Industriarbetarnas tidning

Arbete pågår i skuggan av världskrisen

6 oktober, 2011

Skrivet av

Kris igen? Eller? Vi funderade vad som hände i världen och åkte därför till Virsbo. Och vidare till en som borde veta.

Botten ur. Det är som om botten går ur världsekonomin då och då.
Nu avlöser skuldkrisen den finanskris som vi aldrig kom ur. Runt om i världen: massuppsägningar, besparingar, kravaller. Ovisshet om framtiden. Nånstans finns det en komplicerad förklaring till eländet.

Stockholm för tio år sedan: ett lunchrum på Riksbanken i Stockholm.
Jag satt mitt emot Villy Bergström, vice Riksbankschef med ett långt förflutet inom arbetarrörelsen. Uppväxt i gruvsamhället Grängesberg. Docent i nationalekonomi. Och nu alltså ansvarig för att sköta samhällsekonomins gas- och bromspedal.

Några veckor innan hade terrornätverket Al Qaidas flygplan brakat in i New Yorks skyskrapor. Världen befann sig redan innan i ett börsfall sedan IT-bubblan året innan spruckit. Skulle det bli ännu värre?
Ingen visste då vad terrorattacken skulle föra med sig. Men man visste något annat som i sig var en tickande bomb: tillståndet i den amerikanska ekonomin.

Den gången sa Villy Bergström: USA lever på lånade pengar. USA måste göra nåt åt det. Och det kommer att märkas i resten av världen.
Vad säger han nu? Vi åkte mot Vibberbo i Bergslagen där pensionären Villy Bergström i dag bor delar av året. På vägen stannade vi till i Virsbo, bara för att veta hur det står till på en industriort som tampats med världsekonomin sedan sextonhundratalet.

Mörkret sänker sig snabbt den här tiden på året men strax efter Seglingsberg skar strålkastarna från ett framrusande godståg genom svärtan. Vad hade tåget i lasten? Stålrör från Virsbo? Plaströr för golvvärme? Kuggringshållare från smedjan?

Fullastade godståg. Kanske ett gott tecken, trots allt. Längre fram skymtar Virsbos industriområde och mot den svarta himlen reser sig stålrörsföretaget Ruukkis röda bokstäver.

Ruukki, Componenta, Uponor. Det är vad som blev av det gamla Wirsbo Bruk som i sekler ägdes och förvaltades av adliga släkter som de la Gardie, Stenbock, von Yxkull, Boije af Gennäs och Lagercrantz.
I dag sitter ägarna i Finland. När stålkartan ritades om på 1980-talet styckades Wirsbo Bruk och såldes till finska ägare. Men verksamheten lever vidare. Och den hörs.

Tung industri. Det är så här den låter. Bortifrån Rukki rasslar det och inifrån Componentas smedja sänds respektinigivande, kraftiga stötar.
Vi går in i smedjan och ser inga tecken på annalkande kris. Snarare en come back från det dramatiska raset för tre år sedan. Man kan lyssna till återhämtningen i de fullkomligt brutala smällarna när hejarsmedjans 20 ton plattar till det som ska bli kronhjul i lastbilar.

Det är hett, tungt, mäktigt och Andreas Gustafsson som står mitt i smällarna och värmen, skjuter upp visiret, tar sig för pannan, ner med visiret, justerar de glödgade hjulen med en lång tång, sprutar olja på verktygen och då smäller det ännu mer brutalt i en ”oljesmäll” då lågorna slår upp från de oljade verktygen.

Han tittar bort mot klockan för att se om den kvart är inne som gör att han byter arbetsuppgift med någon annan. Han sätter sig en stund.
– Kris igen? Nej det ser inte ut så. Vi kör för fullt.
Om det tvärnitar igen, som hösten 2008? Han skakar på huvudet. Det får inte ske.
Då miste han jobbet tillsammans med tjugofyra andra. De som blev kvar kom att få krisavtal med kortare arbetstid och kapad inkomst.

Men Andreas kom tillbaka, visserligen på osäkrare villkor än tidigare. Först som inhyrd med högre lön än de fast anställda. Nu som visstidsanställd, med ett par tusen i lägre lön än de inhyrda.
– Jag vill inget hellre än att ha tillsvidareanställning. Jag vet ju vad bankerna säger när man inte har fast jobb.

Han gillar den tuffa smedjan och även skiftarbetet som ger honom fritid med de två små barnen. Från hemmet i Hallstahammar pendlar han med Göran Johansson nere vid etappugnen. Göran var en av dem som fick behålla jobbet. Han funderar på den närmaste framtiden.
– Vad vet vi nu? Just nu går vi för fullt. Men vad vet man om morgondagen.

Morgonen därpå sitter vi inne hos vd:n för detta Componenta Wirsbo, Göran Jansson.
Nej, han kan inte heller se någon kris. Kanske en inbromsning. Inte en tvärnit som förra gången då man ena dagen låg på rekordnivå för att sedan sjunka till en femtedel av vad man gjorde när det gått som bäst.
– I princip var det bara jag och försäljningsavdelningen som hade jobb. Vi slogs för att överhuvudtaget överleva.

Och nu? Svårt att säga, men det ser rätt bra ut, säger han. När USA och Europa hackar drar i stället Sydamerika och Asien.
Vi sitter i ett litet samhälle med femtonhundra invånare, mellan Västerås och Fagersta, och pratar om världen. Vad kan man göra om man vill hänga med?
– Satsa på produktiviteten, svarar han. Att ständigt utveckla produktiviteten så att man är bland de bästa. Och då kan man också betala bra löner.

Förra krisen – som en stor del av världen ännu inte tagit sig ut ur – förändrade en sak i Virsbo: anställningsformerna. Här har ord som varsel och uppsägning länge varit okända.
Nu ökar bemanningen med i första hand inhyrda.

– Bemanningsföretagen är en fördel för alla. De ger företaget ökad flexibilitet och förmåga att snabbt ställa om ifall efterfrågan hastigt skulle vika.
Vid nedgångar slipper man varsla.
– Då tror jag det är bättre för den enskilde att vara anställd i ett bemanningsföretag.

Vi går åter ut i Virsbo, sätter oss i bilen, åker förbi herrgården och brukshotellet i sundet där Wirsbosjön möter Åmänningen. Detta nät av sjöfarleder som en gång för sekler sedan gav Virsbo en chans, placerat mellan Bergslagens järnmalmsgruvor och exporthamnarna i Mälaren. Nu kan man ana omvärlden i skenet från ett fullastat godståg om natten. Men man vet aldrig. Omvärlden kan släcka lyset när som helst. Det vet man i Virsbo.
Vi åker vidare till Villy Bergström.

Som pensionär har Villy Bergström bytt uppdraget som vice Riksbankschef mot att vara styrelseordförande i den lilla självständiga Norrbärke sparbank med säte i Smedjebacken. Även det ett känselspröt mot världsekonomin.
Ännu har inga krissymptom nått bygden.

– Men det är klart, skulle det bli en inbromsning på exportmarknaderna så kommer det att märkas även hos oss, säger Villy Bergström. Det här är ju en klassisk industribygd.

Och då är man beroende av vad som händer i omvärlden.
– Visserligen har Sverige en välskött ekonomi och är bra rustat. Men säg att några länder i Sydeuropa ställer in sina betalningar.

Då drabbas europeiska banker som lånat ut pengar till krisländerna. Och då kan tvärniten vara tillbaka, precis som hösten 2008.
– Ja, i ett övergångsläge kan det bli totalstopp i kreditgivningen. De svenska affärsbankerna är beroende av utlandslån från andra banker för att kunna låna ut i sin tur. Grips bankerna av rädsla och slutar att låna mellan varandra, då kan det bli som 2008 efter Lehman Brothers fall i USA.

Det är den ena risken. Den andra risken är vad som händer när krisländerna minskar sina utgifter för att få budgeten att gå ihop.
– När de stramar åt då faller massor av efterfrågan bort. Det kommer att slå mot svensk export. Och mot tillväxt och sysselsättning även i Sverige.

Krisländerna – dit vi skickar en stor del av vår export – tvingar hanka sig fram i tio, femton år med besparingar och låg tillväxt.
– Men får man med befolkningen på hårda besparingar i många år? Det är bara att se vad som händer på gatorna i Grekland och Spanien redan i dag.

Ser han någon annan utväg? Kanske de starka euroländerna bryter sig ur till en egen valutaunion. Men det blir mycket komplicerat. Och svårt att överblicka följderna för de länder som hamnar utanför.
– Jag har svårt att se hur man ska klara upp det här. Verkligen.

Världsekonomin har hamnat i en riktig soppa. Euron var en omöjlig konstruktion, menar han.
– Vi som var emot EMU sa att det går inte att ha en gemensam valuta för turism och vinodling i söder, verkstadsindustri mitt i Europa och sedan verkstadsindustri och skogsbaserad industri i norra Europa. Man kan inte trycka in så olika ekonomier i ett enda valutaområde.
– Men de ekonomiska argumenten fick ge vika för politikernas stormaktdrömmar.

Och de obalanser som USA hade för tio år sedan blev bara värre med än större hål i statskassan.
– USA är låsta i sin syn på skatter. De kan inte tänka sig att höja bensinpriserna mot europeisk nivå. Eller införa en federal moms.

Med George W Bush kom de kostsamma krigen i Irak och Afghanistan och skattesänkningar för de rika. Hade man i stället börjat sanera redan då, försökt få fart på exporten och samtidigt stramat åt konsumtionen och det överdrivna bostadsbyggande – då hade läget varit annorlunda i dag.
– Men de bara vräkte ju ut lån utan att kontrollera effekterna.

– Jag tror att det har att göra med den fattigdom som har brett ut sig i medelklassen. Lönerna har ju stått still i 20–30 år. Lösningen från politikernas sida har varit att hjälpa folk att köpa bostäder och låna till husvagnar och allt vad det var.

I bilradion hem sänds ett inslag om Las Vegas. Det berättas om hur femton procent går arbetslösa, alltså dubbelt mot i Sverige. Var tionde hus står övergivet. I åtta av tio hus bor människor som tjänar mindre än vad de kan betala i räntor och amorteringar. I glassiga Las Vegas.

Försöker komma ihåg vad Villy Bergström sa om att det trots allt finns ljus i den mörka världsekonomin. Ljuset finns i Asien, Afrika och i länder som Argentina och Brasilien. Där växer ekonomin.

Kanske var det dit som det framrusande godståget strax utanför Virsbo var på väg, en höstkväll när mörkret just lagt sig.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.