”När samhällets hälsa sviktar får vi tukta oss med smoothies”Daniel Mathisen om hur hälsan blivit en fråga var och en ska lösa på egen hand.

”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

Ojnareskogen

Skogen eller jobben? Foto: Karl Melander
Olov och Kristina Söderdahl kämpar mot det nya kalkbrottet som kommer att ödelägga deras kära Ojnareskog. Foto: Karl Melander
Kalkstenen är snart slut i kalkbrottet Klinthagen. Om inte Nordkalk får öppna sitt nya kalkbrott förlorar Jörgen Pettersson och hans kollegor sina jobb. Foto: Karl Melander
Makarna Kajsa Högbom och Jörgen Pettersson är övertygade om att industrin går att kombinera med miljön. Foto: Mikael Färnbo
På Ojnaremyr gillar paret Söderdahl att ströva omkring. Om vårarna spanar de efter sällsynta orkideer och om höstarna efter brandgul trumpetsvamp. Foto: Karl Melander

Striden om kalkbrottet

En öken? Eller förutsättningen för liv? 
En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland 
hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

Det är som om en jätte tagit ett enormt spadtag och skyfflat ut en hel socken i havet. Husen, kyrkan, den omgivande skogen – allt har följt med ut i den blå-gnistrande Östersjön. Under marken breder kalköknen ut sig. En gul hjullastare, som ser ut som en leksak, drar upp en plym av rök när den gnetar sig fram över vidderna.

Trots att han inte sovit på tre dygn får blåsten huvudskyddsombudet Jörgen Pettersson att piggna till. Ett tiotal meter ifrån oss seglar en havsörn majestätiskt på uppvindarna som bildas när havsbrisen möter den högsta grushögen i Klinthagen – Nordkalks kalkstensbrott på norra Gotland.

– Visst är det fantastiskt, tjoar Jörgen Pettersson.

Runt oss breder norra Gotland ut sig – platt, kargt och flankerat av två betongslott som tornar upp sig vid varsin kust: Cementas fabrik i Slite i öster och Nordkalks fabrik i Storugns i väster.

– Vore det inte för stenen skulle allt det här vara dött, säger Jörgen Pettersson och pekar ut över byarna och stenkyrkorna som sticker upp som små befästningsverk ur tallskogen.

– Men blir det inget är det ändå tack och hej och hem och packa väskorna. Vi lever av stenen, den sätter mat på bordet. Utan den är vi ingenting, säger han.

Kalkstenen, som genom seklen förenat människorna här uppe, är nu den som splittrar. Den gula hjullastaren är en av de sista som rullar här i Klinthagen. Den brytbara stenen är snart slut. I stället vill Nordkalk öppna en ny täkt på fastigheten Ducker i Bunge en mil österut. Eller som den andra sidan föredrar att kalla området: Ojnareskogen. Två olika namn beroende på var ens lojalitet ligger. På norra Gotland är ingen neutral, här är man antingen för eller emot.

När Jörgen Pettersson talar om saken säger han Bunge. Men om det har han varit tyst i sju års tid – tills nu. Det är därför han inte sovit på tre nätter. Vad säger man efter sju års tystnad?

Vi slirar upp längs den uråldriga skogsvägen, Ojnarevägen, i en lite för lågt gående Ford Focus. Rötter och stenar skrapar i underredet men Olov Söderdahl bara skrattar och säger att vägen är så mycket bättre nu. Annat var det veckan innan då kravallpoliser från Stockholm hade spärrat av väg 148 och ett helt koppel med bilar fick trotsa lervällingen för att få upp demonstranter i skogen och försöka stoppa avverkningen.

Vi skumpar fram genom kulturhistorisk mark med lämningar från gravar och gårdsmiljöer från järnåldern. En tid då flockar av gotlandsruss fortfarande strövade fritt bland kalkhällar och vätar. Olov Söderdahl pekar först till vänster och sedan till höger.

– På den sidan är naturen skyddad. På den andra sidan kommer allting skövlas för kalkbrottet. Är inte det obegripligt? säger han.

Om vårarna brukar Olov och hustrun Kristina ströva runt här och spana efter sällsynta orkidéer. Om höstarna plockas brandgul trumpetsvamp. Och om det varit fest är det den här vägen de följer hem till Fleringe i skymningen. Faktum är att paret flyttade just hit på grund av den speciella naturen.

– Vi slutade gå i fjällen och började gå här i skogarna i stället, säger Olov.

När vi kommer upp på myren ligger trädstockar i stora högar. Larvfötter från skogsmaskinerna har tryckt ihop vegetationen till en brun massa. En tredjedel av det 120 fotbollsplaner stora området är redan avverkat. Det tog fyra dagar. Sen valde Mellanskog att avbryta arbetet i väntan på Högsta domstolens utlåtande.

Olov klappar sorgset stubben han sitter på.

– En del av de här träden var 300 år gamla, säger han.

Det började med ett informationsmöte i Fleringe skola år 2005. Jörgen var där liksom Olov och Kristina. Redan då höjdes gälla röster. Jörgen minns tydligt Olov ”och hans fjärilar och blommor”. Företaget framhöll tryggade jobb för ett åttiotal anställda i 25 år. De försäkrade också att tekniken gjorde brottet miljösäkert.

Jörgen minns hur företaget fick stöd från oväntat håll. En gammal dam hade plötsligt ställt sig upp.

– Hur kan ni vara emot? Om inte Nordkalk finns, hur ska jag ta mig till mataffären om vintern? Det är ju de som gör att vägarna fortfarande är öppna, hade hon sagt.

Efter mötet bestämde sig Nordkalk för en tyst policy. Diskussionerna skulle begränsas till förhandlingsrummen i miljödomstolarna.

– Vi ville inte ha en svartvit konflikt mellan jobb och natur. Vi ville inte hamna i den sandlådan. Naturen och industrin måste gå att kombinera, säger Jörgen Pettersson.

För Olov och Kristina visade det sig snabbt att motståndet mot kalkbrottet stod på två ben – naturen och vattnet. Vattenfrågan, som alltid är aktuell på Gotland, hade nämligen hettat till ett par år tidigare. När kommunen provpumpade efter bättre dricksvatten sinade brunnar på upp till en och en halv kilometers avstånd. Det skedde inte långt från det planerade brottet. Vad skulle då hända med ett nästan 25 meter djupt gigantiskt kalkbrott?

– Vattnet förenade oss. Inga blommor växer heller utan vatten, säger Olov.

Föreningen Ojnareskogens vänner var ett faktum. Men trots meningsskiljaktigheter var det ändå som om både företaget och motståndarna spelade i division fem den här första tiden, minns Jörgen. Det var innan Greenpeace och framförallt Fältbiologerna blandade sig i leken.

– Nu spelar vi kvar i division fem fast vi numera möter ett division ett-lag, säger han.

När skogsmaskiner, aktivister och poliser drabbade samman blev frågan plötsligt en riksangelägenhet och förstasidesstoff. Aktivistgrupperna spred effektivt sin bild av en brutal skövling av unika naturvärden. Och så en dag, när striden stod som värst, ringde en journalist hem till Jörgen och hans hustru Kajsa. För första gången sedan mötet i Fleringe skola valde de att svara. Men vad säger man efter sju års tystnad?

– Det kokade inombords. Vi finns ju här också. Vi lever av det här och det har vi gjort i generationer. Kajsas far och bröder. Min far, farfar, bröder och farbröder, säger Jörgen Pettersson.

Artikeln blev en vattendelare. Antal kommentarer slog alla rekord på lokaltidningens hemsida. Jörgen och Kajsa fick många med sig – och många mot sig. Efter det fanns det ingen på norra Gotland som inte hade en åsikt. Och tonen blev allt mer uppskruvad. Ibland en ryggdunk, ibland brände blickarna i nacken. Stämningen var vissa gånger så tjock att den gick att skära med kniv, berättar Jörgen.

Mer eller mindre spontant drog IF Metalls avdelning ihop en demonstration för Nordkalk. Och när vi står där uppe på grushögen och spanar ut över Jörgens uppväxtbygd är det bara några timmar kvar. Jörgen har aldrig talat inför fler än tio eller tjugo. I kväll står han på scenen i Almedalen.

Efteråt minns han faktiskt inte ett ord av vad han sa.

Det hade gått att hålla sig upprätt i mediestormen om det inte varit för det där anslaget på Konsum i Lärbro. Kajsa minns att hon kände den där isande känslan av att vara utpekad. Att inte längre känna sig trygg. Då till slut brast det för henne.

– Jag fixar det inte, tänkte jag. Det är löjligt egentligen. Allt för ett sketet jävla papper. Men de ska bara veta vad en sån där lapp kan göra, säger Kajsa.

På lappen kallades alla Nordkalkare till stor fest för att fira segern hemma hos Kajsa. Adress och vägbeskrivning var utskrivet. Flera personer som uttryckt sig positivt om Nordkalk stod namngivna. I den uppiskade stämning som rådde fruktade polisen att det fejkade anslaget skulle locka fram en motdemonstration och skickade en patrull.

Den kvällen gläntade Kajsa på gardinerna så fort hon hörde något ljud.

– Jag var så arg. Jag ska inte gå och känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag är en stolt industriarbetare. Jag har inget att skämmas över. Jag gör inget olagligt när jag går till mitt jobb, säger hon.

Både Jörgen och Kajsa behövde en ventil. Båda har nu varit i väg och pratat med en psykolog. Släppt trycket, sorterat tankarna. Det känns bättre nu.

Kampen för Ojnareskogen har blivit Olov och Kristinas nya arbete efter pensionen. Hemma i den gamla stenarbetarbostaden i Fleringe har de byggt upp ett kontor för verksamheten. Rollfördelningen är klar, Olov snackar och Kristina skriver.

– När man börjar bli gammal som vi, vill man gärna utnyttja tiden till att göra något gott för framtida generationer. Det här är vårt bidrag, säger Olov.

De framhåller att de inte är emot kalkindustrin i sig. För dem handlar kampen i första hand om deras kära Ojnareskog. Men en större förändring tror de också är nödvändig.

– Vi måste börja leva verkligt förnybart. Vi har gått ifrån det så långt att vi inte längre minns hur det fungerar, säger Olov.

Att kampen stöpt om deras liv tar de med viss ro. Det har själva valt det. Men det är såklart aldrig kul när människor demonstrativt vänder sig bort, plötsligt slutar hälsa och man känner hur kylan griper tag. Olov och Kristina är faktiskt inte riktigt säkra på om de kan bo kvar även om de vinner striden. De fruktar att reaktionerna kanske blir för kraftiga.

– Det har vi sagt. Halvt på allvar. Det är en dyster tanke, men vi får avvakta och se, säger Kristina.

Mikael Färnbo

Läs mer på samma tema:

Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

Debatt"Är alternativet arbetslöshet blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga. På kort sikt hade säkert samhället runt Ojnareskogen gynnats av ny industri. Men när kalken tagit slut, vattnet förstörts och jobben försvunnit, vad skulle ha hänt då?"

4

Gotland behöver jobb året om

Helle Kleins bloggNu är det hög tid att länsstyrelsen kan bli en arena för de olika intressena och att verklig dialog kan upprättas. Gotlands arbetsmarknad kan inte bara bygga på säsongsarbete och turism. Det behövs också industrijobb så att den fasta befolkningen kan bo kvar.

Regeringen skyddar Ojnareskogen

Regeringen skyddar det omdiskuterade naturområdet Ojnareskogen på norra Gotland, där Nordkalk vill öppna ett nytt kalkbrott. Samtidigt lanserar man ett jobbpaket för Gotland på 100 miljoner. "Upprörande" säger IF Metalls Anders Ferbe

3

Gotland kan inte bara leva på turism

LedareDet länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?

Linus Gränsmark: "Var är planen för att värna industrin?"

Debatt"Jag har varit involverad i frågan sedan 2012, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön", Linus Gränsmark, distriktschef på LO- distriktet Gotland, riktar i ett debattinlägg stark kritik mot Gotlands Landshävding Cecilia Schellin Seidegård angående konflikterna kring kalkbrytning på norra Gotland.

1

"Kalkbrott en kortsiktig lösning"

DebattKalkbrytningen i Bästeträskområdet ger relativt få arbetstillfällen och under en begränsad tid. I stället bör området pekas ut till Natura 2000 omgående. Gotland bör också få ett sysselsättningspaket inom bland annat turism, som är en växande – och hållbar– näringsgren, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

3

Helle Kleins blogg: Dialog mellan facket och miljörörelsen

Läs mer från Dagens Arbete:

Vill tillbaka till landslaget

PROFILENVolvomontören Ronny Röhr tävlade i tio år i svenska dartlandslaget. I höst börjar han träna för att på nytt försöka säkra en plats. Här berättar han om hur man gör för att hålla fokus, och om pilkasten han minns.

Längtan, kärlek och rock n´roll

BILDREPORTAGETMärta Thisners "Drunk in Love" handlar om längtan efter närhet, gemenskap och kärlek. Ett sökande efter identitet och sexualitet och att leva ut på natten.

Avtal 2020

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Avtal 2020Svenskt Näringsliv målar upp en dyster prognos inför avtalsrörelsen 2020. Men att dra ner på löneökningarna är inte svaret, enligt Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, som hävdar att löneökningstakten redan minskat.

”Nu är det mer rättvist”

LönerMånga tjänar långt under snittlönen, och kvinnor tjänar mindre än män. Inför varje avtalsrörelse dyker frågan upp: Hur blir lönerna mer rättvisa? För tre år sedan prövades en ny lösning – nu börjar resultatet synas.

Pappers sätter press på LO

PerspektivDet var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

1
Pontus Georgsson

Pappers kräver rejäla lönelyft

Kickstartar avtalsrörelsenEtt lönepåslag på fyra procent. Det kräver Pappers att deras medlemmar ska ha när lönerna ska omförhandlas nästa år. ”Vi tycker att arbetsgivarna är skyldiga oss mer pengar.”

1

”För tidigt att prata siffror”

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, om Pappers utspel för 4 procent i löneökningar.

Arbetsgivarna: Löneökningstakten måste ner

Pappers krav på fyra procent saknar verklighetsförankring, svarar Industriarbetsgivarna. ”Löneökningstakten måste ner om vi ska ha jobben kvar i Sverige i framtiden”, säger förhandlingschef Per Widolf.

1

Striden om märket

HYLLAD OCH HOTADIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför.

INDUSTRIN VS VÅRDEN

Skilda världar

ARBETSMILJÖNy teknik och ständiga ­förbättringar har gjort att Stellan klarat kroppen trots 30 år i industrin. Vårdens kvinnor har däremot samma hjälpmedel som på 80-talet, trots att ny teknik finns. Undersköterskan Åsa får ofta förlita sig på muskelkraft.

”Det är märkligt att så lite hänt”

Robotar och automation har ersatt många tunga och smutsiga industrijobb. I vården finns däremot få hjälpmedel som minskar belastningen. I en gemensam intervju får IF Metalls och Kommunals ordförande svara på varför det ser ut som det gör och vad som behöver ändras.

50 000 bilarbetare i strejk

Uppåt 50 000 bilarbetare vid General Motors i USA går ut i strejk för högre löner och bättre arbetsvillkor. Facket kräver också att företaget återupptar driften vid fabriker som tidigare har stängts.

1

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Vägen från hatet

Den avhoppade nazisten

Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker. Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?

Döden på jobbet

Villkorlig dom efter dödsolyckan på Scania

RättegångEn 59-årig man döms för vållande till annans död efter dödsolyckan på Scania där hans närmaste arbetskamrat omkom i en robotcell. Domen är villkorlig och han slipper böter.

1
Robotcellen där dödsfallet inträffade

Åklagaren: Viktigt med individuellt ansvar om man gör fel

RättegångEn blå knapp och en grön. En stressig eftermiddag. En ljusbom som inte fick brytas. Det var huvudfrågorna under rättegången mot mannen står åtalad för att ha vållat sin arbetskamrats död på Scania i Södertälje för nästan exakt två år sedan.

Entrén till Scania Södertälje

Anställd åtalas för arbetskamrats död

RättsfallDet har gått två år sedan en 53-årig man klämdes till döds i en robotcell på Scania i Södertälje. Nu ställs hans närmaste arbetskamrat inför rätta – för att ha satt i gång maskinen.

2

Robotiseringen av arbetslivet

Robotarm samt Ove Leichsenring

Robotiseringen som kom av sig

IndustrirobotarSvensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent. Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, varnar branschen.

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PerspektivGlöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen, skriver DA:s Harald Gatu i en analys.

Fick sparken – ska ha avslöjat företagshemligheter

StämningEn verkstadsanställd anklagas för att ha avslöjat företagshemligheter och fick sparken. Nu stämmer IF Metall företaget och vill att avskedandet ogiltigförklaras.

Återvinning

”Det blir väldigt mycket dyrare”

Kraftigt ökade papperspriser riskerar att leda till nedläggningar och förlorade jobb. ”Det drabbar den grafiska branschen som redan i dag har stora problem att överleva”, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1
Modellbyggen på bord

En framtid byggd av skräp

SteampunkHemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.

Metso i Ersmark

Metso lägger ner fabrik i Ersmark

Metso Sweden har för avsikt att lägga ner verksamheten i Ersmark utanför Skellefteå. Över 150 anställda drabbas.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ylva Johansson: Regeringen borde agerat snabbare mot skuggsamhället

Skuggsamhället”Vi har varit naiva.” Det säger avgående arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, och listar goda råd till sin efterträdare för att få bukt med kriminella aktörer och svartarbete.

1
IF Metalls bild av framtidsresan samt foto på förbundssekreterare Anna Jensen Naatikka.

IF Metall vill få med alla på Framtidsresan

Kongress 2020Det är inte bara en stor avtalsrörelse i vår, det är också kongress för IF Metall. Just nu pågår det man kallar Framtidsresan. Målet är en vision för framtiden. En knäckfråga är att få medlemmarna engagerade i det arbetet.

Återväxten i industrin

Tommy Ölund och Johan Östman

Ont om tid när nya pappersarbetare ska läras upp

ÅterväxtHusum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Makten över företagen

”Investera i de anställda – låt aktieägarna stå tillbaka”

PerspektivDet amerikanska näringslivets toppar har gjort ett gemensamt uttalande om att långsiktighet måste gå före snabba klipp. Det är ett tecken på marken under dem inte känns lika stabil som tidigare, skriver DA:s Harald Gatu.

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.