Industriarbetarnas tidning

IF Metall var en hårsmån från konflikt

14 december, 2011

Skrivet av

Utan 3 procent i löneökning hade vi gått ut i konflikt, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä i en intervju om den gångna avtalsrörelsen.

Han gör sin andra avtalsrörelse som förbundets avtalssekreterare. Nu med en helt ny förhandlingsordning. Konflikten var mycket nära, säger han. Den gångna helgen var avgörande.

Under torsdagen ska han försvara uppgörelsen inför förbundets avtalsråd som ska säga ja eller nej till avtalet.

Ni sa ja till ett bud som ligger 0,2 procent över det bud ni några dagar innan hade avvisat med eftertryck. Kan du berätta hur ni tänkte?

– När den första hemställan kom som var 3,9 procent på 22 månader, då sa vi ett kraftfullt nej. Den hemställan som kom sedan sa vi också nej till. Inte ett kraftfullt nej. Men ett nej. Tonen var annorlunda.

Hur tänkte ni när ni sa nej andra gången?

– Att det var för lågt.

Och sedan säger ni ja till något som bara är 0,2 procent högre…

– Det är fel att beskriva det som 0,2 procent högre. Vi fick upp nivån med 0,4 procent. Det innebär att det är en nivå som man tar med sig in i framtiden. Och det är viktigt. Därför var viktigt för oss att komma upp 3 procent i nivåhöjning.

Vilken roll spelade den oroliga världsekonomin?

– För vår del var det viktigt att få till ett avtal som var kort. Vår omvärld är osäker och den osäkerheten ökar. Sedan vi överlämnade kraven har tillväxtprognoserna skrivits ner markant. I värsta fall har vi en finanskris med en situation där det inte går att låna pengar. Då blir det som 2008-2009.

– Vi har fortfarande tillväxt men samtidigt en dämpning. Läget har förändrats. Under avtalsrörelsens gång.

– När vi säger nej till 2,6 och vi får ett avtal på 3 procent så har det en viss betydelse för den ungdom som kanske ska jobba 40 år i industrin. Det är pengar man alltid har med sig.

– Sedan har vi försäkringspaketet utöver nivåhöjning och det är också värt en del.

Hur mycket?

– Det är ingen kostnad eftersom det finns pengar i systemet. Men det finns ett värde för medlemmarna att man får en avtalsförsäkring som innebär att om man skadar sig på jobbet så har man 100 procents ersättning från första dagen även vid kortare sjukskrivningar. För de läkarkostnader man har vid sådana tillfällen så försvinner självrisken på 500 kronor.

Men kostnaden för avtalsförsäkringen tas alltså inte av löneutrymmet?

– Nej. Dessutom jämställer vi AGS, den extra ersättningen som fyller ut sjukpenningen, med tjänstemännen. Många skiftarbetare med högre löner har inte kunna få ut något ersättning via AGS, men det får de nu. Det kan vara betydande summor för dem.

– När det gäller avtalspensionen har den förbättrats för gravida kvinnor som tvingas gå hem från jobbet med graviditetspenning. De har fått en premiebefrielseförsäkring som innebär att pensionen betalas in för dem.

– Allt det här är värt ganska mycket för dem som berörs.

– Sedan är vi överens om månadsinbetalning till pensionen.

Hur har det fungerat hittills?

– För tjänstemännen betalar man in varje månad. På arbetarsidan betalar man in varje år.

Vad innebär det?

– Pengarna ligger hos arbetsgivaren. Det innebär att räntan på de pengar som finns inne i systemet hamnar hos våra medlemmar.

Det blir alltså mer pengar genom månadsvisa inbetalningar?

– Ja. Genom att du får pengar redan i januari hinner pengarna vara på kontot ett helt år. Det här är tänkt att träda i kraft från och med januari 2014 på grund av upphandlingsfrågor.

Vilken var den svåraste nöten att knäcka?

– Nivån, lönefrågan. Avtalet är ganska rent på allmänna villkor.

– De andra ersättningarna höjs med avtalsvärdet, alltså 3 procent. Förutom på allokemiska avtalet och kemiska fabriker. Där höjer vi lägstalönerna med 3,9 respektive 4,3 procent.

Ni har tillsatt en arbetsgrupp om förhandlingsordning med arbetsgivaren. Vad innebär det?

– Vi har två motioner från vår kongress, bägge bifallna. Den ena handlar om att vi ska få ett större inflytande över inhyrningsfrågor. Den andra över visstidsanställningar.

– Det där är två fenomen som finns. Om de används på rätt sätt kan det vara okej. Men de kan också användas på fel sätt, de kan överutnyttjas. Då är det åt helvete.

– Vi fick ett utvecklingsavtal 1983. Det avtalet tyckte man var bra då, men har kanske glömts bort.

– Vi ska med motparten skriva direktiv till en arbetsgrupp i syfte att se över regelsystem för förhandlingar på det lokala planet. I det arbetet kan man arbeta om utvecklingsavtalet.

Varför gör ni det här?

– För vår del handlar det om att få bättre förhandlingsprocesser. Att klubbarna kan vara med i de här diskussionerna på ett helt annat sätt än nu.

Ni är inte rädda för att öppna för att arbetsgivarna ökar sitt inflytande i de här frågorna?

– I dag har arbetsgivarna fullt inflytande. De bestämmer. Vi kan MBL-förhandla, men i slutändan bestämmer de.

– Det enda de inte gillar med dagens MBL-system är att det är krångligt, att de måste förhandla med dem. De vill nog hitta mindre byråkratiska system för att fixa det här. Klart att det finns sådana risker. Men jag tror inte man ska vara  livrädd att pröva.  Ser vi att det här blir bra för oss, då kan vi ta det. Vi har mycket att vinna.

Hur nära konflikt var ni egentligen?

– Det var nära. Vi hade trimmat vår organisation så att allt var på plats så att man kunde betala ut konfliktersättning, dra in fackavgiften och att konfliktanvisningar skulle skickas ut till klubbar och avdelningar. Det gjordes första dagen av avtalslöst tillstånd. Vi såg också till att man började bilda lokala konfliktkommittéer.

Men det där gör ni väl alltid i samband med en avtalsrörelse?

– I samband med att avtalsrörelsen kommer igång så drar vi också igång konfliktkommittén. Men så här långtgående har vi inte gjort sedan förra gången vi var i konflikt, 1995. Vi skickar aldrig ut anvisningarna förrän vi ser att det är skarpt läge.

– Vi har ett avtalsråd i morgon torsdag. Det var planerat till i mitten av månaden. Naturligtvis var planen att då har vi ett avtal på plats. Då kan man ställning till det. Men om man inte har avtal på plats då är det också viktigt att vi har ett avtalsråd så att vi kan diskutera konfliktfrågan.

– I söndags gick vi in i vad som i praktiken var en slutförhandling. Hade vi inte lyckats med det då var tanken att vi inför avtalsrådet i morgon lägga konfliktvarsel

En övertidsblockad?

– Förmodligen.

När hade den kunnat utlösas?

– Man ska varsla sju arbetsdagar innan. Då skulle den vara igång strax innan julhelgen. Men det finns ju ingen regel som säger att man måste konflikta efter sju dagar. Utan det är ju tidigast då. Man hade kunnat lägga ett varsel så att konflikten gått igång efter helgerna också. Det var den typen av överväganden vi hade fått göra.

Vad var det som fick det att tippa över till ett ja?

– Att vi fick upp nivån till 3 procent.

– Vad vi har gjort med det nya industriavtalet är att vi har nya bestämmelser. Dels opos instruktioner vad gäller koordinering. Men också att se till att flertalet är i mål samtidigt. Ingen kan sticka iväg.

Varför är det så viktigt?

– Det blir ett väldigt tydligt märke för resten av arbetsmarknaden. Nu är det inte bara IF Metall som träffar avtal utan även Livs, GS, Unionen och Sveriges ingenjörer.

– När vi satt där vid fyratiden på måndag morgon då hade alla facken sina delegationer på plats och vi vände och vred på frågan.

– Nästa steg var konfliktvarsel. Och då är frågan: hur mycket kan man vinna på det?

Och ni hade vunnit tillräckligt?

– Under hela 1990- och 2000-talet har vi bara en enda gång tidigare haft ett avtal med högre nivåökning. Och det var 2007 års avtal som gav i snitt 3,2 per år.

Omräknat i årstakt landar vi på 2,6 procent.

– Tittar vi på genomsnittet under alla år som industriavtalet funnits så ligger det på 2,4 procent. Även omräknat i årstakt  så tillhör det nya avtalet de bättre. Vi gjorde bedömningen att det kommer att kosta mer än det smakar att gå ut i konflikt.

– Men hade vi inte nått 3 procent, då hade smärtgränsen varit nådd. Det är jag helt övertygad om.

Det här var ett första testet för det nya industriavtalet. Vad var skillnaden?

– Dels var opos instruktioner på ett helt annat sätt än tidigare. I förra industriavtalet talade man inte om koordination. Det var opos uppgift att se till att parterna träffade avtal. Kunde man få någon att träffa avtal, då la opona alla andra åt sidan.  Det nya industriavtalet tillåter inte det.

–Flera ska vara i mål samtidigt. Det är en fördel.

Ser du några nackdelar med den här nyordningen?

– Det är klart att man släpper ifrån sig suveränitet till andra. Man måste jobba som ett lag. Det kändes väldigt centraliserat. Inget utrymme för stickspår finns.

Förlorade ni något på det?

– Nej jag tror inte det. De som har det jobbigt får draghjälp med en sådan här ordning. Man skulle kunna tänka sig att om det är väldiga obalanser, om vissa avtalsområden har svårt medan andra har betydligt lättare att komma fram till bra uppgörelser – att man då hamnar i ett mittenläge. I sånt fall kanske man kan förlora på det. Men då är det gungor och karuseller som gäller, för man kan man själv befinna sig i den krångliga situationen. Vi tjänar på att hålla ihop.

– Vad som är bra med nya industriavtalet är att det inte är ett fredspliktsavtal.

Vad menar du med det?

– Att det finns mekanismer som får oss att träffas och fortsätta samtalen och inte slänger iväg ett konfliktvarsel direkt trots att det råder avtalslöst tillstånd. Det är bra.

Var det inte bättre förr när ni kunde gå före i exempelvis processindustrin där arbetsgivarna traditionellt varit mer medgörlig?

– Jo det kan vara så och det är väl priset vi fått betala. Men sedan vet också sedan tidigare att arbetsgivarna har sin samordning, trots att de pratar om decentraliserad lönebildning.

– Jag tror ändå att vi har mest att vinna på att hålla ihop.

Hur var arbetsgivarnas attityd jämfört med tidigare tillfällen du har förhandlat?

– De har haft en helt annan bild av konjunkturläget än vad vi har haft. De har sett en djup kris medan vi sett fortsatt tillväxt, om än en dämpning av konjunkturen. Där var det stor skillnad.

Är det samma typ av krav som återkommer eller såg du några nya inslag?

– Samma typ av krav är det. Med flexibilitet och öppningsklausuler. Och som alltid finns det inga pengar.

Tror du verkligen att de är seriösa när de kräver full disposivitet av kollektivavtalet?

– Varför skulle de ställa det kravet annars?

Är de inte bara ute för att skaffa sig ett förhandlingsutrymme?

– Arbetsgivarna vill, vad jag förstått, inte ha något nollavtal.  De vill ha en siffra, naturligtvis så låg som möjligt. Men den ska finnas där därför att på lokal nivå där facket är starkt där ska arbetsgivarna kunna luta sig mot den siffran och säga att ”här är vår stupstock”. Det är samma sak med disposiviteten. När det exempelvis gäller arbetstidsregler vill de helst bestämma själva.

– Vi har sagt till dem att ni får passa er för det där.  Om man driver det så långt att det blir så innebär det att det lokala facket inte har några muskler, då kommer folk att lämna facket. Då ökar militansen och kraven på att allt ska regleras på central nivå.

– Då tappar man ju i flexibilitet. Egentligen ska de vara mycket rädda om den lokala disposivitet som finns.

– Vi tycker också att vi ska ha så mycket som möjligt på lokal nivå. Då ska den klubben  ha starka stupstockar så att man har något att luta sig emot. Det innebär att den fackliga verksamheten bedrivs nära medlemmen. Då kommer också klubben att vara en viktig part att prata med. Vi är inte emot att man gör upp på lokal nivå, de allra flesta frågor ska bestämmas lokalt. Men med ordentliga stupstockar.

Arbetstidskorridoren?

– Den kör de hårt med. Den återkommer. Men det blir svårare för dem att driva den frågan när vi inte kräver, till exempel arbetstidsförkortning. Då finns det inga byten att göra.

Då är det lättare med rena löneavtal?

– Ja ur den aspekten. Men vi vill ju ha förbättringar av de allmänna villkoren.

– Efter den avtalsrörelsen ska vi ta en ordentlig diskussion med våra medlemmar vad vi ska göra av arbetstidsfrågan. Vi har ett kongressbeslut på att förkorta arbetstiden med 100 timmar och på de flesta avtalsområden har vi nått upp till tre fjärdedelar av det målet.

Det låter som om du vill stanna där?

– Nej det vill jag inte. Men vi ska vara medvetna om att när vi ställer krav på kortare arbetstid då kommer motparten att kräva ökad flexibilitet. Antingen kostar det inflytande eller också får vi konflikta.

Vad hände med frågan om ökat inflytande över övertiden?

– Den frågan har vi inte nått framgång i. Övertiden är ett stort problem på vissa ställen, men inget problem på andra håll.

Utbildning i stället för uppsägning?

– Vi gjorde halt i den frågan när vi såg att vi inte kunde träffa avtal den sista november. Vi ska nu jobba ihop ett förslag som senast ska presenteras innan februari månads utgång.

Hur mycket är staten med i diskussionerna?

– Staten finns med. Vi har hela tiden kontakt med finansdepartementet och tjänstemännen där. Det finns ett bra intresse för den här frågan.

– Vi ska också kartlägga vilket behov av relevanta korta utbildningar som finns för industrin. Vi har ett utvecklingsråd inom ramen för industriavtalet och tanken är att det rådet ska hålla kartläggningen uppdaterad och se till att parterna får tillgång till kartläggningen. Då är vår tanke att detta kan vara bra för den dagliga kompetensutvecklingen ute på arbetsplatserna.

– Men framför allt ska saker finnas på plats vid en plötslig kris. För sådana kriser kommer.

Fanns det några fördelar med ett 14-månadersavtal jämfört med ett 12-månaders?

– Vi kommer i fas med andra och det ökar trycket på oss att komma överens. Nu har det inte funnits något sånt tryck. Sitta med arbetsgivarna i november har varit som att sitta i MBL-förhandlingar. Vi kommer och säger att vi vill ha löneökningar och de svarar vänligt men bestämt att det blir inget med det. Vi har saknat trycket i förhandlingarna och nu får vi ett sånt tryck med 14-månadersavtal.

– Nackdelen är väl att många andra också ska förhandla då. Det optimala kanske ändå hade varit 13 månader.

Nu blev det 3 procent på 14 månader. Ni har satt märket för resten av arbetsmarknaden. Om nu hemma marknaden inte känner av den europeiska nedgången lika hårt som exportindustrin – vad talar för att detta verkligen blir normen?

– Vi drog det här på LO:s styrelse i måndags och det var positiva reaktioner. Samtidigt kan man tänka sig att andra fack av förhandlingstaktiska skäl inte kan gå ut och säga att 3 procent var bra. Då kan de få svårt att nå upp till 3 procent.

Men om nu inte detta skulle bli normen?

– I längden vore det inte bra för löntagarna i det här landet. Det är vårdslöst av de förbund som inte säger att detta skulle vara normen. De äventyrar sina egna medlemmars reallöneökningar.

Uppgörelsen är fortfarande preliminär. Vad händer om avtalsrådet på torsdag säger nej?

– Avtalsrådet är rådgivande tillförbundsstyrelsen. Skulle avtalsrådet säga nej blir det jobbigt för förbundsstyrelsen att fatta ett annat beslut.

– Man ska vara medveten om att de förhandlingsdelegationer som förhandlat fram och sagt ja till de här avtalen har en enda person från förbundskontoret med. För övrigt är det bara folk utifrån arbetsplatserna.

– När jag har förhandlat för allokemiska är det åtta ledamöter utifrån arbetsplatserna plus jag som har rösträtt. Så är det i samtliga våra förhandlingsdelegationer. Samtliga förhandlingsdelegationer har valts av avtalsrådet.

Du kanske också vill läsa…

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?