Socialt kapital viktigast för att få bra jobb

Utbildning är nog bra, men ett socialt kapital – det vill säga att ha rätt sorts kontakter – är minst lika viktigt för att få ett bra jobb. Det visar en avhandling vid Linköpings universitet.

– Om du och jag har samma utbildning, men du mest umgås med pizzabagare och taxichaufförer, och jag mest umgås med verkställande direktörer och advokater – då har jag ett större social kapital och därmed större chans att få ett bra jobb, säger samhällsvetaren Alireza Behtoui.

Nyligen presenterade han sin doktorsavhandling ”Unequal opportunities” (Olika möjligheter), vid Linköpings universitet. I sin forskning visar Behtoui hur det sociala kapitalet spelar en viktig roll redan från födseln.

– Har du välutbildade föräldrar är chansen mycket större att du börjar studera på ett universitet eller högskola, säger han.

Unga människor som kommer från en bruksort eller en förort i miljonprogrammet, och som trots allt lyckas skaffa sig en akademisk examen, riskerar ändå att sorteras bort på arbetsmarknaden.

– Den som har samma utbildning, men större socialt kapital tar de bästa jobben, konstaterar Alireza Behtoui.

Så är det vare sig man söker jobb formellt (via annons och intervju) eller via informella nätverk (kontakter), visar hans forskning. Däremot är tendensen extra tydlig om man befinner sig på en arbetsmarknad där många jobb förmedlas via kontakter – och Sverige har i dag en sådan arbetsmarknad:

Enligt Alireza Behtoui förmedlas nästan hälften av alla jobb i det här landet via icke officiella eller informella kontakter.

I sin doktorsavhandling har han också undersökt hur barn till invandrare klarar sig på arbetsmarknaden i Sverige. Resultatet visar att det går betydligt sämre för ungdomar som har utlandsfödda föräldrar än för ungdomar vars föräldrar är födda i Sverige. Det gäller i synnerhet om föräldrarna härstammar från länder utanför Europa.

Trots att Alireza Behtouis forskning visar på starka, diskriminerande strukturer i samhället är han optimist inför framtiden:

– För det första visar mina studier att det inte är människorna det är fel på, för det andra är förste steget mot förändring att man faktiskt kan peka på hur det ligger till i samhället.

– Nästa steg är att verka för att förändra de här strukturerna, både som individ och tillsammans med andra. Tidigare erfarenheter från medborgarrättsrörelsen i USA och kampen för kvinnors jämställdhet här i Sverige visar att det faktiskt är möjligt.

JONAS HÅLLÉN