Industriarbetarnas tidning

Kaarle fixade ett avslut som gick att leva med

27 juni, 2012

Skrivet av agneta persson

Nedläggning Tänk dig att du är klubbordförande för sex hundra personer. Och så lägger arbetsplatsen ner. Du kallas till förhandlingsbordet för att hitta lösningar för var och en. Hur gör du nu?

Uppgörelsen i Gislaved

  • Avtalspension till alla som hade fyllt 59 år när beslutet om nedläggning kom. De fick 80 procent av bruttolönen (inklusive skifttillägg, övertid och så vidare) till och med 65 års ålder.
  • Avgångsvederlag till alla, även nyanställda. Storleken varierade med ålder och anställningsår. Minst en månadslön, högst nio.
  • Individuella lösningar för dem som så behövde. Till exempel kunde Continental bekosta omskolning och lastbilskörkort.

Kaarle Heinos bästa råd.

1 Se till att ha ett koncernfackligt arbete. Det är ett mycket bra forum att utbyta idéer och erfarenheter i.

2 Samarbeta med andra fackklubbar på arbetsplatsen. Arbetare och tjänstemän sida vid sida. Då är det lättare att få gehör. Det underlättar också för arbetsgivaren att bara ha en motpart i stället för flera.

3 Ta det lugnt! Låt kunskaperna växa med det som sker. En nedläggning äger inte rum över en natt.

4 Gå till förhandlingsbordet, diskutera och lyssna. Ta sen en paus och återkom när beslutet är väl genomtänkt.

5 Ställ rimliga krav. Det finns inget att tjäna på att vara en bråkstake. Den som är villig att diskutera har större chans till framgångar än den som stångar sig blodig.

6 Se upp med avtalspension! Den som inte hittar något jobb kan nekas ersättning från a-kassan. Det hände flera i Gislaved. Då kan det vara bättre att lägga pengarna i en pensionsuppgörelse

i stället. Rådfråga ekonomiska experter om vilka konsekvenser en uppgörelse kan få.

Gislavedsparken, våren 2002. Flera månader har gått sedan Continentals omkring sju hundra anställda fått veta att fabriken ska läggas ner i Småland. Samtidigt får fabriken i Portugal EU-bidrag för att utöka sin produktion. Folk är förbannade. Arbetsglädjen är inte direkt på topp. Till sommaren ska det sista däcket tillverkas i Gislaved.

Kaarle Heino, dåvarande Industrifackets ordförande, fattar mikrofonen och blickar ut över folkhavet. Så gott som alla sex hundra medlemmar har kommit hit.

Han har förberett med overhead, storbildsskärm och dubbla högtalare för att alla ska se och höra honom berätta om vad klubben lyckats få arbetsgivaren att gå med på. Avtalspension till dem som fyllt 59 när beslutet om nedläggning kom, avgångsvederlag till var och en och individuella uppg … Nu bryter tumultet ut. Två årslöner ska det vara! Det får minsann arbetarna i vissa andra länder. Röster höjs, folk pratar i mun på varandra, åsikterna om hur mycket en däckarbetare är värd går isär. Två högtalare räcker inte längre för att Kaarles lågmälda finlandssvenska ska nå ut. Han avbryter mötet.

Tio år senare. Det är fredag, Kaarle är ledig från sitt jobb som mekaniker på Gislaved Gummi och tar en fika med Dagens Arbete på Linnéas konditori. Vi pratar hur det var att hamna i centrum av en av Sveriges största och mest skandalomsusade företagsnedläggningar. Han är lugn och eftertänksam. Bråkstakens raka motsats. Samarbetsvillig och diplomatisk. En lokalkändis som inte har något intresse av att stå i centrum.

– Vi var faktiskt flera, påminner han. En hel styrelse. Det är så det ska vara, alla tar det som händer efter kunskap och förmåga.

Arbetare i olika åldrar, med varierande antal år i företaget, med eller utan utbildning, somliga med någon typ av funktionshinder. Alla med olika förutsättningar att hitta något annat. För dessa skulle nu Kaarle och övrig klubbstyrelse förhandla fram så bra lösningar som möjligt.

Inte visste han hur de skulle göra, situationen var helt ny. Men som klubbordförande hade han fått ett förtroende som han tänkte förvalta så ansvarsfullt han bara kunde. Han skulle behålla lugnet, inte flippa ut, inte börja sova dåligt på nätterna. Och han vägrade stressa. Fabriken skulle inte lägga ner över en natt, det fanns gott om tid att låta kunnandet och besluten växa allteftersom.

Continental hade ingen som helst skyldighet att vara generösare än lagen – som säger att det är lön under uppsägningstid som gäller, varken mer eller mindre. På Continentals fabrik i Österrike, som också skulle läggas ner, skulle de anställda få mer. Avgångsvederlagen, som är inskrivna i den österrikiska lagen, fick tjäna som riktmärke. Gislaved skulle inte ha någon realapp.

Det gick. Förvånansvärt bra.

– Det var inte speciellt svårt, minns Kaarle. Vi behövde aldrig slå näven i bordet, aldrig bråka. Vi kunde alltid diskutera sakligt.

Trots att dåvarande Svenska arbetsgivarföreningen, Saf, hade avrått Continental från att betala något extra eftersom fler i så fall skulle kunna ställa liknande krav vid stora nedläggningar, fick däckfabrikens anställda en förhållandevis generös uppgörelse. Det fanns flera orsaker till det, gissar Kaarle.

  • Däckklubben gjorde gemensam sak med tjänstemannafacken på fabriken och gick till förhandlingsbordet sida vid sida. Alla satt i samma båt och samma uppgörelse skulle gälla alla. Det underlättade också för företaget som inte behövde komma fram med flera olika uppgörelser.
  • Det internationella samarbetet med koncernfacket var till stor hjälp. Genom det var det lätt att ta reda på vad de anställda på fabriken i Österrike fick. Koncernfacket hade också en representant i koncernledningen och kunde påverka i positiv riktning.
  • Däckklubben hade en rejäl slant i kassan. De kunde åka ner i flera busslaster till Hannover och demonstrera utanför koncernledningen. De kunde också åka till Stockholm och visa sitt missnöje.
  • Medirna var på de anställdas sida. Företaget kallade aldrig till presskonferenser. Det gjorde facket och kunde därmed hyfsat ensidigt bilda allmän opinion.

Mötet i Gislavedsparken må ha havererat, men i till sist blev de flesta trots allt nöjda när de insåg att facket hade mjölkat ut vad som gick och lite till. Man vill förstås alltid ha så mycket som möjligt, säger Kaarle. Men när man börjar från noll är det svårt att veta vad som i slutänden är rimligt.

– Varje situation är speciell. Så här gjorde vi, men det kan vara helt fel nån annanstans.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.