Industriarbetarnas tidning

Här är arbetarna mindre värda

8 december, 2011

Skrivet av Anna Trenning-Himmelsbach

I Belgien är det skillnad på folk och folk. En arbetare har genomgående sämre villkor än en tjänsteman. – Orättvist och gammalmodigt, säger metallaren Elvi Soppelsa. Om några år ska de här oschysta reglerna vara borta.

Exempel på skillnader mellan arbetare och tjänstemän i Belgien:

  • Lön: Arbetare får betalt per arbetad timma, vilket gör att lönen är lägre om månaden innehåller färre arbetsdagar. Tjänstemän får månadslön.
  • Uppsägningstid: Arbetare har mellan 35 och 112 uppsägningsdagar. En tjänsteman har 3 månaders uppsägningstid per inarbetad femårsperiod.
  • Semesterersättning: Tjänstemän får semesterersättningen regelbundet. Arbetare får sin semesterersättning en gång om året, oavsett när ledigheterna infaller.
  • Sjukdom: Arbetare har en karensdag och sjukersättningen minskar successivt efter den åttonde sjukskrivningsdagen. En tjänsteman har ingen karensdag och får sin vanliga lön under hela den första sjukskrivningsmånaden.
  • Provanställningar: En arbetare kan vara provanställd i fjorton dagar. En tjänsteman kan däremot vara provanställd betydligt längre, i vissa fall ända upp till ett år.

 

– På kontoret får man månadslön. Men vi har betalt per timma, och inkomsterna är lägre i februari än i mars. Fast hyran är ju lika hög ändå, säger Elvi Soppelsa.

Han är modellerare hos Magolux, ett gjuteri i närheten av Arlon i det södra, fransktalande Belgien. Spänningarna mellan de olika språkområdena är starka och vissa tror att landet snart klyvs i två delar.

Men här talar vi om en form av diskriminering, som är densamma uppe hos flamländarna i norr.

Elvi Soppelsa är ”arbetare”. Det handlar inte bara om något man säger till vardags, utan om vad som står i anställningskontraktet. Skillnaden på tjänstemän och arbetare är till och med inskriven i lagen.

Vi träffas hos hans kompis Jean Noël, på facket ACV-CSC:s  kontor i utkanten av Arlon.

Båda har kortärmade skjortor, svarta jeans och spetsiga skor. Ja, det verkar nästan som om de har pratat ihop sig om vad de ska ha på sig.

Båda är dessutom 40 plus, och försöker fnissande dra in kalaskulan när det är dags för fotografering.

– Förr syntes skillnaden oftare utanpå. Tjänstemännen hade kostym. Men nu kan ju till och med direktören komma i tröja, säger Elvi. Fast han tillägger att han måste ha skyddsoverall i jobbet.

Jean har däremot status som tjänsteman. Innan han blev heltidsanställd av facket arbetade han också hos Magolux, där han analyserade prover på gjuteriets labb.

– Jag började som arbetare. Efter sex år blev jag plötsligt tjänsteman. Det var som ett slags belöning, för jag fortsatte att göra samma sak som tidigare, berättar han.

Skillnaden påverkar inte bara lönesystemet. Annat är villkoren vid sjukdom och hur semestrarna finansieras.

– Tjänstemännen får betalt hela året runt. Vi får alltid vår semesterersättning i juni. Det spelar ingen roll när vi är lediga. Fabriken brukar till exempel stänga en vecka i december, och då blir vi utan inkomst. Det där skapar stora problem. Alla klarar inte av att lägga pengar åt sidan tills i slutet av året, säger Elvi.

Under förra årets kris ledde uppdelningen till konflikter. Det är bara arbetarna som kan bli korttidspermitterade.

– På många företag fick tjänstemännen order om att ställa sig på verkstadsgolvet och fortsätta produktionen. Det är förstås oacceptabelt, säger Jean.

En annan flagrant orättvisa berör uppsägningar. En arbetare, som har varit på samma företag i 20 år har 3,5 månaders uppsägningstid, medan en tjänsteman har ett helt år.

Att det är så här har sin historiska förklaring. I början av 1900-talet värnade arbetsgivarna om att ha lojala tjänstemän.

– Dessutom tog det ofta längre tid att lära upp nya kontorsanställda , än de som skulle jobba i fabriken. Men i dag krävs det ju ofta en hel del utbildning för att köra vissa maskiner, säger Elvi.

Belgien har fått kritik från EU-kommissionen för det här, och regeringen och arbetsmarknadens parter är överens om att i framtiden ska alla vara ”löntagare”. Men sammanjämkningen tar tid.

Facken vill att arbetarnas villkor ska höjas i nivå med tjänstemännens. Hos arbetsgivarna hävdar man att stora delar av industrin skulle klappa ihop om det blev så.

– Åjo. Nog har de råd att betala mer, säger Jean och Elvi i munnen på varandra.

Även om situationen är komplicerad, tror Elvi att systemet snart är historia.

– Ja, jag är optimist. Jag tror att skillnaden är borta om fem år, säger Elvi.

Fotnot: ACV-CSC är Belgiens största fackliga federation. Namnet står för (på flamländska och franska): Algemeen Christelijk Vakverbond / Confédération des Syndicats Chrétiens de Belgique.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.