Industriarbetarnas tidning

Köparna tvivlar inför tekniksprång

13 mars, 2001

Skrivet av

I går Ericsson, i dag Alcatel och Motorola. Telekom-branschen blöder och skapar oro bland tiotusentals anställda.I går vinstvarnade Ericsson. Uppskjutna beställningar på system och fortsatta svårigheter att sälja mobiltelefoner gör att Ericsson går med förlust just nu.

I dag meddelar franska konkurrenten Alcatel att man permitterar arbetare i sina franska och tyska fabriker. Amerikanska Motorola skär bort ytterligare 7 000 anställda från sina mobiltelefonfabriker. Totalt kommer 12 000 anställda att lämna Motorola.

Det går inte att sälja mobiltelefoner som förut. Samtidigt meddelar Nokia i dag att man säljer två fabriker som tillverkar mobilsystem.

Att Ericsson häromveckan fick det prestigefyllda priset som ”världens bästa tillverkare av telekom-utrustning” av research-företaget Gartner Dataquest är en klen tröst.

Kunderna tvekar. De vanliga konsumenterna av mobiltelefoner tvekar att köpa nya – det lär finnas ett berg av 40 miljoner osålda mobiltelefoner i världen. Det pressar priserna – och lönsamheten – nedåt.

Men även den andra, och betydligt viktigare kundgruppen tvekar: teleoperatörerna. Europas operatörer – som Telia, Tele2, British Telecom, Deutsche Telekom, Telefonica, Vodaphone – tvekar att ta steget över till nästa generation mobiltelefoni (3G).

Kostnaderna att bygga ut 3G är större än väntat. Och vinstprognoserna blir allt mer skakiga.

Det går inte att använda dagens GSM-nät för den nya generationen mobiltjänster i 3G. Ett nytt nät måste byggas med fler basstationer och högre frekvenser för att klara den nya tekniken. Med 3G blir det bland annat möjligt att skicka rörliga bilder över mobiltelefonen.

Däremot går det att uppgradera dagens GSM-nät till så kallade GPRS-nät. Det innebär att mobiltelefonerna kan vara uppkopplade till Internet hela tiden till en fast kostnad. GPRS (General Packet Radio Service) brukar benämnas 2,5G – alltså en mellanvariant mellan dagens GSM och det framtida 3G-nätet.

I Japan är tekniken redan en stor succé. Nu i mars räknar man med att 20 miljoner abonnenter har i-mode, Japans motsvarighet till GPRS. Att denna teknik står inför sitt genombrott bromsar övergången till 3G.

Dessutom är 3G svindyrt att bygga ut.

I Europa kommer operatörerna att lägga ner fantasisummor på 3G. Först tävlar operatörerna om att få licenserna. Bara det lär enligt brittiska Economist kosta cirka 1 500 miljarder kronor. Och sedan kostar det minst lika mycket att bygga upp näten. Ovanpå det läggs kostnader för marknadsföring och service.

Inte undra på att operatörerna tvekar. I synnerhet som ingen vet hur stora vinsterna blir. Eller när de kommer.

Att denna tvekan drabbar Ericsson är inte så konstigt. Ericsson är världsledande på system. Ericsson har nära 40 procent av världsmarknaden för system till 3G.

Hittills har operatörerna trott att 3G skulle vara i full drift senast nästa år. Men nu tror man mer på 2004-2005 som troliga genombrottsår för 3G.

Och det är denna tvekan som nu drabbar Ericsson och som inom kort kan kännas på verkstadsgolven i Gävle, Nynäshamn, Linköping och Kumla där man på det ena eller andra sättet förbereder sig inför 3G.

– Övergången till 3G kommer att göra telekombranschen bankrutt, suckade nyligen en högt uppsatt direktör i amerikanska mjukvaruföretaget Intel.

När den brittiska och den tyska regeringen i fjol auktionerade ut 3G-licenserna blev det en bra affär för både den brittiska och tyska statskassan. Men när Frankrike skulle göra om samma budgivning för sina fyra licenser anmälde sig bara två intresserade. Resten hoppade av. För dyrt och för osäkert. Samma sak hände i Italien, Österrike och Schweiz.

Tveksamheten späddes på när man såg hur börsvärdet i fjol halverades för de operatörer – British Telecom och Deutsche Telekom – som fått de brittiska respektive tyska licenserna.

När Ericsson nu skakas påverkar det en stor del av svensk ekonomi. Ericsson har ensamt stått för en fjärdedel av den svenska BNP-tillväxten under senare år. Ericsson svarar för en femtedel av det samlade värdet på Stockholmsbörsen, för 15 procent av svensk export.

Ericsson har 45 000 anställda och påverkar förutsättningarna för en rad underleverantörer som Nolato, Segerström & Svensson, Allgon, Samhall, PartnerTech ElektroMekan, Essex, Arkivator, Norrtelje Elektronik, Vellinge Elektronik och en hel rad små Gnosjö-företag. Ericssons nedgång berör dessutom svenska avläggare till amerikanska kontraktstillverkare som Solectron, SCI, Avex och Flextronics.

Ericsson har knoppat av produktion, ”outsourcat” i bred skala till leverantörer utanför koncernen. Men inte ens denna utförsäljning av produktion har hejdat utförsåkningen.

Kvar sitter Ericsson med en gigantisk tjänstemannastab som sammantaget formar en trögrörlig byråkrati. ”Varje chef har sitt eget lilla kungarike” kan man ibland höra fackliga företrädare beklaga.

En aggressiv utförsäljning av produktion har inte bidragit till bättre lönsamhet kan nu facket hävda. Om Ericsson-ledningen fortsätter – eller bromsar upp – utförsäljningen visar sig säkert inom några dagar. Någon form av åtgärder väntas för att snabbt ”reducera kostnaderna och förbättra kapitalutnyttjandet”. Sådana formuleringar brukar signalera otrevligheter för Ericssons anställda.

Om inte annat vill Ericsson visa musklerna inför den tvivlande aktiemarknaden där kursen rasat med runt en femtedel på ett dygn.

Men så fort ett eventuellt varsel om uppsägningar läggs kommer koncernchefen och styrelseordföranden Lars Ramqvist samt vd:n Kurt Hellström att påminnas om de frikostiga löner och arvoden på över 30 miljoner de kasserade under det annars så knackiga fjolåret. Detta samtidigt som större delen av Ericssons metallarbetare tjänar under rikssnittet för verkstadsavtalet.

Ericsson är en jätte i svensk ekonomi. Ericssons tyngd gör att dess fall påverkar den svenska ekonomin på olika sätt.

Å ena sidan påverkas en stor del av den svenska ekonomin negativt, inte minst underleverantörerna.

Å ena sidan kan fallet paradoxalt nog ha vissa positiva effekter. När Ericssons kurs rasar drar den med sig kronan i fallet. Kronan blev i går hela 13 öre billigare mot dollarn och 7 öre mot euron. Det är inget annat än en devalvering.

När kronan tappar i värde blir svenska produkter billigare på världsmarknaden. Dessutom minskar risken för att Riksbanken ska höja räntan. Riksbanken behöver inte kyla ner ekonomin.

Billigare krona och uteblivna räntehöjningar kan ge draghjälp åt andra exportföretag.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.