skogsarbetarna strejkade för att få fast lön.

Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Strejkerna du måste känna till

KonflikthistoriaI modern tid har fackförbund ofta kritiserats för att strejka för sällan. Men historien är fylld med konflikter på arbetsmarknaden. Dagens Arbete har grottat ner sig i den svenska historien. Här är listan på strejkerna du måste känna till.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: TT

"Skogen är vägen till fossilfritt Sverige"

Det är skogen som kommer ta Sverige in i framtiden som ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det menar Mikael Damberg, närings- och innovationsminister, som gästade GS kongress i helgen.

Stampen i rekonstruktion

Mediekoncernen Stampen, där bland annat tryckeriföretaget V-tab ingår, ansöker om rekonstruktion. Orsaken är allvarliga finansiella svårigheter som har förstärkts efter Högsta domstolens beslut i tryckerimomsfrågan.

Foto: David Lundmark.

"Jag biter tillbaks"

DET HÄR GÖR JAGAgneta Sundell är en enda kvinna på trähustillverkaren Skidstahus.

DA granskar industriskolor

"Vi kommer att göra vad som krävs"

Debatt"Vi kommer att göra vad som krävs för att skapa framtidstro i Sverige. En viktig del är ökade investeringar i yrkesutbildningar på alla nivåer", skriver gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic efter Dagens Arbetes granskning av industrigymnasierna.

Industriprogrammet på Tannbergsskolan i Lycksele brottas med vikande elevunderlag och eftersatt underhåll av maskinparken. Foto: Sara Kroon.

Sveriges industriskolor i kris

industriutbildningHälften av industriutbildningarna har fem eller färre elever, många hotas av nedläggning, visar DA:s granskning. Och villkoren är olika: I Lycksele får man snåla med plåten, i Södertälje finns 3D-skrivare och robotar.

GS kongress i Västerås

Artisten Love Antell spelade vid inledningen av kongressen. Jubel och enhälligt JA fick Gunilla Charlezs vädjan till kongressen att anta motionen om HBTQ-certifiering. Allas kärlek ska ha lika värde. Foto: Marie Edholm

Från Love till love – så blev GS-kongressen

Detta har häntGS kongress har gått i mål. För alla er som inte kunde vara där kör vi en kort sammanfattning.

Foto: TT

GS-facket ska certifieras för mångfald

HBTQKongressen röstade enhälligt ja till att GS ska genomgå en HBTQ-certifiering. Det är en kvalitetsstämpel för att förbundet systematiskt arbetar med rättighetsfrågor, likabehandling, bemötande och mänskliga rättigheter

Sandra Olsson, Frövi mätstation, med i GS centrala ungdomsråd. Foto: Erik Ignerus

Hur får man fler medlemmar i skogen?

Organisationsgraden bland skogsarbetare är en ständig huvudvärk för GS. DA frågade några kongressdeltagare vad man kan göra åt saken.

Leopoldo Merino från avdelning 10 vill att GS ska införa totalstopp för att använda medlemmarnas pengar till alkohol. Foto: Erik Ignerus

" Vi kan inte köpa alkohol för våra pengar"

Leopoldo Merino vill ha totalstopp för att använda GS-medlemmarnas pengar till alkohol. Han fick inte tillräckligt stöd för att ta upp sitt krav på kongressen men nu blir spritstopp en fråga för nästa månads förbundsmöte.

1
Madelene Engman, första kvinna i GS:s förbundsledning. Foto: Marie Edholm

"Jag känner mig lite skakig just nu"

Till höga visslingar och skallande applåder valdes Madelene Engman till GS förste vice ordförande. Hon är den första kvinnan i förbundsledningen och blir nu spindeln i nätet för nästa avtalsrörelse.

Bo-Arne Andersson, ny 2:e vice ordförande i GS

Bo-Arne Andersson tar plats i förbundsledningen

Kongressen gick emot valberedningen och valde Bo-Arne Andersson till förbundets nye 2:e vice ordförande. Efter två omröstningar besegrade han Christoffer Ahlqvist.

sjoo 2

"Klimatfrågan är en ödesfråga för mänskligheten"

Ordförande Per-Olof Sjöös inledningstal vid kongressen handlade om klimatet, facklig sammanhållning och tolerans: – Vår uppgift är att motverka rädslan, inte göda den.

Annelie Norelius, Fiskarheden trävaru. Foto: Marie Edholm

Vad är kongressens viktigaste fråga?

Det stundar tre dagar av ideliga beslut på GS-fackets kongress i Västerås. DA frågade några ombud om vilken som är den viktigaste frågan.

gs-enkat-drag

Vad väntar du dig av kongressen?

Nu öppnar GS-fackets kongress i Västerås. DA frågade några av de mer än 100 ombuden: Vilka förväntningar har du?

Foto: Anna von Brömssen

"Jag ser det som ett lärande"

DA MÖTERI dag startar GS-fackets kongress i Västerås. Bland de 122 ombuden finns debutanten Anna Andersson.

Ronny Larsson (mitten), klubbordförande på Tetra Pak i Sunne visar upp en smart förpackning. Julius Petzäll, Mikael Norén (tv), Jennie Iderfjell, Tommy Andersson (th). Foto: Marie Edholm

Förpackningar spelar ekologisk roll

Minskat matsvinn och färre transportskador - med smartare förpackningar kan svenska klimatutsläpp minska med en miljon ton om året enligt en GS-rapport.

GS-kongress-drag

Dags för GS-kongress

Ska GS-facket HBTQ-certifieras? Bör taket på medlemsavgiften slopas? Och borde inte avdelningarna få mer av förbundets pengar? DA går igenom de viktigaste frågorna inför den kongress som pågår i Västerås i helgen.

Kent Hultberg har kommit med många idéer och har belönats för flera av dem.  Foto: Anette Nilsson

Betalar för goda idéer

FÖRSLAGSPENGEn studieresa till stålverket utanför Amsterda­m eller ett besök på Lisebergs underhållsavdelning. När de anställda på Lindab Vent kommer med förslag på förbättringar belönas oftast hela arbetsgruppen.

speaker

Pappersarbetaren som snackar på EM

Pappersbruks- arbetaren Nicklas Leo går från 2000 åskådare på Fröjevi idrottsplats till 80000 på Stade de France i Paris. Han blir svensk matchspeaker under de blågulas gruppspel i fotbolls-EM.

Foto: David Lundmark

Klockan 11.39, Nokalux, Töcksfors

ÖgonblicketKlockan 11.39, Nokalux, Töcksfors.

Foto: Pavel Koubek

Svingar klot efter jobbet

När barnen bodde hemma fanns varken tid eller pengar. Men så fick Elisabeth Ringqvist jobb inom industrin, barnen flyttade ut och hon köpte klot och skor igen. Nu spelar hon i klubb och den 21 maj är det hennes tur i bowling-SM för metallare.

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande i GS.

Samordningen är viktig för jobben

KrönikaAtt förhandla fram nya avtal är som ett intrikat spel. Tar vi inte hänsyn till konkurrenskraften riskerar vi att med högre löner också få högre arbetslöshet.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Nu är det banken som rånar oss

KRÖNIKADet blir allt dyrare att hantera de pengar vi tjänar in när vi jobbar. Bankerna vill ha våra pengar – men anser sig inte ha råd att ge oss tillgång till dem.

En drömbil. Foto: TT

"Det är inte vi som tjänar på att allt ska vara nytt"

GästkrönikaI stället för att med hjälp av stora banklån köpa en teknikspäckad XC70, lägg en bråkdel av summan på en 80-tals Golf I med inkontinenta bromscylindrar. Det skulle skapa en massa jobb till svetsare, mekaniker, plåtslagare och lackerare, hävdar bilmekanikern Rikke Henriksen i en gästkrönika.

1

Volvos USA-fabrik

usa-drag-3

Här ska nya Volvo byggas – i delstaten som hatar facket

ReportageVolvo startar sin första bilfabrik i USA om några år – med miljardstöd från en delstat vars guvernör bär högklackat för att kunna sparka ut facket. Dagens Arbete åkte till södra USA och mötte en verklighet med låga löner och otrygga anställningar.

usa-glenn-nikk

"Det pågår ett arbete i kulisserna"

Volvos USA-etablering är en känslig fråga. För facket. IF Metall vill inte svara på hur man kommer att stötta amerikanska bilarbetarfacket.

Avtal 2016

Klart med nytt tidningsavtal

Strejken på tidningsavtalet är avblåst. Både fack och arbetsgivare sade ja till medlarnas bud.

Helgmangling för att undvika strejk

Det blir medling hela helgen mellan GS och Almega för att nå ett nytt avtal och därmed undvika en strejk från onsdag i nästa vecka. GS säger samtidigt att det kan bli utökat varsel om tryckerierna rundar konflikten genom att flytta produktionen.

Foto: David Lundmark

Klockan 15:56, VA Components, Hässleholm

ÖgonblicketKlockan 15:56, VA Components, Hässleholm

nyhetsbrevspuff

Dagens Arbete i mejlen

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Hämta mer