”Det händer att de inte får någon lön alls”

Trygga anställningar, bra arbetsmiljö och goda villkor är saker som vi jobbar för i Pappers. För att kunna teckna avtal om detta behöver vi en motpart.

På riksplanet har vi Industriarbets-givarna/Skogsindustrierna; på det lokala planet har vi våra arbetsgivare i de olika pappersindustri-företagen. Vi är vana vid att ha en rejäl motpart att snacka med, någon som har bra koll på vad som händer på våra arbetsplatser, någon som tar ansvar för att följa avtalen. Ja, jag vet att det inte alltid fungerar så bra som det borde, men i grova drag råder ganska god ordning i vår bransch. Starka parter och ordning och reda på arbetsmarknaden behövs för att den svenska modellen med kollektivavtal ska fungera.

I andra branscher är läget värre. Se bara på byggsvängen! Det finns nog inget område som är så drabbat av de senaste årens förändringar på arbetsmarknaden. Särskilt tydligt har det blivit sedan EU utvidgades till att omfatta många östeuropeiska länder. Fri rörlighet för arbetskraften i kombination med ökad outsourcing och allt flitigare användning av underentreprenörer har alltmer trasat sönder tidigare tydliga och stabila förhållanden. Kollektivavtalen blir svåra att hävda när arbetsgivarna blir otydliga.

Förstå mig rätt! Det är inget fel att människor får resa fritt inom EU och söka arbete. Men när våra vänner från andra länder kommer hit ska de jobba på svenska kollektivavtal. De ska ha samma löner och villkor som de svenska arbetarna har. Entreprenadverksamhet har funnits länge, inte minst i byggbranschen. Men i dag skapas långa entreprenörskedjor när arbetsgivarna skaffar arbetskraft genom entreprenörer som i sin tur använder sig av underentreprenörer etcetera, i många och långa led. I botten på dessa kedjor finns ibland riktigt dåliga arbetsgivare som på det mest hänsynslösa sätt utnyttjar arbetare från de fattigaste länderna i världen. De arbetar ofta under urusla förhållanden. Det händer att arbetarna i denna vår arbetsmarknads mest skumma undervegetation plötsligt inte får någon lön alls. Underentreprenören går kanske inte ens att få tag på längre. Vem bär ansvaret då?

Fackförbundet Byggnads krävde i senaste avtalsrörelsen ordning och reda i byggbranschen. En arbetsgrupp bildades tillsammans med arbetsgivarmotparten och den har jobbat fram till för några veckor sedan. Så viktig var arbetsgruppen att båda parterna hade rätt att säga upp hela kollektivavtalet om de inte blev nöjda med gruppens arbete. Den möjligheten har nu Byggnads använt sig av, något som för mig är högst förståeligt med tanke på det synbarligen magra resultatet.

Nu kräver Byggnads att arbetsgivarna ska ta huvudentreprenörsansvar, det vill säga garantera goda villkor i hela entreprenörskedjan. Om en underentreprenör sviker sina anställda och slutar betala ut lön ska de ovanför i kedjan betala i stället. Sådana krav på ordning och reda är viktiga även för Pappers medlemmar och därför värda vårt stöd. Vi vill inte få oreda i vår bransch!

Nu återstår det att se hur dessa brännande problem ska lösas. Det kan ske genom att Byggnads och Byggindustrierna genom avtal går före eller det kan ske genom lagstiftning. Men lösas måste de!