”Orimligt att ansvaret läggs på den drabbade”Helle Klein, chefredaktör.

”Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”Daniel Mathisen om Per Wirténs Augustprisnominerade reportagebok ”Är vi framme snart?”.

Störningen har blivit ideologi

Kristian Lundberg är krönikör och författare.

Krönika Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Det är på ett sätt en dag bland alla andra dagar. Det är en dag som precis har varit morgon och det är en morgon som har varit en natt. Det finns ändå i allt detta som är vardag en rörelse som allt mer skrämmer mig.

Och de senaste dygnen har jag av flera anledningar lagt märke till faran med just låta en dag vara en dag bland alla andra dagar.

Det är den här smygande känslan. Nej. Den är inte smygande. Det är den här förfärande tydligheten, som är lika iskall och klar som att vakna upp utomhus en dag i december. Det är det gradvisa systemskiftet. Det är ett system vi har vant oss vid och till och med låter vara mer än rimligt. Vi uppmuntrar det. Jag skall försöka förklara. Och det är en utgångspunkt. Det är bara det att den i sig är helt orimlig.

För det är inte en punkt.

Det är tusen punkter sammanpressade till ett enda rakt slag över strupen. Ett fällande dödligt slag. Men utdelat i form av tusen nålstick. I helgen läste jag om jordbävningar, själva rörelsen som äger rum och hur det kan definieras. Det som förde mig ditt var den här känslan av vi hela tiden befinner oss i ett epicentrum.

Den enklaste och tydligaste definitionen på Epicentrum finns på Wikipedia. Det står:

”Epicentrum (antik grekiska: επίκεντρον) är den punkt på jordens yta som ligger rakt över den punkt som en jordbävning eller annan underjordisk explosion äger rum.

Epicentrumet ligger rakt över hypocentrumet, det vill säga den faktiska punkt där energin frigörs. Seismiska vågor förökar sig i en sfärform med centrum i hypocentrum. Epicentrum används också för att ange centrum i andra typer av katastrofer så som till exempel nedslagsplatsen för en meteorit eller komet. I dagligt tal används ofta epicentrum synonymt med ordet centrum.”

Den punkt där en underjordisk explosion äger rum. Energin som frigörs. Vi lever i en tid av konstanta underjordiska etiska och ideologiska jordbävningar. De ges inte uppmärksamhet förrän det är för sent. Och de utsänder energi. Det är vår tid. Makrobeslut som måste verkställas på mikronivå.

Människan som en balansräkning. Ett budgetbeslut. Jag har en god vän som är jurist, Jag har en god vän som är jurist, som berättar om ett fall hon just avslutat. Ett bland alla andra. En familj med tre handikappade barn. Gravt autistiska. Rullstolsbundna.

De blir nekade hjälp till den äldsta flickan. Hon är i puberteten. Beslutande instanser menar, med stöd i lagen, att den hjälp hon behöver kan hon få av andra, vänner och skolkamrater. Hon har också tvångssyndrom, flickan.

Det som frågan konkret gäller är att man vill sänka tiden för hjälp med mensskydd åt henne under skoltid. Från två timmar per månad till 45 minuter.

Det är fallet. Två jurister från behandlande instanser har fattat det här beslutet. Det innebär att man på allvar menar att den autistiska flickan med tvångssyndrom – som dessutom sitter i rullstol – skall be en kamrat om hjälp när hon under skoltid behöver byta mensskydd.

Det absurda är inte den kränkande behandlingen, inte enbart, utan hur formaliserat och normaliserat vi har accepterat ett system som mer påminner om en empatistörning. Och i detta är det ingen som reagerar. Man sänder sina två jurister. Framhärdar det rimliga. En liten liten del av ett system som vi på ett sätt alla blir delaktiga i, just för att det är en dag bland alla andra.

Ondskan kan se ut så. Systemskiftet ser ut så. Det är ett antal små mikroskopiska steg där slutsumman blir att om du inte kan äta andra blir du uppäten. Det är en ideologisk fråga mer än en juridisk.

En människa får kosta. Punkt. Det finns ingen slutsumma i det. Men steg för steg har vi genom vår likgiltighet accepterat att det finns en summa. En gräns. Och i det här fallet skall den sänkas från två timmar till 45 minuter. Det är helt rimligt. Detta är stadens uppfattning.

Vi har vant oss vid en rovdjurskapitalism, en ideologisk empatistörning. Ingen stiger ut idag och säger sig vara motståndare till jämlikhet, ingen skulle få för sig att säga sig ha ståndpunkten att det är rimligt att kvinnor slås ihjäl i sitt hem.

Men vi vill inte betala. Vi vill inte vara solidariska. Vi vill inte vara konkreta. Vi vill däremot vara goda människor, men det får inte kosta oss någonting. Det gör mig ursinnig. Bortom allt. Ett av stadens härbärgen har varit överbelagt under vintern. Det har inneburit att människor tvingats sova utomhus. Och så har man beklagat situationen och svurit sig fria från ansvar. Det är inte härbärgets fel, naturligtvis.

Men ingen stiger fram och säger att vi inte tycker att det är rimligt att behandla människor som boskap och att vi därför är redo att betala för det. Det är enkelt, höj skatten med 75 öre. Till exempel. Men ingen ställer sig upp och säger att solidaritet får kosta. Att vi är människor, inte djur.

Och så går vintern. Folk sover utomhus, kvinnor slås ihjäl i sina hem, en autistisk flicka i puberteten förnedras. Och vi tycks vara överens om rimligheten i detta. Det finns ett konstant epicentrum.

Det sker konstanta underjordiska jordbävningar, katastrofer. Men vi har vant oss och ingen formulerar längre ett ideologiskt svar på det som sker. Det ideologiska svaret blir konsekvenserna. Vissa äter, ändra äts. En dag bland alla andra. En morgon. En natt. Ett liv. Ett statarsamhälle. Ett samhälle där ett prekariat tvättar vår bil för 99 kronor och vi tycker det är prisvärt, rent av rimligt.

Men det som är prisvärt för oss bekostas av någon annan. Det är ingenting annat än empatistörning som ideologi.

Kristian Lundberg

2Kommentarer

Pelle Johansson:

Tusen tack Kristian för ännu en tankeväckande och skrämmande artikel om ett samhälle som vuxit fram ur de sista 30 årens tro på att marknaden det vill säga ”vi människor” löser det som förväntas gnissla, ett förutsättande som i sig är fullständigt orimligt när politiken samtidigt går ut på att det djupa navelskådandet ska fördjupas och bli mer intensivt så människor i princip sväljer sig själva, att då tro att empati ska få ett utrymme att växa sig starkt och kraftigt är i mitt tycke fullkomligt absurt. Mn återigen Kristian vi behöver människor som dig som fortsätter prata om dessa underbara mänskliga tillstånden som några av oss fortfarande kommer ihåg och gärna vill att du och vi gör vår plikt och ser till att tillstånden inte utarmas mer utan växer och ännu en gång frodas och blir en kraftig samt fungerande del av vår vardag! Därför kära medmänniskor låt oss aldrig sluta prata om Empatin, Omtanken, Ömheten, Kärleken och Värmen så kommer dessa underbara företeelser att sakta växa sig starka i våra kroppar och vardagar och bli ett med ”nästan” ALLA!

Anonym:

TACK, Kristian, vi kvinnor i vården som tvingas att utföra deras absurda beslut, och vi är nu så stressade,sjukskrivna och maktlösa. Och då gör Försäkringskassans nya regler att de inte godkänner stressjukdomar. Hopplösheten att inte kunna påverka är förlamande/Tanja

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

DEBATT”Nu har vi högkonjunktur och arbetslösheten bland inrikes födda är låg. Då är det ett bra läge för etableringsjobb, skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

2

Rätt livränta

Endast den starke vinner

LEDARE Det är orimligt att ansvaret läggs på den drabbade. Facket måste hjälpa de arbetsskadade att få rätt livränta.

3

Stick håll på nationalismens bubbla

Krönika”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

1

Naivt – eller farligt, Svenskt Näringsliv

KRÖNIKASvenskt Näringsliv förskräcker med sitt inspel om att fackets inflytande över arbetsmiljön bör minska.

Industri och välfärd stärker Sverige

Krönika.Det går inte att tala om den offentliga sektorn som tärande och den privata sektorn som närande. Det är en gammalmodig syn.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Timbros fullständiga galenskap

KRÖNIKAEnligt Timbro-högern behöver vi befrias från semestern eftersom den är så oflexibel för oss.

1

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

LedarkrönikaDen senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Bloggrubrik

Besvärande för Svenskt Näringsliv

”Är Östlings skattemoral också Svenskt Näringslivs”, frågar sig Helle Klein efter Uppdrag gransknings avslöjande att tusentals rika svenskar skatteplanerar genom att använda sig av så kallade brevlådeföretag på Malta.

Volontären fick pris – men sen då?

Krönika/Malena ErnmanÅrets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

1

Farligt förakt för demokratin

LedareDemokratikampen måste föras både i parlamenten och på arbetsplatserna.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

LedarkrönikaSkrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

”Inte enklare – inte bättre”

Debatt”Även om vi i Norge bara har ändrat på strukturen – inte innehållet – upplever många människor att det nya regelverket är mer komplicerat”, skriver Edvard Eidhammer Sørensen på norska Fellesförbundet.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

Utanför det vanliga igen

KRÖNIKAJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Arbetsmiljöveckan

Du som är skyddsombud – TACK!

Debatt”Hur många liv vi räddat i vårt förebyggande arbete går bara att spekulera i. Men vi behöver bli många fler. Slarvande företag måste straffas hårdare, facken måste bättre på att stå upp för dem som tar fighten.” Det skriver skyddsombudet Claes Thim.

”Saboterar ett bra system”

DebattLO-utredaren Sten Gellerstedt hävdar att Svenskt Näringslivs förslag om att skilja facket från skyddsombuden saboterar ett väl fungerande system, och reducerar skyddsombuden till "ordningsmän för arbetsgivarna".

Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

Ledare”I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer”, skriver chefredaktör Helle Klein.

1

Jag och punkbandet tar adjö

KRÖNIKASka folk betala för musik, då gäller det att packa in den väl, skriver Carl Linnaeus.

Återväxten i industrin

”Lärlings­systemet måste anpassas till små företag”

DebattVid sidan av det avtal som IF Metall och Teknikföretagen tecknat behövs ett system, med eller utan kollektivavtal, som fungerar även för de mindre företagen, skriver Erik Sjölander på Småföretagarnas Riksförbund.

Vart ska vi rikta vreden?

KrönikaVår tids arbetare lever i glesbygden och förorten.

Hobo: Tough Life – pixlar som slår i magen

Krönika”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas.” Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

LedarkrönikaFörr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

Håll fingrarna borta från lönerna!

KrönikaAlliansens förslag om inträdesjobb är ett försök att runda kollektivavtalet och införa lagstadgad ingångslön. Det måste stoppas.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Vi vill så klart att du är med oss

KrönikaMålet är att minst 85 procent av alla industriarbetare ska vara med i IF Metall 2020. Arbetsplatsbesök är metoden som får det att hända.

Integrationens motor heter jämlikhet

LEDARE”Sänkta skatter och nedpressade löner är gammal klassisk Moderatpolitik som nu påstås vara nytänk för integrationen, skriver Helle Klein och hoppas på en fortsatt frejdig debatt om den svenska modellen.”

1

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

LEDARKRÖNIKALäget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Bloggrubrik

Allt stöd till Samhallsarbetarna

Ja må du leva, Dagens Arbete!

LedareDagens Arbete fyller 20 år. Det är värt att fira i tider av dagspresskris, fake news och hot mot yttrandefriheten. Fackförbundspressen har både historiskt och i dag en betydande roll i värnandet av demokratin.

Hämta mer