Industriarbetarnas tidning

Nu börjar rättegången om Johan och Gustaf

24 januari, 2017

Skrivet av

Analys Nu börjar rättegången om Sveriges mest uppmärksammade arbetsolycka. I fem år och 86 dagar har Johans föräldrar väntat på att få någon sorts klarhet i vad som hände den där natten på Nordkalk i Luleå 2011.

Kalkugnsolyckan

Den 1 november 2011 fick firmor i flera led i uppdrag att rengöra en stor kalkugn inne på SSAB:s område i Luleå. Nordkalk skötte driften av anläggningen. Entreprenörerna blev tillsagda att spruta vatten genom en brandslang in i ugnen. Klockan 23.30 small det. Frätande kalk strömmade ut på Johan och Gustaf som stod närmast hålet. Johan Löfroth, 23 år, fick in den heta ångan i lungorna och dog senare av skadorna.

Rättsprocessen

Fyra år efter olyckan delgavs tre personer misstanke om brott. Åklagaren ändrade sig sedan. Nu är endast Nordkalk och en chef vid företaget misstänkta för dödsolyckan.

I Luleå tingsrätt prövas om arbetsgivaren gjort sig skyldig till grovt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död och genom vållande till kroppsskada. Nordkalk riskerar 3,5 miljoner kronor i företagsbot.

25 januari 2017 inleds rättegången som pågår i tio dagar och avslutas den 8 februari. Uppemot 30 vittnen ska höras.

Skadestånd

Gustaf Seppelin Solli har fått ersättning från Afa försäkring: 1,2 miljoner kronor för missprydande ärr.

Här kan du lyssna på det inlästa reportaget där reportern Elinor Torp och fotografen David Lundmark följer Gustaf Seppelin Solli när han berättar sin historia på företag runt om i landet.

Elinor Torp.

Jämfört med alla andra dödsolyckor som sker på svenska arbetsplatser har kalkugnsolyckan fått oproportionerlig uppmärksamhet. Varför? Det finns flera förklaringar. Det enkla svaret är: Dramaturgin.

1. Gustaf Seppelin Solli , 19, överlever. Johan Löfroth, 23, dör. Utvändigt är de lika skadade. Men Johan andades in den frätande kalken. Gustaf hann få upp tröjan för munnen och överlever.

2. Ung kille blir svårt brännskadad på sitt första arbete i livet. Flickvännen ser förbi hans trasiga yta, stannar vid hans sida på ett sätt som specialistläkarna i Uppsala aldrig tidigare skådat. De gifter sig, köper hus. En stark kärlekshistoria.

3. Den långa kedjan av inhyrda som utförde det farliga jobbet innanför ståljätten SSAB:s grindar säger något om det nya flexibla arbetslivet där unga människor rings in med kort varsel och riskerar sin hälsa och till och med sina liv. Ansvaret för säkerheten bollas omkring. Stora industrier backar undan och svär sig fria för att riskabla underhållsjobb just delegeras ner till mindre firmor.

4. Tiden från olycka till rättegång. Kriminologiprofessor Leif GW Persson skulle nog säga att vittnesmålen ingenting är värda. Nordkalk har hunnit förlora sitt kontrakt med SSAB. Ett annat företag driver ugnarna nu. Entreprenören i Luleå som Gustaf jobbade för har gått omkull. Även om det nästan alltid tar mycket lång tid att utreda arbetsmiljöbrott i Sverige är kalkugnsfallet något slags rekord – fem år och 86 dagar. Hade inte Johan dött så vore ärendet preskriberat för länge sedan.

5. Arbetsmiljö har varit ett underrapporterat ämne i media trots att det är ett brott som sällan bestraffas och en stor orsak till varför människor blir sjuka och slits ut i förtid.

I fem år har jag följt Gustaf nu. Sedan han vaknade upp på Brännskadecentrum i Uppsala. ”En mumie”, som lillebrorsan Viktor, 5 år, utbrast och rusade ut från rummet.
Egentligen skulle jag ha följt Johan i hans rehabilitering. För ingen visste hur illa skadad han var invändigt. När jag skrev ett brev till läkaren att ge till Johans pappa i december 2011 så fick jag till svar:
Det är inte läge nu.

Veckan därpå var Johan död. Obduktionsprotokollet är ryslig läsning. Aldrig hade läkare i Sverige sett något liknande. Alla organen sönderfrätta. ”Finns det ens såna jobb i Sverige?” frågade sig doktorerna på Karolinska. Eller som Gustafs pappa Arvid sa efter olyckan: ”Som att spola vatten på en bastu med frätande kemikalier i. Det kan väl vem som räkna ut hur det skulle gå!”

Tre delgavs till en början misstanke om brott och kontaktades av polisen. Men nu återstår bara platschefen på anläggningen som befinner sig ganska långt ner i Nordkalkledningens hierarki. Han och företaget står anklagade för grovt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Tio dagar pågår rättegången och avslutas först den 8 februari.

Jag träffade platschefen månaderna efter olyckan. Alla jag pratat med beskriver honom som snäll men fåordig. Olycksdagen gav han fria händer åt en konsult att styra och ställa på arbetsplatsen, oklart i vilken roll. Själv fick jag engångsmask, glasögon, öronproppar och väst som ett slags bevis på att de faktiskt tänker på skydd på arbetsplatsen. Sedan visade han mig hålet högt uppe i den 60 meter höga ugnen där den frätande ångan vällde ut.

Jag minns att min ursprungliga tanke var att försöka få med mig dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) till kalkugnen. Samma vecka hade han sagt att vi i framtiden måste jobba till 75 år för att få statsfinanserna att gå ihop. Själv satt jag framför den bandagerade Gustaf som just fyllt tjugo.

När jag gick omkring på den klaustrofobiska arbetsplatsen som enbart finns till för att rena vårt svenska stål insåg jag hur mycket vår verklighet skiljer sig åt. Och att långt ifrån alla är inkluderade i den politiska retoriken.

Så kanske är det vad rättegången handlar om och därför olyckan rönt sådant intresse.

Sju veckor kämpade Johan för livet på sjukhus. 80 000 till 90 000 kronor om dygnet kostade hans vård. ”Det borde Nordkalk betala”, sa mamma Ewa efter olyckan.

Nu fem år senare sitter hon, Johans pappa och storebror på plats i Luleå tingsrätt och får gå igenom sin sons horribla död – igen. Nordkalk riskerar 3,5 miljoner kronor i företagsbot. Olycksåret 2011 uppgick företagets omsättning till drygt 3500 miljoner kronor. Så rättegången handlar inte så mycket om bötesbeloppen, som är struntsummor i sammanhanget, utan om vem eller vilka som tar ansvar för konsekvenserna av det nya flexibla arbetslivet där människor inte vågar säga nej till farliga jobb i rädsla för att hamna utanför.

På ett personligt plan handlar det naturligtvis också om upprättelse för Johans familj och för Gustaf. Eller som hans pappa Arvid sagt många gånger:

”Jag kommer att sitta med knuten näve i fickan genom hela rättegången.”

Kommentera artikeln här

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Nordkalk: ”Ansvaret ligger på entreprenörerna”

(UPPDATERAD) Nordkalks advokater hävdar att de som hade ansvaret när olyckan hände 2011 var ett entreprenörsföretag och inte ett bemanningsbolag. Därför ligger huvudansvaret där, inte hos Nordkalk.

”Han har ett gott hjärta i grunden”

”Han har ett gott hjärta i grunden”

(UPPDATERAD) Hovrätten i Umeå har nu inlett rättegången mot företaget Nordkalk. Dagens Arbete rapporterar om efterspelet till en drygt sex år gammal olycka som dödade en person och skadade flera andra.

Nordkalk överklagar Gustaf-domen

Nordkalk överklagar domen för kalkolyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Företaget går emot tingsrättens bedömning att de drabbade var inhyrda och att arbetsmiljöansvaret låg hos Nordkalk.

Nordkalks böter: 4 promille av omsättningen

Gårdagens dom gav Nordkalk en företagsbot på 3 miljoner kronor. Det motsvarar fyra tusendelar av företagets omsättning, eller 1,5 dags försäljning. Kritikerna pekar på Norge där det inte finns något tak för bötesbeloppen.

Nordkalk fälls i Gustaf-fallet

Nordkalk fälls i Gustaf-fallet

Nordkalk fälls för olyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Den dåvarande platschefen på anläggningen i Luleå fälls också för grovt arbetsmiljöbrott.

Ensidigt drev mot Nordkalk enligt försvaret

Nordkalk har fått hela skulden för det som gick fel, trots att ansvaret låg på andra, menar försvaret. Deras slutplädering fick avsluta rättegången. Dom meddelas den första mars.

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Gustaf Seppelin Solli är fortfarande förbannad på Nordkalk och tycker att straffet som åklagaren yrkar på är för mesigt. – Jag kommer alltid att bära det här med mig.

”Platsledningen borde ha insett riskerna”

Efter tio dagar är Nordkalkrättegången inne på sitt avslut. Kammaråklagaren yrkar på villkorlig dom och böter för Nordkalks dåvarande platschef.

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

”Varmt är bara förnamnet”

”Varmt är bara förnamnet”

Mehmet Arpaci var det första vittnet som framträdde vid Nordkalkrättegången. Han berättar hur han fick order om att rengöra kalkugnen utan att veta vad han gjorde och utan riktig skyddsutrustning.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen