”Vreden mina vänner. Vart ska den riktas?”Krönika, Anneli Jordahl

”Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna”Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

Uppvärmning, kvällen före toppförsöket. Alla tränger in sig i ett av sovrummen på Kebnekaise fjällstation. Göran Renlund, Erik Eklund, Fredric Lund, Erik Karlsson, Magnus Andersson och Mattias Marklund i överslafen. Utanför bild är Simon Brandell, Niklas Marklund, Bernt Olovsson, Agneta Boman Andersson, Susanne Johansson och Linus Lundström. Foto: David Lundmark
Klockan är tio över fem på morgonen. Tältare runt fjällstationen väcks av dagens tidigaste toppbestigare. Foto: David Lundmark
Prognoserna har lovat snö och blåst, men än så länge skiner solen på Erik Karlsson. Foto: David Lundmark
Två timmar senare och betydligt brantare. Ett tungt steg i taget för att nå målet. Foto: David Lundmark
Portionssnus, plåster och powerbars. Sista pausen innan snön faller. Foto: David Lundmark
”Hä va ju nå jävla påhitt de här!” Fredric Lund undrar vad han tänkte när han föreslog att de skulle bestiga Kebnekaise. Foto: David Lundmark
På krönet av berget Vierranvarri har tidigare toppbestigare byggt små torn av sten. Här vänder många när de ser att de måste gå ner 200 meter till Kaffedalen innan de börjar slutbestigningen av Kebnekaise. Den här dagen var det ingen som såg hur djup dalen framför dem var. Foto: David Lundmark.
Äntligen! Niklas Marklund och Mattias Marklund har nått Sveriges högsta punkt. Molnen gömmer stupet till höger. Foto: David Lundmark
Just när Susanne Johansson och Agneta Boman Andersson kommer upp öppnar molnen en glipa för solen. Foto: David Lundmark
Klart de måste nå toppen när de släpade på segerbubbel hela vägen upp. Linus Lundström, Mattias Marklund och Agneta Boman Andersson. Foto: David Lundmark
Molnen släpper taget om bergen under den långa vägen ner. För första gången kan de nästan se Kebnekaises topp längst upp till höger. Foto: David Lundmark
Hej då fjällen, för den här gången. Flera känner sig sugna på att vandra igen. Fast utan toppbestigning. Simon Brandell, Magnus Andersson och Susanne Johansson. Foto: David Lundmark
Helikoptern har landat i Nikkaluokta och nu väntar fem timmar hemresa i bil. Susanne Johansson, Linus Lundström, Bernt Olovsson, Magnus Andersson, Niklas Marklund och Simon Brandell väntar in resten av gänget. Foto: David Lundmark

Sammanhållning på hög nivå

Ladda ner eller lyssna på reportaget här:

Det har blivit dags. Efter månader av planering och träning ska laget från Lindbäcks husfabrik bestiga Kebnekaise. De har bara en dag på sig. Då blåser snön in från väst.

Sveriges topp krymper

Kebnekaise har två ­toppar. Sydtoppen 2 098,5 meter (2017) och nord­toppen 2 096,8 meter.

Sydtoppen består av en glaciär, som har krympt från 2120 meter för 50 år sedan,  vilket troligen kan kopplas till den globala uppvärmningen. Årets kalla ­sommar gjorde dock att den växte i tjocklek.

10 000 personer beräknas bestiga sydtoppen i år. De flesta går den västra ­leden (som beskrivs i reportaget). 9 kilometer lång och 1 800 höjdmeter.

Den östra leden är kortare, men går över en glaciär
och innebär en del klättring. Här går guidade turer.

Läs också:

De ska ge Kebnekaise en match

”Gäller att ha karaktär över semestern”

Klockan är 05:06. Tio personer har samlats utanför Kebnekaise fjällstation. Magarna är fyllda med frukost och solen kommer inom några minuter att kravla sig över horisonten i öster. Arbetslaget från Lindbäcks husfabrik i Piteå ska åt andra hållet, mot bergsmassivet i väster.

– Men hör ni. Vi kör! Hä bli fränt, säger lagledaren Fredric Lund och de ger sig av.

Dimman vältrar sig morgontrött längst ned i dalen, medan solen förgyller toppen av berget Duolbagorni som reser sig rätt i blickfånget.

– Vilket väder vi fick, utropar Agneta Boman Andersson.

Prognoserna har lovat snö, dimma, blåst och regn, men just nu är känslan ljuvlig och stegen lätta att ta.

Piteå, fyra månader tidigare. Snön låg ännu ­knädjup på sina håll i skogen. Arbetskamraterna från Lindbäcks var ute på sin första träningsrunda inför höstens utmaning – att bestiga Kebnekaise tillsammans. För att de trivs ihop, och för samman­hållningens skull. Snart kommer de att splittras. Hälften av dem flyttar till den nya fabriken som byggs i Piteå.

06.03

Paus och samling i backen utmed Kittelbäcken. Agneta tar fram sin gps för en rapport.
– 2,74 kilometer har vi gått redan. Men vi har inte tagit så många höjdmeter än.
Chokladbitar, nötter, vatten och någon powerbar slinker ner och mobilkamerorna förevigar skönheten i dalen de just lämnat. En kylig vind slinker ner från bergen. Tio minuters paus får räcka.

Smältvattnet från Björlings glaciär ger sista chansen att fylla flaskorna som ska räcka hela vägen till toppen och ner igen. Först nu blir det riktigt brant och de stora kliven suger i lårmusklerna.

– Nu sitter det bara i skallen. Kondisen är borta för länge sen, flämtar Susanne Johansson när det är dags för en andra paus.

Hon har aldrig vandrat i fjällen förut, och erkänner att hon önskar att hon hade tränat lite mer.

Molnen som hela tiden har dolt Kebnekaise släpar i backen just där gruppen småpratar om hur bra det är med stavar, sätter på skavsårs­plåster, bjuder på portionssnus och fångar skräp på vift innan det far i väg med vinden.

Agneta ger en ny rapport: 4,9 kilometer. 1 383 meters höjd.

– Är det någon som har en resorb, undrar hon sedan.

– Jag kände att jag fick sendrag.

Simon Brandell känner av sin astma och slänger sig platt över ett stenblock för att ta igen sig. Men vinden kyler och gruppen vill röra sig vidare för att hålla värmen.

– Jo. Man får ta små, små steg åt gången, konstaterar Göran Renlund och spejar uppåt i den grå ovissheten.

Molnen slukar allt vad utsikt heter och släpper nu ifrån sig små snökristaller som blästrar hans vänster kind. Branten upp mot toppen på berget Vierranvarri tycks aldrig ta slut. Det är tyst nu, blickar i backen och ansträngda andetag. Tio sekunders paus för att hämta andan och sedan på det igen. Steg för steg.

Vallsberget, tre månader tidigare. De lade in backträning. Gick upp och ner, upp och ner i skidbackens liftspår. ­Sista biten var riktigt brant. Simon Brandell hade aldrig tränat så förut, men nu ­gjorde han sitt femte pass i backen. Det var kul, bara att kämpa på, och det gick lite lättare för varje gång.

08.38

1 711 meter över havet. På toppen av Vierranvarri har folk staplat hundratals små torn av sten. Ungefär så här långt har Linus Lundström gått förut. Sedan vände han. Gav fan i det. Han är i gott sällskap av många som har varit på väg mot Sveriges högsta topp.

Härifrån går det nämligen nerför igen i 200 höjdmeter, innan man på allvar börjar ta sig upp mot toppen. De senaste 45 minuternas kamp uppför är som förgäves.

Den här gången fortsätter Linus över krönet.
Halvvägs ner ringer Fredrics telefon.

– Ska han vända? Jaha. Är han okej att gå själv?

Det är Simon som måste ge upp. Trots alla träningspass i slalombacken gör den branta terrängen och astman att det blir för tungt att andas i kylan. Det tar emot att vända, men om han inte gör det nu är han inte säker på att han tar sig ner.

Så ringer telefonen igen. Göran Renlund har halkat i snön och ryggen som redan tidigare var tjurig säger ifrån. Han vågar inte fortsätta.

Gänget söker upp ett stenblock för att få lite lä och väntar huttrande på att alla kommer i kapp.

Piteå, en vecka tidigare. En sista träff och genomgång av planeringen. Alla måste ta med mat, kläder och utrustning för att klara tolv timmar i snö, kyla och regn. De dansade för vädergudarna och skrev även upp ”bubbel” på packlistan.

Kaffedalen. De hade sett framför sig en grön oas att äta lunch på. Nu står de här och har nästan 600 meters stigning framför sig, men kan inte se längre än tio meter. Snöflingorna har vuxit i storlek och ingenting kan skydda mot vinden som drar in från väst. De har varit på väg i fem timmar, men fortsätter utan mat.

– Hä va ju nå jävla påhitt de här, säger Fredric Lund, som var den som drog i gång det hela.

Gänget glider isär i två grupper. Agneta väntar in de som har det tuffast. Ingen får gå ensam nu. Snön lägger sig i drivor och gömmer ledmarkeringarna. Spåren från de som gått före suddas snabbt ut.

Plötsligt dyker den gamla toppstugan upp som en räddning undan vädret. Inne i lä kan de äntligen plocka fram lunchen som de har burit hela vägen.

Snöfallet tunnas ut, men molnen hänger kvar. Nu återstår bara den sista biten till toppen. Ett otåligt gäng skyndar uppåt, medan de andra kämpar med kalla händer och plågade ben. Hur många steg till?

12.02

Så är den bara där, mitt framför näsan, utan förvarning. Molnen har hållit presenten gömd in i det längsta. Toppen!

Med en sista kraftansträngning tar de sig upp för den branta glaciärkanten, och där uppe är det som om någon knäpper av den dånande fläkten. Det blir helt tyst och vindstilla.

– Solen! utropar Agneta, när en liten glipa öppnas i molntäcket just ovanför dem.

Bakom henne ligger nu tvivlet som funnits på vägen upp, krampen i benen och tankarna på att hon kanske inte kommer att lyckas.

Fredric drar fram Lindbäcks-fanan. Småflaskor med bubbel skickas runt för att fira. Allt är inbäddat i en vit dimma, och ingen ser hur det stupar hundratals meter ner på sidorna om toppen.

Då återstår bara vägen ner. Det är den som gör ont. Till en början är det skönt med snön. Den jämnar ut och fötterna slipper hitta rätt bland stenblocken. Men snart blir det brant och snön är slirig. Benen får parera och bromsa i timmar.

Kaffedalen igen. Lika grå, lika stenig, lika kall. Lika omgiven av uppförsbackar som sist.

– Alltså. Kaffedalen. Hur kan de kalla den här platsen så? Det är ju bara jobbigt åt vilket håll man än tittar, ska Fredric utropa lite senare när de sitter i värmen på Kebnekaise fjällstation.

Men än är de flera timmar därifrån och nu har de 200 branta höjdmeter att kämpa sig upp för igen.
– Jäääklar vad sega ben, säger Agneta och talar för fler än sig själv.

Det är ingen som hurrar när de passerar Vierranvarris krön den här gången heller, men stämningen lättar framme i täten. Nu är det bara utför hela vägen till fjällstationen. Fredrics röst hörs oavbrutet, men de flesta orden blåser iväg och går inte att tyda. Ett ”Mordor” följt av ett galet skratt hittar dock uppför branten till eftersläntrarna.

Där är det mer sammanbitet. Flera gamla knäskador har gett sig till känna och varenda steg hugger smärtsamt. 1 000 meter brant utförsbacke är inget att hurra för.

16.55

Tillbaka vid fjällstationen. Inom en timme har alla gått i mål. Långt senare, efter dusch, middag, segerdricka och en natts djup sömn väntar de på helikoptern som ska lyfta dem ut ur fjällvärlden.

Ett och annat knä gnäller och träningsvärken är på väg att ockupera varenda benmuskel. Men alla är väldigt nöjda. De pratar om vad de ska hitta på nästa gång.

– Spa, föreslår Agneta, men det skulle de helst göra redan här och nu.
– En tredagars ridtur, prövar Agneta igen.
– Ja, eller nu när vi har varit högst upp, kanske vi ska längst ner. Till en gruva, tänker Fredric.

Är det någon som kan tänka sig att gå upp på toppen igen?

– Ja. Det måste jag. Jag ska upp när det är fint väder så jag får se den där utsikten, säger Mattias Marklund.


me@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Saab-kvinnorna lade i en ny växel

Vad hände sen?Dagens Arbete firar 20 år med ett fullmatat jubileumsnummer. Möt bland andra Pia, Pia och Sylvia som med flera tusen andra förlorade jobben vid Saabs jättekonkurs. Sen dess har det gått sex år.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Sämre koll på farliga jobb

Den myndighet som ska kontrollera säkerheten på företagen syns allt mindr­e där ute. Fyra av tio inspektörer har försvunnit på tio år. Nu ska antalet föreskrifter minskas kraftigt, vilket oroar fack och arbetsgivare. Dagens Arbete och Byggnadsarbetaren granskar Arbetsmiljöverket.

”Det ska bli lättare att förstå föreskrifterna”

Arbetsmiljölagen är från början av 70-talet och behöver moderniseras, menar Ywonne Strempl, avdelningschef på Arbetsmiljöverket.

”Det har inte blivit enklare”

Det som är på gång i Sverige genomförde Norge för fyra år sedan. Närmare 50 föreskrifter byggdes ihop till sex. Ingen av arbetsmarknadens parter jublar.

Klart med avtal för Samhall

Sju LO-förbund och Almega har enats om ett avtal för drygt 20 000 anställda på Samhall. Avtalet ger 1 594 kronor mer i månaden efter tre år.

2

Bud lämnat i Samhall-förhandlingarna

Medlarna i förhandlingarna om Samhall-avtalet har lämnat ett bud till LO-förbunden och Almega. De ska svara klockan 17 i dag.

Varje industrijobb skapar ett nytt på annat håll

RapportCentrala löneförhandlingar är inget bra sätt att skapa jämställda löner, skriver Industrins ekonomiska råd i sin rapport. Rådet tillbakavisar den kritik som funnits mot industrins roll att sätta lönenivån.

Framtidens industri

Här är framtiden fossilfri

Klimatfrågan och vårt sätt att producera energi blir en ödesfråga för politiken, företagen – och därmed jobben. Det har man insett för länge sedan i Skutskär.

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Klimathotet har gjort skogen superhet och svensk industri satsar för att ligga i täten. Men det är många som slåss om samma råvara.

Gula bojar ska ge grön energi – och nya jobb

Seabased jobbar i en klimatsmart framtidsbransch. Men att fånga kraften i havet är ett vågspel.

Försäkringskassans utredningar ska bli mer rättssäkra

Försäkringskassan ska skrota de omdiskuterade så kallade SLU-utredningarna av sjukskrivna. Den nya metoden ska garantera att alla försäkrade behandlas på samma sätt – men förändringen får också kritik.

3

Löfven vill ha bättre korttidsarbete för nästa kris

Under finanskrisen försvann 80 000 industrijobb i Sverige. Nu säger statsminister Stefan Löfven till Dagens Arbete att han vill införa ett nytt system inför nästa stora kris: Företag ska kunna gå ner i tid och samtidigt utbilda personalen för att vara redo när ekonomin vänder.

2

Nobelpriset förklarar faran med skiftarbete

Tre amerikanska forskare delar årets Nobelpris i medicin, för att det har förklarat vad som styr våra inre biologiska klockor. ”Äntligen” kommenterar professor Torbjörn Åkerstedtt, en ledande expert när det gäller hur skiftarbete påverkar hälsan.

1
Charlie Christensen med Arne Anka inklippt i bilden

Arne Ankas skapare får prestigefyllt satirpris

DA:s tecknare Charlie Christensen får den finaste svenska satirmärkelsen, EWK-priset, för sitt 30-åriga arbete med Arne Anka. Christensen är en vass bevakare av vår samtid, om Donald Trump säger han: Det är svårt att göra satir på honom eftersom det går inte att överträffa honom.

Avtal 2017

LO-förbunden varslar om konflikt på Samhall

Sju LO-förbund varslar om konflikt om avtalet för de Samhallanställda, som gick ut i lördags. Orsaken är att LO och motparten Almega har olika syn på låglönesatsningen.

Robert Nyberg får ABF:s kulturstipendium

Satirtecknaren Robert Nyberg, som ritat för DA i mer än 20 år, får årets upplaga av ABF:s litteratur- och kulturstipendium på 100 000 kronor. Kolla in senaste årets bilder här.

Nu vill Tore stötta andra

Vad hände sen?Dagens Arbete har berättat om många människor genom åren. Nu möter vi några av dem igen. En truckolycka på Nordkalk på Gotland kostade tre ungdomar livet. Det var inte föraren Tore Hägboms fel, men skammen gjorde honom så sjuk att han inte klarade att jobba.

Arbetsmiljöverket rättar säkerhetsbroschyr

I flera år har Arbetsmiljöverkets broschyr om säkert skogsarbete prytts av en man med motorsåg – men utan säkerhetsbyxor. Efter DA:s påpekande är omslaget ändrat.

Facket tappar medlemmar i hela världen

Den fackliga organiseringen tappar mark. Det är trenden i världen - så också i Sverige, enligt en ny rapport. Och här hemma är nu tjänstemännen mer organiserade än arbetare.

Får livränta för skada från 70-talet

Han skadades av lösningsmedel på 70-talet, nu har han efter år av värk och utredningar fått livränta på över 1 miljon. Mannen är mycket nöjd med beslutet, även om han ska betala en del av kompensationen till försäkringsbolaget Afa för ersättningar han fått under åren.

2

Facken förbereder strid om låga Samhallslöner

Flera LO-fack förbereder nu stridsåtgärder för att få igenom låglönesatsningen även för Samhall. Arbetsgivaren Almega tycker att det blir för dyrt.

3

Vad hände sedan – Ortviken

Fackbasen blev teplockare

Vad hände sen?Dagens Arbete har en tradition av att berätta berörande historier. Till exempel om när hjärtinfarkten slog till på Ortvikens fackexpedition – två gånger. Nu har det gått ett par år, och allt är ­annorlunda för de tre arbetskamraterna.

Det nya arbetslivet

Bakom den europeiska jobbexplosionen

UtblickSedan 2013 har det skapats 5,4 miljoner nya jobb enbart i de 19 euroländerna. Men fyra av fem av dem är deltidsarbeten eller tillfälliga anställningar – och mestadels lågavlönade. DA visar i ett reportage från journalistnätverket Investigate Europe baksidan av det som kallats det europeiska jobbmiraklet.

"Krisen gav inget systemskifte i Sverige"

AnalysDet försvann 70 000 industrijobb i ett slag i Sverige - men arbetsmarknadens regler förändrades inte, skriver DA:s Harald Gatu. Inhyrningen har ökat, men de korta, otrygga jobben är inte fler och kollektivavtalen har fått extra hängslen och livrem för nästa kris.

Få Dagens Arbetes nyhetsbrev

NyhetsbrevVill du få de bästa nyheterna, granskningarna, berättelserna, bilderna och debattinläggen om arbetslivet – rakt in i din mejlkorg – fyll bara i din adress här.

”Det går fort nu – hänger ni med?”

ANALYSDA:s Harald Gatu om att digitaliseringen håller på att rita om världs­ekonomin i grunden.

Vad kan ni göra bättre?

ORDFÖRANDESVAR20-årsfirande DA låter företrädare för våra tre ägare reflektera bakåt och önska framåt.

2

Ny arbetsmiljömyndighet placeras i Gävle

Regeringen föreslår en ny myndighet som ska samla kunskap om arbetsmiljö och utvärdera politiken. Om budgeten går igenom kommer centret att dra igång i Gävle nästa sommar.

Regeringen vill införa avdragsrätt för fackavgift

Efter förhandlingar med Vänsterpartiet kommer regeringen att i sin kommande budget att föreslå avdragsrätt för fackföreningsavgift och att ta bort en karensdag i a-kassan.

Hämta mer