Industriarbetarnas tidning

Svarven tog Rolfs liv

Publicerad 1999-07-05, 12:00   Uppdaterad 2015-02-09, 11:45

Dödsolyckor med svarvar är mycket ovanliga. Men den 20 maj omkom 36-årige Rolf Jansson på Voith Safeset i Hudiksvall när den 35-kilos flänsaxel han arbetade med lossnade från chucken och slungades rakt i bröstet på honom. Nu föreslår yrkesinspektionen att en begränsning byggs in så inte svarvstycken oavsiktligt kan brytas loss under arbete.

Hydrauliken gjorde svarven okänslig. Det är yrkesinspektionens slutsats av svarvolyckan i Hudiksvall då den 36-årige metallarbetare omkom.

Sedan olyckan inträffade har ingen arbetat vid svarven:

– Vi vill inte att någon skall stå här och arbeta förrän vi gjort maskinen säkrare, säger produktionschefen Bo Hjelm.

Ingen såg exakt vad som hände vid olyckan. Men man vet att flänsaxeln trycktes loss ur chucken av svarvstålsfästet. För det krävs sådana krafter att det inte hade kunnat hända på en vanlig svarv. Men här kom kraften från svarven själv: Den kan köras såväl med inprogrammerade arbetsmoment som manuellt, eftersom den har inbyggd hydraulik.

– Det ger en otrolig styrka, men genom att man blir så stark tappar du känslan för vad du gör. Det är en väldig skillnad jämfört med en vanlig supportsvarv, det känns som att skära med kniven i varmt smör, säger Åke Assman. Han delade jobbet vid denna svarv med Rolf Jansson.

– Kraften måste minskas så att det inte går att trycka ut något arbetsstycke. Man måste få tillbaka den vanliga känslan i arbetet. Dessutom måste det finnas någon slags brytare längs axeln som gör att den släpper om man kommer för nära.

De synpunkterna återkommer i yrkesinspektör Ingemar Perssons olycksfallsrapport. Han trycker särskilt på den okänslighet hydrauliken innebär vid manuellt arbete och föreslår att en begränsning byggs in i maskinen så att svarvämnet inte kan brytas loss. Om det skall bli ett allmänt krav får arbetarskyddsstyrelsen nu fundera på.

– Här finns en risk som inte uppmärksammats tidigare, i varje fall har man inte gjort något åt den, konstaterar Ingemar Persson.

I väntan på ombyggnad står svarven kvar på sin plats. Märkena finns kvar i skyddsplåten och på golvet där flänsaxeln slog i. Runt om i verkstaden arbetas det, bland annat vid de sex vanliga supportsvarvarna. Men där är en skillnad:

– Man har blivit skotträdd. Alla hoppar till vid en smäll, om någon tappar en pall eller så. Nu är man beredd på det värsta, säger Åke Assman.