”Vad ska man tycka om ett armband som kan övervaka dig men också förebygga förslitning?”Krönika, Darja Isaksson.

”Bakom varje klädesplagg finns en livshistoria som alltför ofta handlar om rena slavarbetet”Helle Klein, chefredaktör.

Isolatorerna ska tillverkas i Öjebyn även i fortsättningen. Lorenz Karlsson och Niclas Nilsson är metallarbetarna som kan berätta om betydelsen av att få kontakt med dem som verkligen bestämmer i en global jättekoncern som ABB. Foto: Ylva Bergman

Så fick de ABB-ledningen att lyssna

Från nedläggningshot till fulla orderböcker. ABB har lovat att fabriken i Öjebyn ska få fortsätta tillverka koncernens isolatorer. Foto: Ylva Bergman

Kampen gav resultat. Beslutet i Schweiz var att fabriken i Öjebyn skulle läggas ned – isolatorerna skulle göras på annan ort. Men de anställda var av en annan åsikt.

Om det tuffa beskedet kommer – ABB-klubben tipsar:

Gör inget förhastat. När det händer en sådan här grej så är man i chock. Sam­tidigt säger ­företaget att vi måste förhandla nu på en sekund. ”Om du skriver på papper här lite snabbt så blir det skitbra.” Men du är i chock och du kan skriva på ­väldigt ­dåliga grejer för dina med­lemmar. Sov på saken.

Samarbeta med de andra facken på ­arbetsplatsen. Prata igenom situationen och fundera på vad som är viktigast just nu. Alla är berörda, alla kan bidra med sitt. Ibland hör man talas om räv- och rackarspel där en grupp kan få erbjudande om en egen uppgörelse.

Man kan inte klara allt själv. Var inte rädd att
kontakta av­delningen eller för­bundet för hjälp. Man är ingen stålman. Att leva med det här 24 timmar om dygnet hela veckan ­nöter och när det väl har nött igenom då är det svårt att komma ­tillbaka.

Allt började den dag för två år sedan när Lorenz Karlsson och Niclas Nilsson, verkstadsklubbens förhandlare, plötsligt kallades till information.

Niclas: Vi kom gående i gången och då ser jag hur de kommer som på ett led, tre–fyra backslickade pojkar, blötkammade gubbar och då sa jag till Lorentz att ”du, nu är det kört”.

Lorenz: De där hade aldrig varit här tidigare, samtidigt.

Niclas: Vi satt oss ner och förstod att det var allvar. De var ju alldeles svettiga och sedan släppte de bomben. De sa att de hade tittat på olika lösningar men till slut bestämt att lägga ner här i Öjebyn och flytta delar till Polen. Jag tänkte bara: Lycka till. Det kommer aldrig att gå! Jag skrattade, kanske för att jag befann mig i chock.

Nedläggningen låg ett och ett halvt år framåt i tiden. Fram till dess skulle produktionen gå för fullt.

Niclas: Då tänkte vi: Är ni dum eller? Hur ska ni kunna behålla full produktion? Det måste lösas, svarade de.

Lorentz: Tanken från deras sida var att om man går ut i god tid så ger man kollektivet chans att hitta något annat. Det kan man ju tycka vara storstilat. Problemet var ju att om man nu släpper en bomb och sedan tror att man i ett och ett halvt år ska kunna ha full produktion med alla gubbar och samtidigt lära upp polackerna … jag menar, det finns ju inte på kartan. Vilken verklighet fungerar det i?

Niclas: Vi sa att vi kommer att tappa folk. Men det trodde de inte på. Nej, nej. Nu skulle vi komma överens om ett bra avtal för att få folk att stanna.

Ett 30-tal nyckelpersoner försvann direkt, de hade inga problem att hitta nya jobb. Sju trotjänare gick hem med avtalspension. I ett slag försvann massor av kompetens och erfarenhet. Inhyrda täckte upp vakanserna efter dem som slutat. Samtidigt började de olika facken på fabriken att samarbeta.

Lorentz: Nu satt vi på pottkanten allihop och det gällde att jobba ihop och bidra med det man kunde. Jag och Niclas fungerade lite som murbräckor, vi är ju kända för att nypa lite grann.

Jag levde som i en bubbla, säger Lorentz Karlsson som plötsligt fick psoriasis under tiden de förhandlade. Foto: Ylva Bergman

Unionens klubbordförande åkte på koncernträff i Ludvika. Där fanns också delar av koncernledningen. Bland dem en global chef för de elva enheterna inom samma affärsområde som Öjebyn. Den chefen hade inget emot att träffa det lokala facket i Öjebyn. Han utlovade 20 minuter.

Niclas: Du, det blev en och en halv timme! Han satt bara och titta på oss, gubben. Alltså, en sådan ocensurerad information har han nog aldrig fått i hela sitt liv.

Lorenz: Vi var ju uppsagda. Vi sket fullständigt i vad vi sa. Vi berättade allt. Allt!

Niclas: Samtidigt kom det i gång stora infrastrukturinvesteringar i Kina vilket var bra för oss. Vad vi förstår så fick de ganska bråttom nere i Zürich. Efter det där första mötet ville han träffa oss regelbundet. Var tredje månad flög han upp.

Lorentz: Mötena blev bara längre och längre. Och det kan jag säga. Vi klickade i varandra direkt. Vi är ganska raka och vi säger vad vi tycker. Vi står inte i givakt.

Niclas: Jag sa att ni aldrig kommer att fixa det här i Polen. Hur ska de som aldrig har jobbat med det här tidigare plötsligt kunna ta över? Det är ju inga kaffekoppar vi gör.

Niclas Nilsson: ”Kommer de tillbaka och lägger ner oss en gång till då säger jag tack och adjö och går hem. Jag går inte igenom det där igen.”  Foto: Ylva Bergman

Att få förtroende hos någon ur koncernledningen är en sak. Att gjuta mod i arbetskamraterna något annat. Visserligen skulle alla få en bonus på 4 500 kronor extra i månaden, förutsatt att leveransmålen hölls. Men nedläggningen låg ju runt hörnet.

Lorentz: Vi kallade till ett medlemsmöte som blev ganska stökigt. Folk var förtvivlade, förbannade, andra nästan likgiltiga. Vi ställde frågan på sin spets. Rakt av. Vi kan skita i det här, låta dem fixa sina isolatorer bäst de kan. Vi var ju redan uppsagda och de kan ju inte sparka oss igen, eller hur? Eller så gör vi precis tvärtom. Vi kör på, jobbar över, tjänar så mycket pengar vi kan.

Niclas: Vi sa att vi biter ihop och försöker få så bra siffror som möjligt.

Lorentz: Inte för att vi trodde på att vi skulle få vara kvar. För det vore ju som en saga. Vi ville att alla medlemmar skulle ha någon form av heder och att de senare kunde gå härifrån med rak rygg den dag fabriken stängde.

Niclas: Månad efter månad slog vi produktionsrekord. Låg på 100 procent i servicegrad!

Servicegrad innebär att kunden får sina grejer just den dag som är sagt. Inte en dag före, inte en dag efter.

Niclas: Vi levererade som aldrig förr. Självklart gav väl det ringar på vattnet. Hade vi i stället haft 30 i servicegrad och folk suttit av tiden … inte fan hade vi suttit här nu.

Lorentz: Det viktiga var att inte kunderna skulle få lida. Gamla kunder vi har haft i alla år. Du förstår vad som händer om vi säger att vi ska lägga ner om ett år. Vad händer då? Jo, de beställer tio gånger mer än normalt.

Niclas: En kund försökte beställa tre årsproduktioner. Förstår du? På ett bräde. De sa bara ”leverera allt ni kan”. De hade ju ingen annan som kunde tillverka våra grejer.

Lorentz: Att lägga ner oss är en sak. Men att flytta och tro att det går att bygga upp … jag menar här har vi hållit på sedan 60-talet. Det är inte bara att bygga upp och trycka på en knapp. Bara det att kalibrera maskinerna. Jag kommer ihåg när de kom upp från fabriken i Slovakien när de skulle ta över vår bearbetningsavdelning. De hade bara typ tumstock med sig. Och vi hade toleranser på två tiondelar – som max!

Fabriken gick nu för högtryck – men många for illa.

Niclas: Framför allt de som hade jobbat här sedan de gått ut skolan och nu kanske hade fem sex år kvar till pension.

Mellan förhandlingarna drog Niclas Nilsson iväg och byggde en egen ­trapper camp med grillkåta och bastu. ”Här ute kunde jag släppa alla tankar.” Foto: Ylva Bergman

I den nionde förhandlingsmånaden kom ­sittningen som inte liknade någon annan. Lorentz och Niclas gick in till platschefen – för vilken gång i ordningen?

Niclas: Vi satt där runt konferenstelefon på bordet. Så ploppade de upp, den ena efter den andra i telefonen. Till sist hörde vi Zürich som sa: Vi kommer inte att lägga ner. Öjebyn blir kvar.

Hörde de rätt? De hade ju själva knappt tänkt det otänkbara, att fabriken faktiskt kunde räddas. Och att deras argument faktiskt kunde slå rot i några schweiziska direktionsrum. Sagan var ju sann! Och den skulle berättas för alla 135 arbetskamrater i matsalen dagen därpå.

Niclas: Alla var inringda, alla skiftlag, ­alli­hop och ingen visste något. Förutom vi.

Lorentz: Jag satt bara och njöt. Sånt här händer ju bara på film. Jag hade ju tänderna här uppe och det kanske inte är så snyggt när alla tror att det blir nedläggning. Men sedan, när beskedet kom …

Niclas: Det var som en rockkonsert!

Lorentz: … folk kramade varandra … det var rent overkligt, som om Luleå Hockey vunnit SM-guld … ja mer än så. Folk trodde ju inte att det var sant. Förstås. Jag kan rysa när jag tänker på det där. Inte fan hade vi kunnat drömma om det här heller.

Niclas: Polackerna, som var här för att lära sig våra jobb, var med på det där mötet och när de såg våran glädje sa de att ”nu förstår vi hur ni kände”. De insåg vad fabriken betydde för oss. De gratulerade oss trots att beslutet innebar att de själva inte fick några jobb. Men det har visst löst sig för alla har vi fått veta.

Lorentz: De är ju också människor, de är ju också metallarbetare. Förstår du? Man måste ju se helheten. Det var ju inte de som fattade det här beslutet.

Segern var Öjebyns. Men alla segrar har ett pris.

Lorentz: Nog var man slut efteråt. Jag mådde dåligt efter allt förhandlande. Sitta varenda dag i mycket ältande. Dividera, diskutera, prata, vända och vrida. Det sliter hårt. Sedan vill man vara och stötta ­grabbarna och tjejerna som får dra ett tungt lass på golvet. Och fick jag fram min psoriasis. Jajamen. Den blossade bara upp, blödde om händerna. Jag har aldrig haft det förut.

Niclas: Jag går inte igenom det där igen. För min egen hälsa.

Lorentz: Det blir som ett ekorrhjul. När jag kom hem och ätit och diskat då var jag som slut. Jag slutade träna. Folk ringde hem till mig på kvällarna. Många var ledsna och hade problem. Du vet det hände att så fort folk såg mig så kom hundra frågor. Men ska jag vara ärlig så gillade jag det. Jag tycker om att vara i centrum. Jag gillar mitt fackliga uppdrag. Men jag satte inga gränser. Jag körde bara på. Hade jag inte haft Niclas hade jag inte klarat mig, det kan jag säga med en gång. Jag hade aldrig klarat det själv. Då hade det nog brakat.

Niclas: Man blir som en ventil för varandra.

Lorentz: … det tar så jävla mycket mer än man tror. Sedan var ju vi själva också uppsagda. Mitt i allt. Man skulle hjälpa alla andra och söka jobb och så fick man själv frågan: vad ska du göra då? Jag? Ja … ensamstående, med hus, förlora jobbet, ekonomin. Vad skulle man göra?

Niclas: Jag hade en plan. Starta eget. Turism. Jag och frun – hon jobbar ju också här – vi började bygga direkt. Vi hade en tioårsplan. Starta upp en base camp, som vi säger. En trapper camp. Om du har sett de där Alaskaprogrammen där de bor ute i skogen. En sån camp har vi byggt i när­heten av älven fem mil härifrån. Med grillkåta på tretti kvadrat, stugor. Utan ström. Värme i kamin. Bastu, toalett. Jag jobbade dubbelt, byggde på ledig tid och där ute kunde jag släppa förhandlingarna. Annars var frun orolig att jag skulle dräpa mig. Gå i väggen, alltså.

Lorentz: För dig blev det där en terapi. Just det där att det var lite tyst och du kunde tänka på något annat. Jag hade ju inget sånt. När man är inne i sin bubbla så ser man inte. Först ett halvår efteråt börjar man tänka vafan håller jag på med.

En fabrik hade räddats. 135 jobb skonats. Och den stora ABB-fabriken i Ludvika fortsätter att förses med isolatorerna från Öjebyn.

Niclas: Förklaringen vi fick var att det var för stor risk att lägga ner och att marknaden snabbt hade förändrats. Mycket av det hade ju vi berättat. Dessutom hade vi visat kämpaglöd.

Lorentz: Vi ställde frågan: Hur länge blir vi kvar då? Det här är permanent, fick vi till svar. Och permanent, det kan ju vara ett–två år i sådana här stora koncerner.

Niclas: Vi har ju enorma order in nu. Vanligtvis brukar vi kunna se några månader framöver, men nu är det fjorton månader.

Nio månaders förhandlande slet hårt. ”Vi hade inte klarat det utan den andres stöd. Man blir som en ventil för varandra.” Foto: Ylva Bergman

Månader av röra fick ett osannolikt slut. Globala storkoncerner gör som de vill. Mycket sällan, om ens någonsin, drar de tillbaka ett nedläggningsbeslut.

Niclas: Ha! Vi var väl egentligen som ett hockeylag som låg under med 0–3. Inför sista perioden gick vi ut stärkta och bara körde över dem.

Lorentz: Jo.

Niclas: Och så vann vi till slut med 6–3!


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Dagens Arbete prisad för sin journalistik

Dagens Arbetes reporter Anna Julius vann i går Fackföreningspressens pris i kategorin ”Bästa förklarande text”. Hon får den för sin handfasta guide om hur man gör att få rätt ersättning för sina arbetsskador.

Göran blir hög av att dansa

SAMSPELTA STEGPappersarbetaren Göran Larsson och sjuksköterskan Veronica Lind ­brinner för bugg. De sliter med sina skiftscheman för att hinna träna. Möt dem i ett reportage från en tävling, se när de lär ut dans i vår video.

”Etableringsjobb skyddar din lön”

KRÖNIKA”Avtalet om etableringsjobb kan pressa ner arbetslösheten och därmed skydda löner och villkor. Det är något helt annat än den lagstiftade lönedumpning som de borgerliga partierna vill ha, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson. 

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Livet bortom lyxen

TextilindustriDet är vi i rika väst som bär märkeskläderna - men de tillverkas i en helt annan miljö. DA:s Marcus Derland och David Lundmark har besökt Mauritius och Madagaskar och berättar om anställda som plötsligt får sparken och migrantjobbare som måste lämna in sina pass.

Arbetsplatsolycka vid Garpenbergsgruvan

”Låt parterna ta hand om las”

Ändrar man en regel i lagen om anställningsskydd uppstår nya problem. Kanske bättre att skrota lagen och låta parterna ta hela ansvaret, föreslår docent Mats Glavå i en ny bok.

En stark röst har tystnat

Vår medarbetare, kollega och vän, Jeanette Herulf, har gått bort efter en tids sjukdom. Saknaden är stor.

IF Metall kan införa inkomstförsäkring

IF Metall diskuterar att införa en inkomstförsäkring för alla som tjänar över a-kassans tak. Förbundet sneglar bland annat mot Unionen, som i vissa fall kan konkurrera om samma anställda.

2

Rapport: tjänstemännen drar ifrån

Industrins lönemärke har satts för lågt och det har lett till ökade klyftor, enligt en rapport från LO-förbunden inom 6F och tankesmedjan Katalys. Slutsatserna sågas totalt av kritikerna.

1

Rättegången mot Nordkalk

”Han har ett gott hjärta i grunden”

(UPPDATERAD) Hovrätten i Umeå har nu inlett rättegången mot företaget Nordkalk. Dagens Arbete rapporterar om efterspelet till en drygt sex år gammal olycka som dödade en person och skadade flera andra.

Nordkalk: ”Ansvaret ligger på entreprenörerna”

(UPPDATERAD) Nordkalks advokater hävdar att de som hade ansvaret när olyckan hände 2011 var ett entreprenörsföretag och inte ett bemanningsbolag. Därför ligger huvudansvaret där, inte hos Nordkalk.

Marcus Waldermark håller emot när Fredrik Zetterlund i den grå hjälmen försöker ta sig förbi. Foto: David Lundmark

Svett, spyor och gemenskap

NärkontaktNu har Superserien i amerikansk fotboll dragit i gång. Många tänker då på stora hjälmar och våldsamma krockar, andra kallar det ”schack med närkontakt”. Läs eller lyssna på reportaget om smeden och anfallaren Marcus Waldermark från Uppsala 86:ers.

DA GRANSKAR VUXENUTBILDNINGEN

Var tredje industriutbildning utan behörighet

Var tredje arbetsmarknadsutbildning i industriteknik saknar behörighet att utfärda diplom för svetsning, visar DA:s genomgång.

Nu skärps kraven på industriutbildningar

Arbetsförmedlingen skärper kraven när man nu köper upp ny industriutbildning: 60 procent av deltagarna ska klara kunskapstestet i slutet av utbildningen. För dåliga resultat kan leda till förlorat uppdrag.

2

Hård prispress i industriutbildningen

Priset på arbetsmarknadsutbildningar har pressats, men varierar kraftigt i landet. En vecka på industriteknikutbildning kan kosta 4 800 kronor på en ort och 1 780 på en annan. Statliga Lernia prispressar mest.

1

”Ville bli svetsare – kom till en lekstuga”

Mikael hade redan blivit erbjuden ett jobb. Han ­behövde bara komplettera sina kunskaper. Men på skolan fanns ingen som kunde lära honom svetsa. DA granskar en miljardindustri där bara fyra av tio får jobb, trots att företagen ­skriker efter arbetskraft.

5
Sören Eriksson. Foto: Marcus Derland.

Sören prisad för jobb mot gruvbränder

Sören Eriksson, huvudskyddsombud i Bolidens gruva i Kristineberg, får branschorganisationen Swemins arbetsmiljöpris för sitt mångåriga jobb mot bränder i gruvor. Han delar priset med brandskyddssamordnaren Johan Holmberg Garpenbergsgruvan.

ILLUSTRATION: JENS MAGNUSSON

Dålig koll på nya reglerna

ArbetsmiljöverketNu till helgen har föreskriften om psykosocial arbetsmiljö funnits i två år. DA har gått igenom anmälningarna om stress och mobbning till Arbetsmiljöverket - som uppger att man inte vet hur de nya reglerna används.

Ska vi ha samma tid året om?

Da frågarPå söndag vrider vi fram klockan igen. Men Finland vill skrota tidsomställningen och nu ska saken utredas på EU-nivå. Vad tycker DA:s läsare?

5
”Förr skickades papper hit och dit, då hade få överblick. Nu är det annat; med digitaliseringen har operatörerna full koll på hela produktionen”, säger Eja Jysky, operatör på Fristad Plast. Foto: Anna Sigge

Bojen som räddar framtiden

UTVECKLINGSverige har digitaliseringsfeber. Politiker, konsulter och företag utlovar stora vinster för samhället. Alla pratar om att digitalisera – få vet hur man gör. En av dem är operatören Eja Jysky på Fristad Plast.

Val 2018 | Sjukförsäkringen

Här har du sjuktalen i siffror

Sjukskrivningarna ska ner till i snitt 9 dagar per år, har regeringen bestämt. Men är verkligen sjuktalen historiskt höga? Och vilka är det som blir sjuka? DA ger dig siffrorna bakom sjukförsäkringen.

2

”Politikerna avgör vem som kan arbeta"

Analys”Vem som anses frisk nog att arbeta beror i slutändan på politiska beslut, inte på läkares eller myndigheters bedömningar”, skriver reportern Rasmus Lygner med anledning av den intensiva debatt som dragit igång efter DA:s granskning.

2

”Hanteringen av sjuka är ovärdig”

DEBATTFör att få ner kostnaderna för sjukpenningen kan man jobba med att förebygga ohälsa och satsa på rehabilitering för de som drabbas. Eller så kan man göra som nu: börja i fel ände och friskförklara de som inte kan jobba. Det är ovärdigt, skriver Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.

3

”Försäkringskassan måste utgå från verkligheten”

DEBATT ”Försäkringskassan måste utgå ifrån en faktisk arbetsmarknad för att ge den försäkrade de verktyg som krävs. I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig”, skriver Robert Sjunnebo på LO-TCO Rättsskydd. 

9

Ing-Britt tar striden för din sjukpenning

När du varit sjukskriven i ett halvår kräver Försäkringskassan att du ska ta ett ”normalt förekommande arbete” på heltid. Men efter 20 år med samma lag vet fortfarande ingen vad det betyder. Ing-Britt Vikström ska tvinga fram ett svar från högsta instans.

5

Ljunghäll ska bli friskare

Regeringen vill att arbetsgivarna ska få ner sjuktalen. Gjuteriet Ljunghäll har satt i gång – för att det sparar pengar och för att kunna locka nytt folk. De anställda gillar projektet.

Finns det ett jobb åt Ing-Britt?

Vi berättade i går om halvtidsjobbande Ing-Britt Vikström som vägrats sjukpenning, men nu drivit fallet till högsta instans. Hon anses kunna ha ett heltidsarbete som varken ”ställer krav på finmotorik eller god handstryka”. Finns de jobben? DA frågade ett antal personalchefer.

Flera nomineringar för DA:s journalistik

Dagens Arbete har nu nominerats till Fackföreningspressens pris i fem av åtta kategorier. En av dem är "Bästa fotografi", där David Lundmark kan vinna med sin bild av lunchande, fackligt organiserade kvinnor på en soptipp i Indien.

”Man måste fortsätta lyfta frågan”

Kurser, konferenser och jämställdhets-quiz – #metoo har satt spår i hur IF Metall arbetar mot sexuella trakasserier."Det är som om alla har frågan på näthinnan nu", säger förbundsordförande Marie Nilsson.

Ny dom sänker ersättningen från a-kassan

En dom i Högsta förvaltningsdomstolen vänder upp och ned på en av a-kassans regler. Nu blir det svårare för nya medlemmar att få rätt till högre ersättning. ”Fullständigt orimligt”, säger Olle Åkerlund, kassaföreståndare på IF Metall.

1
Hämta mer