Industriarbetarnas tidning

Vikten av industrins normerande roll

2 november, 2011

Skrivet av STEFAN LÖFVEN

Efter att LO-samordningen i löneförhandlingarna spruckit har det ifrågasatts om industrin även i fortsättningen ska ha en normerande roll och gå före i löneförhandlingarna. Kritikernas resonemang bygger på att det är en viss typ av samordning inom LO som ska avgöra om löneökningarna inom industrin ska utgöra riktmärke även för övrig arbetsmarknad. För mig är det två vitt skilda diskussioner som kräver två vitt skilda perspektiv.

Industrins normerande roll i avtalsförhandlingarna bestäms av industrins speciella förutsättning och roll i ekonomin. Industrin är beroende av att kunna sälja sina varor på en internationell marknad. Det sätter en gräns för hur mycket löne-kostnaderna kan stiga utan att svenska företag tappar i konkurrenskraft och får svårare att sälja sina produkter.

När svensk industri höjer priserna blir den omedelbara effekten att efterfrågan sjunker och det kommer in mindre pengar till Sverige. Pengar vi behöver till välfärden och till att importera nödvändiga produkter. Om vi betänker att exportens värde motsvarar 50 procent av Sveriges BNP så förstår alla vad som står på spel. Misstag i den här hanteringen blir alltså väldigt dyrbara och kännbara för hela landet.

Företag i tjänstesektorn, som endast konkurrerar med andra svenska företag, lever under andra villkor. Ett nationellt löneavtal i den sektorn
höjer lönekostnaderna lika mycket för alla företag. Företagen kan höja priserna på varorna eller tjänsterna i motsvarande grad utan att konkurrenskraften påverkas.

Den offentliga sektorns grundläggande förutsättning är medborgarnas vilja och förmåga att betala skatt. Därför är argumentet att industriarbetare skulle ”avstå” lön till förmån för offentliganställda helt missvisande. Pengarna skulle inte per automatik flytta från industriföretagens kassakistor till de offentliganställdas plånböcker. I stället skulle följden bli lägre skatteintäkter och högre företagsvinster.

Det är därför det länge har funnits och finns en bred samsyn om att den internationellt konkurrensutsatta sektorn (till största delen industrin) – av rationella och ekonomiska skäl som gäller löntagarna, näringslivet och landet – måste avgöra vilka lönekostnadsökningar arbetsmarknaden har råd med. Därför ska den sektorn sluta avtal först.

Samtidigt måste industrilöntagarna veta att när man gör upp först så kommer inte alla andra efter och avtalar om mer. Det skulle ingen acceptera och ingen skulle vilja gå först! Det är anledningen till att Medlingsinstitutet måste hålla fast vid industrinormen i sina eventuella medlingar på andra områden. När vi däremot har samordnat oss och sagt okej till högre ökningar för vissa grupper, så är det okej att just dessa grupper får ett begränsat utrymme utöver normen.

Slutsatsen är följande: Frågan om potter av olika slag i LO:s samordning är naturligtvis viktig för att komma fram till både nivån på löneökningar och en viss fördelning mellan avtalsområden. Däremot har den inte på långa vägar samma grundläggande betydelse som hur lönenormeringen på hela arbetsmarknaden ska gå till.

Det är nämligen en fråga med hela samhällsekonomin som insats och angår därför arbetare och tjänstemän, privat och offentlig sektor, internationellt konkurrensutsatt och inhemsk sektor. Och det finns ännu inget alternativ, inte ens i närheten, till den modell som gett alla löntagare reallöneökningar under snart femton års tid!

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.