Industriarbetarnas tidning

Här bestämmer de anställda

28 februari, 2011

Skrivet av

Inte ett viktigt beslut utan omröstning bland alla anställda. Så fungerar det i Mondragón i norra Spanien. Där finns världens största kooperativ med 85 000 anställda i 255 företag.

Här förlorar man inte jobbet om det går dåligt för ens företag. Man lånas ut till ett annat i stället.
Kooperativet har en egen bank, eget universitet, eget försäkringsbolag och innovationscentra som ligger direkt i anslutning till alla fabrikerna. All vinst investeras tillbaka i verksamheten.

– Vi står starkare än många andra industrikoncerner, tack vare vårt samarbete inom kooperativet, säger Mikel Uribetxebarria i Mondragónkooperativets ledning.

Mikel Uribetxebarria kom till företaget Fagor Ederlan, en underleverantör till bilindustrin, för ett tiotal år sedan för att arbeta med utveckling.

I dag är han ordförande i bolagsstyrelsen, framröstad av en majoritet av företagets drygt 3 000 anställda.

Dessutom ingår han i styrgruppen för hela Mondragón-kooperativet. Ett kooperativ som startades 1956 efter det att en ny präst kommit till bygden och startat en teknisk skola.

Just Fagor Ederlans var det allra första företaget i kooperativet, startat av sex verkstadsarbetare. I dag en av Europas största underleverantörer av chassikomponenter, delar till motorer och växellådor.

Som alla andra inom bilbranschen drabbades företaget hårt av bilkrisen.

– Självklart, men hos oss fick de anställda själva bestämma hur den skulle tacklas, säger Mikel Uribetxebarria.

Mondragón-kooperativets 255 företag vilar på tillverkningsindustri och säljer för cirka 160 miljarder kronor på ett år – lika mycket som Scania och Sandvik tillsammans. I kooperativet ingår också Spaniens största supermarket-kedja Eroski.

De flesta företagen finns i spanska Baskien och i andra delar av Spanien. MCC bedriver verksamhet i Kina, Brasilien, Mexiko och flera östeuropeiska länder. Men där är de anställda inte medlemmar.

– Det beror på att kooperativ kan betyda väldigt olika saker i olika länder, säger Mikel Uribetxebarria.

– Vi har sagt att det viktiga för oss är att våra demokratiska värderingar med stort inflytande för de anställda ska gälla på de fabriker som vi har i andra länder.

Inom Mondragón-kooperativet tas alla viktiga beslut genom omröstning på allmänna medlemsmöten. Där godkänns bland annat lönesättningen och större investeringar. Mötet väljer bolagsstyrelse som i sin tur rekryterar företagsledning.

Företagens vinst investeras tillbaka i verksamheten. En del av vinsten avsätts till kulturella projekt i bygden. Att bli medlem kostar en årslön. Den som lämnar kooperativet får tillbaka pengarna. Bara den som arbetar i kooperativet kan vara delägare.

I anslutning till fabrikerna har kooperativet två egna universitet med 4 000 studenter och ett antal innovationscentra med forskning och utveckling i direkt anslutning till fabrikerna.

Raúl Reyero på innovationsföretaget Ikerlan berättar om alla forskningsprojekt kring kraftöverföring, bränsleceller, sensorer, mikrosystem, biomedicin och om utvecklandet av en trådlös spårvagn som passar Sevillas trånga gränder och utarbetandet av en ny eldriven liten stadsbil.

– En viss masstillverkning måste förläggas till lågkostnadsländer. Men vi tror att det är nödvändigt att utveckling och tillverkning ligger nära varandra. Det finns så mycket kunskap hos dem som arbetar med tillverkningen och som bidrar till utvecklingsarbetet.

LÄS MER
Om du klickar HÄR får du upp Dagens Arbete som pdf och kan bläddra fram till sidan 10 och läsa hela reportaget.

En kommentar till “Här bestämmer de anställda

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.