Det är smärtsamt att ta del av de berättelser som kommit in till Dagens Arbete. Utmattningssyndrom är ett allvarligt tillstånd.
Om stress och mobbning i arbetslivet
Vi bad psykologen Jonas Mosskin bemöta de många reaktioner som inkommit på vår granskning om stress och mobbning på jobbet.
Läsarna berättelser om när hjärnan tar stryk av jobbet
Sara: ”Alkoholen var en snabb men förödande fix
Ylva: ”Man skvallrar inte på en arbetskamrat”
Gunnel: ”Det var som popcorn i huvudet”
Sonja: ”Ta tag i den här arbetsgruppen, för den är inte frisk.”
Sofia: ”Jag blev den tysta musen”
Clas: ”Jag föll, jag kunde inte andas”
Christer: ”När det blåser som värst ifrågasätter man sig själv”
Läs också reportaget
”Förr eller senare brister det”
I genomsnitt tar det 1,5 år efter att man insjuknat innan den drabbade är tillbaka i någorlunda arbetskapacitet igen. Ofta har den drabbade haft en period på drygt ett år innan sjukskrivningen där olika symptom dykt upp men där man trotsat kroppens signaler om vila och återhämtning och kört på ändå.
Många med utmattningssyndrom vittnar dessutom om att de aldrig blir helt hundraprocentigt återställda. Det är som att kroppen och psyket får ett minne och en ökad stresskänslighet som man får leva med. Vi klarar inte att pressa oss det där allra sista, på samma sätt som vi gjort innan sjukskrivningen var ett faktum.
Det är viktigt att ta kroppens signaler på allvar. Människan fungerar inte som en bil som kan gå in i depån och servas och sedan rulla vidare som om inget hänt. Kroppen och hjärnan har rätt. Det är inte heller svaga eller klena människor som drabbas. Tvärtom löper ansvarstagande och ambitiösa personer ofta en hög risk då man inte prioriterar att må bra på ett långsiktigt hållbart sätt.
Om du märker återkommande symptom på trötthet, koncentrationssvårigheter, sömnproblem eller nedstämdhet/ångest som inte kan härledas till andra orsaker kan det vara ett tecken på begynnande utmattningssyndrom.
Har du en kollega eller vän som du är orolig för, fråga hellre en gång för mycket. Säg att du bryr dig, att du noterar att din kollega inte verkar må bra eller vara i balans. Fråga om det är något du kan göra. Uppmana kollegan eller vännen att ta symptomen på allvar och att involvera arbetsledare, HR eller chef så tidigt som möjligt.
Forskningen visar att förebyggande arbete, professionell hjälp och ett nära samarbete med arbetsgivaren är en förutsättning för en fungerande rehabilitering för den som råkat bli sjukskriven.
Det borde inte behöva vara så att man blir bemött först när man redan blivit sjukskriven, symptomen bör adresseras direkt. Görs detta, skulle många som drabbas av symptom på ångest, depression och utmattningssyndrom slippa bli sjukskrivna.
Instämmer helt och fullt. Jag började vara hemma för en axel som smärtade som f-n och för att jag inombords kände det som att jag krupit på knäna så länge så att mina ben var köttslamsor. Det var inte förrän jag varit hemma nio månader som jag slutligen bröt ihop hos kuratorn och insåg att jag var sjuk inombords; utmattningsdepression. Där och då, i och med grävandet hos kuratorn, började min onda axel att ge med sig. Vägen tillbaka har känts lång och omöjlig. Med psykoterapisamtal har jag börjat dra upp nya kartor i hjärnan, börjat lyssna på mig själv och yoga ger mig balans i tillvaron. Så, lyssna på kroppen innan det går för långt.
Sover mycket, tryck i huvudet susar i öronen, håglös.
Är sextio år, var i en liknande, men svårare situation för 15 år sedan. Kroppen känner igen sig och varnade i tid.
Trots det känns det som ett nederlag. Att inte orka!
Är 41 år och sjukskriven för andra gången (jobbar inom vården ). Är trött hela tiden: Gråter för allt och ingenting, tappar hår, har klåda på kroppen, glömmer ord och hör sämre. Under mina tre månader har jag fått gå en gång till en beteendevetare, finns inte personal till mer.
Är 50+ och har varit sjukskriven i 2,5 år. Första året kommer jag knappt ihåg. Är idag helt säker på att jag pressade mej själv med symptom som yrsel, brus i öronen, lässvårigheter, otrolig trötthet mm,mm, i flera år innan jag i princip ramlade ihop. Trodde att om jag bara fick vila lite så skulle jag vara snabbt tillbaka. Snabbt ja, jag har ju hela mitt liv haft bråttom, bråttom. Varför skulle jag inte ha bråttom med att bli frisk? Nu är jag inne på mitt tredje år som sjukskriven och har insett att helt frisk blir jag nog aldrig, men hoppas att jag mer och mer ska lära mej att leva med sjukdomen. Det är ett högt pris man får betala för att vara effektiv. Det känns som att man har sprungit ifrån själen med flera mil och helt plötsligt ska själen och kroppen börja samarbeta igen, det är inte helt lätt att få till. Jag brukar skoja och säga att jag är 106 år pga att jag har levt mitt liv dubbelt så fort än man borde.
Man undrar ju om nattarbete med dålig sömn kan vara en riskfaktor för utmattning. Trötthet, koncentrationssvårigheter och sömnproblem är ju ”standard” efter nattpassen. Har av läkare fått höra att nattarbete kopplas till en rad andra sjukdomar. Har försökt få gå ned i tid och ta bort de nätter som är mest slitsamma men på vårt jobb är det bara kvinnor som får ta bort vissa skift och inte män, även om arbetsbefattningen är densamma. Har kollat med det lokala facket och även avdelningen, men det verkar inte finnas nåt att göra.Tycker det är orättvist att inte medarbetare behandlas lika beroende på kön på jobbet år 2015.
Till Glenn: Ja det stämmer. Särskilt typ 2-diabetes och hjärtsjukdomar. Nattarbete påverkar också våra hormoner som blir störda av dygnsrubbningen eftersom kroppen biologiskt sätt är skapad för att sova på natten och vaken på dagen.
Jag jobbade vakennatt en sommar vilket resulterade till sömnstörningar som jag fortfarande lider av 2 år senare.
Ta hand om er!
Hej Alec och tack svaret.Det senaste är att jag blev rådd av facket att söka en rehab utredning på mej själv och har nu varit på Avonova och fått ett intyg på sömnproblem.Har tidigare sökt för dessa besvär, och bla fått sömntabletter och har gått 24 timmars blodtryckskontroll.Vi får se vad företaget säger om detta intyget,om det kan bli nån förbättring/ändring av arbetstiderna.Jag brukar vakna mellan 10-11 efter nattskiften och kroppen är så slut att man har värk i kroppen och känner sej drogad.Ibland är man på toan före man vaknar också så man undrar om man ska jobba kvar eller inte.