Industriarbetarnas tidning

”Vd-lönerna inget med avtalsrörelsen att göra”

2 februari, 2007

Skrivet av

Teknikföretagen går in i årets avtalsrörelse efter ett rekordår. Trots höga vinster och rekordhöga aktieutdelningar är löneutrymmet inte större än 2 procent, säger förhandlingschefen Karl Olof Stenqvist i en intervju med Dagens Arbete.

Aktieutdelningarna har lika lite som direktörslönerna något med avtalsrörelsen att göra, säger han.

– Den mentala stämningen påverkas visserligen. Men vid förhandlingsbordet talar vi om 320 000 människor och debatten om direktörslönerna rör några hundra.

Vilket ansvar har ni i Teknikföretagen?

– Vi äger ju inte den frågan som organisation.

Men direktörslöner och aktieutdelningar höjs i era medlemsföretag?

– Det där är bedömningar som måste göras på varje enskilt företag.

Sverige tycks vara ett bra land att producera i?

– Ja, jag kan inte säga något annat. Många av våra medlemsföretag är framgångsrika, men vissa av dem har också problem.

Att industriinvesteringarna efter ett par års lägre nivå återigen ökar, vad tyder det på?

– Det går bra just nu. De svenska företagen investerar bra, men det kunde ju investeras mer i Sverige även om det ökar här också.

Finns det något som skrämmer företagen från att investera i Sverige?

– Tittar man på vår del har Industriavtalet fört med sig att det har lugnat ner sig och blivit mer stabilt. Det är en fördel.

Om nu företagen ska få ännu bättre fart på konkurrenskraften: hur viktigt är det med en mer decentraliserad lönebildning och lösare arbetsrätt?

– Det är vår absoluta uppfattning att det är så.

I detta avseende är det många som prisar exempelvis Danmark, USA och Storbritannien. Men hur ska man förklara att dessa tre länder tappat i konkurrens mot Sverige under de senaste tio åren, mätt som arbetskraftskostnad per producerad enhet i tillverkningsindustrin?

– Gör de verkligen det? Det handlar ju egentligen om flera komponenter. Att Sverige gått framåt beror mycket på kronkursen.

Detta är arbetskraftskostnad per producerad enhet utan hänsyn tagen till förändringar i valutorna.

– Vi har inte haft så höga lönekostnadsökningar, men reallönen har stigit på grund av låg inflation. Men sedan har vi haft snabbare kostnadsökning än England och Danmark.

De uppgifter jag talar om rör arbetskraftskostnad per producerad enhet, och det handlar ju egentligen inte om reallöneutveckling. Hur ska man förklara att kostnaderna stiger i de tre länderna men sjunker i Sverige?

– Nej jag har ingen rimlig förklaring, jag håller inte på med de där frågorna. Spontant kanske man kan säga att det beror på hur näringslivet ser ut, själva strukturen. Det kan vara en faktor.

Det kanske inte spelar så stor roll egentligen om lönebildningen är decentraliserad om man ska vara konkurrenskraftig?

– Klart att det är många faktorer i den här ekvationen. Klart det är så. Men man måste ju se vilka frågor äger arbetsmarknadens parter. Vilka frågor kan vi påverka? Jo, lönebildningen och även flexibiliteten i regelsystemet kan vi påverka relativt bra.

Och lönebildningen måste bli mer decentraliserad för att företagen ska bli mer konkurrenskraftiga?

– Jo, det är klart.

Om då länder med mer decentraliserad lönebildning har snabbare ökning av sina arbetskraftskostnader än Sverige, vad ska man dra för slutsatser av det?

– Samtidigt har länder som Danmark och England varit enormt framgångsrika.

Samtidigt måste de ha tappat mot Sverige i konkurrenskraft om deras arbetskraftskostnad per producerad enhet stiger och den svenska sjunker?

– Nu är strukturen på länderna olika. Men det där får du fråga någon nationalekonom som sysslar med den typen av frågor.

De senaste tio åren har Sverige ökat sin industriproduktion snabbare än de flesta länder. Bara Sydkorea har ökat snabbare. Kan det vara så att Sverige trots allt har ett vinnande koncept?

– Vi har tur med vad vi gjort för grejer. Plockar du bort Ericsson och bilindustrin, två vinnarbranscher, hade det sett annorlunda ut. Strukturen spelar roll. Det är alltid svårt att jämföra länder.

Är det bra med kollektivavtal?

– Debatten är jävligt förvirrad. Kollektivavtalet är ett utmärkt instrument. Om man har en grupp människor som ska jobba tillsammans så måste du bygga upp vissa regler för dem. Antingen genom individuella eller kollektiva avtal.

– Sedan har vi haft en lagstiftare som tyckt att det varit kul att reglera arbetsmarknaden. Och vi har haft en motpart som sprungit till lagstiftaren och fått igenom lagar som lett till obalans mellan parterna.

Springa till lagstiftaren kan ju ni göra nu.

– Ja, vi får väl se om det blir så.

Har ni varit där?

– Klart vi talat med regeringen.

Önskemål?

– Klart vi har önskemål. Det har väl bägge parter. Sedan får vi se hur lyhörd regeringen är, det är nästa pilsner.

Vad är ni missnöjda med?

– Vad vi är kritiska mot är hur kollektivavtalen kommer till. Du måste ha två vinnande parter, annars går du inte in i ett avtal. Ett avtal ska inte vara ett tvång, utan präglas av ömsesidighet och frihet. Det är lite av dilemmat. När vi angriper konfliktreglerna anser vi att det råder obalans i tillkomsten av kollektivavtal. Det får inte vara så att en riktar pistolen mot den andres panna och säger ”Skriv på här!”.

Är det viktigt att företagen konkurrerar på lika villkor?

– Vi har ingen som helst ambition att tvångsansluta medlemmar till oss. Det ska vara frivilligt att ansluta sig till en arbetsgivarorganisation. De som bedömer att de kan klara sig själva, utan att vara medlemmar hos oss, får väl göra det.

Men är det viktigt med konkurrensneutralitet mellan företagen?

– Nej. Vi tror på konkurrens mellan företagen. Sedan har vi ett åtagande mot våra motparter, som IF Metall, att våra medlemsföretag förbinder sig att hålla sig till avtalet.

Och vissa företag ska ges möjligt att gå under kollektivavtalets miniminivåer genom de så kallade öppningsklausulerna?

– Med avtalet får vi en bottenplatta, en basnorm som är rimlig. Men vi accepterar att andra har andra regler. Kom ihåg att 100 000 människor jobbar i företag som går dåligt. Om någon ute i busken säger att vi inte klarar att hålla oss på bottenplattan, då ska klubben och företaget kunna komma överens om något annat.

Då öppnar ni för konkurrens på olika villkor?

– Ja, det kan man säga.

Vad vore kollektivavtalet utan disposivitet, möjlighet att göra lokala anpassningar?

– Då skulle företagen försvinna ett efter ett. Disposiviteten är knappast kontroversiell.

I Tyskland finns inte denna disposivitet i avtalen. Centrala avtalet är mer strikt. Där har öppningsklausuler kommit i stället. Varför importera öppningsklausuler när vi har möjligheten skräddarsy lokala lösningar så länge man inte går under kollektivavtalet?

– Vi har disposiviteten på flera områden. Men det handlar mycket om en mental möjlighet. Mycket skulle kunna gå inom ramen för befintliga avtal. Det skulle kunna finnas en generell skrivning i avtalet för att legitimera det här beteendet, när man är överens om att göra något annat.

Att gå under avtalet menar du?

– I Sverige har i bland priset för disposiviteten blivit för högt. I och för sig kan man säga att öppningsklausuler också har en prislista. Ofta kommer facket, som i Tyskland, att kräva en motprestation. Jobbgarantier, investeringsbeslut.

Kan man se investeringar som en eftergift till de anställda?

– Jo, om det är en verksamhet som är på väg att läggas ner och så kommer en investerare som är beredd att pytsa in 100 miljoner. Men han tycker lönerna är för höga. ”Om ni sänker lönerna så kan jag investera, är det intressant för er?” Det är sådana diskussioner vi vill se. Det måste finnas dörrar. Men vi kräver inte ensidighet utan de lokala parterna måste komma överens.

I Tyskland gör man inte upp detta lokalt utan med IG Metall, med förbundet. Men det vill inte ni?

– I den tyska kemiska industrin gör man upp lokalt.

Hur tror du en fackklubb i Sverige reagerar när arbetsgivaren kommer och säger att nu går företaget så dåligt att nu måste vi sänka lönerna?

– Det kan ju vara ett bättre erbjudande än att lägga ner företaget.

Hur ska facket kunna lita på att det inte rör sig om ren utpressning, i syfte att sänka lönerna?

– Det vet man aldrig i en förhandling. Men oftast känner ju folk på sig och vet hur det ser ut i företaget. Insynen i företagen är ganska god.

Är du inte rädd för missbruk?

– Den diskussionen får ju föras. Det är upp till klubbarna att säga nej till sådana här uppgörelser.

Blir inte slutsatsen att de företag som lyckas pressa sina klubbar också kan tillgodoräkna sig sänkta löner som konkurrensfördel?

– Det blir alltid företag som får bra villkor. Men vad är bra villkor för de anställda? Det är inte alltid bra villkor för företagen att ha lägst löner.

Att vi ska ta till oss öppningsklausulerna beror det på att verkstadsindustrins största marknad fortfarande är Tyskland?

– Det finns mycket som är lika i Sverige och Tyskland, starka fackföreningar bland annat. Strukturen i företagen påminner om varandra. Tyskland spelar alltid stor roll för oss.

Ska vi hålla jämn takt med Tyskland?

– Kan vi vara bättre än dem borde väl det bli en fördel.

Där har dina kompisar slutit ett ettårigt avtal med IG Metall värt 3 procent.

– Ja, men genomslaget är ju väldigt lågt. Inte 3 procent. Tarifflönerna (minimilönerna) höjs med 3 procent, men lönehöjningarna generellt blir betydligt lägre. Kanske under 1 procent beroende på att de har en annan konstruktion än vad vi har.

Skulle vi kunna teckna avtal på samma nivå utan att konkurrenskraften försämrades?

– Om vi höjer våra avtalslöner med 2 procent så blir utfallet garanterat aldrig lägre, beroende på att våra avtal ser ut som de gör.

Utrymmet på 2 procent per år, hur har ni kommit fram till det?

– Konjunkturläget är bättre nu än förra gången. Då bjöd vi 1 procent.

Varför inte 3 eller 4 procent?

– Det kan man diskutera, men det vill jag inte utveckla så här inför dig.

Jag har alltid lärt mig att löneökningar bara kan komma ur produktivitetsökningar. Annars blir det inflation. Håller du med?

– Ja, så är det väl. Samtidigt är produktivitet svår att definiera. Man måste ta det med en nypa salt. Men självklart är det produktiviteten som styr utrymmet. Om man gör mindre och betalar mer då blir det bara luftpengar.

Åren 2004–06 steg produktiviteten varje år med 7,2 procent. Lönekostnaden steg med 3 procent. Det verkar som om löntagarna gått miste om en hel del löneutrymme?

– Det där med nationalekonomiska bedömningar och sifferleken som Konjunkturinstitutet håller på med…jag vet inte. Vi har gjort bedömningen att inför den här avtalsrörelsen är 2 procent rimligt med hänsyn till konjunkturläget.

Ska man alltså lita mer på Teknikföretagen än på OECD och Konjunkturinstitutet?

– Ja, vi ligger närmare företagen. De andra ser det mer ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

Samtidigt har vinsterna ökat dramatiskt och vinstens andel av förädlingsvärdet är det högsta på flera decennier. Hur påverkar det utrymmet för löneökningar?

– Då kommer man in på hur mycket av vinsten som kommer från den svenska verksamheten och hur mycket som kommer ur den utländska. Det finns inga absoluta matematiska sanningar i det här. Man får göra de bedömningar man gör utifrån det utrymme man tycker att man har.

Aktieutdelningarna väntas stiga från drygt 100 till uppåt 150 miljarder. Rädd att detta skapar spänningar?

– Det är viktigt att företagen investerar. Annars går det illa för Sverige. Där kan vi göra mycket för att göra Sverige mer attraktivt. Att företagen gör stora vinster och har höga aktieutdelningar är bara bra, inte minst för pensionssparandet. Finns det en överlikviditet (för mycket pengar) så är det väl bra att pengarna delas ut.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.