"Vi ska ta en dag i taget, så vi hinner vila utHanna Persson på Lamiflex i Nyköping om sommarens planer.

"Förändringens vindar"Helle Klein tycker ordförandebytet i IF Metall är nästan lika stort som VM-guldet

Strejk

För tjugo år sedan jobbade Tomas Karlsson på mekaniska verkstan på SSAB i Luleå. I dag är han klubbordförande. ”Engagemanget är detsamma nu som då. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år. Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.” Foto: Sara Kroon
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten augusti och september 1995.

Från vilda strejker till samförstånd

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fun-gerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson

Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.


hg@da.se

2Kommentarer

H:

Bättre lär det ju inte bli heller. Tungindustrierna kommer att tappa allt mer mark allteftersom dom blir olönsamma och föråldrade, och jag vet inte hur det skulle kunna förändras. En strejk fungerar bara om den skadar arbetsgivarens plånbok, men dom gör oftast inte det längre. Det finns robotar och utländsk arbetskraft som arbetar för slavlöner, och såvida man inte vill ta till Ludd’s gamla metoder finns det inget man kan göra åt det.

Lage Lagersson:

Glöm inte den vilda Lagenastrejken 2009 mot bemanningsföretagen 🙂
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vild-strejk-och-blockad-utanfor-lagena

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

GS varslar om strejk för statliga skogsarbetare

AVTAL 2017GS-facket varslar om stridsåtgärder mot Skogsstyrelsen efter att parterna under hösten inte lyckats komma överens i avtalsförhandlingarna.

Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Strejkerna du måste känna till

KonflikthistoriaI modern tid har fackförbund ofta kritiserats för att strejka för sällan. Men historien är fylld med konflikter på arbetsmarknaden. Dagens Arbete har grottat ner sig i den svenska historien. Här är listan på strejkerna du måste känna till.

Därför går det så vilt till i Frankrike

DA REDER UTDe hotar att spränga fabriken eller håller sina direktörer fångna. Franska industrihistorien är full av vilda konflikter. Dagen­s Arbete listar några från 2000-talet och söker svaret på frågan: varför?

3

Arbetarna som vägrade vänta

Strejken 1975I dagarna är det 40 år sedan skogsarbetarna strejkade för att få fast lön.

Läs mer från Dagens Arbete:

En given plats på scenen

Hon har vunnit Dansbandskampen, Körslaget och Let’s Dance och drivit det populära dansbandet Elisa's - i höst gör hon sin första musikalroll. Mångsysslaren Elisa Lindström som triggas av att gå utanför sin bekväma zon – läs eller lyssna på DA:s reportage.

Stopp ett tag

ÖGONBLICKETKlockan är 13.30 på Billerud Korsnäs i Skärblacka.

Välkommen vid behov

Kökstillverkaren Nobia är en av vinnarna under högkonjunkturen. Något de anställda betalar för med otrygga visstidsanställningar.

Gunnars lönekaka

Gunnar Pettersson tog hjälp av kakor på IF Metalls kongress 2017. Vi frågar om receptet.

IF Metalls kongress

Marie Nilsson öppnar för storfack

IF Metalls nyvalda förbundsordförande Marie Nilsson sträcker ut handen till tjänstemannafacken. I sitt tal på kongressen sade hon att den tekniska utvecklingen öppnar för principen ”en arbetsplats – ett fack”.

1

Inget förbud mot alkohol

Kongressen valde att fortsätta på den restriktiva linjen efter en hård strid. Ulla Häikkkilä, Östbo Västbo gav de unga debattörerna sitt stöd: – Även om jag är en lågavlönad kärring från Gnosjö kan jag betala min öl själv.

Ännu en annorlunda kongress

Mycket digitalsnack, mycket unga ombud i talarstolen och en ny ordförande som inte liknar sina föregångare. Här skriver DA:s Harald Gatu från sin tolfte kongress, här dokumenterar fotografen Ylva Bergman sin första.

Längre kongress nästa gång

En uppdämd irritation över att talartiden kortas i viktiga frågor ledde i dag till beslut om att nästa kongress ska bli fem dagar, måndag till fredag. En av dem som drev frågan var Michael Gustafsson.

Ska IF Metall få bjuda på alkohol?

Det blev mycket jämn omröstning om IF Metalls alkoholpolicy. Förbundsledningens linje vann, tillåtet att representera men restriktivt. DA frågade tre ombud inför debatten.

2

"Alla ska ha rätt till omställning"

Eter en lång nattmangling fick förbundsstyrelsen ge sig på ett antal punkter. Det gällde omställning och avgångsvederlag ska gälla fler i avtalsförsäkringarna.

Kollektivavtalet – snart som ljudfil

Kollektivavtalet som ljudfil. En IF Metall-app för mobilen. Och in med fackets historia i skolan. I de frågorna körde kongressen över förbundsstyrelsen.

Vad förväntar du dig av nya förbundsledningen?

VI FRÅGARIF Metall har en ny förbundsledning. När kongressen är över och applåderna lagt sig ska de börja jobba. Vi frågar några kongressdeltagare vad de vill att de ska jobba med.

Striden om övertiden

Kontrollen av övertiden blev den hittills tuffaste frågan på kongressen. Motionärerna lyckades efter rösträkning inte få igenom att all övertid ska vara frivillig – men lyckades få frågan till avtalsrådet.

4

Kongressen sa nej till sextimmarsdag

Sex timmars arbetsdag är en populär idé bland flera ombud. Men det är inget som förbundet ska driva, bestämde kongressen.

4

Inget förbud mot bemanningsföretag

Bemanningsfrågan ledde till flera timmars debatt på IF Metalls kongress. Ombud från hela landet krävde allt från begränsning av inhyrning till rent förbud. Men inte en enda motion fick bifall - förbundsstyrelsens linje vann.

2

Förbundsstyrelsen vill förhandla om inhyrning

IF Metalls förbundsstyrelse vill direkt efter kongressen förhandla med arbetsgivarna om en rad anställningsformer. Därför säger man nej till alla motioner om att begränsa inhyrningen.

”Vi ska riva rädslans fängelse”

Kongressgästen och nyblivne hedersmedlemmen  Stefan Löfven citerade psalm 289 för att betona att hans, och Sveriges, största uppgift är att minska motsättningarna mellan människor.

Nu är hon här – låt det sjunka in

Gästkrönika"Vi är starka, och ska inte underskattas. Sakta men säkert tar vi plats. De 130 år som har passerat visar att trägen vinner", skriver Sara Flink om att IF Metall nu leds av en kvinna.

”Hamnar man på efterkälken är man rökt”

Ann-Sofie Hermansson, ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, varnade på IF Metalls kongress för att fack och företag ska slappna av på grund av högkonjunkturen. Läs all rapportering kongressen här.

Hur bör facket jobba med inhyrning?

Vi frågarEn av lördagens debattfrågor blir inhyrningen. Dagens Arbete frågade tre ledamöter om deras inställning.

1

Har ni problem med övertid på er arbetsplats?

Vi frågarDagens Arbetes artiklar om Ove Pettersson som fick sparken för han sa nej till övertid har engagerat. Vi frågade tre av IF Metalls kongressombud om hur övertiden hanteras på deras arbetsplatser.

1

Facket och H&M pressar underleverantörer

Över 800 anställda vid H&M:s leverantörer i Bangladesh har avskedats efter omfattande strejker. Nu samarbetar facket med den svenska klädjätten för att hitta en lösning.

Billigare att sparka än säga upp

Vårdade familjen – fick sparken

En släkting dog, en annan behövde skjuts till sjukhuset. Ove Pettersson sa nej till övertid två ­söndagar i rad. Då blev han avskedad.

4

Förbundsjuristen: Lagen behöver ändras

Brister i lagen gör det möjligt för arbetsgivare att sparka folk utan saklig grund, hävdar IF Metall. Nu rustar förbundsjuristen för strid i Arbetsdomstolen, AD.

2

IKEM: ”Att avskeda kan vara en praktisk lösning”

Arbetsgivare sparkar anställda av praktiska och ekonomiska skäl. Det säger Lars Askelöf, förhandlingschef på IKEM – Innovations- och kemiindustrierna.

Här är framtidens fibrer

Den nya industrinEn gång var den svenska textilindustrin dödsdömd. Men nu kan det vara här som framtidens industriarbete finns, temat för årets IF Metall-kongress. Teknisk utveckling och långsiktiga ägare ger den gamla branschen en ny chans. DA har besökt Kinna, Borås och Östersund.

Ferbe vill se fackligt kunskapslyft

Anders Ferbe lämnar över ordförandeklubban till Marie Nilsson, och manade till ett fackligt kunskapslyft för att medlemmarna ska bli "digitaliseringens vinnare". Sedan dansade han loss till ett hiphopband.

Klart med nytt industrifack i Finland

Finland får ett nytt stort fackförbund i höst då tre industrifack går samman. Det står klart efter ett beslut på Metallförbundets extrainsatta kongress

Vad är viktigaste frågan på kongressen?

Vi frågarNu är IF Metalls kongress igång. Vi frågar några av de 300 ombuden vilken fråga som är viktigast.

Hämta mer