Industriarbetarnas tidning

Frågorna Reinfeldt bör svara på

29 juni, 2011

Skrivet av

DA ANALYS

Det finns intervjuer och intervjuer. Gårdagens intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt i Dagens eko väcker mer frågor än de som ställdes. Här är frågorna statministern bör svara på.

1. Vem bär det yttersta ansvaret för Antonov-granskningen?
Regeringen måste ta beslut i frågor som berör Saab. Av en enkel anledning: staten står som garant för EIB-lånet som regleras i en trepartsuppgörelse med Europiska investeringsbanken, EIB, och förre ägaren General Motors.

Fredrik Reinfeldt har delegerat granskningen av Antonov till regeringens egen myndighet, Riksgäldskontoret, som ska ta fram ett beslutsunderlag. Riksgälden är inte beslutsfattare. Det är fortfarande regeringen. Har Reinfeldt delegerat bort beslutsrätten? Det borde han inte kunna. Han är regeringschef.

2. Vad anser Fredrik Reinfeldt om Riksgäldens slutsats?
Riksgälden ser efter sin granskning inga skäl att inte släppa in Antonov som delägare. Frågan är vad denna granskning betyder för Reinfeldts eget ställningstagande. Betyder den någonting? Eller känner han inte till att Riksgäldens granskning faktiskt gjorts?

3. Vad anser Fredrik Reinfeldt om att General Motors också sagt ja?
GM har möjlighet att yttra sig om Antonov. Det har man också gjort, vilket senast bekräftas i Dagens Industri idag. Frågan är vad detta besked betyder för Reinfeldts eget ställningstagande. För regeringen någon dialog med GM i den här frågan?

IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven hävdar att han fått indikationer på att problemen inte ligger i Detroit, utan hos den svenska regeringen och EIB.

4. Varför gömma sig bakom EIB?
Regeringen motiverar sin tystnad om Antonov med att hänvisa till Europiska investeringsbanken, som håller på med en egen utredning. Det finns ingenting som tvingar Reinfeldt att vänta på just EIB. Banken har bara betalat ut delar av det lån som den svenska regeringen själv gått in som garant för.

EIB är inte Reinfeldts egen myndighet. Det är Riksgälden som är hans myndighet. Varför vänta på en annan myndighet? Litar han inte på sin egen?

5. Varför frånhända sig ansvaret för Saabs långsiktiga öde?
Regeringen har redan tagit ett ansvar i så måtto att man går in som garant för EIB-lånet till Saab. När det gäller möjligheterna att säkerställa Saabs långsiktiga överlevnad hänvisar statsministern bara till ägarna och ledningen. Regeringen ger intrycket av att invänta och inte agera. Det finns de som påstår att statsministerns dröjande besked om Antonov försvårar en långsiktig lösning för Saab. Varför så svårt att driva på processen?

6. Finns det något att lära av USA?
Inför risken av en genomklappning för amerikansk bilindustri gick Obama-administrationen in och tog ett ansvar för att strukturera om och tidsbegränsat stötta bilindustrin. Genom en hårdhänt regeringsledd ”auto task force” fick man konkursboet General Motors på rätsida igen och man drev också igenom en strukturaffär för Chrysler. Bägge företagen är idag på fötter.

Obama-administrationen utgick från att företagen skulle överleva, formulerade en analys och såg till att åtgärder föll på plats. Och drev på. Hur den amerikanska administrationen tänkte och handlade finns väl beskrivet i den bok som skrivits av Steve Rattner, centralfiguren i ”auto task force”. Boken heter Overhaul och kan vara perfekt sommarläsning för den som vill studera hur en regering kan hantera industriföretag i kris. Finns det något att lära? Hur ser Reinfeldt på de amerikanska erfarenheterna jämfört med den egna regeringens insats?

7. Har Reinfeldt gett upp Saab?
Statsministern betonar att satsa på omställning av människor. Att rädda människor och inte jobb. ”Så som vi alltid har gjort i Sverige.” Men Sveriges moderna ekonomiska historia är fylld av exempel där staten tagit aktivt ansvar för att möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling. Utan hårda statliga rationaliseringsnypor för 30 år sedan hade landet knappast haft någon stål- eller gruvindustri kvar. Har statsministern glömt de erfarenheterna?

Lyssna på Ekots intervju här.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.