”Vreden mina vänner. Vart ska den riktas?”Krönika, Anneli Jordahl

”Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna”Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

Störningen har blivit ideologi

Kristian Lundberg är krönikör och författare.

Krönika Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Det är på ett sätt en dag bland alla andra dagar. Det är en dag som precis har varit morgon och det är en morgon som har varit en natt. Det finns ändå i allt detta som är vardag en rörelse som allt mer skrämmer mig.

Och de senaste dygnen har jag av flera anledningar lagt märke till faran med just låta en dag vara en dag bland alla andra dagar.

Det är den här smygande känslan. Nej. Den är inte smygande. Det är den här förfärande tydligheten, som är lika iskall och klar som att vakna upp utomhus en dag i december. Det är det gradvisa systemskiftet. Det är ett system vi har vant oss vid och till och med låter vara mer än rimligt. Vi uppmuntrar det. Jag skall försöka förklara. Och det är en utgångspunkt. Det är bara det att den i sig är helt orimlig.

För det är inte en punkt.

Det är tusen punkter sammanpressade till ett enda rakt slag över strupen. Ett fällande dödligt slag. Men utdelat i form av tusen nålstick. I helgen läste jag om jordbävningar, själva rörelsen som äger rum och hur det kan definieras. Det som förde mig ditt var den här känslan av vi hela tiden befinner oss i ett epicentrum.

Den enklaste och tydligaste definitionen på Epicentrum finns på Wikipedia. Det står:

”Epicentrum (antik grekiska: επίκεντρον) är den punkt på jordens yta som ligger rakt över den punkt som en jordbävning eller annan underjordisk explosion äger rum.

Epicentrumet ligger rakt över hypocentrumet, det vill säga den faktiska punkt där energin frigörs. Seismiska vågor förökar sig i en sfärform med centrum i hypocentrum. Epicentrum används också för att ange centrum i andra typer av katastrofer så som till exempel nedslagsplatsen för en meteorit eller komet. I dagligt tal används ofta epicentrum synonymt med ordet centrum.”

Den punkt där en underjordisk explosion äger rum. Energin som frigörs. Vi lever i en tid av konstanta underjordiska etiska och ideologiska jordbävningar. De ges inte uppmärksamhet förrän det är för sent. Och de utsänder energi. Det är vår tid. Makrobeslut som måste verkställas på mikronivå.

Människan som en balansräkning. Ett budgetbeslut. Jag har en god vän som är jurist, Jag har en god vän som är jurist, som berättar om ett fall hon just avslutat. Ett bland alla andra. En familj med tre handikappade barn. Gravt autistiska. Rullstolsbundna.

De blir nekade hjälp till den äldsta flickan. Hon är i puberteten. Beslutande instanser menar, med stöd i lagen, att den hjälp hon behöver kan hon få av andra, vänner och skolkamrater. Hon har också tvångssyndrom, flickan.

Det som frågan konkret gäller är att man vill sänka tiden för hjälp med mensskydd åt henne under skoltid. Från två timmar per månad till 45 minuter.

Det är fallet. Två jurister från behandlande instanser har fattat det här beslutet. Det innebär att man på allvar menar att den autistiska flickan med tvångssyndrom – som dessutom sitter i rullstol – skall be en kamrat om hjälp när hon under skoltid behöver byta mensskydd.

Det absurda är inte den kränkande behandlingen, inte enbart, utan hur formaliserat och normaliserat vi har accepterat ett system som mer påminner om en empatistörning. Och i detta är det ingen som reagerar. Man sänder sina två jurister. Framhärdar det rimliga. En liten liten del av ett system som vi på ett sätt alla blir delaktiga i, just för att det är en dag bland alla andra.

Ondskan kan se ut så. Systemskiftet ser ut så. Det är ett antal små mikroskopiska steg där slutsumman blir att om du inte kan äta andra blir du uppäten. Det är en ideologisk fråga mer än en juridisk.

En människa får kosta. Punkt. Det finns ingen slutsumma i det. Men steg för steg har vi genom vår likgiltighet accepterat att det finns en summa. En gräns. Och i det här fallet skall den sänkas från två timmar till 45 minuter. Det är helt rimligt. Detta är stadens uppfattning.

Vi har vant oss vid en rovdjurskapitalism, en ideologisk empatistörning. Ingen stiger ut idag och säger sig vara motståndare till jämlikhet, ingen skulle få för sig att säga sig ha ståndpunkten att det är rimligt att kvinnor slås ihjäl i sitt hem.

Men vi vill inte betala. Vi vill inte vara solidariska. Vi vill inte vara konkreta. Vi vill däremot vara goda människor, men det får inte kosta oss någonting. Det gör mig ursinnig. Bortom allt. Ett av stadens härbärgen har varit överbelagt under vintern. Det har inneburit att människor tvingats sova utomhus. Och så har man beklagat situationen och svurit sig fria från ansvar. Det är inte härbärgets fel, naturligtvis.

Men ingen stiger fram och säger att vi inte tycker att det är rimligt att behandla människor som boskap och att vi därför är redo att betala för det. Det är enkelt, höj skatten med 75 öre. Till exempel. Men ingen ställer sig upp och säger att solidaritet får kosta. Att vi är människor, inte djur.

Och så går vintern. Folk sover utomhus, kvinnor slås ihjäl i sina hem, en autistisk flicka i puberteten förnedras. Och vi tycks vara överens om rimligheten i detta. Det finns ett konstant epicentrum.

Det sker konstanta underjordiska jordbävningar, katastrofer. Men vi har vant oss och ingen formulerar längre ett ideologiskt svar på det som sker. Det ideologiska svaret blir konsekvenserna. Vissa äter, ändra äts. En dag bland alla andra. En morgon. En natt. Ett liv. Ett statarsamhälle. Ett samhälle där ett prekariat tvättar vår bil för 99 kronor och vi tycker det är prisvärt, rent av rimligt.

Men det som är prisvärt för oss bekostas av någon annan. Det är ingenting annat än empatistörning som ideologi.

Kristian Lundberg

2Kommentarer

Pelle Johansson:

Tusen tack Kristian för ännu en tankeväckande och skrämmande artikel om ett samhälle som vuxit fram ur de sista 30 årens tro på att marknaden det vill säga ”vi människor” löser det som förväntas gnissla, ett förutsättande som i sig är fullständigt orimligt när politiken samtidigt går ut på att det djupa navelskådandet ska fördjupas och bli mer intensivt så människor i princip sväljer sig själva, att då tro att empati ska få ett utrymme att växa sig starkt och kraftigt är i mitt tycke fullkomligt absurt. Mn återigen Kristian vi behöver människor som dig som fortsätter prata om dessa underbara mänskliga tillstånden som några av oss fortfarande kommer ihåg och gärna vill att du och vi gör vår plikt och ser till att tillstånden inte utarmas mer utan växer och ännu en gång frodas och blir en kraftig samt fungerande del av vår vardag! Därför kära medmänniskor låt oss aldrig sluta prata om Empatin, Omtanken, Ömheten, Kärleken och Värmen så kommer dessa underbara företeelser att sakta växa sig starka i våra kroppar och vardagar och bli ett med ”nästan” ALLA!

Anonym:

TACK, Kristian, vi kvinnor i vården som tvingas att utföra deras absurda beslut, och vi är nu så stressade,sjukskrivna och maktlösa. Och då gör Försäkringskassans nya regler att de inte godkänner stressjukdomar. Hopplösheten att inte kunna påverka är förlamande/Tanja

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Vart ska vi rikta vreden?

KrönikaVår tids arbetare lever i glesbygden och förorten.

Hobo: Tough Life – pixlar som slår i magen

Krönika”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas.” Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

LedarkrönikaFörr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Håll fingrarna borta från lönerna!

KrönikaAlliansens förslag om inträdesjobb är ett försök att runda kollektivavtalet och införa lagstadgad ingångslön. Det måste stoppas.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Vi vill så klart att du är med oss

KrönikaMålet är att minst 85 procent av alla industriarbetare ska vara med i IF Metall 2020. Arbetsplatsbesök är metoden som får det att hända.

Integrationens motor heter jämlikhet

LEDARE”Sänkta skatter och nedpressade löner är gammal klassisk Moderatpolitik som nu påstås vara nytänk för integrationen, skriver Helle Klein och hoppas på en fortsatt frejdig debatt om den svenska modellen.”

1

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

LEDARKRÖNIKALäget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Bloggrubrik

Allt stöd till Samhallsarbetarna

Ja må du leva, Dagens Arbete!

LedareDagens Arbete fyller 20 år. Det är värt att fira i tider av dagspresskris, fake news och hot mot yttrandefriheten. Fackförbundspressen har både historiskt och i dag en betydande roll i värnandet av demokratin.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

”Vi har vässat svensk industri­politik”

Debatt”Vi har gått från moderaternas skattesänkningar och nedskärningar till att investera i samhällsbygget och nu börjar resultaten synas, hävdar Patrik Engström och Mattias Jonsson, riksdagsledamöter för S i Näringsutskottet.

Framtidslandet

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

DebattRegeringens försiktiga regionalsatsning skapar inte någon långsiktig framtidstro i Bengtsfors, Älvdalen eller Sorsele. Det skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

”Det går fort nu – hänger ni med?”

ANALYSDA:s Harald Gatu om att digitaliseringen håller på att rita om världs­ekonomin i grunden.

Rösta i kyrkovalet

LedareAlla demokratiska krafter från borgerligt till socialdemokratiskt håll liksom de ”opolitiska” måste värna den öppna folkkyrkan inför extremhögerns hot att göra kyrkan mindre kristen och mer inskränkt. Om du är medlem och har rösträtt – använd den i årets kyrkoval, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Återväxten i industrin

”Det krävs ett helhetsgrepp”

DebattLärlingsutbildning kan bli en positiv injektion, men regeringen måste också börja diskutera med parterna om hur man ordnar validering, kompetensutveckling och omställning. Det skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

1

”När alla får jobb – då känner jag stolthet”

Debatt”Ett lärlingssystem grundat på kollektivavtal utrotar effektivt ungdomsarbetslösheten. Det skulle också kunna användas för att ge nyanlända utbildning, arbete och identitet”, hävdar industriledaren Carl Bennet.

”Jag fick mig en riktig näsbränna”

MÖTE MEDVarför blir man skyddsombud? För Fredrick Vallin, samordnande huvudskyddsombud på Pappers avdelning 31, Väja, bottnar anledningen i en barkpanna.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

LedakrönikaFörslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

Försköna inte statistiken

LEDAREFortsätt med PIA-rapportering av arbetsplatsolyckor så att arbetsmiljöarbetet kan förbättras.

Så vad är ditt arbete värt?

GÄSTKRÖNIKAVi har det så djupt inpräntat i oss att vi måste producera, till varje pris”, skriver huvudskyddsombudet Annika Svensson.

2

Arbetsmiljö­arbete – inget för Alliansen

KrönikaAlliansen och SD har aktivt medverkat till att stoppa de reformer som skulle ha stärkt skyddsombudens styrka på arbetsplatsen.

1

Alliansens farliga arbetsmarknadspolitik

LedareDet avgörande problemet är att företag skriker efter arbetskraft men inte rätt utbildad sådan. Det löses inte med sänkta löner, skriver Helle Klein i en ledarkommentar till Alliansens nya förslag om inträdesjobb för nyanlända. Kan någon i Svenskt Näringsliv förklara för allianspartierna att de ska ge sjutton i att politisera lönebildningen.

2

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

LEDARKRÖNIKA"Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner." Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

En klibbig doft av outsourcing

LedarkrönikaVi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

IT-SKANDALEN

"Skickligt av Löfven"

Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein menar att Stefan Löfven sätter landets väl och ve före politiskt kaos. "Nu är det upp till Alliansen att välja om de vill besinna sig och lägga ner sin misstroendeförklaring mot försvarsministern."

7

GS arbetsmiljörapport

”Vi för en ständig dialog”

DEBATTArbetsmiljöfrågan är viktig och det förs en ständig dialog med motparterna. Ökad avsättningen till deltidspension är ett sätt få anställda att orka jobba fram till pensionen. Det skriver två företrädare för Trä- och Möbelföretagen.

Bloggrubrik

Ansvarslöshetens Allians

"Att Allianspartierna bara dygnet efter att statsministern samlat dem till information dundrar på med misstroendeförklaring visar att de inte vill utreda själva sakfrågan utan bara drivs av eget maktbegär", skriver Helle Klein i bloggen.

9

Ska vi nöja oss med att dela eländet?

Ledarkrönika"Jag längtar efter en dag då både förare och sjuktaxi-passagerare är nöjda. Då vi kan stötta varandra, då föraren har en hyfsad lön och är stolt över sitt jobb", skriver Jeanette Herulf.

”Vi är ett skrivande folk”

KrönikaSemestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Hämta mer