Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi kan inte förneka rasismen”

2 mars, 2015

Skrivet av Ulrika Fjällborg

Ulrika-Fjaellborg-gaestkronikaOm skribenten

Ulrika Fjällborg är frilansjournalist och skriver om mångfald och ledarskap.

Två nyhetshändelser i förra veckan. Belyst från två håll ser jag plötsligt beröringsskräcken i mångfaldsfrågan ur en ny vinkel.

SVT lanserar en ny granskning av styrelsesammansättningen i de tio största börsbolagen. De tittar på etnicitet. Hur många av de 90 styrelseledamöterna har vad SCB kallar ”utländsk bakgrund”, dvs är födda utomlands eller har minst en förälder som är det?

Det är ett på tok för snävt material att studera för att dra slutsatser för hela näringslivselitens räkning. Undersökningen borde förstås gjorts på alla börsnoterade bolag, eller åtminstone på alla bolagen på storbolagslistan. Men även utan SVT:s minienkät i frågan vet vi att övervikten av svenskfödda män som heter Per och Anders i övre medelåldern är förskräckande stor, inte bara i styrelserna utan även i bolagsledningarna.

Det intressanta är dock reaktionerna. En debattartikel i Expressen, av Adam Cwejman på Timbro, och runt 35 (enligt SVT) twitterkonton protesterade högljutt på #vitabolag (den hashtagg som svt lanserade för sin granskning) mot vad de upplevde som en rasifiering.

35 kritiker. Men kritiken fick stor spridning, försvarade sig SVT när de drog tillbaka materialet och aldrig sände inslaget. Endast nyhetsartikeln på webben blev kvar. Den högerliberala debattören Alice Teodorescus tweet ”Skulle vilja veta vilken särskild kompetens vi invandrade besitter på grund av våra utländska efternamn eller pigment” har i skrivande stund retweetats 142 gånger.

Att SVT drar tillbaka ett inte tillräckligt väl utfört arbete är helt i sin ordning. Men det vore synd om SVT böjer sig för kritiken att dylika undersökningar inte ska göras. Alls.

För den viktiga frågan är inte den Alice Teodorescu ställer. Utan den omvända: vad är det i människors utländska efternamn eller pigment som exkluderar dem? Vad är det i det vita skinnet, den blå ögonfärgen och förnamnen Per och Anders som meriterar dem till alla styrelseuppdrag? Det är ett faktum att verkligheten ser ut så. Och det måste vi diskutera.

Men den andra händelsen visar vad den diskussionen kan kosta enskilda individer. Och det är då den annars obegripliga strutsmentaliteten, att vägra se den strukturella rasismen, blir begriplig. Det kan kosta på i längden.

Journalisten Alexandra Pascaliduo väljer att tystna, sluta utöva sitt yrke, att lämna Sverige. Orsaken är enligt henne själv allt hat och alla hot hon fått genom alla år hon bara gjort sitt jobb. Ett jobb som programledare, journalist och krönikör, vilket onekligen innebär en hel del synlighet.

Jag vill inte säga att det finns direkt kausala samband mellan att vara invandrare enligt SCB:s definition och att bli hotad och hatad. Inte heller kan jag leda i bevis att det finns direkta samband mellan Pascalidous grekiska ursprung och de hat- och hotbrev hon fått. Men jag säger som Leif GW Persson: Hata slumpen!

Vi måste prata om detta. Det finns en åtskillnad på människor i Sverige beroende på hudfärg, namn, geografiskt och etniskt ursprung. Det går inte att acceptera det. Vi måste motarbeta detta faktum och aktivt verka för att alla människor får möjlighet att förverkliga vad de vill åstadkomma med sina liv, att alla människors kunskap erfarenhet och kreativitet kommer till nytta och bidrar till fler bolag och arbetstillfällen, till tillväxt och lönsamhet, till innovation och utveckling i samhället.

Jag är ledsen, Alice Teodorescu, Adam Cwejman, hela Timbro – det är förfärligt att rasismen kostar så mycket att människor ger upp sitt land och sitt jobb, men just därför kan vi inte nöja oss med att se tiden an och krampaktigt förneka att det finns en strukturell rasism.

Just därför måste vi ställa frågan vad det som gör att vitt skinn, blå ögon och ett efternamn som slutar på –sson är meriterade för ledande maktbefattningar i näringslivet.

En kommentar till “Vi kan inte förneka rasismen

  • Håller inte med. Idén att med förment progressiva motiv rasklassificera människor har prövats förr och det har bara orsakat elände. Martin Luther King argumenterade inte för raskvotering utan för rätten att bli bedömd på sina egna kvalifikationer. Dagens situation med ökande segregering och ojämlikhet bör även om den har etniska förtecken bemötas med generell välfärdspolitik av klassisk socialdemokratisk modell. De kvalificerade höginkomsttagare som konkurrerar om de högsta posterna borde förutsättas kunna stå på egna meriter utan att behöva statlig ”karriärhjälp”.

Vad tycker du? Diskutera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

Ulrika Fjällborg.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sommar, sol – och usla villkor

Sommar, sol – och usla villkor

Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi utformar framtidens trygghet

Vi utformar framtidens trygghet

En trygg arbetsmarknad måste också omfatta visstidsanställda, inhyrda, och alla vars jobb som förändras av den tekniska utvecklingen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.