"Orättvisorna finns någon annanstans"Jeanette Herulf i en ledare om debatten kring premiepensionen.

"Vi har vant oss vid en ideologisk empatistörning"Krönika, Kristian Lundberg.

Foto: Sara Kroon
Foto: Sara Kroon
Roberts morfar Elov Ståhl (i blå hatt i profil) och mormor Ida (till höger), i en målning av mamma Birgit Ståhl-Nyberg.
Foto: Sara Kroon
Foto: Sara Kroon
Foto: Sara Kroon

”Jag kommer aldrig att släppa pennan”

Nyberg-serieHan hade en röd ungdom och är en hejare på att snickra och klippa gräs. Alla har sett hans bilder, men själv har han förblivit en av landets mest anonyma humorister. Möt tecknaren Robert Nyberg.

ROBERT NYBERG

Ålder: 60 år.
Utbildning: Byggnadssnickare. Birkaskolans konstutbildning.
Yrke: Satirtecknare.
Medverkar i: Dagens Arbete, Aftonbladet och Publikt.
Familj: Hustrun Lena och döttrarna Astrid 21 år och Agnes 17 år plus katterna Zorro och Felix.
Bor: Hyreslägenhet i Farsta.
Bil: Tolv år gammal Citroën C5.
Priser: Johan Albäcks-stipendiet (2009), Gormanderpriset (2010) och EWK-stipendiet (2011).
Lyssnar till: P1.
Läser: Just nu böcker om Afrika.
Inspireras av: Den holländske konstnären Hieronymus Bosch (1450–1516) och mina föräldrar.
Känner släktskap med: Storm P, Ströyer, Mark Twain, Tage Danielsso­n.
Samlar på: Bokföring!
Udda böjelse: Har svårt att slänga gamla bordsskivor.

Robert Nybergs verk i urval

Förutom serier och barnböcker har Rober­t Nyberg producerat och medverkat i en mängd böcker om språk, samhälle, fakta­böcker, knep och konster, kapitelböcker. Ja till och med ett par sportböcker och en schackbok.

SERIER
Yngvar (1988)
Lädervargen (1990)
Tar ni kreditkort (1996)
Man är väl flexibel (2001)
Gomorron! Läggdags! (2006)
Många nollor (2007)
Guldfeber (2012)
Vilgot på arbets­linjen (2013)

SPRÅK (urval)
Språklådan (1992)
Ordförrådet (2003)
Folklig ordkonst (2005)
Språkets värld (2012)

BILDERBÖCKER
Betong-Olsson (1991)
Från Apa till Örn (1993)
Andra bullar,
sa Foxtrot (1993)
Rävgnol (2000)
Molnet som grät (2002)
Åka tåg (2004)
Leta lejon (2005)
Titta fåglar (2006)

SAMHÄLLE (urval)
Det gröna kapitalet (1998)
Genteknik, kloning, stamceller (2002)
Guld (2006)
Tio tankar om mat (2007)

Robert tar emot på sjunde våningen. I hyreshuset i Farsta, med utsikt över Huddinge och Nacka.
Det nybergska hemmet präglas av hans ständiga närvaro. Här finns hans arbetsrum, på väggarna mammans och pappans konst och de egna bilderna.

Här växer bilderna av nutiden fram inför hustrun Lena. Det är hon som är nålsögat för Roberts satiriska lustigheter, som funnits med i Dagens Arbete (och Metallarbetaren) sedan 1990-talet.

Det är en lätt grånad sextioåring som sjunker ner i den mjukbruna skinnsoffan. Stryker Zorro, den ena av familjens två bondkatter över ryggen, och börjar leta i minnesarkivet.

Hur det gick till när han blev kanske landets meste satiriker. Denne man med vass penna, glimten i ögat och blick för samtidens absurditeter.

Robert är elak på typer, men inte på person. Han gisslar samtiden på ett vänligt, men samtidigt försåtligt sätt.

– Det beror på hur man ritar människor. Jag använder mycket färg och det finns en värme i bilderna.
– Även chefer kan skratta åt bilden och texten för att de inte upplever att det handlar om dem.

Med humor går det att sälja in föreställningar som folk inte tror att de har, menar Robert. Till exempel fördomar.

– Ta den som skrattar åt ett skämt och sedan förstår att det är rasistiskt eller bygger på en fördom. Då säger det något om en själv.

Robert är därför säker på att det går att förändra känslor och fördomar med förnuft.
– Det är en slags folkbildaridé hos mig. Vad skrattar vi åt? Titta på satiren!

Satiren i hans värld säger mer om samtiden än sociologiska avhandlingar.

Robert Nyberg är född på Danderyds sjukhus. Norr om Stockholm. Första åren uppväxt i hyreslängan Kevingeringen.

En äldre bror Mikael och tvillingsystern Katarina.

Han växte upp på en kost bestående av Kalle Anka, Stålmannen, Hacke Hackspett, Illustrerade klassiker, Mumintrollet och Tintin.

– Vi barn var tokiga i serier.

Roberts morfar Elov Ståhl (i blå hatt i profil) och mormor Ida (till höger), i en målning av mamma Birgit Ståhl-Nyberg.

Roberts morfar Elov Ståhl (i blå hatt i profil) och mormor Ida (till höger), i en målning av mamma Birgit Ståhl-Nyberg.

Båda föräldrarna var etablerade konstnärer – mamma Birgit Ståhl-Nyberg har bland annat utsmyckat Akalla tunnelbanestation.

– Mamma dog hastigt i en hjärnblödning 1982, säger Robert. I två språng hämtar han en utställningskatalog över mammans minnesutställning på Kulturhuset tio år senare.

En av texterna i katalogen är skriven av nära familjevännen Sara Lidman.
Vi bläddrar sidorna igenom och jag förstår varifrån Robert fått sitt politiska arv och engagemang.

– Mamma var en av de mest framstående i sin generation, säger Robert dröjande. Pappa Hendrik var också etablerad, men tunnelbanan smäller högt …

Robert menar att han jobbar väldigt likt henne när det gäller att ”diskutera världen i bilder”.
Den senaste att köpa en tavla från mammans efterlämnade verk var Magnus Uggla.

– Han samlar på politisk konst.

Om mamma var arbetarunge från Jämtland, kom pappan från finlandssvensk överklassmiljö.
– Men ingen rik sådan, säger Robert, som har släkt både i Helsingfors och Borgå.

När Robert Nyberg fyllde tolv gick flytten söderut, från Danderyd till Farsta. Till lägenheten bredvid den han och hans familj nu bor i.

Ett Farsta som nyss bestått av en ”byskola” mitt i centrum, skog runt omkring och Farsta gård med sin grisfarm.

– Det är kul när man är på ”Språk­kaféet” och berättar om detta.

Språkkaféet håller till i Farsta bibliotek. Varje onsdag träffas folk som vill träna upp sin svenska.

– Det drivs av en kvinna som tidigare jobbat på sfi och hennes syster. Båda pensionerade.
– Ibland kommer det fem, ibland tjugo personer.

Robert är där varje gång och pratar Farsta, Sverige eller vad det nu kan vara med folk från världens alla hörn.

– Det är ett sätt för mig att träffa världen. Vilken jävla blandning vi är.

Han säger ”vi”, för är det något annat ord som Robert kånkat på livet igenom är det ordet ”solidaritet”.

– Men jag känner även stolthet över Farsta och vill att det ska fungera här ute i ”orten”.

Orten är det senaste epitetet på dem som bor utanför tullarna.

Foto: Sara Kroon

Foto: Sara Kroon

Robert Nyberg gick den naturvetenskapliga linjen i gymnasiet.

– Jag var jävligt bra i skolan, konstaterar han. Utan att för den skull verka skrytsam.

Alla utbildningar stod öppna och en sak var säker; konstnär skulle han aldrig bli.

Men livet består av tillfälligheter som fogas till mönster man sällan ser på förhand.
Båda föräldrarna och hans äldre bror var aktiva i FNL-grupperna. De arbetade mot USA:s anfallskrig på Vietnam.

– Rätt snart stod jag där med bössan i hand utanför systemet varje lördag och samlade in pengar.

Efteråt spelades fotboll. Det var klasskamrater från gymnasiet och några vänner från FNL-grupperna som var med i Fältbiologerna.

Ur det här gänget uppstod Skönstaholms IF, där Robert spelade på alla positioner utom anfallare och målvakt.

Robert var navet i bildandet av klubben och växlade mellan ordförande och kassör. Föreningen växte med flera lag. Utökades med en volleybollsektion och en simsektion bestående av en enda person, Lena, hans blivande fru.

– Men det visste jag inte då, säger Robert glatt. Vi träffades igen många år senare, gifte oss och fick barn.

I dag är klubben ett minne. Nedlagd. Och aldrig lyckades laget avancera från division åtta.

Nyberg-serie2

Bild: Robert Nyberg

Under FNL-tiden på sjuttiotalet började Robert rita bilder åt Vietnambulletinen.

– Det var bilder på president Richard Nixon. Men jag var och är inte någon karikatyrtecknare.

I klubbtidningen för Skönstaholms IF Sista Flåset tecknade han ”Robbans bollskola”.

– Det var fotbollsvärlden uppvriden i fiction.
– Om jag i dag börjar med analysen och sedan försöker klä den i en ”folklig” dräkt, var det här mer likt ”Rocky” och ”Den ensamma mamman”.

En slags igenkänningshumor som är rolig även om man inte delar erfarenheten.Det var i fotbollsserien han fann sin humoristiska ton.

Serien upptäcktes av Dagens Nyheter och strax medarbetade han på Stockholms-sporten. Före lumpen hade Robert jobbat som lärar­vikarie och med att klippa gräs på Skogskyrkogården.

– Det var jag och Hans ”Säcken” Särkijärvi, Djurgårdens nyss avgångne hockeytränare.
”Säcken” kunde hoppa upp på ryggen för att visa hur de kånkade runt med varandra under träning, minns Robert.

– Vi sprang benen av oss och drev upp ackordet. Det ogillades av de fast anställda. Men jag gillar fortfarande att klippa gräs.

”Att vara rolig i en politisk miljö är ganska tacksamt. Inte så många är det. Man sticker ut.”

I lumpen blev han sergeant i luftvärnet och representerade kompisarna på värnpliktsriksdagen.
Sveriges kommunistiska parti (SKP) och deras ungdomsförbund ”Röd ungdom” – som han tillhörde – var måna om att vårda värnplikten.

Vid den här tiden hade Robert även börjat rita i SKP:s tidning Gnistan.
– Att vara rolig i en politisk miljö är ganska tacksamt. Inte så många är det. Man sticker ut.

Foto: Sara Kroon

Foto: Sara Kroon

Efter lumpen valde Robert att gå en utbildning till snickare på AMU-centret i Liljeholmen. Under praktiken hamnade Robert på anläggningssidan.

En tid som lärde honom att både älska facket och uppskatta kollektivavtal när han kastades från jobb till jobb.

– Faktum är att jobbet som anläggningsarbetare var mer hantverk än att åka runt och installera kök.
– Noga och precist. Det gick fem inspektörer på varje arbetare …

1982 tog han tjänstledigt och sökte till Birkagården, som var en förberedande konstutbildning.
För många, typ Ernst Billgren, som gick årskursen före Robert, ledde den till Konstakademien. För Roberts del till fortsatt tecknande i Folket i Bild, Kamratposten, Metallarbetaren och DN.
Barnböcker ihop med Johan Althoff och mycket annat.

Nyberg-serie3Och inte minst lön för mödan – även om han då och då spädde ut lönen med städjobb.

– Jag jobbade extra som städare på Konsum i Högdalen morgonen efter Palme blev skjuten, minns han.

”De flesta av mina skämt bygger på att du själv ska fylla i någonting och förlösa bilden.”

I 1990-talets början kom det stora publika genombrottet. Efter en serie bilder om den offentliga sektorn i Kommunalarbetaren, fick en pigg reklambyrå upp ögonen för honom.
De ville låna fyra bilder för en reklamkampanj åt Kommunal.

När han så en dag kliver ner i tunnelbanan ser han hur folk står fastnaglade framför hans bilder som hela tunnelbanan är tapetserad med.

Numera klassiker typ:
Hur får man högre lön? Byt kön!

– De läste och skrattade! Vilken chock! Det blev en dundersuccé!

Robert Nyberg var stekhet.

Hans finurliga textsatta bilder vrider mungiporna uppåt på medborgare över hela landet.
Som:”Tror du på mirakelmedicin?”
”Nej, men på undersköterskor!”

Och så har det fortsatt. För att ta en tämligen dagsaktuell från i vintras, den där polisen frågar tomten:
Från vilket land kom du först?

– De flesta av mina skämt bygger på att du själv ska fylla i någonting och förlösa bilden.

En av hans personer i serien Vilgot, bär slöja. Något kritiska röster noterat.

– Men slöjan betyder inget speciellt för mig. De här tjejerna är lika kloka eller okloka som vi andra.
– Och det är inte värre än att bära ett kors!

Roberts bilder lever över tid. Det han gjorde åt Kommunal på 90-talet, då mest som lätt överdrivna inlägg i debatten, har blivit dagens verklighet.

Men det finns annat. Han ger ett exempel: Den med de två männen som betraktar ett uppochner-vänt hus:

”Sa jag inte att ritningen var upp och ner?”
”Du, det är väldigt lätt att vara efterklok!”

Foto: Sara Kroon

Foto: Sara Kroon

När Robert gjorde den för Journalist­förbundet handlade den om att våga vara en ”visselblåsare”.
– Sedan har den använts både i en kampanj mot euron och för att skildra den bristfälliga utbildningen för ingenjörer.

Vi avbryts av att posten rasslar in genom brevinkastet. Robert flyger ut i hallen och kommer tillbaka med ett pensionskuvert. Han blir lätt uppskruvad när han öppnar kuvertet.

– Jag höll ett föredrag på Uppsala universitet och råkade av misstag bli anställd när de behandlade min faktura.

Nu får han regelbundet information om sin pension därifrån.
– Se här, säger han triumferande. Två kronor i månaden från min 60-årsdag, men inga utbetalningar efter 65.

Robert har lagt ut misstaget på sin Facebook och fått många tips på hur han bäst ska använda pengarna.

– Om jag ska ta ut pengarna på en gång, eller …

Riktigt så illa är det inte i det verkliga livet. Han är en tecknare som kan leva på sitt jobb – om än inte i överflöd.

– Vi har så vi klarar oss och lever väl som folk gör mest.

Tystnar och funderar.

– Jag vill gärna tro att det man gör har betydelse. Det är väldigt privilegierat att få undersöka världen och få betalt för det.
– Jag kommer aldrig att släppa pennan så länge jag är frisk i skallen!


gw@da.se

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Följa John – mitt i naturen

SKOGSTURMan behöver inte åka till Abisko, Fårö eller Ramsvikslandet för att uppleva naturen. I Sverige finns den ju överallt. DA hänger med John Holm, pappers­arbetaren som sadlat om till vildmarksguide.

När livet är en radiofest

RADIOKANALTre gubbar. Två frekvenser. Zingo, pepparkakor och ett gäng favoriter ur de egna gömmorna. Dags för sändning med Sunne Rock’n’roll Klubb – och det blir Elvis för hela slanten.

Fackligt arbete i Indien

Så tog kvinnorna makten över sina jobb

INDIENSex dagar i veckan, året runt, tampas indiska kvinnor med vildhundar, giftiga sopor och vedervärdig stank på sin arbetsplats. Men de trivs. För de har organiserat sig och tagit makten över sina liv. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

1

13 Tv-serier i väntan på våren

DA TIPSARÄn är det ett tag till vår – gott om tid att stanna inne och mysa med en tv-serie. Här är redaktionens favoriter, vilka är dina?

Lyssna på DA

Nu kan du få några av våra bästa reportage rakt in i öronen. Lyssna direkt på vår sajt eller via en gratisapp för din mobil.

Agnes - den japanska skånskan

UPPKLÄDDAgnes Lindqvist jobbar med hydraulik under dagarna, men på fritiden gäller cosplay, där man klär ut sig till figurer kopplade till japansk populärkultur, typ mangaserier.

Han filmar med humor och ilska

Vid 80 års ålder gör den världsberömde filmregissören sin kanske argaste film – fast med värme och humor. Läs eller lyssna på reportaget om Ken Loach inför premiären i morgon.

1

En annorlunda pappersarbetare

KnivskarpHennes verktyg är bland annat skalpell, tång och limpistol. I papper viker hon till elefanter, krukväxter - och till med sig själv. Möt konstnären Fideli Sundqvist, och se DA:s film där hon visar hur du själv kan skapa ett löv.

Uppåt av att åka nerför

Att cykla utför är Jonna Carlssons passion. Inte ens en sprucken njure kan ändra på det. Läs eller lyssna på artikeln om Jonna, kolla in filmen tagen under ett av hennes träningsåk - om du vågar.

Den nya folkrörelsen

Välkomna hit! Nyfikna industriarbetare runt om i landet har tagit ordet integration och knådat det till praktisk handling. Till möten där alla vinner och lär sig nytt. DA har varit på gympa i Västerås, flugit drake i Skillingaryd och övningskört i Edsbyn.

"Det handlar om att överlista fisken"

PROFILEN Patrik Forslund lägger mycket tid och en hel del pengar på sin hobby. Men så är han också med i svenska landslaget i flugfiske och ska tävla i VM i USA.

Gäddfiske och pissväder

FiskeMontören Conny Lekmyr älskar att fiska, men avskyr fisk. DA följde honom på jakt efter gäddan, den "svenska sötvattenskrokodilen". Det är lugnt och varmt - "svenneväder", fnyser Conny.

En mästare på metallmonster

ÖKENHETA UNDERVERKNär dottern önskade sig en jättedinosaurie i födelsedagspresent blev det starten på en ny karriär. I dag kallas han för stål-Picasso. Möt världsberömde Ricardo Breceda som svetsar i Kaliforniens ökenvärme och älskar rost.

Modets drottning abdikerar

Som H&M:s chefsdesigner har Margareta van den Bosch klätt både Madonna och stora delar av svenska folket.

Robert Aschberg

Robert Aschberg blandar högt och lågt

Han har gjort "allt från rent svammel till samhällsprogram", han leder kockprogram i TV, jagar näthatare men räddar också flyktingar på Medelhavet. Möt Robert Aschberg, en maskintokig skärgårdsbo med utpräglat hamsterbeteende.

Det nya landet

Världen möts på fabriken

Debatten handlar mycket om siffror, kvoter och gränser. Men bakom politiken finns människor. Nu kan du också lyssna på reportaget om Liibaan Mohamod och Lars Piirhonen. En var ett ensamt flyktingbarn, en kallades för skitig finnunge. Allt började vid en kaffeautomat – idag hjälper båda till på flyktingförläggningen.

December 1994. Bild av Simon Stålehag

Det overkliga folkhemmet

Simon Stålenhag skruvar till sin barndom i sin egen datorkonst - det blir ett Sverige fyllt av robotar, dinosaurier och märkliga luftfarkoster. Nu är planen att hans bästsäljande konstbok ska bli en tv-serie i tio avsnitt.

Hur mycket pengar är nog?

ReportageDu är pank och tärningen styr din spelpjäs till ett hotell på Norrmalmstorg. Game over! I Monopolvärlden är spelet slut när en person sitter med alla pengar. I verkligheten har 85 superrika personer lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste har tillsammans. Hur länge till kan vi spela?

Rally. Foto: Jan Nordström

Fritiden går i hundra knyck

MotorfrälstAllt började med en Volvo Duett när Uffe Eriksson var tio år. I fjol blev han svensk mästare i rallycross – nu tar han sats i en ny sits.

Sebastian Kallionpää har spelat boule så länge han kan minnas. Första gången han tävlade var han sju år. Foto: David Lundmark.

Träffar bakom bruket

Sebastian Kallionpää spänner blicken i grusplanen bakom farsans jobb. Armen svingar framåt och fingrarna släpper klotet. Klang! Stål möter stål i en klockren träff. Välkommen till Oppboga Boulesällskap.

Michael Gustafsson

Stålmannen som gillar motvind

KitesurfningDet går inte en dag utan att han tittar ut och noggrant noterar vad vädergudarna har att erbjuda. Michael Gustafsson är Scanias egen stålman vars enda kryptonit är vindstilla dagar.

Henrik Engblom på hästen Omoto Sando tävlar under Svenskt Grand National i Strömsholm 2014. Foto: Joel Marklund

"Det är ögonblicken som räknas"

BildreportageHan tog den berömda bilden av Zlatans första mål på Friends Arena och har fångat Sarah Sjöströms VM-glädje. Den prisbelönte fotografen Joel Marklund älskar sport.

För psykologen Agneta Sandström är det nära mellan hennes egen hjärnforskning och politik: ”De stressrelaterade sjukdomarna går ner i åldrarna, många unga familjer orkar inte med. Kanske det krävs mer deltid för att man ska hålla ett helt arbetsliv?”

"Vi latar oss för lite"

Hjärnforskaren Agneta Sandström om att att utbrändheten ökar i vårt supereffektiva samhälle: "Schemalägg inaktivitet i ditt liv!"

Nu ska Martin bli Andrea

LivsbeslutEn 41-årig metallarbetare i en liten svensk stad kan inte ljuga längre. Martin vill berätta sin historia för er.

Om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet

Döden på jobbetElinor Torp har skrivit en bok om det nya arbetslivet och olyckan som aldrig hade behövt hända.

Två läsande verkstadsarbetare. Stefan Löfgren lyssnar när Anders Olofsson berättar om när han ville köpa en bok av Alice Munro: ”Expediten ville inte rekommendera någon till mig eftersom Munro uppskattas mest av kvinnor. Jag gav mig inte, men utan resultat. I stället tipsade hon om Johan Theorin för spänningens skull, ett helt okej tips. Men ändå häpnadsväckande att jag inte fick köpa Alice Munro.” Foto: Niklas Maupoix

"Det här är ingen jävla bokklubb"

Boken som BildningEn gång i månaden träffas de på puben för att 
byta böcker med varandra. Utan litteraturen vore 
vi ingenting, säger de. Absolut ingenting.

11

Strejkerna i Kina

”Jag känner mig som en maskin”

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren försökte blåsa Zhu Xinhua på intjänad pension fick han nog.

Rösten väcktes i verkstan

Inför maskinerna vågade Helen Sjöholm möta sig själv.

Mormors hemlighet

De stod så nära varandra. Men varje gång Helena frågade mormor om när hon var liten blev det bara tyst. Här är berättelsen om ett barnbarn som bestämmer sig för att inte ge upp. Och som reser 150 mil från Malmö till Ukraina för att få svar på frågan: Hur gör man upp med Stalin?

DA granskar Plymouthbröderna

”Jag sticker hellre och riskerar att förstöra mitt eget liv än stannar, skaffar fru och barn och förstör en hel familj”, tänkte John innan han lämnade Plymouthbröderna.  Foto: NICKE JOHANSSON

Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten.

Hämta mer
Close