Industriarbetarnas tidning

Träkalsonger – från bruket till fina gatan

22 augusti, 2016

Indiska ägare

Ett sulfitbruk bildat 1903, som bara använder barrmassa. Huvudprodukten är 220 000 årston cellulosa som mest används till textilfibrer, men man gör ockå 100 000 ton lignin och 17 000 etanol. Domsjö, som sedan fem år ägs av den  indiska jättekoncernen Aditya Birla Group, har cirka 400 anställda.

Massa produkter.Barrträd in – allt utom pappersmassa ut. Domsjöbrukets produkter blir textil­fibrer, värktabletter, korvskinn och kolsyra till brandsläckare. Här finns framtiden och därmed jobben – vd och klubbordföranden har dessutom samma dröm.

Fabriken i Domsjö var militärt intressant under andra världskriget, för man kan göra krut av cellulosa. Så Ronny Hellström blev faktisk krigsplacerad på sin egen arbetsplats när han började här.

Det är 40 år sedan, han har varit med om mycket konkreta nedläggningshot och hört olyckskorparna kraxa gång efter annan. De är tysta nu och halvtidselektrikern och avdelningsordföranden säger lugnt:

– Nu är det bara framtidstro, vi kan göra allt. De nya ägarna känns mycket bra.

”De” är Aditya Birla, ett gigantiskt indiskt företag, som omsätter över 340 miljarder kronor, har 120 000 anställda över hela världen och tillverkar allt från aluminium till konstgödsel.

Dessutom är företaget världens största viskosproducent – och äger Örnsköldsviksfabriken sedan 2011. Här jobbar cirka 400 personer, 285 av dem tillhör Pappers.Domsjö är själva motsatsen till ett traditionellt bruk, här görs allt utom pappersmassa. Vd Lars Winter kallar sin fabrik för bioraffinaderi, som helt enkelt ska göra ännu mer av trädet. De tre stora produkterna är cellulosa, lignin och bioetanol – men användningsområdena är många och växande:

– Störst är cellulosa till viskosfibrer, men våra kunder gör också korvskinn, foder i kavajer, betongförstärkning, bindemedel i värktabletter, disktrasor, kolsyra till brandsläckare, etanol till drivmedel och spolarvätska. Vi är dessutom Sveriges enskilt största producent av biogas.

”Vi är vinnare, vi gör textilier av en förnybar råvara. Mer än 60 procent av världens kläder är av polyester, som görs av olja.”

I sulfitbruket kokas framför allt gran till så kallad dissolvingmassa eller cellulosa. Den löses upp (dissolve på engelska) och skiljs från andra beståndsdelar. Det mesta används till produktion av viskosfibrer som vävs till olika textilier.

– Vår dissolvingmassa har hög renhet och är vår största och mest lönsamma produkt. Dessutom innebär det en säker debitering inom koncernen, det ger trygghet åt oss, säger Ronny Hellström.

Han fortsätter:
– Det är en komplicerad process att göra viskos. När det gäller vanlig massa konkurrerar man mest med priset, här handlar det om kvalitet, därför är konjunkturnedgångarna mindre djupa för oss.

Men ni kommer ju få allt fler konkurrenter?

– Absolut, men jag känner stor optimism för att vi ligger så långt framme när det gäller tekniken. Vi har lärt oss kundernas krav och vi jobbar hela tiden med nya produkter.

Ronny Hellström leder oss ett bra stycke bort på området, in i ett hus som verkar vara kvar från starten 1903, hemtrevliga klinkersplattor på golvet. In från höger väller den råa dissolvingmassan i en bred ränna. Nu har den 98 procent vatten i sig, halten ska ner till 7 procent, då är massan skivor som balas och skickas med båt till Indien via Lübeck och Amsterdam.

Det ångar om massan, och här hänger vi med ett leende upp kalsonger av märket Allvar, som en slags bild av ett massabruk med framtidstro:

– Det är ju en mycket liten del av våra intäkter, men det känns jättebra att vår råvara förknippas med sådana fina produkter. Man kan ju jämföra med när det fanns en matta av vår cellulosa under de keramiska plattorna i nederdelen av de amerikanska rymdfärjorna, säger Ronny Hellström.

Ni ägs av en indisk jättekoncern, vad vet ni om arbetsförhållandena där?

– Inte jättemycket i detalj, jag har aldrig varit där. Men det har berättats mig att det råder nån slags gammal svensk bruksanda, företaget tar hand om de anställda med skolor, bostäder, sjukvård etcetera. Förstås har de väl inte samma trygghetssystem som vi, men det verkar schysst.

– Och ägarna följer svenska lagar och gillar vårt skyddstänk, det är viktigt för dem.

Hur blir det med jobben i Domsjö?

– Traditionellt är det så i skogsindustrin att bemanningen minskar när man inför ny teknik. Vi vill förstås öka produktionen, men jag tror att den kostym vi har i dag är anpassad till behoven. Jag känner ingen oro för framtiden, förhoppningen är att vi får fler anställda genom nya produkter. Vårt företag ligger ju helt rätt i tiden.

Om detta är förstås vd Lars Winter helt övertygad, om detta kan han prata länge.

– Vi är vinnare, vi gör textilier av en förnybar råvara. Mer än 60 procent av världens kläder är av polyester, som görs av olja. Bomullen står för 25 procent, men det är en gröda som kräver enorma mängder vatten i områden som har ont om det och dessutom mycket bekämpningsmedel.

Winter säger att fabriken kan höja produktionen med 10–15 procent utan att bygga ut, och poängterar att det inte är någon fara med den svenska skogen – tillväxten är hög­re än avverkningen.

Var är ni om fem år?

– Då har vi ökat produktionen av det vi gör nu och så har vi två eller tre nya produkter.

Till exempel?

– En sak vi tittar på är om man kan använda så kallad celullosafilament i stället för polyestern i corden på höghastighetsdäck, typ Formel 1. En annan är att man kan göra så kallad singel-cell-protein av hemicellulosan i stället för etanol. Då skulle man kunna ersätta soja och fiskmjöl i fiskodlingar, det vore resurshushållande.

Lars Winter säger att ägarna är positiva till verksamheten, möjligen vill han – liksom de flesta vd:ar – investera och modernisera i en högre takt. Man kan också ana en dröm, som han delar med fackordföranden. Ronny Hellström får formulera den:

– Det vore ju att ha en egen viskosanläggning här, vi skulle kunna integrera den med dissolvingtillverkningen. Det finns stora fördelar – vi har råvaran, tillgång till vatten och all logistik.

Niklas Gilmark, en av entreprenörerna bakom Allvar. Foto: David Lundmark
Niklas Gilmark, en av entreprenörerna bakom Allvar. Foto: David Lundmark

Han gjorde allvar av kalsongidén

Niklas Gilmark fångades av en artikel om att göra viskos av bambu. Han har gjort om tricket, fast med träd från sin barndoms skog i Ångermanland. Nu finns kalsongerna i handeln.

Niklas Gilmark är Handelsekonomen som jobbat med varumärken, Stefan Söderberg är grundare och delägare av modeföretaget Hope. Den gemensamma nämnaren är födelsestaden Härnösand. Tillsammans driver de Allvar.
– Det är en stark trend att konsumenter vill veta var det de köper kommer ifrån. Våra kalsonger går att spåra till norrländsk barrskog och tillverkningen är miljövänligare än för bomull. Vi har provat oss fram med olika blandningar för att kalsongerna ska bli mjuka och samtidigt inte sladdriga, säger Niklas Gilmark.

De fastnade till slut för 58 procent viskos, 37 procent bomull och 5 procent elastan. Kalsongerna började säljas på NK i Stockholm i april, nästa anhalt blev – Härnösand. Priset är 299 kronor styck, den som vill ha gylf med knappar får hosta upp 30 kronor till.

– Vi kommer efterhand att knyta till oss fler butiker i Stockholm och Göteborg, men sedan också i modemetropoler som Berlin, London och Paris.

Efter kalsongerna är planen en t-shirt för herrar, i femårsstrategin ryms allt fler produkter, och då även för damer. Viskosfibrerna tillverkas hos Domsjös ägare Aditya Birla i Indien, plaggen stickas i en fabrik på Sri Lanka

– Vi har jobbat mycket med att skapa en miljömässigt och socialt hållbar produktionskedja. Vi har valt partner som jobbar med tillverkare med höga krav och vi har besökt fabrikerna där produktionen sker. Vet man att H&M använder samma tillverkare är det bra.

En kommentar till “Träkalsonger – från bruket till fina gatan

  • ”Vet man att H&M använder samma tillverkare är det bra.”
    Är nämnda företag verkligen en förebild vad det gäller tillverkning? Har ju rapporterats åtskilliga gånger om barnarbetare och slavliknande förhållanden med minimala löner som ej går att leva på.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Gula bojar ska ge  grön energi – och nya jobb

Gula bojar ska ge grön energi – och nya jobb

Seabased jobbar i en klimatsmart framtidsbransch. Men att fånga kraften i havet är ett vågspel.

Framtidens pussel går inte ihop

Framtidens pussel går inte ihop

Sverige är ett land täckt av skog. Eller? Skogen kan bli allt från toapapper, hus och drivmedel till kalsonger och bioplast. Dessutom ska den skyddas. Det kommer att bli en dragkamp om det gröna guldet. DA:s unika granskning visar att alla inte kan få allt de vill.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Här byggs framtidens vindkraft

Här byggs framtidens vindkraft

Bara de sista detaljerna återstår. Sedan har en före detta båtbyggares idé från 90-talet förverkligats. På Moelvens limträfabrik byggs vindkraftstorn i trä.

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Klimathotet har gjort skogen superhet och svensk industri satsar för att ligga i täten. Men det är många som slåss om samma råvara.

Här är framtiden fossilfri

Här är framtiden fossilfri

Klimatfrågan och vårt sätt att producera energi blir en ödesfråga för politiken, företagen – och därmed jobben. Det har man insett för länge sedan i Skutskär.

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

Att skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

Japan och Sverige bäst i världen

Att bygga hus i fabrik är Japan och Sverige bra på. Förklaringen finns i ländernas traditioner och industrier, berättar Jerker Lessing, doktorand i konstruktionsteknik vid Lunds tekniska högskola. – Sverige har en lång historia av industriell tillverkning av småhus. Över 80 procent av småhusen är förtillverkade i fabrik. Det kan finnas ett samband med att husföretagen traditionellt […]

Papper ett alternativ till den farliga plasten

Papper ett alternativ till den farliga plasten

Larmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Swedpaper rider på klimatvågen

Swedpaper rider på klimatvågen

Suget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen