Industriarbetarnas tidning

Striden om kalkbrottet

5 november, 2012

Skrivet av Mikael Färnbo

En öken? Eller förutsättningen för liv? En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

Det är som om en jätte tagit ett enormt spadtag och skyfflat ut en hel socken i havet. Husen, kyrkan, den omgivande skogen – allt har följt med ut i den blå-gnistrande Östersjön. Under marken breder kalköknen ut sig. En gul hjullastare, som ser ut som en leksak, drar upp en plym av rök när den gnetar sig fram över vidderna.

Trots att han inte sovit på tre dygn får blåsten huvudskyddsombudet Jörgen Pettersson att piggna till. Ett tiotal meter ifrån oss seglar en havsörn majestätiskt på uppvindarna som bildas när havsbrisen möter den högsta grushögen i Klinthagen – Nordkalks kalkstensbrott på norra Gotland.

– Visst är det fantastiskt, tjoar Jörgen Pettersson.

Runt oss breder norra Gotland ut sig – platt, kargt och flankerat av två betongslott som tornar upp sig vid varsin kust: Cementas fabrik i Slite i öster och Nordkalks fabrik i Storugns i väster.

– Vore det inte för stenen skulle allt det här vara dött, säger Jörgen Pettersson och pekar ut över byarna och stenkyrkorna som sticker upp som små befästningsverk ur tallskogen.

– Men blir det inget är det ändå tack och hej och hem och packa väskorna. Vi lever av stenen, den sätter mat på bordet. Utan den är vi ingenting, säger han.

Kalkstenen, som genom seklen förenat människorna här uppe, är nu den som splittrar. Den gula hjullastaren är en av de sista som rullar här i Klinthagen. Den brytbara stenen är snart slut. I stället vill Nordkalk öppna en ny täkt på fastigheten Ducker i Bunge en mil österut. Eller som den andra sidan föredrar att kalla området: Ojnareskogen. Två olika namn beroende på var ens lojalitet ligger. På norra Gotland är ingen neutral, här är man antingen för eller emot.

När Jörgen Pettersson talar om saken säger han Bunge. Men om det har han varit tyst i sju års tid – tills nu. Det är därför han inte sovit på tre nätter. Vad säger man efter sju års tystnad?

Vi slirar upp längs den uråldriga skogsvägen, Ojnarevägen, i en lite för lågt gående Ford Focus. Rötter och stenar skrapar i underredet men Olov Söderdahl bara skrattar och säger att vägen är så mycket bättre nu. Annat var det veckan innan då kravallpoliser från Stockholm hade spärrat av väg 148 och ett helt koppel med bilar fick trotsa lervällingen för att få upp demonstranter i skogen och försöka stoppa avverkningen.

Vi skumpar fram genom kulturhistorisk mark med lämningar från gravar och gårdsmiljöer från järnåldern. En tid då flockar av gotlandsruss fortfarande strövade fritt bland kalkhällar och vätar. Olov Söderdahl pekar först till vänster och sedan till höger.

– På den sidan är naturen skyddad. På den andra sidan kommer allting skövlas för kalkbrottet. Är inte det obegripligt? säger han.

Om vårarna brukar Olov och hustrun Kristina ströva runt här och spana efter sällsynta orkidéer. Om höstarna plockas brandgul trumpetsvamp. Och om det varit fest är det den här vägen de följer hem till Fleringe i skymningen. Faktum är att paret flyttade just hit på grund av den speciella naturen.

– Vi slutade gå i fjällen och började gå här i skogarna i stället, säger Olov.

När vi kommer upp på myren ligger trädstockar i stora högar. Larvfötter från skogsmaskinerna har tryckt ihop vegetationen till en brun massa. En tredjedel av det 120 fotbollsplaner stora området är redan avverkat. Det tog fyra dagar. Sen valde Mellanskog att avbryta arbetet i väntan på Högsta domstolens utlåtande.

Olov klappar sorgset stubben han sitter på.

– En del av de här träden var 300 år gamla, säger han.

Det började med ett informationsmöte i Fleringe skola år 2005. Jörgen var där liksom Olov och Kristina. Redan då höjdes gälla röster. Jörgen minns tydligt Olov ”och hans fjärilar och blommor”. Företaget framhöll tryggade jobb för ett åttiotal anställda i 25 år. De försäkrade också att tekniken gjorde brottet miljösäkert.

Jörgen minns hur företaget fick stöd från oväntat håll. En gammal dam hade plötsligt ställt sig upp.

– Hur kan ni vara emot? Om inte Nordkalk finns, hur ska jag ta mig till mataffären om vintern? Det är ju de som gör att vägarna fortfarande är öppna, hade hon sagt.

Efter mötet bestämde sig Nordkalk för en tyst policy. Diskussionerna skulle begränsas till förhandlingsrummen i miljödomstolarna.

– Vi ville inte ha en svartvit konflikt mellan jobb och natur. Vi ville inte hamna i den sandlådan. Naturen och industrin måste gå att kombinera, säger Jörgen Pettersson.

För Olov och Kristina visade det sig snabbt att motståndet mot kalkbrottet stod på två ben – naturen och vattnet. Vattenfrågan, som alltid är aktuell på Gotland, hade nämligen hettat till ett par år tidigare. När kommunen provpumpade efter bättre dricksvatten sinade brunnar på upp till en och en halv kilometers avstånd. Det skedde inte långt från det planerade brottet. Vad skulle då hända med ett nästan 25 meter djupt gigantiskt kalkbrott?

– Vattnet förenade oss. Inga blommor växer heller utan vatten, säger Olov.

Föreningen Ojnareskogens vänner var ett faktum. Men trots meningsskiljaktigheter var det ändå som om både företaget och motståndarna spelade i division fem den här första tiden, minns Jörgen. Det var innan Greenpeace och framförallt Fältbiologerna blandade sig i leken.

– Nu spelar vi kvar i division fem fast vi numera möter ett division ett-lag, säger han.

När skogsmaskiner, aktivister och poliser drabbade samman blev frågan plötsligt en riksangelägenhet och förstasidesstoff. Aktivistgrupperna spred effektivt sin bild av en brutal skövling av unika naturvärden. Och så en dag, när striden stod som värst, ringde en journalist hem till Jörgen och hans hustru Kajsa. För första gången sedan mötet i Fleringe skola valde de att svara. Men vad säger man efter sju års tystnad?

– Det kokade inombords. Vi finns ju här också. Vi lever av det här och det har vi gjort i generationer. Kajsas far och bröder. Min far, farfar, bröder och farbröder, säger Jörgen Pettersson.

Artikeln blev en vattendelare. Antal kommentarer slog alla rekord på lokaltidningens hemsida. Jörgen och Kajsa fick många med sig – och många mot sig. Efter det fanns det ingen på norra Gotland som inte hade en åsikt. Och tonen blev allt mer uppskruvad. Ibland en ryggdunk, ibland brände blickarna i nacken. Stämningen var vissa gånger så tjock att den gick att skära med kniv, berättar Jörgen.

Mer eller mindre spontant drog IF Metalls avdelning ihop en demonstration för Nordkalk. Och när vi står där uppe på grushögen och spanar ut över Jörgens uppväxtbygd är det bara några timmar kvar. Jörgen har aldrig talat inför fler än tio eller tjugo. I kväll står han på scenen i Almedalen.

Efteråt minns han faktiskt inte ett ord av vad han sa.

Det hade gått att hålla sig upprätt i mediestormen om det inte varit för det där anslaget på Konsum i Lärbro. Kajsa minns att hon kände den där isande känslan av att vara utpekad. Att inte längre känna sig trygg. Då till slut brast det för henne.

– Jag fixar det inte, tänkte jag. Det är löjligt egentligen. Allt för ett sketet jävla papper. Men de ska bara veta vad en sån där lapp kan göra, säger Kajsa.

På lappen kallades alla Nordkalkare till stor fest för att fira segern hemma hos Kajsa. Adress och vägbeskrivning var utskrivet. Flera personer som uttryckt sig positivt om Nordkalk stod namngivna. I den uppiskade stämning som rådde fruktade polisen att det fejkade anslaget skulle locka fram en motdemonstration och skickade en patrull.

Den kvällen gläntade Kajsa på gardinerna så fort hon hörde något ljud.

– Jag var så arg. Jag ska inte gå och känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag är en stolt industriarbetare. Jag har inget att skämmas över. Jag gör inget olagligt när jag går till mitt jobb, säger hon.

Både Jörgen och Kajsa behövde en ventil. Båda har nu varit i väg och pratat med en psykolog. Släppt trycket, sorterat tankarna. Det känns bättre nu.

Kampen för Ojnareskogen har blivit Olov och Kristinas nya arbete efter pensionen. Hemma i den gamla stenarbetarbostaden i Fleringe har de byggt upp ett kontor för verksamheten. Rollfördelningen är klar, Olov snackar och Kristina skriver.

– När man börjar bli gammal som vi, vill man gärna utnyttja tiden till att göra något gott för framtida generationer. Det här är vårt bidrag, säger Olov.

De framhåller att de inte är emot kalkindustrin i sig. För dem handlar kampen i första hand om deras kära Ojnareskog. Men en större förändring tror de också är nödvändig.

– Vi måste börja leva verkligt förnybart. Vi har gått ifrån det så långt att vi inte längre minns hur det fungerar, säger Olov.

Att kampen stöpt om deras liv tar de med viss ro. Det har själva valt det. Men det är såklart aldrig kul när människor demonstrativt vänder sig bort, plötsligt slutar hälsa och man känner hur kylan griper tag. Olov och Kristina är faktiskt inte riktigt säkra på om de kan bo kvar även om de vinner striden. De fruktar att reaktionerna kanske blir för kraftiga.

– Det har vi sagt. Halvt på allvar. Det är en dyster tanke, men vi får avvakta och se, säger Kristina.

Du kanske också vill läsa…

Vi rationaliseras bort – men får ingen del av kakan

”Är alternativet arbetslöshet blir det självklart att vi kommer slåss för det kortsiktiga. På kort sikt hade säkert samhället runt Ojnareskogen gynnats av ny industri. Men när kalken tagit slut, vattnet förstörts och jobben försvunnit, vad skulle ha hänt då?”

Gotland kan inte bara leva på turism

Gotland kan inte bara leva på turism

Det länsstyrelsen inte brytt sig om att göra måste nu regeringen Löfven göra: Värna industrialiseringen på Gotland. Om inte kalkindustrin ska finnas kvar vad tänker sig regeringen då för industri?

Regeringen skyddar Ojnareskogen

Regeringen skyddar det omdiskuterade naturområdet Ojnareskogen på norra Gotland, där Nordkalk vill öppna ett nytt kalkbrott. Samtidigt lanserar man ett jobbpaket för Gotland på 100 miljoner. ”Upprörande” säger IF Metalls Anders Ferbe

”Kalkbrott en kortsiktig lösning”

”Kalkbrott en kortsiktig lösning”

Kalkbrytningen i Bästeträskområdet ger relativt få arbetstillfällen och under en begränsad tid. I stället bör området pekas ut till Natura 2000 omgående. Gotland bör också få ett sysselsättningspaket inom bland annat turism, som är en växande – och hållbar– näringsgren, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.

Linus Gränsmark: ”Var är planen för att värna industrin?”

”Jag har varit involverad i frågan sedan 2012, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön”, Linus Gränsmark, distriktschef på LO- distriktet Gotland, riktar i ett debattinlägg stark kritik mot Gotlands Landshävding Cecilia Schellin Seidegård angående konflikterna kring kalkbrytning på norra Gotland.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Miljökatastrofen som flyttade

Miljökatastrofen som flyttade

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

Swedpaper rider på klimatvågen

Swedpaper rider på klimatvågen

Suget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Olje­industrin letar efter en grön väg ur krisen

Olje­industrin letar efter en grön väg ur krisen

Det var knappast miljöaktivister eller den politiska långbänken som fick Preem att ändra sina planer, skriver DA:s Harald Gatu.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.