”Fackförbundspressen har en betydande roll i värnandet av demokratin”Helle Klein, chefredaktör.

”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas”Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar,

Filsan, Somalia
Zanyar, Kurdistan
Masarra, Irak
Mahmoud, Afghanistan
Gert, Tyskland
Nedal, Syrien
Ramina, Kazakstan
Birgitta, Finland

Jag kom ensam

Flyktens ansikte. De kom till Sverige. Vilken är deras historia? Fotografen Kenny Bengtsson har under flera år intervjuat och porträtterat ett femtiotal unga och äldre som har en sak gemensamt. De kom ensamma till Sverige som barn. Några av dem möter du här.

KENNY BENGTSSON

Född 1979. Före detta snickare, uppvuxen i Växjö. Numera frilansfotograf med Göteborg som bas. Har gått Nordens fotoskola och studerar just nu en masters i fotografi på Akademin Valand i Göteborg. Boken Jag kom ensam (Monument) gavs ut i fjol och bilderna har ställts ut på flera håll. 25 februari till 14 maj visas bilderna på Utvandrarnas hus i Växjö.

FILSAN, SOMALIA (bild ovan)

”Min familj bodde i ett gammalt och stort hus. Vi var en medelklassfamilj. Båda mina föräldrar hade studerat på universitet och hade bra jobb. Pappa var it-tekniker och mamma psykolog på ett sjukhus.

En dag i januari 2010 var pappa på väg hem med bussen och hade som vanligt hämtat en av mina bröder från skolan. Precis när de skulle gå av kom det män och sköt vilt med automatvapen. Min pappa och bror dog. Många andra dog också, män, kvinnor och barn. Efter det sa mamma att jag var tvungen att åka därifrån. Jag var sexton år och i giftasåldern. Den som inte vill gifta sig kan bli dödad.

Min morbror betalade resan till Sverige. Han hade fixat en man som följde med mig ända till Göteborg. När vi kom till stationen sa mannen att han skulle gå och köpa något. Det var det sista jag såg av honom. Jag hade inga vinterkläder, bara tröja och sandaler. Folk skrattade åt mig, de trodde jag var galen, det var ju så kallt. Till slut hjälpte en person mig till Migrationsverket.

Det kändes ensamt att åka hit och jag funderar mycket på hur det ska gå för mig här. Det är stor skillnad mellan Sverige och Somalia. I Somalia har vi ingen skolmat. Man kan ta med sig mat till skolan, men om ingen annan har mat med sig vill man inte äta själv. Då skäms man och dricker bara vatten i stället. Jag gillar att spela tennis och tränar varje vecka. Tidigare tränade jag två gånger i veckan men jag var tvungen att jobba extra för att ha råd med det. Jag har minskat lite på tennisen för att koncentrera mig mer på skolan.”

ZANYAR, KURDISTAN

”Jag visste inte om annat än krig. Kriget var normalt för mig. Det var inte bombningar jämt, utan oftast lugnt och det fanns även en vardag med tid för lek. Men jag var ändå på min vakt för kriget fanns alltid där. Skräcken när bomber är på väg och att inte veta vart jag ska ta vägen. Bomberna kanske slår ner precis där du springer – du har ingen kontroll och är helt maktlös.

I Sverige kom inga bomblarm och folk var så lugna, det tyckte jag var konstigt. Först när jag hade lämnat Kurdistan förstod jag vad krig var och hur livet också kan vara. Det var inte bara jag som såg mina föräldrar som hjältar. De var där ute och kämpade för oss.

Jag träffade knappt mamma och pappa. De dök upp ibland och försvann lika snabbt. När de kom till Sverige var det som spillror av sina forna jag och de såg ut som allt annat än superhjältar. Då kraschade verkligheten för mig.

När jag började gå i terapi kom minnena tillbaka. Jag förstod att mina mardrömmar hade hänt på riktigt. Krigets lukter trädde fram och ledde mig till faktiska händelser och verkliga bilder.”

MASARRA, IRAK

När jag var två år flyttade familjen från södra Irak till Bagdad. Mamma var lågstadielärare och pappa var journalist. Som journalist var han jagad. Det gick så långt att hans bror blev mördad. Han förväxlades med pappa.

Det var inte roligt att växa upp i Bagdad eftersom det var krig och farligt att vistas ute. Vi gick bara till skolan, men ibland var inte ens det möjligt. Jämt var det en massa
oväsen, ljud av bomber och folk som sköt med vapen.

Det var lätt att tappa lusten att plugga. Jag satt ofta hemma och bara ritade och målade i stället. Det var svårt att förstå vad som hände. Mamma och pappa sa bara att jag och min bror Cristian skulle åka och att de hade planerat allt. Vi hade inget val, våra föräldrar hade bestämt sig. De sa att de ville att vi skulle få en bättre framtid.

I början hade vi kontakt med mamma, men det är nästan två år sen. Vi har varken mejladress eller telefonnummer. Vi har sökt efter mamma på nätet men hittar henne inte. Vi vill stanna här, men har fått tre avslag.

Nu när Cristian har fyllt 18 år säger Migrationsverket att vi kan klara oss själva eftersom han är vuxen och kan ta hand om mig i Irak. Vi har ingen kontakt med vänner eller släkt i Irak så vi har inget att återvända till. Jag kan inte tänka mig att åka tillbaka. Det går bara inte.”

MAHMOUD, AFGHANISTAN

”Det var mycket svårt att arbeta illegalt i Iran. Dessutom skickade polisen tillbaka mig till Afghanistan flera gånger. I Iran betraktades vi afghaner inte som människor, utan som djur.

Jag pratade med en kompis som skulle skicka sin bror till ett annat land. Han frågade om jag ville följa med. Ingen av oss visste vart vi skulle resa. Vi färdades från Teheran, över berg och hav, en resa som tog fem månader.

Gänget som jag åkte med splittrades och alla hamnade lite överallt i Europa. Jag kom till Malmö. När jag kom till Sverige kunde jag varken engelska eller svenska, bara pashto och farsi. Eftersom jag inte gick i skolan när jag var liten kunde jag inte heller skriva.

Men nu lär jag mig att skriva på både svenska och farsi. Jag kommer från en fattig familj, mina föräldrar var bönder. Så länge jag kan minnas har jag jobbat.

Jag tänker ofta på min bakgrund. Men jag pratar sällan om det som hänt. Om jag gör det kommer minnen tillbaka och jag är rädd för det. Den som flyr har det svårt, annars lämnar man inte sitt hemland. Om jag inte hade haft problem hade jag aldrig kommit hit.”

GERT, TYSKLAND

”Efter Novemberpogromen 1938 beslöt den svenska regeringen att ta emot 500 judiska barn. Jag och min syster blev två av dessa barn. När vi fick chansen att följa med barntransporten till Sverige sa mamma och pappa att vi skulle träffas senare. När vi lämnade Tyskland var jag tretton och min syster elva år. De första veckorna var vi
tillsammans på ett barnhem i Tollarp. På hösten placerades jag i ett hem i Uppsala. Min syster kom till en familj i Småland. De skilde oss åt. Det har jag än i dag inte förlåtit.

Under Hitlers framfart ändrades reglerna för oss judar. Vi sågs som en sämre sorts människor, antisemitismen var utbredd. Jag fick till exempel inte gå i en vanlig skola och
andra barn blev förbjudna att leka med oss.

Samma sak hände här i Sverige när vi kom hit. Vissa föräldrar talade om för sina barn att de inte skulle leka med oss. Jag fick det sista brevet från mina föräldrar 1942.

Vi visste inte förrän kriget var slut 1945 vad som hänt mamma och pappa. Det kändes fruktansvärt att få veta att de inte överlevde.”

NEDAL, SYRIEN

”Jag är uppvuxen i Yarmuk i utkanten av Damaskus i Syrien. Jag hade min mamma, pappa, två äldre systrar och en lillebror. Det var ganska stabilt och fint att växa upp där

Ett vanligt liv fram tills kriget började. Nu är staden mer eller mindre jämnad med
marken. Det började med skottlossning på gatorna, sen mindre bomber. Det fortsatte med större raketer och slutligen flygattacker.

Många flydde men vi chansade och stannade. Vi vande oss och oron blev en del av vardagen. Jag anslöt mig till en grupp som tog hand om skadade och döda människor. Det var väldigt svårt att ta in scenerna jag såg där ute. Det gällde att bita ihop. Jag saknar livet före kriget.

Jag är väldigt glad och nöjd att jag är här i Sverige, men jag är inte hel förrän jag kan återförenas med min familj.”

RAMINA, KAZAKSTAN

Jag kommer från Kazakstan. Vi uigurer är ett
folkslag som har delats upp mellan olika länder. I Kazakstan blir vi offentligt diskriminerade och får inga jobb. Min pappa var från Kina, han kom som ung till Kazakstan. Först bodde mamma och pappa ihop. Sen åkte pappa tillbaka till Kina och nu är han död. Mamma levde sitt
eget liv. Hon lämnade mig när jag var femton år. I ett år bodde jag med mormor. Hon ville att jag skulle studera och få en bra framtid. Vi hade två små stugor som mormor sålde för att köpa mig en väg till framtiden. Mormor
hade tänkt sig Västeuropa, men hon visste inte exakt
var. Vi ordnade tillfälliga dokument och falskt pass.
Jag tog tåget till S:t Petersburg. Där mötte jag mormors
granne som var lastbilschaufför. Jag fick åka i hans
lastbil hela vägen hit.

BIRGITTA, FINLAND

När jag skickades till Sverige hamnade jag hos ett välbärgat par på Kungsholmen i Stockholm. När läget ansågs lugnare hemma i Finland blev jag hemskickad till mina föräldrar. Pappa hade blivit krigsinvalid. Han var alkoholist och misshandlade mamma.

Vi hade knappt någon mat och det var maskar i brödet. Mina fosterföräldrar i Sverige fick reda på hur jag hade det och jag fick komma tillbaka till Stockholm när fortsättningskriget började. När kriget tog slut ville mina biologiska föräldrar ha tillbaka mig. Men jag ville inte hem till Finland. Det blev en tvist eftersom mina fosterföräldrar också ville ha mig. De hade inga egna barn.

Jag fick många brev från min biologiska mamma, men jag fick aldrig se dem. Jag visste inte om att jag var älskad av mamma och pappa, det förstår jag först nu.”

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Satirkrönika

”Satir är ett vapen mot alla auktoriteter”

KrönikaDA:s bildredaktör Göran Widerberg om hur vi i 20 år stått på det vassa ritstiftets sida.

Serier/satir

Får livränta för skada från 70-talet

Han skadades av lösningsmedel på 70-talet, nu har han efter år av värk och utredningar fått livränta på över 1 miljon. Mannen är mycket nöjd med beslutet, även om han ska betala en del av kompensationen till försäkringsbolaget Afa för ersättningar han fått under åren.

Facken förbereder strid om låga Samhallslöner

Flera LO-fack förbereder nu stridsåtgärder för att få igenom låglönesatsningen även för Samhall. Arbetsgivaren Almega tycker att det blir för dyrt.

Vad hände sedan – Ortviken

Fackbasen blev teplockare

Vad hände sen?Dagens Arbete har en tradition av att berätta berörande historier. Till exempel om när hjärtinfarkten slog till på Ortvikens fackexpedition – två gånger. Nu har det gått ett par år, och allt är ­annorlunda för de tre arbetskamraterna.

Återväxten i industrin

Så ska motorbranschen locka unga

Motorbranschen behöver anställa – men de unga ratar utbildningen. Nu vill företagen och fack höja statusen genom att satsa på motorbransch-college och tre gymnasier har certifierats.

Regeringen satsar 40 miljarder på reformer

Fler platser på yrkeshögskolan, sänkt pensionärsskatt och höjt tak i sjukersättningen. Det är några av satsningarna i regeringens sista höstbudget innan valet nästa år.

Det nya arbetslivet

Bakom den europeiska jobbexplosionen

UtblickSedan 2013 har det skapats 5,4 miljoner nya jobb enbart i de 19 euroländerna. Men fyra av fem av dem är deltidsarbeten eller tillfälliga anställningar – och mestadels lågavlönade. DA visar i ett reportage från journalistnätverket Investigate Europe baksidan av det som kallats det europeiska jobbmiraklet.

"Krisen gav inget systemskifte i Sverige"

AnalysDet försvann 70 000 industrijobb i ett slag i Sverige - men arbetsmarknadens regler förändrades inte, skriver DA:s Harald Gatu. Inhyrningen har ökat, men de korta, otrygga jobben är inte fler och kollektivavtalen har fått extra hängslen och livrem för nästa kris.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

”Vi har vässat svensk industri­politik”

Debatt”Vi har gått från moderaternas skattesänkningar och nedskärningar till att investera i samhällsbygget och nu börjar resultaten synas, hävdar Patrik Engström och Mattias Jonsson, riksdagsledamöter för S i Näringsutskottet.

Nya förhandling om Kvarnsveden

Det blir nya nya förhandlingar i Kvarnsveden efter beskedet i förra veckan att 122 personer får gå. Pappers anser att arbetsgivaren brutit mot Las genom att inte hålla sig till turordningen.

Industrin och integrationen

En gång var han själv en främling

I dag är det Syrien, för 25 år sedan kom flyktingarna från Balkan. För Aleksandar Srndovic blev bruket i Hallstavik vägen in i Sverige. Möt en stridbar fackbas och samhällsmedborgare som tror att industrin återigen kan bli en viktig integrationsmotor.

Slaget om 2000 nya industrijobb

LADDAR UPPFöretaget Northvolt ska bygga Europas största fabrik för bilbatterier - det handlar om 2000-3000 nya industrijobb. Nu har finalstriden börjat mellan Västerås och Skellefteå. DA har frågat facken och kommunen hur de säljer sina städer.

Framtidslandet

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

DebattRegeringens försiktiga regionalsatsning skapar inte någon långsiktig framtidstro i Bengtsfors, Älvdalen eller Sorsele. Det skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

”Det går fort nu – hänger ni med?”

ANALYSDA:s Harald Gatu om att digitaliseringen håller på att rita om världs­ekonomin i grunden.

”Nu trivs jag med mig själv”

Vad hände sen?Dagens Arbete har under åren lyft fram en lång rad starka berättelser. Många biter sig fast länge. Som till exempel historien om bilmekanikern Louise – som en gång hette Bosse.

Fler än 100 får gå från Kvarnsveden

Stängningen av pappersmaskin PM8 vid Kvarnsveden gör att 80 Pappersmedlemmar får sluta. Totalt försvinner 122 arbetstillfällen. Det står klart sedan Stora Enso ensidigt avslutade förhandlingen med Pappers igår.

Vad kan ni göra bättre?

ORDFÖRANDESVAR20-årsfirande DA låter företrädare för våra tre ägare reflektera bakåt och önska framåt.

2

"Sverige halkar efter i robotiseringen"

Försäljningen av industrirobotar i Sverige har stannat av och nu varnar branschorganisationen Swira för att andra länder går om i utvecklingen.

Bemanningens pris

Det nya arbetslivetFör 20 år sedan var tanken att det skulle användas för att klara tillfälliga toppar. I dag har det blivit en permanent lösning, antalet bemanningsanställda har tiofaldigats. För många är det en väg in på arbetsmarknaden. Andra fastnar i en ­evighet av osäkra uppdrag. Som Antonio.

Det finns alltid nåt att fira!

Tjugo år – är det något att fira egentligen? Japp! Jubileer stärker känslan av kollektiv gemenskap, säger forskarna. Och dessutom är folk helt besatta av att minnas. Så även vi på Dagens Arbete!

Franska fack splittrade om Macrons nya lag

Den franska fackföreningsrörelsen är oenig om president Macrons nya arbetslag, som han anser ska öka tillväxten och minska arbetslösheten. Militanta CTG har utlyst generalstrejk på tisdag, medan andra fack är förstående till åtminstone en del av lagförslagen.

Ny arbetsmiljömyndighet placeras i Gävle

Regeringen föreslår en ny myndighet som ska samla kunskap om arbetsmiljö och utvärdera politiken. Om budgeten går igenom kommer centret att dra igång i Gävle nästa sommar.

Regeringen vill införa avdragsrätt för fackavgift

Efter förhandlingar med Vänsterpartiet kommer regeringen att i sin kommande budget att föreslå avdragsrätt för fackföreningsavgift och att ta bort en karensdag i a-kassan.

Så ska Pappers få nya medlemmar

Mindre byråkrati för att bli medlem, personliga möten med unga för att berätta om fördelarna, professionella agitatorer... En uppsjö av idéer kom på bordet när Pappers hade upptaktsmöte för sin landsomfattande värvningskampanj.

10

Hon prisas för sina kvinnoböcker

Författarinnan Sara Beischer får årets Stig Sjödinpris för sina böcker om klass och om kvinnors arbete.

Billingsfors

Billingsfors byter beteende

ARBETSMILJÖOrderböckerna är fulla på bruket, samtidigt som skyddsombuden vill vässa säkerheten. Deras verktyg kallas beteendebaserat säkerhetsarbete. DA for till Dalsland för att fatta vad det betyder.

1

”Ta inga onödiga risker”

MÖTE MEDStein Begby var elevskyddsombud redan på gymnasiet. Och efter dödsolyckan i Billingsfors ser han än mer allvarligt på sin roll att arbeta för en trygg och säker arbetsmiljö.

Nya uppsägningar på Scandbook

Sommarens nya varsel innebär att boktryckeriet Scandbooks i Falun halverat personalstyrkan på ett halvår. Nu flyttas en stor del av produktionen till Klaipeda i Litauen, där lönerna är lägre.

Hämta mer