DA GRANSKARMatrester från direktörerna på Svenskt Näringsliv tvättades av papperslösa Carlos Miguel för en svältlön. Dagarna var minst tio timmar långa och arbetsveckan slutade aldrig. Klagade han hotade chefen med polisen.
Tidig gryning bromsade Ernesto Saavedra in med skåpbilen framför Svenskt Näringslivs huvudkontor på Östermalm i Stockholm. Han lassade ur några säckar ren tvätt och hivade in några säckar smutstvätt innan han rullade vidare ner mot Stureplan. Efter flera stopp utanför lyxkrogar som Restaurang Tures i Sturegallerian bar det iväg ut på motorvägen mot Järfälla.
Ungefär samtidigt vaknade Carlos Miguel i en sliten lokal ute i Järfälla. Längs väggarna stod tvättmaskiner, torktumlare, manglar och strykbrädor uppradade. Han hade jobbat till sent kvällen innan och natten hade varit kort. Men när det fanns jobb var det bara att jobba, oavsett hur trött han var. Annars kunde han bli av med jobbet, eller bli överlämnad till polisen, som chefen hotat med.
– Jag hade ingen annanstans att ta vägen. Även om det var tungt och mycket jobb, så var det bättre än ingenting, säger Carlos Miguel.
När Ernesto Saavedra (bilden ovan) parkerade skåpbilen utanför tvätteriet började arbetsdagen. Tillsammans hjälptes de åt att sortera den stinkande smutstvätten och stuva in den i maskinerna. Men medan Ernesto Saavedra var anställd och gick hem efter åtta timmar, fortsatte Carlos Miguels arbetsdag till sent på kvällen. Och så upprepade sig dagarna, tio till tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, för 5 000 kronor i månaden – en timlön på runt tjugolappen.
– Det var inte värdigt arbete, det var slavjobb. Det är inte rätt att utnyttja människor på det där sättet. Det gjorde mig förbannad, säger Ernesto Saavedra.
Under sina första elva månader i Sverige, från november 2006 till oktober 2007, såg inte Carlos Miguel mycket av det här landet. Förutom en kort visit till släktingar i en annan stad – som chefen genast bestraffade med 1 500 kronors avdrag på lönen – så begränsades hans utsikt till den slitna industrilokalen ute i Järfälla.
– Jag jobbade allt längre pass och blev tröttare och tröttare. Chefen lovade mig mer pengar, men i slutet av månaden fick jag lika lite. Jag mådde dåligt. Det var en hopplös situation, säger Carlos Miguel.
Bak i Ernestos skåpbil färdades samtidigt dukarna, servetterna och kockkläderna runt i ett kretslopp som skar rakt igenom det svenska klassamhället. Matrester från näringslivets mäktigaste direktörer i Näringslivets hus tvättades bort av en papperslös invandrare för en svältlön. Fettfläckar från den halstrade gösen med vitvinssås på Restaurang Tures tvättades och ströks av en person som bara skulle kunna drömma om en sådan måltid.
– Jag känner mig utnyttjad och lurad. Jag hoppas att ingen annan ska behöva vara med om någonting liknande, säger Carlos Miguel.
Restaurang Tures i Sturegallerian tvättade kockkläder på Järfälla Tvätteri AB (bilden) i många år. De har sedan några månader bytt tvätteri, men inte på grund av missförhållandena utan för att man var missnöjd med kvaliteten. Chefen Robert Baydono säger att han inte känt till förhållandena på Järfälla Tvätteri AB.
– Det låter inte bra. Vi är ett seriöst företag och ett starkt varumärke. Vi vill inte bli förknippade med sådant här, säger han.
Robert Baydono anser inte heller att han borde ha kontrollerat före-taget närmare.
– Om det är en stor leverantör så tycker jag definitivt att man ska kolla hur det ser ut och ha en nära relation till företaget. Men när det är en liten leverantör så vet jag inte. Jag har knappt träffat de här så jag känner dem inte. Det är personalen som haft de kontakterna. Jag menar, det är ingen stor grej för mig.
Ägaren till Järfälla Tvätteri AB, Oscar Perez Puentes, säger att ingen av hans kunder har velat kontrollera hur arbetsförhållandena och lönerna sett ut för hans anställda.
– Mina kunder jobbar själva. De har inte tid att komma hit och kolla. De vill bara veta att de får det jag lovat, säger han
Han förnekar också att tvätteriet skulle ha använt sig av svart arbetskraft eller att arbetare ska ha bott på tvätteriet.
– Man ska inte bo på arbetsplatsen, då blir man sjuk direkt, säger han.
Både Ernesto Saavedra och Carlos Miguel slutade arbeta på Järfälla Tvätteri AB i slutet av förra året. Sista månaden fick Carlos ingen lön.
– Han ville bli av med mig och brydde sig inte om vad som hände med mig. Jag var bara en i raden av arbetare han utnyttjat, säger han.
– Innan Carlos var det en annan, och innan den en annan. Jag vet inte hur många som utnyttjats genom åren. Nu får det vara nog, säger Ernesto Saavedra.
Även Ernesto Saavedra känner sig lurad. Han menar att han inte fått ut tillräckligt med semesterersättning och kräver tillsammans med IF Metall ägaren Oscar Perez Puentes på drygt 25 000 kronor.
Om han inte betalar planerar IF Metall en stämning i Arbetsdomstolen.
Fotnot: Carlos Miguel är ett fingerat namn. Han vill vara anonym eftersom han ansöker om att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.