”Tragiskt hur de håller på”

När Johans visstidsanställning som mekaniker tog slut hade han rätt till ett nytt jobb på bruket. Men i stället anställde Stora Enso Kvarnsveden sju personer med högskoleutbildning till de lediga operatörstjänsterna. – Det känns som att de tycker att mekanikerna duger till skitgörat, men inget mer, säger han.

Johan sitter vid köksbordet och bläddrar i domen från Arbetsdomstolen. Här i trerummaren i Falun bor en stor liten familj som snart ska bli ännu större. Johan, hans sjuåriga dotter Gry, katterna Olle och Smilla, hundarna Dion och Diesel och sambon Sofia som väntar barn till sommaren. Olle svansar nonchalant förbi och lägger sig demonstrativt på pappersbunten.

– Visst kändes det trist att höra domslutet, men egentligen spelade det ingen roll för mig. Jag gjorde det mest för jobbarkompisarna på brukets skull, säger Johan och skuffar undan katten.

Hela historien började för tre år sedan. Då blev Johan visstidsanställd som mekaniker på Kvarnsvedens pappersbruk, efter att han läst en ettårig eftergymnasial industriutbildning på Yrkesakademien i Borlänge.

– Bästa jobbet jag haft, jävlar vad kul vi hade. Man fick använda huvudet och lösa problem, ingen dag var den andra lik, säger han.

Anställningen löpte ut efter ett år och tre månader. Enligt lagen om anställningsskydd, Las, hade han förtur till liknande jobb om det skulle dyka upp något före maj året därpå. Trots det anställdes sju andra personer som operatörer redan en månad efter det att Johan slutat. Som mekaniker hade han skruvat på alla maskinerna, han visste hur de fungerade och hur det dagliga arbetet gick till. Men det räckte inte för en operatörstjänst, ansåg ledningen.

Kvarnsveden har som enda bruk i Sverige sedan 2008 haft krav på att alla nyanställda operatörer ska ha läst på högskolan. Ledningen menar att personer med högskoleutbildning är mer anpassningsbara över tid, kan lära sig arbetsuppgifterna snabbare, är bättre på att tillgodogöra sig komplext material och kan internrekryteras till chefs- och tjänstemannabefattningar.

Facket ansåg att Johan hade rätt till någon av operatörstjänsterna och att företagets krav på utbildning var för höga för vad som egentligen behövdes för jobbet. Johans praktiska erfarenheter och yrkestekniska utbildning borde med råge ha kvalificerat honom till att köra maskinerna. Men Arbetsdomstolen valde att gå på bolagets linje.

– Det kändes skitlöjligt faktiskt. Att stå och knappa på en maskin som folk har gjort utan högskoleutbildning i alla år, det duger man plötsligt inte till, säger Johan.

– Vi blev alla väldigt förvånade att domstolen gav dem rätt. Det kändes som att facket hade ett tungt mål, säger Sofia som jobbar som sköterska på Djursjukhuset i Falun. 

Fem av jobben var tillsvidareanställningar som torrändesoperatör. De två andra jobben var korta anställningar som operatörer i renseriet. Arbetsuppgifterna där var att kapa och barka ved, som sedan huggs till flis för att bli pappersmassa. När fallet togs upp i Arbetsdomstolen ställde sig hela tre av de sju ledamöterna mot beslutet att ge arbetsgivaren rätt om jobben i renseriet. En av dem som ställde sig kritisk till beslutet var Arbetsdomstolens chef Cathrine Lilja Hansson. Eftersom tjänsterna var tidsbegränsade, tyckte hon och de andra att kravet på att de nyanställda skulle vara utvecklingsbara över tid var obefogat. 

Men Johan och facket var inte bara kritiska till det. Att högskoleutbildade skulle ha en kortare upplärningstid och lättare att ta till sig det som ledningen kallar ”komplext material” menar de är rent påhitt.

– Nej, de har inga bevis för det. I alla år har det ju varit så att kunskapen gått från generation till generation. Och vadå komplext material? Jag har då aldrig sett något sånt, säger Johan. 

När DA träffar vd:n för Kvarnvedens pappersbruk, Mikko Jokio, ber vi honom ge ett konkret exempel på vad som kan räknas som komplext material i det dagliga arbetet.

– Ved är ett komplext material. Det är fiber, bindningar och retention. Det är mycket kemi och fysik man måste kunna för att förstå hur processerna fungerar.

Johan håller inte med.

– För att kapa ved? Nej, man behöver inte vara raketforskare för att göra det jobbet. Med lite sunt bondförnuft fattar man till slut, säger han.

De som anställdes som torrändesoperatörer hade ingen erfarenhet av att jobba på pappersbruk, men hade pluggat mellan två och fyra år på högskolan. Alla hade examen, som till exempel sjöingenjör, högskoleingenjör och produktionstekniker. De två personer som anställdes i renseriet hade däremot bara läst olika kurser under ett år på högskolan, och den ena hade tagit uppehåll i sina studier efter två terminer på civilingenjörsprogrammet.

Johan tror att kravet på utbildning hänger ihop med den alltmer pressade arbetsmarknaden.

– Folk är desperata, då kan de plocka hur de vill. Tragiskt hur de håller på. Det finns ju hur mycket bra personer som helst med lite driv i sig, som vill jobba men inte har någon högskoleutbildning, säger han.

– Tyvärr känns det som att de med praktiska kunskaper kommer att bli mer och mer undanskuffade i framtiden, säger Sofia.

I dag jobbar Johan som tekniker på ett annat företag i trakten och är nöjd med sitt nya arbete. Striden i Arbetsdomstolen har han lagt bakom sig, nu kretsar i stället tankarna kring husköp och flytt. Ett lagom hus med en stor trädgård ska det vara, så att katterna, hundarna och Gry kan vara ute och leka. Att han inte fick jobbet som operatör är inget han grämer sig över.

– Nej, jag är för energisk. Får jag inte jobba med händerna kryper det i skinnet på mig, säger han.

Kajsa Nilsson