”De redan svaga pressas till det yttersta”Ledare. Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om granskningen av Nya Samhall.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”Ledarkrönika, Jeanette Herulf.

Uppvärmning, kvällen före toppförsöket. Alla tränger in sig i ett av sovrummen på Kebnekaise fjällstation. Göran Renlund, Erik Eklund, Fredric Lund, Erik Karlsson, Magnus Andersson och Mattias Marklund i överslafen. Utanför bild är Simon Brandell, Niklas Marklund, Bernt Olovsson, Agneta Boman Andersson, Susanne Johansson och Linus Lundström. Foto: David Lundmark
Klockan är tio över fem på morgonen. Tältare runt fjällstationen väcks av dagens tidigaste toppbestigare. Foto: David Lundmark
Prognoserna har lovat snö och blåst, men än så länge skiner solen på Erik Karlsson. Foto: David Lundmark
Två timmar senare och betydligt brantare. Ett tungt steg i taget för att nå målet. Foto: David Lundmark
Portionssnus, plåster och powerbars. Sista pausen innan snön faller. Foto: David Lundmark
”Hä va ju nå jävla påhitt de här!” Fredric Lund undrar vad han tänkte när han föreslog att de skulle bestiga Kebnekaise. Foto: David Lundmark
På krönet av berget Vierranvarri har tidigare toppbestigare byggt små torn av sten. Här vänder många när de ser att de måste gå ner 200 meter till Kaffedalen innan de börjar slutbestigningen av Kebnekaise. Den här dagen var det ingen som såg hur djup dalen framför dem var. Foto: David Lundmark.
Äntligen! Niklas Marklund och Mattias Marklund har nått Sveriges högsta punkt. Molnen gömmer stupet till höger. Foto: David Lundmark
Just när Susanne Johansson och Agneta Boman Andersson kommer upp öppnar molnen en glipa för solen. Foto: David Lundmark
Klart de måste nå toppen när de släpade på segerbubbel hela vägen upp. Linus Lundström, Mattias Marklund och Agneta Boman Andersson. Foto: David Lundmark
Molnen släpper taget om bergen under den långa vägen ner. För första gången kan de nästan se Kebnekaises topp längst upp till höger. Foto: David Lundmark
Hej då fjällen, för den här gången. Flera känner sig sugna på att vandra igen. Fast utan toppbestigning. Simon Brandell, Magnus Andersson och Susanne Johansson. Foto: David Lundmark
Helikoptern har landat i Nikkaluokta och nu väntar fem timmar hemresa i bil. Susanne Johansson, Linus Lundström, Bernt Olovsson, Magnus Andersson, Niklas Marklund och Simon Brandell väntar in resten av gänget. Foto: David Lundmark

Sammanhållning på hög nivå

Ladda ner eller lyssna på reportaget här:

Det har blivit dags. Efter månader av planering och träning ska laget från Lindbäcks husfabrik bestiga Kebnekaise. De har bara en dag på sig. Då blåser snön in från väst.

Sveriges topp krymper

Kebnekaise har två ­toppar. Sydtoppen 2 098,5 meter (2017) och nord­toppen 2 096,8 meter.

Sydtoppen består av en glaciär, som har krympt från 2120 meter för 50 år sedan,  vilket troligen kan kopplas till den globala uppvärmningen. Årets kalla ­sommar gjorde dock att den växte i tjocklek.

10 000 personer beräknas bestiga sydtoppen i år. De flesta går den västra ­leden (som beskrivs i reportaget). 9 kilometer lång och 1 800 höjdmeter.

Den östra leden är kortare, men går över en glaciär
och innebär en del klättring. Här går guidade turer.

Läs också:

De ska ge Kebnekaise en match

”Gäller att ha karaktär över semestern”

Klockan är 05:06. Tio personer har samlats utanför Kebnekaise fjällstation. Magarna är fyllda med frukost och solen kommer inom några minuter att kravla sig över horisonten i öster. Arbetslaget från Lindbäcks husfabrik i Piteå ska åt andra hållet, mot bergsmassivet i väster.

– Men hör ni. Vi kör! Hä bli fränt, säger lagledaren Fredric Lund och de ger sig av.

Dimman vältrar sig morgontrött längst ned i dalen, medan solen förgyller toppen av berget Duolbagorni som reser sig rätt i blickfånget.

– Vilket väder vi fick, utropar Agneta Boman Andersson.

Prognoserna har lovat snö, dimma, blåst och regn, men just nu är känslan ljuvlig och stegen lätta att ta.

Piteå, fyra månader tidigare. Snön låg ännu ­knädjup på sina håll i skogen. Arbetskamraterna från Lindbäcks var ute på sin första träningsrunda inför höstens utmaning – att bestiga Kebnekaise tillsammans. För att de trivs ihop, och för samman­hållningens skull. Snart kommer de att splittras. Hälften av dem flyttar till den nya fabriken som byggs i Piteå.

06.03

Paus och samling i backen utmed Kittelbäcken. Agneta tar fram sin gps för en rapport.
– 2,74 kilometer har vi gått redan. Men vi har inte tagit så många höjdmeter än.
Chokladbitar, nötter, vatten och någon powerbar slinker ner och mobilkamerorna förevigar skönheten i dalen de just lämnat. En kylig vind slinker ner från bergen. Tio minuters paus får räcka.

Smältvattnet från Björlings glaciär ger sista chansen att fylla flaskorna som ska räcka hela vägen till toppen och ner igen. Först nu blir det riktigt brant och de stora kliven suger i lårmusklerna.

– Nu sitter det bara i skallen. Kondisen är borta för länge sen, flämtar Susanne Johansson när det är dags för en andra paus.

Hon har aldrig vandrat i fjällen förut, och erkänner att hon önskar att hon hade tränat lite mer.

Molnen som hela tiden har dolt Kebnekaise släpar i backen just där gruppen småpratar om hur bra det är med stavar, sätter på skavsårs­plåster, bjuder på portionssnus och fångar skräp på vift innan det far i väg med vinden.

Agneta ger en ny rapport: 4,9 kilometer. 1 383 meters höjd.

– Är det någon som har en resorb, undrar hon sedan.

– Jag kände att jag fick sendrag.

Simon Brandell känner av sin astma och slänger sig platt över ett stenblock för att ta igen sig. Men vinden kyler och gruppen vill röra sig vidare för att hålla värmen.

– Jo. Man får ta små, små steg åt gången, konstaterar Göran Renlund och spejar uppåt i den grå ovissheten.

Molnen slukar allt vad utsikt heter och släpper nu ifrån sig små snökristaller som blästrar hans vänster kind. Branten upp mot toppen på berget Vierranvarri tycks aldrig ta slut. Det är tyst nu, blickar i backen och ansträngda andetag. Tio sekunders paus för att hämta andan och sedan på det igen. Steg för steg.

Vallsberget, tre månader tidigare. De lade in backträning. Gick upp och ner, upp och ner i skidbackens liftspår. ­Sista biten var riktigt brant. Simon Brandell hade aldrig tränat så förut, men nu ­gjorde han sitt femte pass i backen. Det var kul, bara att kämpa på, och det gick lite lättare för varje gång.

08.38

1 711 meter över havet. På toppen av Vierranvarri har folk staplat hundratals små torn av sten. Ungefär så här långt har Linus Lundström gått förut. Sedan vände han. Gav fan i det. Han är i gott sällskap av många som har varit på väg mot Sveriges högsta topp.

Härifrån går det nämligen nerför igen i 200 höjdmeter, innan man på allvar börjar ta sig upp mot toppen. De senaste 45 minuternas kamp uppför är som förgäves.

Den här gången fortsätter Linus över krönet.
Halvvägs ner ringer Fredrics telefon.

– Ska han vända? Jaha. Är han okej att gå själv?

Det är Simon som måste ge upp. Trots alla träningspass i slalombacken gör den branta terrängen och astman att det blir för tungt att andas i kylan. Det tar emot att vända, men om han inte gör det nu är han inte säker på att han tar sig ner.

Så ringer telefonen igen. Göran Renlund har halkat i snön och ryggen som redan tidigare var tjurig säger ifrån. Han vågar inte fortsätta.

Gänget söker upp ett stenblock för att få lite lä och väntar huttrande på att alla kommer i kapp.

Piteå, en vecka tidigare. En sista träff och genomgång av planeringen. Alla måste ta med mat, kläder och utrustning för att klara tolv timmar i snö, kyla och regn. De dansade för vädergudarna och skrev även upp ”bubbel” på packlistan.

Kaffedalen. De hade sett framför sig en grön oas att äta lunch på. Nu står de här och har nästan 600 meters stigning framför sig, men kan inte se längre än tio meter. Snöflingorna har vuxit i storlek och ingenting kan skydda mot vinden som drar in från väst. De har varit på väg i fem timmar, men fortsätter utan mat.

– Hä va ju nå jävla påhitt de här, säger Fredric Lund, som var den som drog i gång det hela.

Gänget glider isär i två grupper. Agneta väntar in de som har det tuffast. Ingen får gå ensam nu. Snön lägger sig i drivor och gömmer ledmarkeringarna. Spåren från de som gått före suddas snabbt ut.

Plötsligt dyker den gamla toppstugan upp som en räddning undan vädret. Inne i lä kan de äntligen plocka fram lunchen som de har burit hela vägen.

Snöfallet tunnas ut, men molnen hänger kvar. Nu återstår bara den sista biten till toppen. Ett otåligt gäng skyndar uppåt, medan de andra kämpar med kalla händer och plågade ben. Hur många steg till?

12.02

Så är den bara där, mitt framför näsan, utan förvarning. Molnen har hållit presenten gömd in i det längsta. Toppen!

Med en sista kraftansträngning tar de sig upp för den branta glaciärkanten, och där uppe är det som om någon knäpper av den dånande fläkten. Det blir helt tyst och vindstilla.

– Solen! utropar Agneta, när en liten glipa öppnas i molntäcket just ovanför dem.

Bakom henne ligger nu tvivlet som funnits på vägen upp, krampen i benen och tankarna på att hon kanske inte kommer att lyckas.

Fredric drar fram Lindbäcks-fanan. Småflaskor med bubbel skickas runt för att fira. Allt är inbäddat i en vit dimma, och ingen ser hur det stupar hundratals meter ner på sidorna om toppen.

Då återstår bara vägen ner. Det är den som gör ont. Till en början är det skönt med snön. Den jämnar ut och fötterna slipper hitta rätt bland stenblocken. Men snart blir det brant och snön är slirig. Benen får parera och bromsa i timmar.

Kaffedalen igen. Lika grå, lika stenig, lika kall. Lika omgiven av uppförsbackar som sist.

– Alltså. Kaffedalen. Hur kan de kalla den här platsen så? Det är ju bara jobbigt åt vilket håll man än tittar, ska Fredric utropa lite senare när de sitter i värmen på Kebnekaise fjällstation.

Men än är de flera timmar därifrån och nu har de 200 branta höjdmeter att kämpa sig upp för igen.
– Jäääklar vad sega ben, säger Agneta och talar för fler än sig själv.

Det är ingen som hurrar när de passerar Vierranvarris krön den här gången heller, men stämningen lättar framme i täten. Nu är det bara utför hela vägen till fjällstationen. Fredrics röst hörs oavbrutet, men de flesta orden blåser iväg och går inte att tyda. Ett ”Mordor” följt av ett galet skratt hittar dock uppför branten till eftersläntrarna.

Där är det mer sammanbitet. Flera gamla knäskador har gett sig till känna och varenda steg hugger smärtsamt. 1 000 meter brant utförsbacke är inget att hurra för.

16.55

Tillbaka vid fjällstationen. Inom en timme har alla gått i mål. Långt senare, efter dusch, middag, segerdricka och en natts djup sömn väntar de på helikoptern som ska lyfta dem ut ur fjällvärlden.

Ett och annat knä gnäller och träningsvärken är på väg att ockupera varenda benmuskel. Men alla är väldigt nöjda. De pratar om vad de ska hitta på nästa gång.

– Spa, föreslår Agneta, men det skulle de helst göra redan här och nu.
– En tredagars ridtur, prövar Agneta igen.
– Ja, eller nu när vi har varit högst upp, kanske vi ska längst ner. Till en gruva, tänker Fredric.

Är det någon som kan tänka sig att gå upp på toppen igen?

– Ja. Det måste jag. Jag ska upp när det är fint väder så jag får se den där utsikten, säger Mattias Marklund.


me@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

DET NYA SAMHALL

”Man måste göra nåt åt Samhall”

IF Metalls ordförande Marie Nilsson och Fastighets ordförande Magnus Pettersson reagerar starkt på DA:s granskning av Samhall: ”Så här kan man inte behandla de människor som är allra skörast i samhället”, säger Marie Nilsson. LO-basen Karl Petter Thorwaldsson vill tillsätta en utredning.

Samhall byter fot om granaterna

Samhalls vd hävdar att man gjort en noggrann granskning innan jobbet med militära övningsgranater togs in. Företagets distriktschef säger däremot att jobbet aldrig utförts och skyller på personalen.

”Det känns som om det inte finns något slut”

DA GRANSKARSamhall ska bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning. DA:s granskning visar en annan sida, där sjuka och arbetsskadade bryts ner av stress och farliga jobb.

2

Här tog Samhall isär granaterna

DA GRANSKAR.Anställda fick hosta, utslag och psykiska besvär. Ett orange färgpulver spreds i lokalen när granaterna plockades isär. Samhall hade inte kontrollerat innehållet innan jobbet sattes i gång.

3
”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

Carol är såld på slagverk

BAS PÅ FRITIDENOnsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

#metoo

Regeringen mötte parterna om #metoo

Ministrarna Ylva Johansson och Åsa Regnér mötte i dag bland annat LO och Svenskt Näringsliv för att diskutera hur #metoo-kampanjen kan leda till praktiskt arbete ute på arbetsplatserna. "Ett överväldigande gensvar från parterna", kommenterar Johansson.

1

Fackkvinnor går ihop mot sexkultur

Svenska fackföreningskvinnor har samlats i uppropet #inteförhandlingsbart mot sextrakasserier. "Det kommer att ruska om", säger initiativtagaren Jenny Bengtsson. En av undertecknarna är IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

"Vi måste fortsätta lära oss nytt"

Dagens Arbete knyter nu en av Sveriges viktigaste opinionsbildare till sig. Darja Isaksson är en flitig debattör och bland annat med i det nationella innovationsrådet: "Jag vill bidra till att minska rädslan med digitaliseringen."

”Vi vill inte skada våra egna lösningar”

KRÖNIKAInnan vi tar fram nya avtal för nyanlända och långtidsarbetslösa behöver vi ge de alternativ som redan finns en chans.

”Blåbärsölen blev väldigt god”

Ett av Sveriges hundratals mikrobryggerier finns på gamla bruksområdet i Frövi. Här gör Billerudselektrikern Urban Åhlgren lager, IPA och ibland en öl med blåbärssmak.

Testpanelen. Marcus Enlund, Daniel Bäckström, Peter Östman och Jonas Eriksson vet hur ett bra multiverktyg ska vara. Foto: David Lundmark

Ett paket med mycket innehåll

DA TESTAR.Vilka multiverktyg är egentligen värda att lägga i paket under granen? Vi lät fyra proffs snabbgranska åtta olika – och den dyraste är inte bäst, visade det sig.

Han som aldrig vill sitta still

Facket som synsTiden då folk gick med i facket av sig själva är förbi. Oscar Östlund har hittat sitt sätt att väcka intresset och värva många medlemmar. Men en grupp är svårare än andra – de inhyrda.

”Viktigaste är att du är medlem i något fack”

Som inhyrd till olika arbetsplatser kan det vara svårt att veta – vilket fack ska du tillhöra? DA frågar Mats Jägbro, GS-ombudsman med ansvar för bemanningsavtalet.

Stenkoll på arken

ÖGONBLICKETKlockan är 12.30 på Stora Enso i Skene.

Ett huvudlöst tekniksprång?

Krönika”Ny teknik ger alltid minst lika mycket skitdåliga saker som bra.” Ändå är den helt nödvändig. DA:s krönikör Stefan Eriksson om huvudtransplantationen som kanske någon gång blir av.

2

Bläddra i magasinet

Alla Dagens Arbetes tryckta magasin finns som blädder-PDF. Här kan du välja vilken utgåva du vill läsa.

Ordlös bok ska öka säkerheten

SpråkstödHur pratar du säkerhet i skogen med kollegan som inte talar svenska? Prevent tog hjälp av en serietecknare och gjorde den ordlösa boken ”Jobba säkert i skogen”.

GS lämnar samtal om etableringsjobb

GS-facket och fyra andra förbund ställer sig utanför LO:s regeringssamtal om etableringsjobb för nyanlända. "Vi har redan fungerande lösningar på plats", förklarar ordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Gott om jobb finns det ju”

Massa- och pappersbranschen skriker efter ny arbetskraft. Därför har tre företag och Gävle kommun gått ihop om en skräddarsydd lärlingsutbildning. DA har besökt den första klassen på Polhemsskolan.

Fackledaren valde kryddstark tillvaro

Vad hände sen?Niklas Starow var GS-fackets ordförande på Tetra Pak i Lund, kämpade mot nedläggningen, men blev en av 250 som fick gå. Tre år senare är han bemanningsanställd, men planen är att bli chiliodlare på heltid.

Rätt livränta

Ta kommandot över dina försäkringar

Koll påKrångliga förkortningar och invecklade blanketter. Fackets försäkringar kan verka snåriga, men det kan finnas pengar att hämta. Här får du hjälp med ditt skyddsnät vid allt från uppsägning och olyckor till föräldraledighet och dödsfall.

Snårig väg till pengarna

Johnny, Stina, Berndt, Pelle och Björn. Alla skadades i jobbet och fick en livränta som visade sig bli för låg. Slumpen, rätt kontakter och mycket slit gjorde att de fick de miljoner de har rätt till. Dagens Arbete guidar till rätt ersättning – både livränta och andra försäkringar.

1

”Man har ju också ett egenansvar”

Det är den arbetsskadade som måste hålla koll på att livräntan blir uppräknad. Varken fack eller arbetsgivare vill ändra det systemet.

Så gör du för att få rätt ersättning

KOLL PÅMisstänker du att din livränta inte hängt med i inkomstutvecklingen? DA hjälper dig att få de pengar du förtjänar.

Stora framtidsdagen

”Robotiseringen kommer att underlätta”

ENKÄTDagens Arbete frågade fem deltagare på Stora framtidsdagen: Vad krävs för att ta hem mer tillverkningsindustri till Sverige?

Minskad handel hot mot jobben

Minskad handel, fler handelshinder och populism skadar ekonomin och går ut över jobben. Det var fackets, forskningens och näringslivets representanter eniga om i sina spaningar.

1

Framtidens Sverige – isolerat eller expansivt?

Det talas alltmer om att dra nya handelsgränser. Gör det Sverige mer isolerat eller kan vi med avancerad teknik expandera vår inhemska industri? Följ vår rapportering från Den stora framtidsdagen.

Teknikens osynliga normer formar världen

Tekniken gynnar inte nödvändigtvis samarbete och demokrati, sade docent Karin Hansson på Framtidsdagen. ”Informationsflöden styrs baserat på osynliga normer som vi inte ens har frågat efter."

Så blir matlådan nyttig och god

Koll påMaten ska mätta, smaka gott – och vara hälsosam. DA tog hjälp av en nutritionist på Livsmedelsverket för att komponera rätt.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Nu ska 72 föreskrifter bli 17

Arbetsmiljöverket föreslår en hårdbantning av dagens 72 föreskriftshäften, skälet är att göra det lättare att förstå och följa reglerna. Hopslagningen av 2300 arbetsmiljöregler har tidigare kritiserats av arbetsgivare och fack.

Hämta mer