”Löfven och de rödgröna måste vidga idén om trygghet”Helle Klein bloggar om onsdagens partiledardebatt.

”Jag avundas Kata för hennes kompromisslöshet”Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Isolatorerna ska tillverkas i Öjebyn även i fortsättningen. Lorenz Karlsson och Niclas Nilsson är metallarbetarna som kan berätta om betydelsen av att få kontakt med dem som verkligen bestämmer i en global jättekoncern som ABB. Foto: Ylva Bergman

Så fick de ABB-ledningen att lyssna

Från nedläggningshot till fulla orderböcker. ABB har lovat att fabriken i Öjebyn ska få fortsätta tillverka koncernens isolatorer. Foto: Ylva Bergman

Kampen gav resultat. Beslutet i Schweiz var att fabriken i Öjebyn skulle läggas ned – isolatorerna skulle göras på annan ort. Men de anställda var av en annan åsikt.

Om det tuffa beskedet kommer – ABB-klubben tipsar:

Gör inget förhastat. När det händer en sådan här grej så är man i chock. Sam­tidigt säger ­företaget att vi måste förhandla nu på en sekund. ”Om du skriver på papper här lite snabbt så blir det skitbra.” Men du är i chock och du kan skriva på ­väldigt ­dåliga grejer för dina med­lemmar. Sov på saken.

Samarbeta med de andra facken på ­arbetsplatsen. Prata igenom situationen och fundera på vad som är viktigast just nu. Alla är berörda, alla kan bidra med sitt. Ibland hör man talas om räv- och rackarspel där en grupp kan få erbjudande om en egen uppgörelse.

Man kan inte klara allt själv. Var inte rädd att
kontakta av­delningen eller för­bundet för hjälp. Man är ingen stålman. Att leva med det här 24 timmar om dygnet hela veckan ­nöter och när det väl har nött igenom då är det svårt att komma ­tillbaka.

Allt började den dag för två år sedan när Lorenz Karlsson och Niclas Nilsson, verkstadsklubbens förhandlare, plötsligt kallades till information.

Niclas: Vi kom gående i gången och då ser jag hur de kommer som på ett led, tre–fyra backslickade pojkar, blötkammade gubbar och då sa jag till Lorentz att ”du, nu är det kört”.

Lorenz: De där hade aldrig varit här tidigare, samtidigt.

Niclas: Vi satt oss ner och förstod att det var allvar. De var ju alldeles svettiga och sedan släppte de bomben. De sa att de hade tittat på olika lösningar men till slut bestämt att lägga ner här i Öjebyn och flytta delar till Polen. Jag tänkte bara: Lycka till. Det kommer aldrig att gå! Jag skrattade, kanske för att jag befann mig i chock.

Nedläggningen låg ett och ett halvt år framåt i tiden. Fram till dess skulle produktionen gå för fullt.

Niclas: Då tänkte vi: Är ni dum eller? Hur ska ni kunna behålla full produktion? Det måste lösas, svarade de.

Lorentz: Tanken från deras sida var att om man går ut i god tid så ger man kollektivet chans att hitta något annat. Det kan man ju tycka vara storstilat. Problemet var ju att om man nu släpper en bomb och sedan tror att man i ett och ett halvt år ska kunna ha full produktion med alla gubbar och samtidigt lära upp polackerna … jag menar, det finns ju inte på kartan. Vilken verklighet fungerar det i?

Niclas: Vi sa att vi kommer att tappa folk. Men det trodde de inte på. Nej, nej. Nu skulle vi komma överens om ett bra avtal för att få folk att stanna.

Ett 30-tal nyckelpersoner försvann direkt, de hade inga problem att hitta nya jobb. Sju trotjänare gick hem med avtalspension. I ett slag försvann massor av kompetens och erfarenhet. Inhyrda täckte upp vakanserna efter dem som slutat. Samtidigt började de olika facken på fabriken att samarbeta.

Lorentz: Nu satt vi på pottkanten allihop och det gällde att jobba ihop och bidra med det man kunde. Jag och Niclas fungerade lite som murbräckor, vi är ju kända för att nypa lite grann.

Jag levde som i en bubbla, säger Lorentz Karlsson som plötsligt fick psoriasis under tiden de förhandlade. Foto: Ylva Bergman

Unionens klubbordförande åkte på koncernträff i Ludvika. Där fanns också delar av koncernledningen. Bland dem en global chef för de elva enheterna inom samma affärsområde som Öjebyn. Den chefen hade inget emot att träffa det lokala facket i Öjebyn. Han utlovade 20 minuter.

Niclas: Du, det blev en och en halv timme! Han satt bara och titta på oss, gubben. Alltså, en sådan ocensurerad information har han nog aldrig fått i hela sitt liv.

Lorenz: Vi var ju uppsagda. Vi sket fullständigt i vad vi sa. Vi berättade allt. Allt!

Niclas: Samtidigt kom det i gång stora infrastrukturinvesteringar i Kina vilket var bra för oss. Vad vi förstår så fick de ganska bråttom nere i Zürich. Efter det där första mötet ville han träffa oss regelbundet. Var tredje månad flög han upp.

Lorentz: Mötena blev bara längre och längre. Och det kan jag säga. Vi klickade i varandra direkt. Vi är ganska raka och vi säger vad vi tycker. Vi står inte i givakt.

Niclas: Jag sa att ni aldrig kommer att fixa det här i Polen. Hur ska de som aldrig har jobbat med det här tidigare plötsligt kunna ta över? Det är ju inga kaffekoppar vi gör.

Niclas Nilsson: ”Kommer de tillbaka och lägger ner oss en gång till då säger jag tack och adjö och går hem. Jag går inte igenom det där igen.”  Foto: Ylva Bergman

Att få förtroende hos någon ur koncernledningen är en sak. Att gjuta mod i arbetskamraterna något annat. Visserligen skulle alla få en bonus på 4 500 kronor extra i månaden, förutsatt att leveransmålen hölls. Men nedläggningen låg ju runt hörnet.

Lorentz: Vi kallade till ett medlemsmöte som blev ganska stökigt. Folk var förtvivlade, förbannade, andra nästan likgiltiga. Vi ställde frågan på sin spets. Rakt av. Vi kan skita i det här, låta dem fixa sina isolatorer bäst de kan. Vi var ju redan uppsagda och de kan ju inte sparka oss igen, eller hur? Eller så gör vi precis tvärtom. Vi kör på, jobbar över, tjänar så mycket pengar vi kan.

Niclas: Vi sa att vi biter ihop och försöker få så bra siffror som möjligt.

Lorentz: Inte för att vi trodde på att vi skulle få vara kvar. För det vore ju som en saga. Vi ville att alla medlemmar skulle ha någon form av heder och att de senare kunde gå härifrån med rak rygg den dag fabriken stängde.

Niclas: Månad efter månad slog vi produktionsrekord. Låg på 100 procent i servicegrad!

Servicegrad innebär att kunden får sina grejer just den dag som är sagt. Inte en dag före, inte en dag efter.

Niclas: Vi levererade som aldrig förr. Självklart gav väl det ringar på vattnet. Hade vi i stället haft 30 i servicegrad och folk suttit av tiden … inte fan hade vi suttit här nu.

Lorentz: Det viktiga var att inte kunderna skulle få lida. Gamla kunder vi har haft i alla år. Du förstår vad som händer om vi säger att vi ska lägga ner om ett år. Vad händer då? Jo, de beställer tio gånger mer än normalt.

Niclas: En kund försökte beställa tre årsproduktioner. Förstår du? På ett bräde. De sa bara ”leverera allt ni kan”. De hade ju ingen annan som kunde tillverka våra grejer.

Lorentz: Att lägga ner oss är en sak. Men att flytta och tro att det går att bygga upp … jag menar här har vi hållit på sedan 60-talet. Det är inte bara att bygga upp och trycka på en knapp. Bara det att kalibrera maskinerna. Jag kommer ihåg när de kom upp från fabriken i Slovakien när de skulle ta över vår bearbetningsavdelning. De hade bara typ tumstock med sig. Och vi hade toleranser på två tiondelar – som max!

Fabriken gick nu för högtryck – men många for illa.

Niclas: Framför allt de som hade jobbat här sedan de gått ut skolan och nu kanske hade fem sex år kvar till pension.

Mellan förhandlingarna drog Niclas Nilsson iväg och byggde en egen ­trapper camp med grillkåta och bastu. ”Här ute kunde jag släppa alla tankar.” Foto: Ylva Bergman

I den nionde förhandlingsmånaden kom ­sittningen som inte liknade någon annan. Lorentz och Niclas gick in till platschefen – för vilken gång i ordningen?

Niclas: Vi satt där runt konferenstelefon på bordet. Så ploppade de upp, den ena efter den andra i telefonen. Till sist hörde vi Zürich som sa: Vi kommer inte att lägga ner. Öjebyn blir kvar.

Hörde de rätt? De hade ju själva knappt tänkt det otänkbara, att fabriken faktiskt kunde räddas. Och att deras argument faktiskt kunde slå rot i några schweiziska direktionsrum. Sagan var ju sann! Och den skulle berättas för alla 135 arbetskamrater i matsalen dagen därpå.

Niclas: Alla var inringda, alla skiftlag, ­alli­hop och ingen visste något. Förutom vi.

Lorentz: Jag satt bara och njöt. Sånt här händer ju bara på film. Jag hade ju tänderna här uppe och det kanske inte är så snyggt när alla tror att det blir nedläggning. Men sedan, när beskedet kom …

Niclas: Det var som en rockkonsert!

Lorentz: … folk kramade varandra … det var rent overkligt, som om Luleå Hockey vunnit SM-guld … ja mer än så. Folk trodde ju inte att det var sant. Förstås. Jag kan rysa när jag tänker på det där. Inte fan hade vi kunnat drömma om det här heller.

Niclas: Polackerna, som var här för att lära sig våra jobb, var med på det där mötet och när de såg våran glädje sa de att ”nu förstår vi hur ni kände”. De insåg vad fabriken betydde för oss. De gratulerade oss trots att beslutet innebar att de själva inte fick några jobb. Men det har visst löst sig för alla har vi fått veta.

Lorentz: De är ju också människor, de är ju också metallarbetare. Förstår du? Man måste ju se helheten. Det var ju inte de som fattade det här beslutet.

Segern var Öjebyns. Men alla segrar har ett pris.

Lorentz: Nog var man slut efteråt. Jag mådde dåligt efter allt förhandlande. Sitta varenda dag i mycket ältande. Dividera, diskutera, prata, vända och vrida. Det sliter hårt. Sedan vill man vara och stötta ­grabbarna och tjejerna som får dra ett tungt lass på golvet. Och fick jag fram min psoriasis. Jajamen. Den blossade bara upp, blödde om händerna. Jag har aldrig haft det förut.

Niclas: Jag går inte igenom det där igen. För min egen hälsa.

Lorentz: Det blir som ett ekorrhjul. När jag kom hem och ätit och diskat då var jag som slut. Jag slutade träna. Folk ringde hem till mig på kvällarna. Många var ledsna och hade problem. Du vet det hände att så fort folk såg mig så kom hundra frågor. Men ska jag vara ärlig så gillade jag det. Jag tycker om att vara i centrum. Jag gillar mitt fackliga uppdrag. Men jag satte inga gränser. Jag körde bara på. Hade jag inte haft Niclas hade jag inte klarat mig, det kan jag säga med en gång. Jag hade aldrig klarat det själv. Då hade det nog brakat.

Niclas: Man blir som en ventil för varandra.

Lorentz: … det tar så jävla mycket mer än man tror. Sedan var ju vi själva också uppsagda. Mitt i allt. Man skulle hjälpa alla andra och söka jobb och så fick man själv frågan: vad ska du göra då? Jag? Ja … ensamstående, med hus, förlora jobbet, ekonomin. Vad skulle man göra?

Niclas: Jag hade en plan. Starta eget. Turism. Jag och frun – hon jobbar ju också här – vi började bygga direkt. Vi hade en tioårsplan. Starta upp en base camp, som vi säger. En trapper camp. Om du har sett de där Alaskaprogrammen där de bor ute i skogen. En sån camp har vi byggt i när­heten av älven fem mil härifrån. Med grillkåta på tretti kvadrat, stugor. Utan ström. Värme i kamin. Bastu, toalett. Jag jobbade dubbelt, byggde på ledig tid och där ute kunde jag släppa förhandlingarna. Annars var frun orolig att jag skulle dräpa mig. Gå i väggen, alltså.

Lorentz: För dig blev det där en terapi. Just det där att det var lite tyst och du kunde tänka på något annat. Jag hade ju inget sånt. När man är inne i sin bubbla så ser man inte. Först ett halvår efteråt börjar man tänka vafan håller jag på med.

En fabrik hade räddats. 135 jobb skonats. Och den stora ABB-fabriken i Ludvika fortsätter att förses med isolatorerna från Öjebyn.

Niclas: Förklaringen vi fick var att det var för stor risk att lägga ner och att marknaden snabbt hade förändrats. Mycket av det hade ju vi berättat. Dessutom hade vi visat kämpaglöd.

Lorentz: Vi ställde frågan: Hur länge blir vi kvar då? Det här är permanent, fick vi till svar. Och permanent, det kan ju vara ett–två år i sådana här stora koncerner.

Niclas: Vi har ju enorma order in nu. Vanligtvis brukar vi kunna se några månader framöver, men nu är det fjorton månader.

Nio månaders förhandlande slet hårt. ”Vi hade inte klarat det utan den andres stöd. Man blir som en ventil för varandra.” Foto: Ylva Bergman

Månader av röra fick ett osannolikt slut. Globala storkoncerner gör som de vill. Mycket sällan, om ens någonsin, drar de tillbaka ett nedläggningsbeslut.

Niclas: Ha! Vi var väl egentligen som ett hockeylag som låg under med 0–3. Inför sista perioden gick vi ut stärkta och bara körde över dem.

Lorentz: Jo.

Niclas: Och så vann vi till slut med 6–3!


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

DET NYA SAMHALL

Ministern kräver att Samhall agerar

Efter DA:s granskning av missförhållandena på Samhall säger näringsminister Mikael Damberg att han tar frågan på största allvar: ”Min förväntan på bolaget är att man tar den här kritiken seriöst och för en dialog med olika grupperingar.”

"Bolaget har en hemläxa att göra"

InterpellationVänsterpartiets Ali Esbati lyfte de anställdas rädsla att tala om missförhållanden under fredagens riksdagsdebatt om Samhall. Näringsministern upprepade att han tar kritiken på allvar och att ”bolaget har en hemläxa att göra”.

”Det känns som om det inte finns något slut”

DA GRANSKARSamhall ska bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning. DA:s granskning visar en annan sida, där sjuka och arbetsskadade bryts ner av stress och farliga jobb.

4

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Stark kritik mot Arbetsmiljöverket

Nästa vecka tar Arbetsmiljöverket slutligt beslut när det gäller den hårt kritiserade bantningen av antalet föreskrifter. Dagens Arbete har läst remissvaren till verkets förslag: både fack och arbetsgivare är starkt kritiska.

Hamnkonfliken

IF Metall välkomnar konfliktutedning

Många LO-förbund oroas över att strejkrätten ska inskränkas av regeringens pågående konfliktutredning. Men IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä menar att debatten är snedvriden.

6

Orättvist behandlad – så här gick det

DA reder utDu får enligt lag inte missgynnas eller diskrimineras i arbetslivet. Så vad hände med kvinnan som nekades jobb på grund av huvudduk och de tre chaufförerna som ansågs för gamla?

Bilden visar en scen i Karin Ekbergs film "Efter Inez". Filip har kommit tillbaka till arbetet efter dotterns död, och där är det tyst.

”Det hade varit skönt om de förstått”

DilemmatOm en nära anhörig insjuknar eller dör kan det vara svårt nog att själv uttrycka sorgen. Hur ska en kollega över huvud taget kunna bryta tystnaden och närma sig smärtan?

Foto: David Lundmark

Nu ska den nya klingan köras in

ÖGONBLICKETKlockan är 11.22 på Slite Stenhuggeri

Tyska IG Metall varslar om storstrejk

700 000 medlemmar kan tas ut i strejk om avtalsförhandlingarna bryter samman.

3
Camilla Johansson och Alexandra Johansson är missnöjda med företagets anställningspolicy. ”Alla har inte samma chans till de nya jobben. Kvinnor med lång erfarenhet missgynnas.” Foto: David Lundmark

Här får inte alla kvinnor chansen

PÅ GOLVETKvinnor med lång erfarenhet stängs ute från de nya jobben på AMB i Broakulla, anser facket. Arbetsuppgifterna går i stället till nyanställda yngre killar med treårigt tekniskt gymnasium. Kraven har förändrats, säger företaget.

2
Ellinor Johansson och Sebastian Sedell följer med sin produkt hela vägen längs med banan. Foto: Ylva Bergman

Ökad vinst och ­minskad värk

ROTATIONMeritor har vässat sig till lönsam världsklass genom att effektivisera monteringen av hjulaxlar. Ständig förändring tryggar jobben – men flera anställda klagar på den ökande stressen.

Striden om a-kassan

Val 2018Sänkt tak, höjt tak, tuffare krav, lättnader för deltidsarbetslösa. A-kassans regler svänger fram och åter. Så vad gäller om du blir arbetslös? Och vad vill partierna förändra efter valet i höst?

11
”Det är mindre frihet och systemet är mer låst nu”, säger Therese Jonsson. Foto: Ylva Bergman

Svårare att få tid i tvättstugan

Vad hände sen?Lean-produktionen har gjort att det inte råder samma frihet för arbetarna på Astra Zeneca i Södertälje som när time care-systemet infördes 2007.

Därför gör det så ONT att förlora 

SKRUVATKanske du har fått ett nytt spel i helgen - kanske du mött någon dålig förlorare eller vinnare. Hur kan en lek väcka så starka känslor? Det beror på vår inlevelseförmåga, säger psykologen Jenny Klefbom.

Skattepolitiken – en julrysare

GÄSTKRÖNIKAEn julsaga om Olika Regeringars Skattepolitik, mycket fritt efter Dickens. Alla likheter med nu levande Ebenezrar är bara önsketänkande, försäkrar krönikören och Volvoarbetaren Lars Henriksson.

1

På jakt efter ljuset

BildreportageFotografen Krister Hägglund ville promenera bort övervikten. Det blev till ett femårigt projekt där han skildrat svenskarns ljuspynt inför julen – från Umeå till Hägersten.

Spank the monkey, Ticket to ride och Agricola är tre av spelen DA tipsar om till jul.

Bordspel för alla smaker

JULTIPSVi lever i en guldålder av bra brädspel – där slumpen inte på samma sätt avgör utgången och som inte tar hur lång tid som helst. Prova själv – här har ni våra elva favoriter.

Döms till 1,8 miljoner i böter för dödsolycka

Bilkomponentföretaget IAC döms att betala en företagsbot på 1,8 miljoner efter en dödsolycka för fyra år sedan. Tingsrätten i Göteborg friar dock två chefer från vållande.

Finansinspektionen vill granska försäkringsläkare

Finansinspektionen vill att de omdiskuterade så kallade försäkringsläkarna ska ställas under särskild tillsyn av en myndighet. Då kan man bättre kontrollera läkarnas kompetens och eventuella intressekonflikter.

12

NYTT PENSIONSSYSTEM

Lägsta pensionsåldern höjs till 64 år

Den lägsta pensionsåldern höjs från 61 till 64 år, samtidigt som rätten att jobba höjs till 69 år, enligt en ny överenskommelse mellan sex partier. När det gäller garantipensionen görs undantag för dem som har förvärvsarbetat i 44 år.

5

”Bra att man gör någonting”

Både IF Metall och GS välkomnar en bred uppgörelse om pensionerna, Men för att de redan utsatta medlemmarna ska orka jobba längre krävs stora på arbetsvillkor och arbetsmiljön. Pappers tycker att överenskommelsen lämnar en del övrigt att önska.

1
Foto: Madeleine Andersson

Har du något tips inför julledigheten?

Vi frågar tre DA-läsare om deras julplaner.

Industriarbetare, framtiden är vår!

KRÖNIKASvensk industri bejakar teknik-utvecklingen och kan vara en del av lösningen för klimatet.

1

Svensk arbetsmarknad är urstark

Arbetsförmedlingen tror på 130 000 nya jobb de närmsta två åren. Om det inte vore så svårt att rekrytera skulle ännu fler jobb skapas. Fler än 8 av 10 nya jobb går till utrikes födda, och glappet mellan de två grupperna minskar nu.

Illustrationer: JENS MAGNUSSON

Så gör du rätt i julhandeln

KonsumentmaktDet är lätt att bli stressad av allt som ska köpas inför julhelgen. DA:s expert Annika Creutzer tipsar om hur du kan handla på smartaste sättet och slippa bli lurad. Det gäller att tuffa till sig som konsument och hålla huvudet kallt.

”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

Carol är såld på slagverk

BAS PÅ FRITIDENOnsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

#metoo

Regeringen mötte parterna om #metoo

Ministrarna Ylva Johansson och Åsa Regnér mötte i dag bland annat LO och Svenskt Näringsliv för att diskutera hur #metoo-kampanjen kan leda till praktiskt arbete ute på arbetsplatserna. "Ett överväldigande gensvar från parterna", kommenterar Johansson.

1

"Vi måste fortsätta lära oss nytt"

Dagens Arbete knyter nu en av Sveriges viktigaste opinionsbildare till sig. Darja Isaksson är en flitig debattör och bland annat med i det nationella innovationsrådet: "Jag vill bidra till att minska rädslan med digitaliseringen."

SSAB döms för dödsolycka

SSAB döms till en företagsbot på 1,5 miljoner för dödsolyckan i Luleå 2014. Då omkom en arbetare hos en entreprenör när hans gaffeltruck kolliderade med ett lok.

”Blåbärsölen blev väldigt god”

Ett av Sveriges hundratals mikrobryggerier finns på gamla bruksområdet i Frövi. Här gör Billerudselektrikern Urban Åhlgren lager, IPA och ibland en öl med blåbärssmak.

Hämta mer