Industriarbetarnas tidning

Heinrich Blauert tror på ettårigt avtal

20 oktober, 2000

Skrivet av

Ett ettårigt avtal. Det är grundtipset från Heinrich Blauert, vd för Sveriges verkstadsindustrier som vill se mer av lokal lönebildning, branschavtal och mindre av ”stela regler” kring arbetstiderna.

Blauert leder avtalsförhandlingarna för den tyngsta arbetsgivarorganisationen inom det privata näringslivet. Verkstadsindustrin står för över hälften av exporten i landet och sysselsätter över 380 000 personer varav hälften i tio storkoncerner.

Två skäl talar för ett kort avtal, anser Blauert. Arbetstiderna och den osäkra konjunkturen.

– Jag vill helst ha ett långt avtal. Men någon, jag vet inte om det är statsmakterna eller vem det är, har rört om i arbetstidsfrågan så att det kan bli svårt att trassla sig ur.

– Samtidigt är det väldigt svårt att överblicka utvecklingen för verkstadsindustrin den närmaste tiden. Orderingången viker. Det är fortfarande gott om order, men det ökar inte.

Det här är några viktiga förutsättningar för avtalsrörelsen enligt arbetsgivarna:
Lönekostnaderna ökar något mer i Sverige än i de EU-länder som anslutit sig till den monetära unionen, EMU. Å andra sidan ökar produktiviteten mer i Sverige. Men en försvagning av euron innebär ändå att det i år har blivit 3,8 procent dyrare att producera i Sverige än i EMU-länderna, enligt VI.Kostnaderna ökar för företagen som får allt svårare att ta ut högre priser för sina produkter. Bilindustrin lider av en global prispress och inom tele- och elektronikindustrin faller priserna.
Är det viktigt för VI att vara först?

– Det allra viktigaste är att det blir ett bra avtal och vi har absolut ingenting emot att vara först ut med ett avtal. Tittar vi på det avtal som gällt nu i tre år så är det ett bra exempel på ett avtal som fungerat.

När det slöts tyckte du det var för dyrt.

– Det tycker jag fortfarande. Ser man på hela avtalet så har det blivit ungefär 1 procent för dyrt. Sedan ska jag vara oerhört öppen och uppriktig: att jag trodde att det skulle bli för dyrt den gången berodde på att jag trodde vi skulle ha en 2-procentig inflation och att vi skulle ha en viss löneutveckling utöver avtalet. Så blev det inte. Men på grund av bland annat inflationsnivån i Europa blev det i alla fall 1 procent för dyrt.

Hur pass intresserade är ni egentligen av att förhandla om ett avtal? Titta på 90-talet: 1993 och 1995 gick det till medling och 1998 började det hända saker först när de opartiska ordförandena kom in i bilden. Det verkar som ni väntar in medling för att lättare få igenom era krav.

– Vi är inte ointresserade av att träffa ett avtal. Vi har en ganska så komplicerad verklighet att tjäna. Verkstadsindustrin består av mycket stora och mycket små företag och med allting däremellan. De befinner sig i ett flertal olika branscher, i olika verkligheter. Vi ska försöka träffa något som är så rätt som möjligt.

– En annan komplikation, som vi gärna tar, är att vi förhandlar med Metall, Sif och CF samtidigt. Det hade varit lättare om de varit mer samsnackade innan de kom till oss. Men det har blivit bättre.

– Det har historiskt varit en ganska trög process, vi har kommit in i situationer där vi behövt någon form av katalysator. De opartiska ordförandena har varit alldeles utmärkta i det sammanhanget.

– Nu sätter vi igång igen om några veckor. Ankommer det bara på oss ska det gå nog så fort. Jag är helt säker på att vi ska vara klara när det gamla avtalet löper ut.

Utan inblandning?

– Det är vår målsättning. Vi har ingen anledning och ta in dem om det inte behövs. Men vad då ”utan inblandning ”? Vi är ju i industriavtalet trots allt överens om att de opartiska ordförandena ska vara en resurs för oss som förhandlar. Kan vi lösa förhandlingarna på ett bättre sätt med deras hjälp ska vi naturligtvis inte tveka.Vad är industriavtalet värt för industrin?

– Det har varit väldigt bra att ha det under de tre åren som gått. Processen som ledde fram till det var värdefull. Vi resonerade grundligt igenom vad som är framgångsnycklarna för svensk industri. Sedan hjälpte nog själva förhandlingsordningen till att få avtalen på plats förra gången.

Känner du att ni tvingas göra avkall på viktiga frågor bara för att få behålla industriavtalet?

– Vänd på det i stället. Egentligen ska samarbetsavtalet se till att de långsiktiga frågorna blir omhändertagna på ett bra sätt. Vi har haft ett bra samarbete kring forskning- och utveckling, energifrågan, klimatfrågorna, kompetensutvecklingen och så vidare.- När det gäller lönerna kan man tänka sig ett större mått av disposivitet, att man lämnar över en stor del av löneförhandlingarna till de lokala parterna. Det är den väg vi helst skulle vilja se. Såtillvida utgör industriavtalet inget hinder.

– Man kan också tänka sig att ur den heterogena verkstadsindustrin kunna urskilja vissa branscher som i sig är stora nog att föra avtalsförhandlingar. Det är en annan variant, men den är bökigare. Helst skulle jag vilja se en utveckling av branschavtalen.

Vill du att det ska finnas kronor och ören i det kommande verkstadsavtalet?

– Jag skulle naturligtvis helst slippa, men en realistisk bedömning är att det i alla fall finns procent.

Med den senaste avtalsrörelsen fick arbetsgivarna in en möjlighet att variera arbetstiden med 24 minuter i veckan. Hur pass viktigt var det att få in 24-minutersregeln i avtalet?

– Om facket vill ha en arbetstidsförkortning då har vi från företagens sida varit väldigt intresserade av den arbetstid som finns till förfogande. Genom åren har det skett vissa bytesaffärer. Dels är det sedan 1995 möjligt att med varje enskild anställd göra upp om arbetstiderna. Dels finns möjligheten att komma överens med klubben om den huvudsakliga förläggningen av arbetstiden. – Sedan när det gäller möjligheten att snabbt kunna parera de kollektiva arbetstiderna, kortsiktigt, har det naturligtvis varit av värde att få den möjligheten även om den bara var 24 minuter. Vi ser gärna att man utvidgar de 24 minuterna.

– I Metalls krav finns ju arbetstidsförkortning. Är det så att vi kan göra bytesaffärer så låt oss då titta på den arbetstid som står till vårt förfogande.
I vilken utsträckning har de 24 minuterna utnyttjats ute i företagen?
– När arbetstidsreglerna började ändras i avtalet har det lett till en kreativitet och bättre diskussioner ute i företagen. Vi har inte följt upp i vilken utsträckning man utnyttjat just den regeln. Men vi kan se att det tillkommit en rad andra arbetstidsförläggningar under de här åren.
Om det nu finns denna kreativitet ute på företagen – varför då utvidga de 24 minuterna som redan står till ert förfogande?
– Det har varit en gradvis förändring av sättet att jobba ute i företagen. Många ska vara med i det arbetet och det tar tid. Det gäller att bryta upp alltför stela regler i avtalen så att företagen får bättre möjligheter att anpassa arbetstiderna till sina förutsättningar.

Men är det så stela regler i avtalet om det ändå går att teckna lokala överenskommelser om flexibla arbetstider? Det finns ju många lokala exempel.

– Visst, det finns många lokala exempel. Det finns saker och ting i avtalen man skulle kunna resonera om för att få en bättre anpassning av arbetstiderna till de förutsättningar som finns.

Är det inte möjligheten för den lokala klubben att avkräva en prislapp för att gå med på flexibla arbetstider som hindrar för företag att förändra arbetstiderna?

– Det kan mycket väl hända och i så fall tar man ut priset två gånger. Eftersom man redan en gång tagit ut priset i form av en förkortad arbetstid.
Det är sådana stela regler ni vill ta bort ur avtalet?
– Ja.

Men tror du då de anställda vill ställa upp på flexibla arbetstider om man inte har en fackklubb som kan förhandla för dem och avkräva en prislapp?

– Med det resonemanget kan vi förlägga hela diskussionen om arbetstidsförkortning till den lokala nivån. Då sitter man verkligen och byter grejer. Men om man förkortar arbetstiden på det centrala planet, inte gör några förändringar i de centrala avtalen utan låter den slutliga diskussionen äga rum i företaget och att man där byter grejer – då blir det hela rätt skevt. Det är bara bestämma sig på vilken nivå man vill ha det.

Det finns exempel där företagen tvingas införa bonuslöner, höja grundlönen, förkorta arbetstiden – för att överhuvudtaget få ett avtal om flexibla arbetstider. Är det för dyrt för företagen att i dag gå med på den här typen av uppgörelser?

– Det är jättesvårt att svara på. Du pekar på ett skäl till att vi vill göra de centrala avtalen så enkla som möjligt och lämna över till de lokala parterna att till slut göra sina regler, anknutna till företagets verklighet.
Frågan är då vilken maktposition det lokala facket i så fall kommer att ha. I dag ger ju avtalet facket ett stort mått av inflytande över arbetstiderna. Vilken ställning har det lokala facket i din modell?
– När det gäller avtal finns det två huvudsakliga förpliktelser. Den anställde ställer sin kunskap, förmåga och tid till förfogande. Företaget betalar lön för det. Därför är arbetstidsreglerna väsentliga i det sammanhanget. Liksom lönereglerna.- Om det finns en absolut minimiregel som kan vara obekväm för företaget och enda sättet att komma bort från den är att betala – då kan man säga att det är en fördel för det lokala facket. Men ser man det ur ett konkurrensperspektiv kanske det inte är så lyckat. Vad ger det för incitament för de samlade företagen att gå med på några arbetstidsförkortningar?
Är arbetstiderna en maktfråga för dig?
– Nej, jag ser det mer rationellt. Jag har lite svårt för maktresonemang. Vad det är frågan om är att vi måste vara duktiga när vi är med i spelet. Att vi klarar av att vara konkurrenskraftiga med Sverige som bas. Då får alla inblandade resonera med det som utgångspunkt.

Är det inte så att ni vill ge den lokale arbetsgivaren mer makt över arbetstidens förläggning?

– Nej, vad vi har gjort är att vi förändrat verkstadsavtalet så att det blivit mer likt tjänstemannaavtalet. Och det är bra. Vår ambition är att vi ska ha ett enda avtal inom verkstadsindustrin.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.