"Vi ska ta en dag i taget, så vi hinner vila utHanna Persson på Lamiflex i Nyköping om sommarens planer.

"Förändringens vindar"Helle Klein tycker ordförandebytet i IF Metall är nästan lika stort som VM-guldet

Filsan, Somalia
Zanyar, Kurdistan
Masarra, Irak
Mahmoud, Afghanistan
Gert, Tyskland
Nedal, Syrien
Ramina, Kazakstan
Birgitta, Finland

Jag kom ensam

Flyktens ansikte. De kom till Sverige. Vilken är deras historia? Fotografen Kenny Bengtsson har under flera år intervjuat och porträtterat ett femtiotal unga och äldre som har en sak gemensamt. De kom ensamma till Sverige som barn. Några av dem möter du här.

KENNY BENGTSSON

Född 1979. Före detta snickare, uppvuxen i Växjö. Numera frilansfotograf med Göteborg som bas. Har gått Nordens fotoskola och studerar just nu en masters i fotografi på Akademin Valand i Göteborg. Boken Jag kom ensam (Monument) gavs ut i fjol och bilderna har ställts ut på flera håll. 25 februari till 14 maj visas bilderna på Utvandrarnas hus i Växjö.

FILSAN, SOMALIA (bild ovan)

”Min familj bodde i ett gammalt och stort hus. Vi var en medelklassfamilj. Båda mina föräldrar hade studerat på universitet och hade bra jobb. Pappa var it-tekniker och mamma psykolog på ett sjukhus.

En dag i januari 2010 var pappa på väg hem med bussen och hade som vanligt hämtat en av mina bröder från skolan. Precis när de skulle gå av kom det män och sköt vilt med automatvapen. Min pappa och bror dog. Många andra dog också, män, kvinnor och barn. Efter det sa mamma att jag var tvungen att åka därifrån. Jag var sexton år och i giftasåldern. Den som inte vill gifta sig kan bli dödad.

Min morbror betalade resan till Sverige. Han hade fixat en man som följde med mig ända till Göteborg. När vi kom till stationen sa mannen att han skulle gå och köpa något. Det var det sista jag såg av honom. Jag hade inga vinterkläder, bara tröja och sandaler. Folk skrattade åt mig, de trodde jag var galen, det var ju så kallt. Till slut hjälpte en person mig till Migrationsverket.

Det kändes ensamt att åka hit och jag funderar mycket på hur det ska gå för mig här. Det är stor skillnad mellan Sverige och Somalia. I Somalia har vi ingen skolmat. Man kan ta med sig mat till skolan, men om ingen annan har mat med sig vill man inte äta själv. Då skäms man och dricker bara vatten i stället. Jag gillar att spela tennis och tränar varje vecka. Tidigare tränade jag två gånger i veckan men jag var tvungen att jobba extra för att ha råd med det. Jag har minskat lite på tennisen för att koncentrera mig mer på skolan.”

ZANYAR, KURDISTAN

”Jag visste inte om annat än krig. Kriget var normalt för mig. Det var inte bombningar jämt, utan oftast lugnt och det fanns även en vardag med tid för lek. Men jag var ändå på min vakt för kriget fanns alltid där. Skräcken när bomber är på väg och att inte veta vart jag ska ta vägen. Bomberna kanske slår ner precis där du springer – du har ingen kontroll och är helt maktlös.

I Sverige kom inga bomblarm och folk var så lugna, det tyckte jag var konstigt. Först när jag hade lämnat Kurdistan förstod jag vad krig var och hur livet också kan vara. Det var inte bara jag som såg mina föräldrar som hjältar. De var där ute och kämpade för oss.

Jag träffade knappt mamma och pappa. De dök upp ibland och försvann lika snabbt. När de kom till Sverige var det som spillror av sina forna jag och de såg ut som allt annat än superhjältar. Då kraschade verkligheten för mig.

När jag började gå i terapi kom minnena tillbaka. Jag förstod att mina mardrömmar hade hänt på riktigt. Krigets lukter trädde fram och ledde mig till faktiska händelser och verkliga bilder.”

MASARRA, IRAK

När jag var två år flyttade familjen från södra Irak till Bagdad. Mamma var lågstadielärare och pappa var journalist. Som journalist var han jagad. Det gick så långt att hans bror blev mördad. Han förväxlades med pappa.

Det var inte roligt att växa upp i Bagdad eftersom det var krig och farligt att vistas ute. Vi gick bara till skolan, men ibland var inte ens det möjligt. Jämt var det en massa
oväsen, ljud av bomber och folk som sköt med vapen.

Det var lätt att tappa lusten att plugga. Jag satt ofta hemma och bara ritade och målade i stället. Det var svårt att förstå vad som hände. Mamma och pappa sa bara att jag och min bror Cristian skulle åka och att de hade planerat allt. Vi hade inget val, våra föräldrar hade bestämt sig. De sa att de ville att vi skulle få en bättre framtid.

I början hade vi kontakt med mamma, men det är nästan två år sen. Vi har varken mejladress eller telefonnummer. Vi har sökt efter mamma på nätet men hittar henne inte. Vi vill stanna här, men har fått tre avslag.

Nu när Cristian har fyllt 18 år säger Migrationsverket att vi kan klara oss själva eftersom han är vuxen och kan ta hand om mig i Irak. Vi har ingen kontakt med vänner eller släkt i Irak så vi har inget att återvända till. Jag kan inte tänka mig att åka tillbaka. Det går bara inte.”

MAHMOUD, AFGHANISTAN

”Det var mycket svårt att arbeta illegalt i Iran. Dessutom skickade polisen tillbaka mig till Afghanistan flera gånger. I Iran betraktades vi afghaner inte som människor, utan som djur.

Jag pratade med en kompis som skulle skicka sin bror till ett annat land. Han frågade om jag ville följa med. Ingen av oss visste vart vi skulle resa. Vi färdades från Teheran, över berg och hav, en resa som tog fem månader.

Gänget som jag åkte med splittrades och alla hamnade lite överallt i Europa. Jag kom till Malmö. När jag kom till Sverige kunde jag varken engelska eller svenska, bara pashto och farsi. Eftersom jag inte gick i skolan när jag var liten kunde jag inte heller skriva.

Men nu lär jag mig att skriva på både svenska och farsi. Jag kommer från en fattig familj, mina föräldrar var bönder. Så länge jag kan minnas har jag jobbat.

Jag tänker ofta på min bakgrund. Men jag pratar sällan om det som hänt. Om jag gör det kommer minnen tillbaka och jag är rädd för det. Den som flyr har det svårt, annars lämnar man inte sitt hemland. Om jag inte hade haft problem hade jag aldrig kommit hit.”

GERT, TYSKLAND

”Efter Novemberpogromen 1938 beslöt den svenska regeringen att ta emot 500 judiska barn. Jag och min syster blev två av dessa barn. När vi fick chansen att följa med barntransporten till Sverige sa mamma och pappa att vi skulle träffas senare. När vi lämnade Tyskland var jag tretton och min syster elva år. De första veckorna var vi
tillsammans på ett barnhem i Tollarp. På hösten placerades jag i ett hem i Uppsala. Min syster kom till en familj i Småland. De skilde oss åt. Det har jag än i dag inte förlåtit.

Under Hitlers framfart ändrades reglerna för oss judar. Vi sågs som en sämre sorts människor, antisemitismen var utbredd. Jag fick till exempel inte gå i en vanlig skola och
andra barn blev förbjudna att leka med oss.

Samma sak hände här i Sverige när vi kom hit. Vissa föräldrar talade om för sina barn att de inte skulle leka med oss. Jag fick det sista brevet från mina föräldrar 1942.

Vi visste inte förrän kriget var slut 1945 vad som hänt mamma och pappa. Det kändes fruktansvärt att få veta att de inte överlevde.”

NEDAL, SYRIEN

”Jag är uppvuxen i Yarmuk i utkanten av Damaskus i Syrien. Jag hade min mamma, pappa, två äldre systrar och en lillebror. Det var ganska stabilt och fint att växa upp där

Ett vanligt liv fram tills kriget började. Nu är staden mer eller mindre jämnad med
marken. Det började med skottlossning på gatorna, sen mindre bomber. Det fortsatte med större raketer och slutligen flygattacker.

Många flydde men vi chansade och stannade. Vi vande oss och oron blev en del av vardagen. Jag anslöt mig till en grupp som tog hand om skadade och döda människor. Det var väldigt svårt att ta in scenerna jag såg där ute. Det gällde att bita ihop. Jag saknar livet före kriget.

Jag är väldigt glad och nöjd att jag är här i Sverige, men jag är inte hel förrän jag kan återförenas med min familj.”

RAMINA, KAZAKSTAN

Jag kommer från Kazakstan. Vi uigurer är ett
folkslag som har delats upp mellan olika länder. I Kazakstan blir vi offentligt diskriminerade och får inga jobb. Min pappa var från Kina, han kom som ung till Kazakstan. Först bodde mamma och pappa ihop. Sen åkte pappa tillbaka till Kina och nu är han död. Mamma levde sitt
eget liv. Hon lämnade mig när jag var femton år. I ett år bodde jag med mormor. Hon ville att jag skulle studera och få en bra framtid. Vi hade två små stugor som mormor sålde för att köpa mig en väg till framtiden. Mormor
hade tänkt sig Västeuropa, men hon visste inte exakt
var. Vi ordnade tillfälliga dokument och falskt pass.
Jag tog tåget till S:t Petersburg. Där mötte jag mormors
granne som var lastbilschaufför. Jag fick åka i hans
lastbil hela vägen hit.

BIRGITTA, FINLAND

När jag skickades till Sverige hamnade jag hos ett välbärgat par på Kungsholmen i Stockholm. När läget ansågs lugnare hemma i Finland blev jag hemskickad till mina föräldrar. Pappa hade blivit krigsinvalid. Han var alkoholist och misshandlade mamma.

Vi hade knappt någon mat och det var maskar i brödet. Mina fosterföräldrar i Sverige fick reda på hur jag hade det och jag fick komma tillbaka till Stockholm när fortsättningskriget började. När kriget tog slut ville mina biologiska föräldrar ha tillbaka mig. Men jag ville inte hem till Finland. Det blev en tvist eftersom mina fosterföräldrar också ville ha mig. De hade inga egna barn.

Jag fick många brev från min biologiska mamma, men jag fick aldrig se dem. Jag visste inte om att jag var älskad av mamma och pappa, det förstår jag först nu.”

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

En given plats på scenen

Hon har vunnit Dansbandskampen, Körslaget och Let’s Dance och drivit det populära dansbandet Elisa's - i höst gör hon sin första musikalroll. Mångsysslaren Elisa Lindström som triggas av att gå utanför sin bekväma zon – läs eller lyssna på DA:s reportage.

Stopp ett tag

ÖGONBLICKETKlockan är 13.30 på Billerud Korsnäs i Skärblacka.

Välkommen vid behov

Kökstillverkaren Nobia är en av vinnarna under högkonjunkturen. Något de anställda betalar för med otrygga visstidsanställningar.

Gunnars lönekaka

Gunnar Pettersson tog hjälp av kakor på IF Metalls kongress 2017. Vi frågar om receptet.

Erika styr debatten

Rapp i repliken och ordning reda. Erika Larsson är en av de ordförande som styr på kongressen. Möt henne i DA:s film.

”Vi ska riva rädslans fängelse”

Kongressgästen och nyblivne hedersmedlemmen  Stefan Löfven citerade psalm 289 för att betona att hans, och Sveriges, största uppgift är att minska motsättningarna mellan människor.

”Hamnar man på efterkälken är man rökt”

Ann-Sofie Hermansson, ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, varnade på IF Metalls kongress för att fack och företag ska slappna av på grund av högkonjunkturen. Läs all rapportering kongressen här.

IF Metalls kongress

Följ rapporteringen här

Nya förbundsordföranden Marie Nilsson sa "jag är här nu", avgående Anders Ferbe dansade limbo och manade till kunskapslyft. IF Metalls kongress var intensiva debatter om övertid, avtalsförsäkringar och alkohol, de unga ombuden köade till talarstolen. Här är DA:s rapportering.

Billigare att sparka än säga upp

Vårdade familjen – fick sparken

En släkting dog, en annan behövde skjuts till sjukhuset. Ove Pettersson sa nej till övertid två ­söndagar i rad. Då blev han avskedad.

4

Förbundsjuristen: Lagen behöver ändras

Brister i lagen gör det möjligt för arbetsgivare att sparka folk utan saklig grund, hävdar IF Metall. Nu rustar förbundsjuristen för strid i Arbetsdomstolen, AD.

2

IKEM: ”Att avskeda kan vara en praktisk lösning”

Arbetsgivare sparkar anställda av praktiska och ekonomiska skäl. Det säger Lars Askelöf, förhandlingschef på IKEM – Innovations- och kemiindustrierna.

Här är framtidens fibrer

Den nya industrinEn gång var den svenska textilindustrin dödsdömd. Men nu kan det vara här som framtidens industriarbete finns, temat för årets IF Metall-kongress. Teknisk utveckling och långsiktiga ägare ger den gamla branschen en ny chans. DA har besökt Kinna, Borås och Östersund.

Klart med nytt industrifack i Finland

Finland får ett nytt stort fackförbund i höst då tre industrifack går samman. Det står klart efter ett beslut på Metallförbundets extrainsatta kongress

Avtal 2017

Avtal för tidningsgrafiker klart

Avtalet för grafikerna på tidningar och tidningstryckerier är klart. För första gången görs avsättningar till deltidspensionen, och arbetstiderna kan inte längre sänkas från en dag till en annan.

”Som att baka pepparkakor”

DET HÄR GÖR JAG Thomas Johansson är maskin­operatör på Stora Enso i Skene.

Eftermiddagssnack i manöverrummet

ÖGONBLICKETKlockan är 13.48 på Stora Enso i Skutskär.

Vad får chefen fråga?

Koll påDu sitter på en jobbintervju och frågorna haglar: Tänker du skaffa barn? Är du homosexuell? Har du med dig utdraget från belastningsregistret? Vi har koll på vad du måste svara på.

Får vi hyra ut vårt hus i sommar?

Fråga DAEn läsare funderar på att hyra ut sitt radhus under semestern och undrar man måste betala skatt på pengarna. Dagens Arbetes ekonomiexpert Annika Creutzer reder ut vad som gäller.

Göran Widerberg får Pappers kulturstipendium

Kulturstipendiat Göran Widerberg, mångårig reporter och bildredaktör på Dagens Arbete, tilldelas Pappers kulturstipendium 2017.

2

Franska arbetare minerar sin fabrik

Arbetarna på en fransk underleverantör till Renault och Peugeot har förstört maskiner och hotar att spränga sin fabrik. Aktionen är en protest mot att de franska biljättarna lagt ut produktion utomlands. Nu vädjar de till den nye presidenten om hjälp.

Arbetsförmedlingens kontroller

Utredare föreslår tuffare tag mot bidragsbrott

Dagens Arbete visade i en granskning i vintras hur arbetslösa jagas, samtidigt som bedrägliga företag kommer undan. Nu föreslår regeringens specielle utredares en rad nya åtgärder mot bidragsfusket – en del av dem kan vara på plats nästa år.

1

Det nya arbetslivet

Bemanningens baksida

Gillar du att arbeta i högt tempo under extrema förhållanden? Bemannings­företag söker dig som är stark och snabb. Dagens Arbete och Handelsnytt granskar en bransch med rädda unga som blir av med jobbet när de slits ut.

1

Musik att säga ja till

BröllopsyraI sommar gifter sig tiotusentals par. Hetaste trenden är att bröllopet ska vara personligt, om man får tro experterna. Och vad kan vara mer personligt än att spela ”sin” låt?

Ny krönikör

Utan mall – men med många minnen

Hallå därDagens Arbetes nya krönikör Carl Linnaeus berättar om varför han skriver om hårdrock och om när Dave Mustaine anklagade honom för att försöka splittra Megadeth.

”Rullen väger 50 ton”

det här gör jagSamuel Sandlund är torkare på PM1, Smurfit Kappa i Piteå.

Bebisar på gruvbesök

Föräldralediga gruvoperatörerna Erika Johansson och Camilla Martinsson i Malmberget hade ett viktig jobbmöte i Garpenberg. Lösningen: bebisarna fick hänga med.

Hur ger jag mina barn en bra sommar?

Fråga om jobbetEn läsare har riktigt ont om pengar och vill få tips om hur man får ihop en bra semester med barnen. Vår ekonomiska expert Annika Creutzer svarar.

Lönerna på pappersbruken

Kvinnor som vill uppåt

Kvinnor har svårt att nå de bäst betalda jobben, visar lönestatistik från Pappers som DA har bearbetat. Vi har träffat två kvinnor på Billerud Korsnäs Gävle som inte tvekar att sträva uppåt.

3

Vardag i Moldavien

BildreportageKolla in bilderna från fotografen Åsa Sjöström fleråriga projekt i ett av Europas fattigaste och mest okända länder – Moldavien.

Hämta mer