Industriarbetarnas tidning

Vita dukar svart tvätt

27 oktober, 2009

Skrivet av

Den farliga maskinen krossade en hand och fläkte upp en tumme. Chefen dömdes för arbetsmiljöbrott. Men tryckpressarna körs fortfarande utan skydd. Utländsk arbetskraft jobbar upp till 15 timmar om dagen för svältlöner bland råttor i bitande kyla. Välkommen till fabriken som tillverkar Systembolagets plastkassar.

Systembolaget. Bland det svenskaste som finns. Vem har inte firat arbetsveckans slut med en flaska vin, några öl och vid festligare tillfällen en pava likör eller konjak? Flaskorna packas ofta i de karaktäristiska kassarna. Prydda med en illustration av en känd konstnär och framställda till 90 procent av återvunnen plast.

I Gördsbyn i västra Värmland, vackert beläget ute på en udde, ligger ett gammalt sågverk. Där man en gång i tiden sågade upp värmländsk fura inryms nu en plastfabrik som tillverkar Systembolagets kassar.

Måndagmorgon på fabriken. Vinterlandskapet andas kyla och frost. Inomhus saknas värme och termometern ligger runt nollstrecket. Enda värmekällan är maskinerna som stått stilla över helgen. Först framåt onsdag kan ytterkläderna tas av. Efter en julledighet hade golvet förvandlats till en isbana. Man var tvungen att sanda.
Inne i sorteringsavdelningen en bit bort är det ofta kallare än ute. Här finns inga maskiner som värmer och de oisolerade plåtväggarna kyler. Den återvunna plast som sorteras har under åren innehållit dropp från sjukvården och ruttna matrester från hamburgerrestauranger.

Utanför ligger plastrester fastfrusna i stora balar. Det krävs hjullastare för att få loss dem. Väl inne i fabriken ska plasten sorteras och tvättas. Vattenångan gör den redan kalla luften fuktig och rå. Plastarbetarna blir sjöblöta in till underkläderna i hanteringen. Och dagligen hoppar råttor fram när balar sprättas upp.

– En gång fick jag en tillplattad död råtta i händerna när jag stod och sorterade, säger Torbjörn Vendelbo Jensen (bilden) som jobbade för Plaståtervinning i Arvika i fem år.

Efter sortering och tvättning smälts den återvunna plasten ned till små plastkulor, granulat, som används till nytillverkning av bland annat Systembolagets bärkassar.
Inne i fabriken luktar det färg, sprit och plast. Yrsel, illamående och huvudvärk är inte ovanligt bland personalen. En utsugsfläkt som knappt hjälper finns under taket.

Den nytillverkade plasten snurras upp på rullar. Rullar som kan väga 60–70 kilo. I arbetsuppgifterna ingår att på egen hand lyfta sådana rullar upp till 50 gånger per skift.

– Maskinerna fick aldrig stanna. Då blev chefen vansinnig, säger Torbjörn Vendelbo Jensen.

När han rengjorde ett tryckverk under gång åkte tummen in mellan valsarna och trasades sönder. Olyckan inträffade för några år sedan, innan Systembolagets kassar började tillverkas i Gördsbyn.

– Vi fick inte stänga av maskinen för underhåll. För det tog flera timmar att starta upp den igen, säger Torbjörn Vendelbo Jensen.

Både Arbetsmiljöverket och polisen konstaterade senare att tryckpressen han skadades vid saknade skydd för valsarna.

Några månader efter Torbjörn Vendelbo Jensens olycka var det dags igen. En 17-åring som var inhyrd på företaget torkade färgstänk i samma maskin. Hela handen åkte in mellan valsarna och skadade fingrarna allvarligt. 17-åringens skador var så omfattande att han behandlades av handkirurg och sjukskrevs i åtta månader. Han lider fortfarande av sviterna efter olyckan.

Arbetsgivaren Leif Andersson (bilden) som driver fabriken i Gördsbyn fälldes 2007 i tingsrätten för arbetsmiljöbrott för båda olyckorna. Han dömdes till villkorlig dom och böter på 18 500 kronor.

Efter den andra olyckan gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion på fabriken. Arbetsmiljöverket krävde bland annat att tryckpressens rörliga delar måste ha skydd och att skriftliga instruktioner skulle tas fram för de farliga maskinerna. Företaget svarade att kraven var infriade. Vid en upföljning visade det sig att Leif Andersson ljugit. Alla krav var inte uppfyllda.

– Normalt gör företag som vi säger. Det var ett osant intygande. De sa att de vidtagit åtgärder de inte gjort, säger Björn Richter, som vid den tiden var biträdande tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverket i Örebro. Leif Andersson såg senare till att kraven uppfylldes.

Dagens Arbete kan avslöja att Leif Andersson fortfarande bryter mot Arbetsmiljöverkets regler och utsätter sina anställda för faror på fabriken i Gördsbyn.
I filmer och fotografier som Dagens Arbete tagit del av syns tydligt hur Systembolagets bärkassar tillverkas i tryckpressar som saknar skydd för valsar och cylindrar. Kassarna har tillverkats utan skydd sedan augusti 2008.

Hans Karlsson, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket i Stockholm, har sett filmerna.
– Jag skulle lägga ett omedelbart förbud på tryckverken om jag gjorde en inspektion. Särskilt om arbetsgivaren är dömd för liknande brott tidigare.

Ett omedelbart förbud innebär att bristerna måste åtgärdas på en gång. Arbetsmiljöverkets föreskrifter är tydliga. Rörliga valsar och cylindrar måste ha skydd. Det ska inte vara möjligt att stoppa in händerna.
Innan kraven på ingreppsskydd infördes var hälften av alla olyckor i den grafiska branschen finger- och handskador.

– Filmerna visar att klämriskerna är stora, säger Hans Karlsson.

Bristerna i Gördsbyn är bara en del av Leif Anderssons företagande.
Redan 2003 var han i blåsväder sedan det kommit fram att flera kvinnor sorterade plast manuellt på Deje bruk, ett annat av Leif Andersson återvinningsföretag. Också i den lokalen saknades värme. Arbetsmiljöverket krävde efter en inspektion att arbetet skulle läggas upp så att kvinnorna slapp förslitningsskador. Leif Andersson svarade med att säga upp kvinnorna och ersätta dem med estnisk arbetskraft. Något han polisanmäldes och stämdes i Arbetsdomstolen för.

Även i Gördsbyn har estnisk arbetskraft anlitats i flera år. De estniska arbetarna bor i hus på fabriksområdet. Flera källor berättar för Dagens Arbete att estländarna tjänar runt 35 kronor i timmen och ofta jobbar upp till 12–15 timmar om dagen.

– Jag har sett deras stämpelkort. Jag vet att de jobbar så mycket, säger en källa.
– De jobbar så mycket för att komma upp i svenska löner.

En del estländare har arbetat i Sverige i flera år medan andra stannar några månader.

Torbjörn Vendelbo Jensen skakar på huvudet när han tänker på sin tid i Gördsbyn.
– En ska må gott när en åker till jobbet. Det gjorde jag inte där. Leif Andersson bor inte långt härifrån. Jag vänder bort huvudet när jag åker förbi.

Så gjorde vi: Många tidigare anställda har inte velat ställa upp med namn och bild i tidningen. De är rädda för Leif Andersson. Han beskrivs ha ett hett temperament och har kallat anställda idioter och grisar. Han ska till och med ha hotat att skjuta och hänga personal när produktionen gått dåligt.

– Orten är liten och han känner mycket folk. Han kan påverka möjligheterna att få ett annat jobb, säger en tidigare anställd.

Dagens Arbete har använt många källor för att få fram information om Leif Anderssons företag. Här följer ett urval:

  • Drygt 300 sidor handlingar från Arbetsmiljöverket.
  • 30–40 muntliga källor. Bland annat branschföreträdare, fackliga ombudsmän, myndigheter och personer med insyn i Leif Anderssons företag.
  • Domar från tingsrätten.
  • Artiklar i annan press.
  • Bolagsverket.
  • Företagens egna webbplatser.

Du kanske också vill läsa…

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

Skyddslösa arbetare river asbest

Skyddslösa arbetare river asbest

När det rivs och renoveras i byggboomens Sverige blir ett gammalt problem aktuellt igen: asbest. Hanteringen av det livsfarliga dammet görs inte sällan av fattig utländsk arbetskraft. De jobbar i ett skuggsamhälle längst ner i entreprenörskedjorna. En av dem var Rakhmat Akilov.

Här tog Samhall isär granaterna

Här tog Samhall isär granaterna

Anställda fick hosta, utslag och psykiska besvär. Ett orange färgpulver spreds i lokalen när granaterna plockades isär. Samhall hade inte kontrollerat innehållet innan jobbet sattes i gång.

Lasse orkade inte mer

Lasse orkade inte mer

Lasse blev sjuk av jobbet – men han dog hemma i sin egen garderob. Dagens Arbete och Atlas förlag ger ut en bok om ett självmord som skakat om svenskt arbetsliv. Läs eller lyssna till ett utdrag ur boken.

Asbest dödar – igen

Asbest dödar – igen

Asbest totalförbjöds för 33 år sedan, ändå minskar inte cancerfallen. När gamla hus renoveras släpps den sylvassa fibern lös.

Om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet

Om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet

Elinor Torp har skrivit en bok om det nya arbetslivet och olyckan som aldrig hade behövt hända.

Adrians död – ingens ansvar

Adrians död – ingens ansvar

Fem män från Umbraresti i Rumänien kom till 
Sverige med en dröm. 18-årige Adrian Ojoc var 
en av dem.

”Maddes mod höll mig uppe”

”Maddes mod höll mig uppe”

Ingen trodde att det skulle gå att övertyga domstolen. Det var en fruktansvärd olycka. Absolut. Men kunde den ge så mycket skam att det inte gick att jobba? Tore Hägbom vet. Han bestämde sig för att kämpa.

Slarvet kostade dem 200 000 kronor

Slarvet kostade dem 200 000 kronor

Arbetsförmedlingen struntade i att kontrollera Claes försäkringar. När han dog gick änkan Anette miste om 200 000 kronor i ersättning. Myndigheten vägrar rätta till sitt misstag.

Återvinnarna är förlorarna

Återvinnarna är förlorarna

Sverige är världsbäst på återvinning. Företagsledarna tjänar mångmiljonbelopp. Men samhällets svaga betalar priset för vårt rena samvete. Funktionshindrade från Samhall sorterar skräp vid livsfarliga maskiner, i giftig dieselrök. Oskyddade. Utnyttjade. Osynliga.