Höga vinster trumfkort för facket

DA ANALYS

Fackförbundet Unionen tände avtalsbrasan i dag. Med en rapport som visar på paradoxen i utgångsläget: företagens rekordvinster och den fortsatt höga långtidsarbetslösheten.

Rapporten, som presenterades av tjänstemannafackets chefsekonom Daniel Lind, bär den talande rubriken ”Återhämtningen fortsätter – brist på arbetskraft väntar”.

En rubrik som indikerar ett innehåll som borde få arbetsgivarna att känna sig betydligt mindre bekväma inför den här avtalsrörelsen jämfört med den förra.

Den förra avtalsrörelsen genomfördes just när industrin knappt börjat återhämta sig från finanskrisen. Den skakiga framtiden såg mer osäker ut än någonsin och arbetsgivarna kände starkt självförtroende när de gick ut och förordade nollavtal.

Den här gången ser landskapet helt annorlunda ut.

Återhämtningen fortsätter och ger företagen vinster på rekordnivåer. Samtidigt som det fattas folk.

Kombinationen höga vinster och brist på arbetskraft borde vara som ett dukat bord för fackföreningsrörelsen.

Den snabba återhämtningen i näringslivet fyller företagens kassor. I Unionen-rapporten finns en prognos från finansanalytiker som pekar på en närmast explosionsartad utveckling av börsbolagens lönsamhet.

Vinstnivåerna för i år och nästa år överträffar till och med de febriga högkonjunkturåren före finanskrisen. Då motsvarade vinsten i snitt 14 procent av försäljningen – nu närmar vi oss 16 procent.

Vinsterna ramlar in till företag som under krisen snabbt hade kunnat kapa sina kostnader – genom massiva uppsägningar av personal. I ekonomiska efterkrisanalyser lovordas de svenska företagens förmåga att snabbt anpassa munnen efter matsäcken. När inkomsterna sjönk kapades kostnader med en snabbhet och flexibilitet som väckt internationell uppmärksamhet.

Nu vänder det uppåt. Utan att företagen nyanställer i någon större omfattning.

Med återhämtad produktion och bantad personalstyrka stiger produktiviteten. Just nu stiger den snabbare än någon gång under 2000-talet som, med undantag för några år, har varit ett rekorddecennium.

Välfyllda kassor och stigande produktivitet är goda nyheter för fackliga förhandlare. Alla vet att det är själva produktivitetsutvecklingen som skapar utrymme för reallönehöjningar. Så länge lönerna inte stiger snabbare än produktiviteten blir inte löneökningarna inflationsdrivande.

Fördel facket alltså. Om det inte vore för den fortsatt höga arbetslösheten.

Visserligen sjunker den – men från en ovanligt hög nivå till en inte fullt så hög nivå.

De mest optimistiska bedömarna tror på runt 7 procents arbetslöshet. I ett läge när Sverige sägs vara en tigerekonomi med rekordartad BNP-tillväxt.

En 7-procentig arbetslöshet är knappast något som eldar de fackliga kraven. Hög arbetslöshet har aldrig varit fackets vän.

Det motsägelsefulla är att den höga arbetslösheten lever parallellt med brist på arbetskraft i allt fler delar av ekonomin.

360 000 arbetslösa passar inte till de lediga jobben. Det är sånt som på arbetsmarknadssvenska brukar heta ”matchningsproblem”.

Bakom siffrorna finns en oroväckande utveckling av stigande långtidsarbetslöshet. Bland de arbetslösa finns en växande grupp som har gått utan arbete i mer än ett halvår. En av fyra arbetslösa har gått utan arbete i minst tre år.

Kort sagt: matchningen funkar inte.

Av de arbetslösa tillhör långt över hälften – cirka 225 000 personer – en utsatt grupp. De har bristfällig utbildning, är födda utanför Europa eller har en nedsatt arbetsförmåga. En grupp som vuxit snabbt; bara under de senaste två åren har denna utsatta grupp ökat med nästan 100 000 personer.

Samtidigt har samhället dragit ner på arbetsmarknadsutbildningen. Insatserna under högkonjunkturåren var faktiskt större än under de gångna krisåren.

Rekordvinsterna är en bomb i knät på arbetsgivarna som just nu söker argument för knappa löneökningar. De kommer att hänvisa till den internationella osäkerheten, skuldkrisen i Europa och USA etc.

Långtidsarbetslösheten är en bomb i knät på regeringen som gått till val på att bryta utanförskapet. Om världsrekord i ekonomisk tillväxt inte kan understödja regeringens arbetslinje – när fungerar då arbetslinjen?

Hemuppgiften för fackföreningsrörelse blir att hitta en modell som ger reallöneökningar utan att äventyra sysselsättningen. Facken har ett halvår på sig. I september presenteras såväl avtalsplattform som preciserade krav.

Harald Gatu