Industriarbetarnas tidning

”Jobben växer någon annanstans”

25 mars, 2014

GruvboomenJobben eller miljön. Motsättningen finns i diskussionerna runt kalkbrytningen på Gotland. Samma gäller gruvboomen. Men jobben kommer framför allt att växa någon annanstans än i gruvorterna, säger journalisten Arne Müller som skrivit en bok om gruvprojekten.

Arne Müller framträdde i helgen på Grävande journalisters seminarium i Umeå. Han berättade om sin bok Smutsiga miljarder som framför allt handlar om hur miljön påverkats av gruvboomen. Men han tar också upp samhällsutvecklingen och de nya jobben.

– Jag brukar säga att den största gruvorten är Umeå. Det finns ingen gruva där, men en mängd miljökonsulter och advokatbyråer som jobbar för gruvbolagen.

Arne Müller berättar att SveMin, som är gruvornas branschorganisation, räknar med att branschen ska ha skapat 50 000 nya jobb i Sverige om drygt tio år.  Men bara 10 000–15 000 av dem är klassiska gruvjobb på själva gruvorterna.

– Produktivitetsutvecklingen är enorm. Gruvbolaget Northland Resources i Pajala har till exempel fått tillstånd att köra med lastbilar som tar 90 ton malm i stället för 60 ton.

– Och Boliden har haft en produktivitetsutveckling på fem procent per år de senaste fem åren.

En sådan utveckling gör att behoven av personal i och i anslutning till gruvorna blir mindre.

De stora gruvbolagen har av tradition tagit ett ansvar för samhällsutvecklingen. Det började med de första brukssamhällena i norra Sverige och Bergsslagen. I dag är det en mängd olika små gruvbolag som börjat bryta på olika platser. De agerar på ett helt annat sätt och deras personal pendlar ofta till arbetsplatsen i stället för att bosätta sig.  Det blir knappast någon ”samhällsutveckling” som leder till nya jobb på de orterna.

Samtidigt blir de jobb som skapas osäkra. Gruvbranschen är extremt beroende av metallpriserna som kan svänga rejält. Arne Müller nämner nickelpriset som 2008 låg på 35 000 dollar per ton. Ett drygt år senare hade det fallit till nära 10 000 dollar.

Arne Müller skriver i sin bok om de stora miljöfarorna med gruvbrytning. Han talar om sjunkande grundvatten, förgiftade sjöar och det farliga sulfidavfallet.

Men finns det inga bra, hållbara gruvor?

– Det bästa är att återstarta gamla gruvor. Då har man redan gjort ett hål i marken. Och byggt en järnväg. I Dalarna har man öppnat flera gamla gruvor.

– Nyckelfrågan är geologin. Vilken typ av malm handlar det om? Sulfidmalmen är den sämre.

Arne Muller är huvudredaktör för SVT:s Västerbottennytt i Umeå. Han har jobbat med gruvfrågor i flera år. 

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen