”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Ojnareskogen

Skogen eller jobben? Foto: Karl Melander
Olov och Kristina Söderdahl kämpar mot det nya kalkbrottet som kommer att ödelägga deras kära Ojnareskog. Foto: Karl Melander
Kalkstenen är snart slut i kalkbrottet Klinthagen. Om inte Nordkalk får öppna sitt nya kalkbrott förlorar Jörgen Pettersson och hans kollegor sina jobb. Foto: Karl Melander
Makarna Kajsa Högbom och Jörgen Pettersson är övertygade om att industrin går att kombinera med miljön. Foto: Mikael Färnbo
På Ojnaremyr gillar paret Söderdahl att ströva omkring. Om vårarna spanar de efter sällsynta orkideer och om höstarna efter brandgul trumpetsvamp. Foto: Karl Melander

Striden om kalkbrottet

En öken? Eller förutsättningen för liv? En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

Det är som om en jätte tagit ett enormt spadtag och skyfflat ut en hel socken i havet. Husen, kyrkan, den omgivande skogen – allt har följt med ut i den blå-gnistrande Östersjön. Under marken breder kalköknen ut sig. En gul hjullastare, som ser ut som en leksak, drar upp en plym av rök när den gnetar sig fram över vidderna.

Trots att han inte sovit på tre dygn får blåsten huvudskyddsombudet Jörgen Pettersson att piggna till. Ett tiotal meter ifrån oss seglar en havsörn majestätiskt på uppvindarna som bildas när havsbrisen möter den högsta grushögen i Klinthagen – Nordkalks kalkstensbrott på norra Gotland.

– Visst är det fantastiskt, tjoar Jörgen Pettersson.

Runt oss breder norra Gotland ut sig – platt, kargt och flankerat av två betongslott som tornar upp sig vid varsin kust: Cementas fabrik i Slite i öster och Nordkalks fabrik i Storugns i väster.

– Vore det inte för stenen skulle allt det här vara dött, säger Jörgen Pettersson och pekar ut över byarna och stenkyrkorna som sticker upp som små befästningsverk ur tallskogen.

– Men blir det inget är det ändå tack och hej och hem och packa väskorna. Vi lever av stenen, den sätter mat på bordet. Utan den är vi ingenting, säger han.

Kalkstenen, som genom seklen förenat människorna här uppe, är nu den som splittrar. Den gula hjullastaren är en av de sista som rullar här i Klinthagen. Den brytbara stenen är snart slut. I stället vill Nordkalk öppna en ny täkt på fastigheten Ducker i Bunge en mil österut. Eller som den andra sidan föredrar att kalla området: Ojnareskogen. Två olika namn beroende på var ens lojalitet ligger. På norra Gotland är ingen neutral, här är man antingen för eller emot.

När Jörgen Pettersson talar om saken säger han Bunge. Men om det har han varit tyst i sju års tid – tills nu. Det är därför han inte sovit på tre nätter. Vad säger man efter sju års tystnad?

Vi slirar upp längs den uråldriga skogsvägen, Ojnarevägen, i en lite för lågt gående Ford Focus. Rötter och stenar skrapar i underredet men Olov Söderdahl bara skrattar och säger att vägen är så mycket bättre nu. Annat var det veckan innan då kravallpoliser från Stockholm hade spärrat av väg 148 och ett helt koppel med bilar fick trotsa lervällingen för att få upp demonstranter i skogen och försöka stoppa avverkningen.

Vi skumpar fram genom kulturhistorisk mark med lämningar från gravar och gårdsmiljöer från järnåldern. En tid då flockar av gotlandsruss fortfarande strövade fritt bland kalkhällar och vätar. Olov Söderdahl pekar först till vänster och sedan till höger.

– På den sidan är naturen skyddad. På den andra sidan kommer allting skövlas för kalkbrottet. Är inte det obegripligt? säger han.

Om vårarna brukar Olov och hustrun Kristina ströva runt här och spana efter sällsynta orkidéer. Om höstarna plockas brandgul trumpetsvamp. Och om det varit fest är det den här vägen de följer hem till Fleringe i skymningen. Faktum är att paret flyttade just hit på grund av den speciella naturen.

– Vi slutade gå i fjällen och började gå här i skogarna i stället, säger Olov.

När vi kommer upp på myren ligger trädstockar i stora högar. Larvfötter från skogsmaskinerna har tryckt ihop vegetationen till en brun massa. En tredjedel av det 120 fotbollsplaner stora området är redan avverkat. Det tog fyra dagar. Sen valde Mellanskog att avbryta arbetet i väntan på Högsta domstolens utlåtande.

Olov klappar sorgset stubben han sitter på.

– En del av de här träden var 300 år gamla, säger han.

Det började med ett informationsmöte i Fleringe skola år 2005. Jörgen var där liksom Olov och Kristina. Redan då höjdes gälla röster. Jörgen minns tydligt Olov ”och hans fjärilar och blommor”. Företaget framhöll tryggade jobb för ett åttiotal anställda i 25 år. De försäkrade också att tekniken gjorde brottet miljösäkert.

Jörgen minns hur företaget fick stöd från oväntat håll. En gammal dam hade plötsligt ställt sig upp.

– Hur kan ni vara emot? Om inte Nordkalk finns, hur ska jag ta mig till mataffären om vintern? Det är ju de som gör att vägarna fortfarande är öppna, hade hon sagt.

Efter mötet bestämde sig Nordkalk för en tyst policy. Diskussionerna skulle begränsas till förhandlingsrummen i miljödomstolarna.

– Vi ville inte ha en svartvit konflikt mellan jobb och natur. Vi ville inte hamna i den sandlådan. Naturen och industrin måste gå att kombinera, säger Jörgen Pettersson.

För Olov och Kristina visade det sig snabbt att motståndet mot kalkbrottet stod på två ben – naturen och vattnet. Vattenfrågan, som alltid är aktuell på Gotland, hade nämligen hettat till ett par år tidigare. När kommunen provpumpade efter bättre dricksvatten sinade brunnar på upp till en och en halv kilometers avstånd. Det skedde inte långt från det planerade brottet. Vad skulle då hända med ett nästan 25 meter djupt gigantiskt kalkbrott?

– Vattnet förenade oss. Inga blommor växer heller utan vatten, säger Olov.

Föreningen Ojnareskogens vänner var ett faktum. Men trots meningsskiljaktigheter var det ändå som om både företaget och motståndarna spelade i division fem den här första tiden, minns Jörgen. Det var innan Greenpeace och framförallt Fältbiologerna blandade sig i leken.

– Nu spelar vi kvar i division fem fast vi numera möter ett division ett-lag, säger han.

När skogsmaskiner, aktivister och poliser drabbade samman blev frågan plötsligt en riksangelägenhet och förstasidesstoff. Aktivistgrupperna spred effektivt sin bild av en brutal skövling av unika naturvärden. Och så en dag, när striden stod som värst, ringde en journalist hem till Jörgen och hans hustru Kajsa. För första gången sedan mötet i Fleringe skola valde de att svara. Men vad säger man efter sju års tystnad?

– Det kokade inombords. Vi finns ju här också. Vi lever av det här och det har vi gjort i generationer. Kajsas far och bröder. Min far, farfar, bröder och farbröder, säger Jörgen Pettersson.

Artikeln blev en vattendelare. Antal kommentarer slog alla rekord på lokaltidningens hemsida. Jörgen och Kajsa fick många med sig – och många mot sig. Efter det fanns det ingen på norra Gotland som inte hade en åsikt. Och tonen blev allt mer uppskruvad. Ibland en ryggdunk, ibland brände blickarna i nacken. Stämningen var vissa gånger så tjock att den gick att skära med kniv, berättar Jörgen.

Mer eller mindre spontant drog IF Metalls avdelning ihop en demonstration för Nordkalk. Och när vi står där uppe på grushögen och spanar ut över Jörgens uppväxtbygd är det bara några timmar kvar. Jörgen har aldrig talat inför fler än tio eller tjugo. I kväll står han på scenen i Almedalen.

Efteråt minns han faktiskt inte ett ord av vad han sa.

Det hade gått att hålla sig upprätt i mediestormen om det inte varit för det där anslaget på Konsum i Lärbro. Kajsa minns att hon kände den där isande känslan av att vara utpekad. Att inte längre känna sig trygg. Då till slut brast det för henne.

– Jag fixar det inte, tänkte jag. Det är löjligt egentligen. Allt för ett sketet jävla papper. Men de ska bara veta vad en sån där lapp kan göra, säger Kajsa.

På lappen kallades alla Nordkalkare till stor fest för att fira segern hemma hos Kajsa. Adress och vägbeskrivning var utskrivet. Flera personer som uttryckt sig positivt om Nordkalk stod namngivna. I den uppiskade stämning som rådde fruktade polisen att det fejkade anslaget skulle locka fram en motdemonstration och skickade en patrull.

Den kvällen gläntade Kajsa på gardinerna så fort hon hörde något ljud.

– Jag var så arg. Jag ska inte gå och känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag är en stolt industriarbetare. Jag har inget att skämmas över. Jag gör inget olagligt när jag går till mitt jobb, säger hon.

Både Jörgen och Kajsa behövde en ventil. Båda har nu varit i väg och pratat med en psykolog. Släppt trycket, sorterat tankarna. Det känns bättre nu.

Kampen för Ojnareskogen har blivit Olov och Kristinas nya arbete efter pensionen. Hemma i den gamla stenarbetarbostaden i Fleringe har de byggt upp ett kontor för verksamheten. Rollfördelningen är klar, Olov snackar och Kristina skriver.

– När man börjar bli gammal som vi, vill man gärna utnyttja tiden till att göra något gott för framtida generationer. Det här är vårt bidrag, säger Olov.

De framhåller att de inte är emot kalkindustrin i sig. För dem handlar kampen i första hand om deras kära Ojnareskog. Men en större förändring tror de också är nödvändig.

– Vi måste börja leva verkligt förnybart. Vi har gått ifrån det så långt att vi inte längre minns hur det fungerar, säger Olov.

Att kampen stöpt om deras liv tar de med viss ro. Det har själva valt det. Men det är såklart aldrig kul när människor demonstrativt vänder sig bort, plötsligt slutar hälsa och man känner hur kylan griper tag. Olov och Kristina är faktiskt inte riktigt säkra på om de kan bo kvar även om de vinner striden. De fruktar att reaktionerna kanske blir för kraftiga.

– Det har vi sagt. Halvt på allvar. Det är en dyster tanke, men vi får avvakta och se, säger Kristina.

Läs mer: Klimat & miljö | Reportage

Mikael Färnbo

Läs mer på samma tema:

Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

Debatt"Är alternativet arbetslöshet blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga. På kort sikt hade säkert samhället runt Ojnareskogen gynnats av ny industri. Men när kalken tagit slut, vattnet förstörts och jobben försvunnit, vad skulle ha hänt då?"

4

Gotland behöver jobb året om

Helle Kleins bloggNu är det hög tid att länsstyrelsen kan bli en arena för de olika intressena och att verklig dialog kan upprättas. Gotlands arbetsmarknad kan inte bara bygga på säsongsarbete och turism. Det behövs också industrijobb så att den fasta befolkningen kan bo kvar.

Regeringen skyddar Ojnareskogen

Regeringen skyddar det omdiskuterade naturområdet Ojnareskogen på norra Gotland, där Nordkalk vill öppna ett nytt kalkbrott. Samtidigt lanserar man ett jobbpaket för Gotland på 100 miljoner. "Upprörande" säger IF Metalls Anders Ferbe

3

Gotland kan inte bara leva på turism

LedareDet länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?

Linus Gränsmark: "Var är planen för att värna industrin?"

Debatt"Jag har varit involverad i frågan sedan 2012, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön", Linus Gränsmark, distriktschef på LO- distriktet Gotland, riktar i ett debattinlägg stark kritik mot Gotlands Landshävding Cecilia Schellin Seidegård angående konflikterna kring kalkbrytning på norra Gotland.

1

"Kalkbrott en kortsiktig lösning"

DebattKalkbrytningen i Bästeträskområdet ger relativt få arbetstillfällen och under en begränsad tid. I stället bör området pekas ut till Natura 2000 omgående. Gotland bör också få ett sysselsättningspaket inom bland annat turism, som är en växande – och hållbar– näringsgren, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

3

Helle Kleins blogg: Dialog mellan facket och miljörörelsen

Läs mer från Dagens Arbete:

Inte nere för räkning

Sveriges mest kända skjutjärnsjournalist Janne Josefsson har provocerat och avslöjat i över 30 år. Nu berättar han om hoten, rädslan för att bli kär och hur han sagt nej till 750 000 kronor.

Han fixade 13 miljoner till arbetskamraterna

PENSIONStålbolaget Ovako missade pensionsinbetalningar under flera år. Efter försäkringsexperten ”Lärs” detektivarbete sattes 13 miljoner kronor in på de anställdas pensionskonton.

Detta gäller vid korttidsarbete

SVAR PÅ LÄSARNAS FRÅGORVad gäller vid utbildning, får man jobba mer än vad avtalet säger och hur snabbt kan korttidsarbetet blåsas av? DA har fått många frågor från er läsare – här är svaren.

Gasolyckan på Aspa bruk

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Thomas Sedig satt i kontrollrummet när larmen gick. I höga halter dödar svavelväte direkt. ”Men ligger någon där, då tvekar man inte. Då gör man allt för att rädda människans liv.”

1

”Vi måste samarbeta bättre”

RÄDDNINGSPLAN Aspa bruk vill knyta räddningstjänsten närmare, och utbilda anställda som kan lotsa dem inne på bruket om en olycka inträffar igen.

Textilia

Tvingades betala 10 000 för visstidskontrakt

En mellanchef på tvätteriet Textilia tvingade Fardin att betala 10 000 kronor för ett halvårskontrakt. När utpressaren sedan ville ha mer pengar gick Fardin till företagsledningen. Då blev han av med jobbet.

2

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.

2

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

1

”Jag vill att det ska gå fortare”

CoronasmittanCovid-drabbade Fredrik, som DA tidigare har berättat om, är nu ute från sjukhuset. Han blir starkare för var dag, men det är lång tid kvar innan han är återställd.

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Ordföranden som aldrig hann tillträda

HISTORIAGunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Arbetsrätten

Så här vill utredaren ändra las

På måndagen presenterades utredningen i riksdagen. Parterna har redan tidigare uttalat sitt missnöje. Nu säger också arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att hon inte är nöjd – och hoppas att fack och arbetsgivare kan hitta en bättre lösning.

4

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Så kan las ändras – detta säger parterna

Nästa måndag presenterar regeringens utredare sina förslag på hur las kan förändras. SVT har tagit del av dem redan nu – och varken fack eller arbetsgivare är nöjda

2

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

CoronaeffektenI flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

Så fungerar de nya reglerna

DA guidarUnder coronakrisen har regeringen både lättat på reglerna för att få ersättning och höjt beloppen för den som uppfyller villkoren från a-kassan. Följ DA:s guide för att ta reda på vilken ersättning du har rätt till.

Joachim Dagerud på Mälarplast. Foto: Lina Larsson

"Jag trivs just här"

ÖGONBLICKETKlockan är 16.08 på Mälarplast AB i Eskilstuna.

Illustration: Josephine Skapare

Får chefen neka min semester?

Fråga om jobbet | LedighetHar arbetsgivaren skyldighet att ge en orsak till varför en semesteransökan avslås, eller räcker det att bara säga nej?

Krisstöd

”Klokt och moget av Volvo”

AB Volvo drar tillbaka aktieutdelningen. Ett moget och klokt beslut av ägarna, tycker facket.

7

SKF-facket befarar varsel

SKF delar hellre ut pengar till aktieägarna än att söka statligt stöd till permitteringar. Nu väntar varsel om uppsägningar, befarar facket.

2

Stora aktieutdelningar ger indraget krisstöd

Inget statligt krisstöd till företag som gör stora aktieutdelningar. Det beskedet från Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf kom på torsdagen.

1

Regionala skyddsombud

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Jag har fått lära mig att ha tålamod”

Martin Gunnarsson är smålänningen som vill pröva nya sätt att värva medlemmar till IF Metall, och som med åren lärt sig att lugna ner sig lite.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

ArbetarhistoriaHur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

1

Efter coronan

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Gravid? Risk att du förlorar pengar

Väntar du barn och har ett riskfyllt jobb? Då kan du bli förbjuden att jobba – och förlora inkomst. Det hände Sandra Ekholm i Oxelösund.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.