Industriarbetarnas tidning

Scanias metallare säger ja

16 augusti, 1999

Skrivet av

Metallklubbarna inom Scaniakoncernen säger ja till storaffären mellan Volvo och Scania. Båda företagen måste stärkas och varumärkena hållas isär, skriver Scaniaklubbarna i ett gemensamt uttalande med Volvos metallklubbar.

Så sent som i våras sa Scaniaklubbarna att Scania bör fortsätta på egen hand några år till. När beskedet om att Volvo köpt upp Scania kom för en dryg vecka sedan sa ordföranden i Scanias koncernfack Kjell Wallin att ”bara starka sakskäl kan få oss att ändra ståndpunkt”.

Vilka är sakskälen till att ni ändrar er?

-Det främsta sakskälet är ju att affären är ett faktum som vi inte kan göra något åt. Nu måste vi försöka se vad den betyder för våra medlemmar. Att affärsområdena hålls isär är ytterst viktigt. Volvo och Scania har var sin profil, var sin kundkrets. Det går inte att ha en Scaniamotor i en Volvo eller vice versa. Börjar vi blanda och tappa i identitet riskerar vi att kunderna går till ett andra märken.

Har facket fått tillräckligt med garantier för att varumärkena hålls isär?

-Ja, jag har den uppfattningen. Tidigare i år var de otydliga och hade bråttom. Då såg det ut som en fusion mellan Volvo och Scania, nu blir Scania i stället ett självständigt dotterbolag med huvudkontoret kvar i Södertälje och med egen forsknings- och utvecklingsavdelning. Jag tycker Volvo säger andra saker nu och jag måste ju tro dem.

Samgåendet ska spara 4-5 miljarder om året för de bägge företagen – varav 3 miljarder på gemensamma inköp av komponenter. Du var tidigare orolig över hur resten av pengarna skulle sparas in. Är du lugnare nu?

-Delvis. Jag tycker det låter rimligt att spara in tre miljarder på gemensamma inköp. Bägge köper idag för runt 100 miljarder kronor och genom att göra större beställningar ska man kunna få ner kostnaderna med 4-5 procent. Det andra man kan spara in pengar på är en bättre logistik. Det vill säga: klokare transporter. Var och en av oss kör nu ner delar till monteringsfabriker i Europa, vi kör ut reservdelar var och en för sig. Här finns sannolikt en del att spara in.

Vilka risker ser du med affären?

-Det gäller att gifta ihop två företag med olika traditioner och kulturer, två företag som varit bittra konkurrenter. Nu ska vi både konkurrera och samarbeta. Det är en enorm utmaning. Där vill vi i facket visa vägen genom vårt samarbete. Vi samarbetar bra och vi kommer att fördjupa det samarbetet och stärka oss som en facklig organisation.

Är du rädd för Volvos uttalade outsourcing-strategi att sälja ut sånt som inte anses tillhöra kärnaffären?

-Inom Scania har vi länge fört den typen av diskussioner. Vad ska vi tillverka i egen regi och vad ska vi köpa in? I slutändan är det pris och kvalité som avgör. Inom hela lastbilsbranschen sker det nu en förskjutning i affärsidén, från produktion av lastvagnar till att företagen vill sälja hela trafiklösningar. Produktionen blir därför en mindre del av helheten. Det är en allmän trend och vi har suttit i många diskussioner om outsourcing. Frågan att lägga ut eller inte den hade kommit oavsett ägare.

För Scaniafacket väntar nu ett gemensamt koncernfack med Volvoklubbarna.

-Vi har redan ett avtal för Volvo med tillkommande dotterbolag, säger Olle Ludvigsson, ordförande i Volvo verkstadsklubb.

Hur Scaniaklubbarna ska komma in i samarbetet håller man just nu att jobba på. Samarbetet har redan kommit igång genom de kontakter Olle Ludvigsson och Kjell Wallin haft under den senaste tiden. Måndagens gemensamma uttalande manifesterar att klubbarna är överens.

Ni verkar positiva. Men ser du inga risker med affären?

-Det finns risker i allting. Det finns risker i att inte göra någonting också. Visserligen skulle vi kunna klara oss själva en period framöver, men i framtiden kan vi inte det. Men nu har vi har bra plattform att arbeta utifrån.

Är du rädd för att man kommer att spara pengar på att slå samman tillverkning?

– Tittar man fem år framåt i tiden ser det inte ut så. Det faktum att man håller isär varumärkena innebär ju att man begränsar synergieffekterna.

Fördelarna med samordning – synergieffekten – skulle alltså ha kunnat bli större. Vad blir då 1+1 i det här fallet?

-Svårt att säga, men förhopppningsvis blir det mer än 2.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.