Chock ute i landet

Chock och bestörtning. Det präglar reaktionerna på det spruckna sammangåendet ute i landet. Men många hoppas ändå att Metall och Industrifacket ska kunna komma överens.

Kerstin Gustavsson, ordförande för Metalls avdelning 83 Linköping:

– Jag tror inte att det är sant. Det är helt ofattbart. Och vi som kommit så långt i arbetet! Här finns massor av människor som trott att allt är klart. Jag är fullständigt omtumlad.

– Nu på torsdag skulle jag sitta mötesordförande när Industrifackets avdelning i Östergötland har årsmöte. Men nu sprack ju den planeringen.

– Det är så synd för vi har haft ett jättefint samarbete med Industrifacket. Bägge har sett oerhört positivt på sammanslagningen.

Börje Gustavsson, ordförande för Metalls avdelning 42 Köping:

– Skojar du? Ingen sammanslagning? Det var chockartat.

– Inte precis vad man väntat sig i det här skedet. Vi har ju kommit ganska långt i processen.

– Men det är väl inte riktigt kört än kanske? Industrifacket har ju, precis som vi i Metall, kallat till kongress och kongressen har väl all möjlighet att fatta ett annat beslut.

Peter Karlsson, ordförande för Metalls avdelning 44 Linköping:

– Är det sant? Oj, det var förvånande. Jag kan bara säga att det är väldigt synd att sammangåendet ska spricka. Och att det kom så plötsligt. Det borde kunna gå att komma över motsättningarna fram till kongressen. Det är trots allt en månad kvar.

Sören Aspgren, ordförande för Metalls avdelning 123 Avesta:

– Industrifacket och Metall måste sätta sig ner vid förhandlingsbordet igen och se vad som går att lösa.

– Frågan om försäkringar och avgiften måste kunna gå att kompromissa om.

– På sistone har det faktiskt känts att många frågor varit ”darriga” och lämnats obesvarade. Det har känts i luften att allt inte riktigt stått bra till.

– Visst är det bekymmersamt.

Olle Ludvigsson, ordförande för Metalls avdelning 41 Göteborg och ordförande i klubben på Volvo:

– För mig kom det här plötsligt, jag har inte känt av någonting som pekat mot den här utvecklingen. Vi har haft ett ypperligt samarbete i Göteborg med bra diskussioner. Jag beklagar att det gick på det här viset, men respekterar samtidigt Industrifackets beslut och de argument de har.

Simon Andrijevski, ordförande i Metalls avdelning i Landskrona:

– Det är väldigt tråkigt att det blir så här. Jag såg det som en möjlighet att öka styrkan i den fackliga verksamheten nu när förbunden tappat en hel del medlemmar de senaste åren.

– Vi står ju ändå inför faktum att vi måste göra något åt våra kostnader. Nu känns det som att det blir en dubbel börda i stället för att vi fördelar kostnaderna.

De lokala förberedelserna för en sammanslagning har varit igång länge, säger Simon Andrijevski:

– Vi har planerat träffar med Industrifacket lokalt för att gå igenom detaljer inför de kongresser som skulle ha hållits. Det känns mycket tråkigt när vi hunnit så långt.

Mikael Nilsson, ombudsman för både Industrifacket och Metall i det fackliga samarbetet på Gotland:

– Det känns mycket olyckligt, ett storförbund borde ha varit bra för båda parter. Någonstans känns det också som Industrifackets medlemmar var de som hade mest att vinna på en sammanslagning.

– Det är svårt att förstå vad som ligger bakom nejet. Visst finns det olika kulturer inom förbunden, men ändå?

– Mycket tid och resurser har lagts ner på detta. Man hoppas att det ändå kan finnas möjligheter att det går i lås till slut.

Texten är kompletterad 17.00.

Harald Gatu och Åke Lif