Dags att gå på nattskiftet

Medan mamma tar på sig arbetskläderna byter Martin till pyjamas. Han har gått på nattis i nästan tio år och kan rutinerna. Dagens Arbete följde med honom till avdelningen John Blund och fick se nattarbete ur en ny vinkel.

– Vi har tur som har nattis, säger Marie Svensson och puffar uppmuntrande på tioårige sonen Martin, som sitter bredvid i soffan.
Han lyfter inte blicken från surfplattan. Helst skulle han vilja stanna hemma och fortsätta spela, men det går inte för mamma har nattskift på Astra Zeneca. Motvilligt packar han ner fotbollen i ryggsäcken och klär på sig ytterkläderna.

– Varför tar du inte ett annat jobb? Varför blir du inte fotbollsproffs?
– Jag har inte talang för bollsport, svarar Marie på väg ut genom dörren.

Martin springer i förväg mot parkeringen. Långt bort i mörkret vinkar han åt Marie att låsa upp bildörren.
– Vi är skiftarbetare båda två, säger hon.

En vecka i månaden går Martin på nattis och de andra veckorna går han på fritids. Samtidigt växlar Marie mellan natt- och förmiddagspass. Egentligen går hon treskift, fast hon jobbar nästan aldrig eftermiddagspassen. Det går inte att börja klockan två och sluta halv elva på kvällen. Då skulle Martin få gå från skolan till fritids och sedan vidare till nattis.
– Det skulle bli heltokigt. Vi skulle inte hinna ses, säger Marie.

Hennes schema läggs med Time Care och oftast får hon de tider hon önskar. Det är en förutsättning för att vardagen ska gå ihop.
– Ibland är det ett riktigt pussel. Det gäller nog särskilt när man är ensamstående, fast de som är två får också kämpa. Det ser jag på jobbet.

På dagtid måste alla kommuner erbjuda barnomsorg. Det är ett lagstadgat krav, men att ha förskola på obekväma tider är frivilligt. I kommuner utan nattis måste nattarbetande föräldrar hitta egna lösningar.
– Det är konstigt, säger Marie om att barnomsorgen verkar vara anpassad till kontorstider.

För Marie och Martin kom Södertäljes första och enda nattis med perfekt tajming. John Blund öppnade år 2005, precis när Maries föräldraledighet tog slut. Tack vare det kunde hon ha kvar jobbet som operatör.

Resan till nattis tar bara några minuter och barnskötaren Camilla Lund Adolfsson möter i dörröppningen. Hon har jobbat på John Blund sedan starten och har följt Martin sedan han var ett år. Camilla och Marie byter några ord i hallen medan han hänger upp väskan på sin krok. Marie får en ordentlig kram innan hon åker vidare till jobbet. Där sköter hon en maskin som blandar substansen till Losec och Nexium. Smeten liknar filmjölk, har hon berättat för Martin.

– Det verkar roligt att jobba där för man får ha en dräkt på sig så att man ser ut som en rymdhjälte, säger han.

Han kan tänka sig att jobba på Astra Zeneca när han blir stor, fast han vill hellre bli lärare eller jobba på hamburgerrestaurang. Allra helst vill han bli fotbollsproffs och spela på samma nivå som Messi.

Just den här kvällen är det bara tre barn på nattis och de andra har redan gått och lagt sig. Det är helt okej för Martin, som får två fröknar för sig själv. Det finns fler barn i hans ålder, men de är inte här i dag.
– På torsdag kommer en av dina kompisar, säger Camilla och Martin skiner upp.

Ibland gör han läxor en stund före läggdags, fast i dag har han inga. I stället håller han fröknarna upptagna med frågor om allt från smittkoppor till pension. Camilla Lund Adolfsson och kollegan Katja Lyth svarar så gott de kan, men smittkoppornas uppkomst förblir ett mysterium.

Just nu är det 23 barn som är inskrivna på John Blund. Föräldrarna jobbar på Astra Zeneca, Scania, inom äldrevården och på sjukhuset. Nattis borde finnas i alla kommuner, tycker Camilla Lund Adolfsson.
– Folk jobbar ju under alla tider på dygnet, säger hon.

Den förra regeringen sköt till extra pengar för att uppmuntra kommunerna att starta nattisverksamheter. Nu ökas den satsningen, men någon lagstiftning verkar inte aktuell.

Nattis i alla kommuner är ett viktigt steg, tror Camilla Lund Adolfsson, fast hon är inte säker på att det skulle lösa hela problemet för nattarbetande föräldrar.
Det finns attityder som behöver förändras, menar hon. Vissa tycker att det är fel att ha barn på nattis och som förälder kan man känna sig utpekad.
De som är kritiska betonar ofta barns behov av att vara hemma i familjen just under kvällen och natten.

Samtidigt liknar kritiken hur vissa pratade om dagis när det var nytt. Kanske är vi bara ovana vid nattis, tror barnskötarna på John Blund.
Så länge det finns ett tabu blir det ett hinder för föräldrar som egentligen skulle ha stor nytta av nattisverksamheten.
– Många tar hellre hjälp av vänner eller släktingar om det går, men det är inte säkert att det är bättre. Här får barnen en fast punkt, säger Camilla Lund Adolfsson.

När klockan närmar sig nio påminner hon Martin om att det snart är läggdags. Hon hjälper till med tandborstningen, ett moment han gärna skulle glömma.
– Okej då, jag gör det för tidningen, säger han efter en stunds kladd med tandkrämen.
Prick klockan nio ålar han sakta på mage över tröskeln in i sovrummet. Där står åtta sängar och den ena har hans namnskylt. Ljudboken om Lasse-Majas detektivbyrå ackompanjeras av tysta snarkningar från de andra barnen.

Borta på Astra Zeneca har Maries skift precis börjat. Hon känner igen det där med att det är lite tabu att ha barn på nattis. Som förälder kan man känna sig otillräcklig, fast hon bryr sig inte så mycket.
– Jag vet ju att Martin har det bra där.