Alliansens farliga arbetsmarknadspolitik

LedareDet avgörande problemet är att företag skriker efter arbetskraft men hittar inte rätt utbildad sådan. Det löses inte med sänkta löner, skriver Helle Klein i en ledarkommentar till Alliansens nya förslag om inträdesjobb för nyanlända. Kan någon i Svenskt Näringsliv förklara för allianspartierna att de ska ge sjutton i att politisera lönebildningen.

Svensk ekonomi går som tåget men fortfarande är flera hundratusen människor arbetslösa. Forskare, näringsliv, fack och politiker oroas över den tudelade arbetsmarknaden och bilden är samstämmig om att utsatta grupper riskerar att hamna i permanent utanförskap. Till de utsatta grupperna hör: utomeuropeiskt födda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och arbetslösa utan gymnasieutbildning.

I debatten görs ofta gällande att det generellt är ungdomar och nyanlända men det är en förenklad bild. Enligt Arbetsförmedlingen har fler nyanlända fått jobb på senare tid. Åtta av tio nya jobb går till utrikesfödda enligt AF:s juniprognos. Men alltfler med kort utbildning eller ingen utbildning alls skrivs in som arbetslösa och bland dessa dominerar nyanlända.

Det avgörande problemet är att företag skriker efter arbetskraft men inte hittar rätt utbildad arbetskraft. Regeringen Löfven vill därför stärka utbildningsvägen genom att satsa på vuxenutbildning, yrkesgymnasier, YA-jobb etcetera. LO har föreslagit särskilda utbildningsjobb. IF Metall och arbetsgivarna har flera projekt igång som ska göra det lättare för arbetslösa nyanlända och andra att börja arbeta inom industrin. Industrimannen Carl Bennet har dragit igång ett eget projekt med lärlingsutbildningsjobb där både fack och arbetsgivare är med.

Att det inte pågår arbete bland parterna på arbetsmarknaden för att komma till rätta med matchningsproblemet är rent nys. Sen kan det förstås alltid göras mer. Man borde framförallt kunna rensa upp bland alla olika anställningsformer som lanserats på senare tid och i stället kraftsamla runt en modell med utbildningsplatser på företag och i offentliga sektorn.

De borgerliga allianspartierna är fortsatt blinda för matchningsproblemet och med en dåres envishet fortsätter de att propagera för sänkta löner. Som om tudelningen på arbetsmarknaden skulle minska av att man skapar ett låglöneproletariat istället för att ge alla, oavsett bakgrund, möjlighet att utbilda sig till de jobb som faktiskt finns. Incitamentet för att gå från bidrag till jobb ökar inte precis om ingångslönen sänks.

Nu tycks Moderaternas Anna Kinberg Batra ha blivit överkörd av Centerns Annie Lööf och tvingas gå med på att politikerna ska kunna lagstifta om sänkta löner för somliga grupper. Det är milt sagt förvånande då Moderaterna tidigare faktiskt försvarat den svenska lönebildningsmodellen där parterna på arbetsmarknaden, inte politikerna i riksdagen, bestämmer lönenivåerna.

Likaså är det obegripligt att Liberalerna som brukar tala vackert mot diskriminering inte ser att Alliansförslaget om inträdesjobb är att gjuta fast en diskriminerande ordning som säger att bara för att du har annan etnisk bakgrund än den pursvenska så ska du ha lägre lön. Det är livsfarligt att skräddarsy lönemodeller och anställningsformer som bygger på etnicitet. Och varför ska inte en långtidsarbetslös lågutbildad man eller kvinna med svenska rötter kunna få ett inträdesjobb på svensk arbetsmarknad?

Alliansens jobbförslag riskerar att både skapa ökade klasskillnader och att ställa grupp mot grupp i ett redan alltför polariserat samhällsklimat.

Det är dålig politik och vittnar om stor okunskap om företagens och samhällets behov.