Industriarbetarnas tidning

Maktkamp fällde Gislaved

7 februari, 2002

Skrivet av

Gislaved kunde ha varit en betydligt modernare fabrik idag. Det var också Continentals ursprungliga planer.

Men Gislaved offrades i en intern maktkamp inom Continental.

Inget tyder på att Continental köpte Gislaved för att plundra fabriken och sedan lägga ner den.

De köpte fabriken mest för att hindra konkurrenter från att ta över.

Att köpa Gislaved var en defensiv investering, en försvarsreaktion från Continental. Men det hindrade inte att de från början verkligen ville satsa på Gislaved. Och det behövdes. När den tyska däckjätten tog över 1991 var Gislavedsfabriken i stort behov av nya maskiner.

Den tidigare ägaren, Kooperativa förbundet, hade satt Gislaved på svältkur. KF:s industribolag KFI satsade i stället pengarna på den norska däckfabriken Viking Dekk i Askim som köptes 1985 för att läggas ner några år senare.

Gislavedsfabriken var alltså redan eftersatt när tyskarna tog över. En ambitiös investeringsplan gjordes därför upp för de första åren. Under ledning av doktor Borgmann – produktionschefen för fabrikerna i Europa – åkte folk från Gislaved runt i de tyska fabrikerna för att stifta bekantskap med den nyaste utrustningen.

För att få pengar till investeringarna planerade Continental en nyemission. Nytt kapital skulle flöda in i företaget genom att ge ut nya aktier. Continental ansågs ha ett alltför lågt aktiekapital.

Men nyemissionen drogs i sista stund tillbaka sedan italienska däcktillverkaren Pirelli försökt ta över hela Continental genom ett så kallat fientligt uppköp. Continental och Pirelli var sedan länge bittra fiender.

En nyemission skulle ha gjort det lättare för Pirelli att ta över Continental. Därför drogs nyemissionen tillbaka och därigenom stod Gislaved utan pengar till nya investeringar.

Pirellis försök att ta makten i sin tyska konkurrent skakade om ledningen i Continental. En hård och segsliten maktkamp utbröt och efterhand försvagades de krafter som bland annat ville satsa på Gislaved.

Den nya koncernledningen stod för en helt ny syn. Det skulle bara finnas stora fabriker och nyinvesteringar skulle i första hand hamna i lågkostnadsländer som Tjeckien, Rumänien och Portugal. En liten fabrik som Gislaved ansågs inte vara utvecklingsbar.

De vinster som Gislaved drog ihop under 90-talet samlades på hög. Under andra halvan av 90-talet har Gislavedsfabriken haft en genomsnittlig soliditet på över 60 procent – en anmärkningsvärt hög siffra. Soliditeten är ett mått på den långsiktiga betalningsförmågan och är mått på aktiekapital plus vinster i förhållande till det totala kapitalet i ett företag.

Ju högre soliditet desto större möjlighet för företaget att själv finansiera investeringar och täcka eventuella förluster. 30 procent anses högt – Gislaved har länge haft det dubbla.

Gislaveds vinster hamnade till stor del på ett vanligt kapitalkonto med låg ränta på banken. Där har de legat.

Det är missvisande att säga att Gislaved inte har fått några investeringar. Continental investerade för över 500 miljoner kronor i fabriken under 90-talet.

Men det har uteslutande rört sig om ersättningsinvesteringar. Satsningarna har inte lett till att Gislaved kunnat tillverka fler däck. Kapaciteten har inte byggts ut, automatiseringen har inte ökat, möjligheten att tillverka moderna däckkonstruktioner har inte tillförts.

Knappt hälften av investeringarna, drygt 200 miljoner kronor satsades i maskiner. Av dessa gick 60 miljoner kronor till inköp av 25 år gamla byggmaskiner från den nedlagda Newbridge-fabriken i Skottland.

Dyra maskiner har det sagts, pengarna hade kunnat användas till inköp av nya, mer moderna. Men Gislaved hade att välja: de skotska maskinerna eller inga alls. Och de skotska maskinerna var faktiskt modernare än de som redan fanns i Gislaved, vilket säger något om ålderstigna maskinparken.

De skotska maskinerna effektiviserade tillverkningen – men ökade inte kapaciteten. Tillverkningen gick smidigare men det blev inte fler däck. Investeringen blev ändå lönsam.

Att sätta in kvartssekelgamla maskiner innebar trots allt ett mindre lyft.

Fabriksledningen försökte förgäves få Continental till mer offensiva satsningar i Gislaved. Men de möttes ständigt med argumentet att pengarna behövdes på andra håll: i Portugal, Tjeckien, Rumänien och till den blödande, förlustbringande verksamheten i USA som slukade stora belopp.

Den nya koncernledningen hade stakat ut kursen och formulerat en ny strategi för produktionen. Nya fabriker, ny kapacitet, skulle bara byggas i lågkostnadsländer. Övriga satsningar kunde bara komma i fråga för fabriker som kunde producera minst 8 miljoner däck per år.

Gislavedfabriken fick vara kvar så länge den gav vinst och så länge inte Hannover tyckte något annat.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Opinion

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

Skulle Boden bota min resångest?

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

Brukspatronen har satt kniven i det sista av Malmbergets levande kulturscen, skriver musikern Johan Airijoki.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.