Industriarbetarnas tidning

”Vi behöver mer samarbete med tjänstemännen”

11 november, 2005

Skrivet av

Metallarbetarna ska knappa in på tjänstemännen. Men inte genom mindre utan mer samarbete. Det säger Anders Tiderman, i en intervju inför det nya uppdraget som avtalssekreterare i Industrifacket Metall.

Det blir alltså Tiderman som ska lotsa det nya förbundet genom dess första avtalsrörelse 2007.

Vad ser du för nya förutsättningar?

– Vi får ett nytt förbund, inte bara med nya medlemmar i annorlunda branscher och med en annan hållning än vad vi är vana vid. Vårt jobb framöver blir nu att sammansmälta avtalspolitiken så att det blir enhetligt.

Några problem?

– I Metall påbörjade vi arbetstidsförkortningen 1995. Industrifacket kom med lite senare och de har sedan dess krävt samma arbetstidsförkortning som metallarna. Det får vi se hur vi kan hantera.

Och arbetsgivarna – ser du några nya problem hos dem?

– Ja, jag ser med viss oro på hållningen på arbetsgivarsidan där spänningarna tycks öka. I ena ändan finns Teknikarbetsgivarna, i den andra processindustrin. Teknikarbetsgivarnas dominans är ett problem.

Men det är väl knappast nytt att Teknikarbetsgivarna är tongivande?

– Nej då. Men vi vet att processindustrin vill etablera starkare samarbete sinsemellan. Därmed ökar risken att det blir svårare att finna enhetliga avtalslösningar över hela industrin. Men förhoppningsvis kan vi gå fram med en gemensam plattform för Facken inom industrin som vi gjort tidigare.

Gäller Europanormen, att våra löneökningar ska ligga i takt med Europas?

– Ja.

Och Tyskland fungerar som riktmärke eftersom tyska ekonomin är så stor?

– Ja.

Problemet är ju att löneökningstakten i Tyskland tycks vara noll.

– Löneutvecklingen i Tyskland kommer inte att vara noll. Så är det med en norm som Europanormen, den varierar.

Å andra sidan räknar Konjunkturinstitutet med ett utrymme på över 4 procent. Vad ska Metall luta sig mot, Tyskland eller KI?

– KI:s uppfattning är inte oproblematisk. Men jag vill inte ha någon uppfattning i nuläget.

Vad tror du om fortsatt arbetstidsförkortning inför den kommande avtalsrörelsen?

– Vi hart allt sedan 1995 formulerat medlemmarnas krav på kortare arbetstid, det har funnits ett starkt önskemål. Det är inte längre samma tryck i arbetstidsfrågan, det är bara att konstatera. Men det kan snabbt ändra sig.

– Frågan är om medlemmarna vill avsätta en del av löneutrymmet för en fortsatt arbetstidsförkortning och byta den mot en ökad flexibilitet. För det är arbetsgivarnas motkrav. Och de hänvisar gärna till vad som händer i Europa där arbetsgivarna ibland lyckas driva igenom att man ska jobba längre till samma lön.

”Tjänstemännen tar hem hela spelet medan metallarbetarna håller igen”, säger ABB-klubbarna. Vad säger du?

– Skillnaderna varierar år från år. Jag tycker, som Göran Johnsson brukar säga, att det ligger mycket i ordet ”förmånsglidning”. Att toppchefernas feta bonusar skvätter över till dem som är närmast, höga chefslöner smittar av sig nedåt i organisationen.

– Tjänstemännen har en individuell lönesättning som ger mycket till några få och det driver upp snittet för hela tjänstemannakollektivet.

– Vi har istället enhetliga solidariska lönesystem, vi vill ha det så och det pris vi då får betala är lägre men mer rättvisa genomsnittliga ökningar.

Grundfelet, anser ABB-klubbarna, ligger i industriavtalet där Metall förhandlar gemensamt med tjänstemännen i Sif och civilingenjörerna, CF.

– Jag tror knappast att tjänstemännen skulle ha avstått en halv procent, som de gjorde i förra avtalsrörelsen, till förmån för oss om vi inte hade samarbetat med dem. Det är snarare ännu mer samarbete vi behöver.

Varför inte en förtjänstutvecklingsaranti, som ABB-klubbarna föreslår, så att ni kan hänga med? Vore inte det enkelt?

– Nej, det tror jag absolut inte på. Det hade vi på 80-talet och det gick också som det gick. En pris- och lönespiral som bar åt helt fel håll.

Finns det ett egenvärde att vara återhållsam med lönekraven?

– Ja, för höga löneökningar riskerar att leda till högre arbetslöshet.

Om Metall håller igen får väl företagen pengar över att betala tjänstemännen med?

– Nej, jag tror inte att det fungerar på det viset. Att ABB först gör upp med tjänstemännen och sedan får metallarna ta det som blir över, det är ett undantag.

Tror du att det vore skadligt för svensk ekonomi om lönernas andel av näringslivets samlade värde ökade och vinsternas andel minskade?

– Det vore inte fel att hitta en sådan formel för hela Europa, då skulle vi klara det.

– Om hela den europeiska fackföreningsrörelsen ställde upp på det vore det bra. Den här typen av tankegångar finns, inte minst hos tyska IG Metall. Men vi kan inte gå en egen väg i Sverige.

Om vinsterna fortsätter att vara mycket höga: riskerar inte företagen att bada i så mycket pengar att det inte är lika lockande att rationalisera och modernisera?

– Jo, den risken finns. Frågan är vad vi som facklig organisation kan göra. Det här är en fråga även för samhället i övrigt. En svår fråga.

Är det inte så att näringslivets höga vinster inte bara ger höga aktieutdelningar utan även en möjlighet att löneglida för dem som kan, exempelvis högre tjänstemän?

– I den mån man kan konstatera att företagen fått höga vinster så kan det nog vara så att de gett vissa grupper av vinsterna.

Och samtidigt håller facken igen. Men ska Sverige locka med låga löner? Är det inte bra utbildningssystem, bra forskning och utveckling, tillgång till riskkapital och en sund ekonomiska politik landet ska locka investerare med?

– Jag protesterar mot att Sverige skulle vara ett låglöneland. Jämför med resten av Europa. Inte kan man säga att svenska löner ligger lågt.

Anledningen till att jag frågar är att Dagens Arbete häromdagen publicerade en intervju med nationalekonomen Lennart Erixon som underkände det ekonomiska resonemanget bakom industriavtalet.

– Han är forskare, vi kan se på vad industriavtalet gett. Ökade reallöner, vi fick ner arbetslösheten. Inflationen är låg. Räntorna har gått ner.

Beror inte det på den allmänna ekonomiska politiken, på produktivitetsutvecklingen, konjunkturen? Tror du facket kan påverka mer än fördelningen?

– Jag tror att utan industriavtalet så hade marknaden stått för en betydligt större del av lönesättningen. Nu kommer ju huvuddelen av löneökningarna genom de centrala avtalen, därmed blir de också mer rättvisa.

Samtidigt har arbetslösheten varit jämförelsevis hög under alla år industriavtalet funnits. Marknaden har därför inte haft samma möjlighet att sätta lön som på 80-talet då löneglidning stod för merparten av metallarnas löneökningar.

– Det måste vara bättre att vi har som i dag då, med lägre inflation, höjda reallöner och med större delen av löneökningarna centralt avtalade.

Om det rådde brist på arbetskraft eller 2 procents arbetslöshet och inte 6 – skulle facket kunna påverka löneutvecklingen i ett sånt läge?

– Svårt att säga. Det återstår att bevisa.

Erixon hävdar att ni ”inte hittat formeln för hur man ska kunna hålla tillbaka löneökningarna vid full sysselsättning”. Och att ”historien gång på gång visat att löneökningarna blir högre i länder som prioriterar full sysselsättning.” Finns formeln för stabil löneutveckling vid full sysselsättning?

– Det kan jag inte säga. Det blir väldigt hypotetiskt.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.