Industriarbetarnas tidning

Från fabriksgolvet till regeringen

9 februari, 2012

I Sverige beskrivs emigrationen till Amerika oftast som en enda stor bondeförflyttning. I Vilhelm Mobergs anda är det farmarnas historia som lever vidare, trots att industriarbetarna var betydligt fler. En av dem, skoarbetaren Mary Anderson värvades till regeringen.

När hon fyllde 90, fick hon telegram från både president John F. Kennedy och statsminister Tage Erlander.

När hon gick i pension, hade hon tjänstgjort under fem amerikanska presidenter.

Det handlar om Mary Anderson från Västergötland.

En vårdag år 1889 startade hon sitt livs resa. Hon var en av de 1,2 miljoner svenskar som flyttade till Amerika under den stora emigrationsvågen.

En i mängden. Samtidigt unik – eftersom hon lyckades ta sig från de vattensjuka åkrarna i byn Saleby ända till maktens korridorer i Washington DC. Och utan likheter med Vilhelm Mobergs roman-figurer.

Outstanding, konstaterade president efter president.

Mary Anderson (1872 – 1964) var den svenskamerikanska kvinna som kom att gå längst i facklig och politisk karriär i det nya landet: i Skoarbetareförbundet, på arbetsmarknadsdepartementet och som ordförande i USA:s första ILO-delegation.

Den hästälskande flickan var yngst bland sju syskon på den arrenderade gården söder om Lidköping. Bara 17 år gammal emigrerade hon och en syste-r.

Efter dåliga skördar hade pappan försökt få sitt arrende sänkt. Det misslyckades trots underdånig audiens hos kungen. Det återstod för bröderna att ta över drängarnas jobb och för döttrarna att ge sig iväg. Mary sa senare att mamman nog var en riktig feminist, eftersom hon ville att kvinnor skulle få förverkliga det de önskade och hade talang för.

Så blev det med råge för mig, kunde den hyllade 90-åringen konstatera.

Det dröjde några år innan hon valde att arbeta på fabrik. Då hade hon först slitit med att serva skogshuggarlag i Michigan och varit hemhjälp i hushåll. Trots förhållandena i fabrikerna såg hon jobben där som en väg till oberoende. Visst var individen utbytbar vid Taylors löpande band, men fabriken var också frigörande med tillfällen till samvaro med arbetskamrater. För Mary Anderson blev det facket som stod för denna frigörelse.

En önskan om frihet drev henne till ”möjligheternas land”, sedan vidare inom detta land, visar efterlämnade utsagor.

Mary arbetade på flera sko- och konfektionsfabriker under kortare perioder, kring och i Chicago. På det stora företaget Schwab´s stannade hon i sju år. Efter att ha varit lärling och nåtlerska (som sydde fast skors ovanläder) valde hon att etablera sig där. I sin muntligt berättade självbiografi ”Woman at work” (Minnesota press, 1951) förklarar hon att hon kom fram till att det inte var nödvändigt att byta jobb ideligen för att uppnå förbättringar, bättre att förhandla med arbetsgivarna; det gynnar både en själv och arbetskamraterna.

Denna grundsyn och de ihärdiga ryktena om svenskans talanger gjorde att de fackliga uppdragen kom haglande: kassör och senare ordförande i lokalavdelningen för nåtlare inom fackföreningen för skoarbetare. Medlem i den centrala styrelsen för olika lokala fackföreningar och delegat i Chicago Federation of Labor som sammanträdde varje söndagseftermiddag, medlem i styrelsen för internationella Boot and Shoe Workers union.

Kronan på verket var chefskapet för kvinnobyrån vid arbetsmarknadsdepartementet i Washington DC. Byråns uppgift var först att diskutera vilka insatser kvinnor kunde göra för att öka USA:s krigsinsatser. Men snart började byrån utfärda råd och riktlinjer för jämställdhet i arbetslivet, lika lön för lika arbete och bättre arbetsmiljö för kvinnor, både inom försvarsindustrin och i annan industri.

År 1944 gick denna arbetets ämbetskvinna i pension. I sitt tack passade presidenten Franklin D. Roosevelt på att fråga om regeringen kunde fortsätta att anlita henne.

Förutom Erlanders telegram har uppmärksamheten varit måttlig i det Sverige som inte tycks kunna minnas några andra emigranter än Karl Oskar, Kristina och möjligen Joe Hill.

Har Mary själv en förklaring till denna tystnad? Efter 35 år i USA besökte hon sitt hemland. Tillbaka på kontoret fick hon frågan vad hennes bröder hade sagt vid återseendet.

Mary svarade:

– Du vet, svenskar pratar inte särskilt mycket.

Du kanske också vill läsa…

När jobbet försvinner

När jobbet försvinner

Hur känns det att plötsligt bli varslad? Att snart förlora jobbet? DA åkte till Sundsvall, där det första stora varslet inom pappersindustrin kom, och pratade med några som vet.

Distansarbete – i skogen

Distansarbete – i skogen

När allt fler förarlösa skogsmaskiner fjärrstyrs försvinner flera problem och arbetsmiljörisker. Samtidigt uppstår nya.

Här får alla lika bonus

Här får alla lika bonus

På Adolfssons Skogstjänst delar de anställda på 30 procent av rörelseresultatet. Alla får lika stor del av kakan.
”Personalen blir mer motiverad och det höjer vinsten”, säger vd Johan Adolfsson.

Svenskt hantverk hett i kristider

Svenskt hantverk hett i kristider

Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

Ny panna ska rädda Frövi

Ny panna ska rädda Frövi

Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla ­aktiekurserna.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

Tre män på sågen i halländska Derome. Två av deras arbetskamrater orkade inte leva längre. Nu träffas de för att prata om det som hände.

Oro och sorg när fabriken flyttar

Oro och sorg när fabriken flyttar

En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

När de anställda tar över

När de anställda tar över

Tio personer som hade svårt att hitta jobb skapade en arbetsplats som passade just dem. Nu står de inför ett svårt beslut.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.