”Orimligt att ansvaret läggs på den drabbade”Helle Klein, chefredaktör.

”Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”Daniel Mathisen om Per Wirténs Augustprisnominerade reportagebok ”Är vi framme snart?”.

”Nej, vi ser fram emot matchen.” Hur ofta har man inte hört det? Foto: TT Nyhetsbyrån

 Nej, vi är faktiskt nej-sägare! 

Skruvat Vill du ­skapa ­stordåd? Lyssna inte på nej-sägare.

Nej, se det snöar …

… är titeln på Felix Körlings ­klassiska barnvisa. Men
varför ett nej? Visan handlar väl ändå om glädjen och förväntningarna som ett barn känner när den första snön ­faller, eller!?

Det tipset, för den som vill nå framgång, har finanskvinnan Cristina Stenbeck en gång levererat.

Men ett sådant råd är svårt, för att inte säga ­nästan omöjligt att följa. Särskilt om man – som du, jag och Cristina Stenbeck – arbetar och umgås med sådana som vi: svenskar.

Japp, så är det. Visserligen är vi mer lojala och medgörliga på våra arbetsplatser än andra européer (det visade en undersökning hyfsat nyligen). Men – likväl säger vi faktiskt ofta nej. Nej, väldigt ofta.

Etnologen Åke Daun, som gick bort i somras och som borrat ned sig i det svenska tungsinnet djupare än de flesta, hade förstås noterat saken. Att vi de facto ofta inleder våra yttranden med att säga just ”nej”:

”Neej, nu måste jag sätta fart”, som han exemplifierade i sin bok Svensk mentalitet.

Eller:

”Nej, nu måste vi bestämma oss.”

Eller, lyssna bara på valfri sportstjärna. Inte ens om hen precis vunnit guld kan ju hen låta bli att börja med:

– Nä, jag kände att jag …
– Nä, jag fick en bra passning från Therese och sen …

Och vad beror detta på då?

Åke Daun menade att det handlade om ett samband mellan inre ”skuld” och ”samvete”, och att detta nej-ande ”antyder en dialog, två viljor, för och emot”.

”Detta”, fortsatte han, ”finns också i tung­sinnet, i den skuldtyngda livshållningen, vars samvete allt emellanåt gör sig påmint: högmodas icke, njut med måtta!
Så Cristina Stenbeck …

Nej, nu vill jag skriva ­något helt annat!


po@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Det finns alltid nåt att fira!

Tjugo år – är det något att fira egentligen? Japp! Jubileer stärker känslan av kollektiv gemenskap, säger forskarna. Och dessutom är folk helt besatta av att minnas. Så även vi på Dagens Arbete!

Namnkaos i hjärnan

SkruvatDet är helt normalt att kalla din äkta hälft för hundens namn. Det visar forskning i USA.

DA sommar 2017

Ny hobby till semestern? 

SkruvatHar du semester och vill inte sitta still? DA tipsar om alternativa motionsformer - men tar inte ansvar för följderna.

Alternativa fakta inget nytt

SkruvatIbland ser inte verkligheten ut som man vill, då kan det vara bra att fila på detaljerna. DA har grävt i den moderna historia och visar att Donald Trump inte alls var först med denna teknik.

Vad är det för dag i dag?

SKRUVATÄr det kladdkakans, pilsnerkorvens, eller kyssarnas dag i dag? DA har gått igenom årets alla temadagar och undrat - vem bestämmer över dem?

Halta Lotta och Bosse Bråttom

SkruvatDu har säkert också någon kompis som är fotstegs-nörd: Bara genom att lyssna till skoljuden plingar ett namn till. Det kan vara en fråga om överlevnad.

En lök att bita i   

SKRUVATSvensken har gått från beröringsskräck till att helt omfamna vitlöken, dagligdags. DA:s Marie Edholm skriver om dess hälsofrämjande kemi, om varulvsmyten och om att det är dags att plantera nu.

Strumpor tar man inte med en klackspark

SkruvatDA:s Hans Strandberg har en fråga: är höger- och vänstermärkta joggingstrumpor verkligen olika eller är jag grundlurad?

Lögn, förbannad lögn - och statistik

SkruvatJu mer margarin amerikanerna äter, desto fler skiljer sig i delstaten Maine. Hänger det ihop?

high five

Upp med händerna! 

SkruvatPå Dodgers Stadium den 2 oktober 1977 möts händerna och världens första High Five blir till. Eller?