Industriarbetarnas tidning

Mustasch mot hästsvans

31 mars, 2011

Skrivet av JAN-HENRIK SANDBERG

Krönika april 2011

Vissa saker verkar med tiden falla på plats. Kaoset inom det socialdemokratiska partiet såg ett tag ut som om det aldrig skulle ta slut. Sprickfärdiga av otålighet klättrade debattörer, med eller utan anknytning till partiet, upp på närmsta köksstol för att högljutt basunera ut sina åsikter om vem som skulle bli partiledare och varför. Tonläget blev alltmer irriterat; kända politiska profiler började anklaga varandra för stalinism. Då plötsligt lyckas partiets valberedning hosta ur sig sitt förslag till ny partiledare och partisekreterare: Håkan Juholt och Carin Jämtin. En eftertänksam stämning spred sig inom och kring partiet och även de mest mentalt nednötta tyckarna lade till slut sina åsikter om Juholts mustasch på hyllan för att i stället fundera över vad han kan tänkas stå för i politiken.

Jag känner inte Juholt men gillar det jag sett hittills: en socialdemokrat med vänsterprofil som är inställd på samverkan med fackföreningsrörelsen. Man kan tycka att samverkan med facket borde vara en självklarhet för en socialdemokrat, men så verkar det märkligt nog inte vara. Vissa partiföreträdare har i förvirring talat om facket som en kvarnsten runt halsen. Det är en konstig tanke! Fackets och partiets gemensamma historia visar på nyttan med ett samarbete. Därmed inte sagt att det duger att hänvisa till gamla framgångar. Nej, tvärtom gäller det att forma en facklig politisk samverkan som är bra för våra medlemmar nu och i framtiden.

Ett exempel på samarbetsområde är försvaret av den svenska modellen, det vill säga att fackförbund och arbetsgivarorganisationer i förhandlingar kommer överens om löner och andra villkor i arbetslivet och reglerar dessa i kollektivavtal. Nästan alla säger att detta är ett system man vill fortsätta med. Om man tittar närmare kan man se att vissa i själva verket mycket väl kan tänka sig att tafsa på den svenska modellen.

Finansminister Anders Borg kunde inte låta bli att ha synpunkter på minimilönerna. De är för höga tyckte Borg.

Inom EU filas det på system för ekonomisk stabilitet, system som skulle innebära statliga ingrepp i lönebildningen.

I Wisconsin, USA, har nyligen tagits politiska beslut om drastiska försämringar av de offentliganställdas löner och förmåner. Inte nog med det; rätten att bedriva facklig verksamhet och teckna kollektivavtal inskränks också.

Dessa försämringar kommer förstås inte i längden att stanna inom någon begränsad sektor av arbetsmarknaden; steg för steg kommer de att sprida sig överallt. Det är nog svårt att helt gardera sig emot att politiker, i synnerhet i tider av ekonomiska problem, blandar sig i lönebildning och annat som de bör hålla tassarna borta ifrån. Det närmaste en garanti man kan komma är antagligen ett regeringsparti som i kraft av sin historia, sin ideologi och sin vardagliga praktiska verksamhet står facket nära.

Jag vill inte påstå att Socialdemokraterna skulle vara fläckfria vad det gäller politisk inblandning i lönebildningen. Det så kallade Rehnbergavtalet 1991–92 var en otrevlig avvikelse från de normala principerna. Sveriges ekonomi befann sig då i en mycket svår situation som på något sätt måste lösas och det är tveksamt om arbetsmarknadens parter själva hade lyckats reda ut situationen. Att de beska piller, temporära inskränkningar av den svenska modellen, som det här handlade om alls kunde sväljas av facket berodde till stor del på att det var en socialdemokratisk regering som satt vid makten. Det gick trots allt att känna en trygghet i att regeringspartiet i grunden var fackföreningsvänligt och att de obehagliga åtgärderna bara var tillfälliga. Mot slutet av 1990-talet skulle fack och arbetsgivarorganisationer, i och med tillkomsten av Industriavtalet hitta den rätta melodin för lönebildningen.

Facket och Socialdemokraterna har mycket att göra tillsammans i spelet om framtiden. Vi ska skydda den svenska modellen och uträtta mycket annat. Då är det kanske inte så dumt att en av de viktigaste rollerna spelas av en vänstersosse med mustasch.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Slutbud lämnat i kväll

Slutbud lämnat i kväll

Facken och arbetsgivarna inom industrin har på lördagskvällen fått ett slutbud att ta ställning till. Ett besked väntas tidigast söndag morgon.

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.