Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Att asbest diskuteras är struntprat”

23 juni, 2015

Debatt.
Gruvindustrins Arbetsmiljökommitte har svarat på mitt debattinlägg i dagens arbete. I svaret välkomnar de den uppmärksamhet asbesten fått i Dagens Arbetes artikelserie.

Men i svaret urskuldrar man sig och påstår att man i gruvindustrins arbetsmiljökommitte har diskuterat riskerna med asbest i gruvorna ett flertal gånger.

Det är tråkigt att behöva säga det, men det är struntprat. Endast vid ett tillfälle, vid Gramkos möte den 10 Februari 2011, uppmanade dåvarande representanten för Arbetsmiljöverket att man skulle uppmärksamma förekomsten av asbest i gruvorna – efter en avslöjande artikel i tidningen Arbetarskydd. Men efter det har det varit tyst.

Jag har alla protokoll nedan som visar att man inte en enda gång sedan dess diskuterat asbest i denna kommitté. Det är möjligt för alla att klicka på protokoll från 2009 till 2015 och själva läsa vad som avhandlats.

Protokoll från möten i Gruv- och mineralindustrins arbetsmiljökommitté, GRAMKO

2015: 2015-02-17
2014: 2014-05-14, 2014-02-19
2013: 2013-11-21, 2013-05-22, 2013-02-21
2012: 2012-11-21, 2012-05-14/15, 2012-02-08,
2011:  2011-11-27, 2011-05-25/26, 2011-02-10,
2010:  2010-10-27/28, 2010-05-28, 2010-02-11,
2009:  2009-11-05, 2009-06-16, 2009-01-19

Det har varit en total mörkläggning av asbest i gruvorna. Ingen information har nått gruvarbetarna, eller dem som sökt jobb i gruvorna.

Gruvindustrins Arbetsmiljökommitte skriver om mätningar som ligger under gränsvärdena. Inget gruvföretag är trovärdigt efter all mörkläggning om förekomst av asbest i gruvorna. Hur skall man kunna lita på sådana företag. Vad gäller mätningar och analys av asbest ska de utföras av myndigheter.

Ett hygieniskt gränsvärde har inte så stort värde i en gruva. Det hygieniska gränsvärdet för asbest är inget medicinskt gränsvärde, utan ett tekniskt/ekonomiskt. Det finns ingen säker nivå för asbestexponering. Gränsvärdet borde ur hälsosynpunkt vara noll. Där är forskarna överens.

Gränsvärdet är i dag 0,1 fiber/ml. Det betyder 100 000 fibrer per kubikmeter luft. Gränsvärdet är ett genomsnittsvärde och satt för andning i vila, Men en gruvarbetare arbetar aldrig i vila, han andas in minst två gånger mer luft än i viloläge, troligen mer. En gruvarbetare jobbar cirka 8 tim varje dag. Månad efter månad, år efter år. Även om en gruvarbetare skulle vistas i en miljö där man ligger långt under gränsvärdet på 0,1 så andas han ändå in många, många miljoner asbestfibrer bara under några dagar/månader.

En sanning till en gruva är i stort omöjlig att ventilera effektivt med alla gruvgångar. Vid en sprängning kan det vara noll med asbest, vid nästa fullt med asbest. Dessutom asbestfibrer kan hållas svävande i dagar och virvla upp när som helst.

Mot den bakgrunden är det nödvändigt att Arbetsmiljöverket utfärdar speciella föreskrifter för gruvindustrin vad gäller asbest på samma sätt som man gjort i Australien. Det behövs även för yttre miljön när det finns asbest i gruvan.

Vi kommer att få se fler avslöjanden som visar hur det verkligen ser ut i de svenska gruvorna. Det tragiska exemplet i Dannemora är inget undantag. Min kritik i den tidigare debattartikeln kvarstår oförändrat.

Rolf Ählberg, tidigare arbetsmiljöombudsman på Metall.

En kommentar till “Att asbest diskuteras är struntprat

  • Normal andning i vila ger en total andningsvolym på ca 3-6 liter luft per minut. Hygieniska gränsvärden är inte satta för andning i vila utan för medeltungt arbete (tungt verkstadsarbete, tungt sjukvårdsarbete, byggnadsarbete, snabb promenad) = 25 – 40 l per minut. Länk: https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/kemiska-risker-och-luftfororeningar/gransvarden/#6
    Gränsvärdena är alltså satta för andning av 40 l/minut. En underjordsarbetare andas antagligen syrefattigare luft än den ovan jord. Antagligen som ”mycket tungt arbete = över 50 liter per minut”. Det är inte 2 ggr mer än andning i vila utan cirka tio gånger mer, och kanske än mer än så. 40 l per minut = 2 400 liter per timme = 19 200 liter per 8 timmars arbetsdag = 96 000 liter per arbetsvecka. 96 kubikmeter x 100 000 asbestfibrer per kubikmeter = de som satt gränsvärdena tycks anse det vara ofarligt att andas in 9 600 000 asbestfibrer per arbetsvecka. Fick jag bestämma skulle jag se till att dessa filurer tvingades andas in 9 600 000 fibrer per vecka året om, eller åtminstone 432 miljoner asbestfibrer per år. För att inte tala om alla kvartspartiklar de skulle få i sig. Å andra sidan skulle jag inte ha hjärta vara så infernaliskt ond. Jag, en fd gruvarbetare i ”dieseldrivna” malmbergsgruvan som är rik på asbestmineral, är nämligen alldeles på tok för snäll.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 12 på temat Asbest

Asbest dödar – igen

15 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp Marcus Derland

asbest-fakta
RÄTTELSE: Siffran 94 insjuknade i mesoteliom år 2008 år felaktig i diagrammet. Den sammanlagda siffran för mesoteliom i lungsäck och bukhinna är 107.

Nästan tre gånger fler dör varje år av asbestcancer än i olyckor på jobbet. Trots att asbest är totalförbjudet sedan 1982 minskar inte cancerfallen, visar Dagens Arbetes granskning.

Det här är asbest

Asbest finns naturligt i berggrunden. Fibrerna tål hög värme, skyddar mot brand och dämpar buller.
Asbest finns inbyggt i branddörrar, stålkonstruktioner, rör, värmepannor, ventilationsanläggningar, golv, väggar, färger, plaster, fix och fog till kakel, i soprum, bakom elskåp, under fönsterbänkar. I fordonsindustrin användes asbest vid tillverkning av bromsar förr i tiden. Först när man river, borrar, kapar, slipar eller bearbetar materialet blir asbest farligt. Då frigörs fibrerna.

Här slår asbesten hårdast

Män: Rörmokare, byggnadsarbetare, elektriker, isolerare och murare
Kvinnor: Textilarbetare, sömmerskor, postarbetare, tryckare, packare och byggstäderskor

Lästips – så skyddar du dig från asbest

Asbest – den dolda faran, Prevent
Här finns asbest, Arbetsmiljöverket
Så renoverar du säkert, Arbetsmiljöverket
Hemmafixaren/För dig som privatperson, Arbetsmiljöverket

Förr i tiden användes asbest i branddörrar, stålkonstruktioner, ventilation, golv, väggar, fix och kakelfog. I fordonsindustrin användes asbest i bromsar. 400 000 ton asbest finns kvar i svenska byggnader, enligt Arbetsmiljöverket.

Nu släpps de livsfarliga fibrerna fria när miljonprogrammet, villor och industrier rivs och renoveras. Nya generationer drabbas. Mycket av kunskapen från förr har gått förlorad.

– Alla vi som var med på 70-talet går nu i pension. Jag var ute och mätte då. Vi hade koll. Det har vi inte idag, säger Nils Plato docent på Karolinska institutet.

Asbest totalförbjöds i Sverige 1982. Dagens Arbete har tagit fram siffror från Socialstyrelsens cancerregister som visar att antalet fall av dödlig lungsäcks- och bukhinnecancer inte går ner utan snarare ökat något under senare år. År 2013 drabbades 137 personer av dess cancerformer. Den är i princip uteslutande asbestrelaterad, enligt forskarexpertisen.

– Jag hittar ingen annan förklaring än att folk fortsätter att exponeras för asbest, säger Gunnar Hillerdal, lungläkare på Karolinska sjukhuset och en av Sveriges främsta experter på asbestrelaterad cancer.

När flera olika företag är inblandade ökar risken för att asbestfibrerna släpps lös. Söderbaumska skolan i Falun renoverades förra våren och då var fem aktörer inblandade. Kaklet i elevernas duschutrymme revs upp. Den farligaste sortens asbest virvlade runt medan barnen klädde om till gympan.

siffran-asbest-doda

12 kommentarer till “Asbest dödar – igen

  • Källaren i hyreshuset där jag bor asbestsanerades. Jättebra. Mindre bra var att vi hyresgäster ej meddelades innan, att saneringsfirman ej verkade vidta några säkerhetsåtgärder och ej heller städade efter sig. Det var asbestdamm överallt. Tycker nu inte att det så konstigt att folk fortfarande blir sjuka av detta otyg.

  • Hej! Från 1983 tom 2003 arbetade jag hos ett företag i Norge, där det visade sig, att lagrets väggar var klädda med 213 m2 obehandlade asbestplattor. En besökare gjorde oss uppmärksammade över detta. Arbetstillsynet tillkallades och en sanering beordrades. Denna sanering utfördes under skandalösa förhållanden och vi anställda beordrades att arbeta under saneringen. Asbestdamm fyllde vår arbetsplats då saneringsfirman inte använde tillräckligt undertryck i saneringsområdet (pumpeffekt 1/10 av rekommenderad). Vi har genom konstant asbestpåverkan utvecklat asbestos med pleuraplaque och har fått konstaterad arbetsskada och yrkessjukdom av myndigheterna i Norge. Firman var försäkrad mot arbetsskador hos If försäkringsbolag, men de vägrar med hjälp av sina advokater att ersätta oss för detta och menar att de ersätter då vi utvecklar cancer, men då är det ju inte intressant när vi ligger inför Döden.

  • När jag började arbeta i petrokemi industrin i början av 70-talet vill jag minnas att vi blev varnade för asbest med stor grad av allvar. En oexponerad hade risk 1. Om jag minns rätt gav asbestexponering dubbel risk – rökte du hade du 10 gånger högre risk och kombinationen asbest plus rökning en faktor 100. Så kolla gärna om mitt minne är ungefär rätt också med dagens kunskap och varna i så fall extra för rökning kopplat till asbestexponering.

  • Tar man hänsyn till hur gamla de som nu drabbas av cancer är? Kan det vara så att tiden för att utveckla denna cancer är ganska lång? Tar man hänsyn till annan bakgrund, om de som får cancer kanske kommer från en annan del av världen där det varit godkänt att ha asbest längre än vad det varit här? Tycker inte att artikeln var speciellt uttömmande.

  • Ja, artikeln visar bara absolut antal fall över alla åldersgrupper, och latenstiden är lång. Om man tittar på åldersspecifika incidenstal verkar de sedan 90-talet vara på nedåtgående bland män yngre än 65 år (som troligen exponerats mindre och haft bättre skydd än äldre generationer).Skrev en liten analys av detta: http://klpn.se/2015/06/15/farlig-fiber/

  • Folkhälsomyndigheten och Miljöförvaltningen måste ta asbestfrågan på större allvar när det gäller oskyddade människor som tvingas bo kvar under pågående renoveringsarbeten av badrum/kök från 1950/60-talet. Arbetare skyddas av Arbetsmiljöverket men boende skyddas inte av några myndigheter idag. Miljöförvaltningarna saknar kompetens och ta inte frågan på allvar – förlitar sig blint på egenkontroll – byggdamm blandas med asbestdamm och farliga o starkt allergiframkallande kemikalier (relining av avloppsrör). Även relining kan efter enstaka exponering ger allergi mot härdplaster. Enligt dagens SVT-nyheter räcker enstaka exponeringar för att få asbestrelaterade dödliga sjukdomar. Unga som aldrig arbetat med asbest dör enligt SVT. Varför reagerar inte Folkhälsomyndigheten och kräver att boende ska erbjudas tillfälliga boenden medans lägenheter PCB/asbetssaneras och relinas?

  • Jag påpekade för min hyresvärd när man informerade om renovering/ombyggnation av fastighet att de var skyldiga att ge en tillfällig bostad under saneringen/renoveringen/ombyggnaden, men man brydde sig inte och svaret blev: Tror du att vi har så många lediga lägenheter!

    Jag skrev då till Länsstyrelsen och påpekade igen att fastighetsägaren inte tänker följa lagen om tillfällig bostad under renoveringsarbetet, men nekande svar även därifrån. Betänk då att detta är ett verk som skall kunna detta här med hur lagar och regler skall följas..

  • Jag vill varna för oseriösa saneringsfirmor. Mitt badrum innehöll Antofyllit i fix och fog och sanerades av en firma. Omgående fick jag stora problem med luftvägar, smärta och andningsbesvär som nu ett år senare visat sig blivit bestående. Inskickade prover för analys bekräftade misstanken, asbest finns i 4 olika sorter i min villa. Arbetsmiljöverket gjorde ingenting efter anmälan. Nu får jag leva med mina luftvägssmärtor resten av livet och samtidigt oroa mig för cancer. Vilken tur jag insåg faran och höll mina 4 barn borta. Analyslaboratorierna visar ”ej asbest” om halterna understiger gränsvärden trots att asbest hittats. Dessutom samarbetar flera av företagen med Asbestsaneringsfirmorna. I detta fallet begärde jag ut deras anteckningar vid analysen och fick veta att asbest hittats. Vem kan man lita på?

  • En släkting till mig använde gamla eternitskivor till ett bastubygge tidigare
    (som värmeskydd för träväggen bakom aggregatet) – sen stod han och sågade upp dom till rätt dimensioner, med vinkelslip.
    Ioförsig utomhus. Men alla som sågat stenmaterial med vinkelslip, vet ju hur mycket det dammar.
    Han stod i ett moln verkligen och inget andningsskydd. Jag själv gick inte ens i närheten medans han höll
    på och ställde mig uppströms i vindriktningen.

    Hade jag läst här innan, så hade jag nog inte ens använt bastun efteråt – för han stod ju även där inne
    och borrade hål i skivorna och skruvade upp dom. Det gick som tur var några timmar innan vi skulle bada,
    så det mesta dammet han väl lägga sig.

    Han verkade inte märka av något då i alla fall och inte nu 12-13 år senare vad jag vet.
    Men det är ju ändå ingen garanti för att han klarar sig undan eventuella otrevligheter.
    Vissa verkar ju uppenbarligen ta ganska lätt på det där, även i nutid. Dom tänker väl bara det är som vanligt stendamm
    – kan va farligt om man utsätts för stora mängder i arbetet under många år, men att en gång är ofarligt.
    Men vad jag förstår, så är asbest mycket värre än så. Det var ju flera räddningsarbetare som fick cancer efter
    Twin Tower rasade förut. En stor del av väggarna var isolerade med asbestmaterial som dammade upp vid raset och när dom grävde
    i rasmassorna efteråt.
    Då snackar man ju inte om nån stor mängd personer som exponerats under ett helt arbetsliv och bara ett fåtal drabbas.

  • En firma sanerar badrum i Bostadbolaget här i Göteborg från 50 talet. Personalen är noga att tejpa igen de två dörröppningarna i de två rummen med plast o tejp efter avslutad arbetsdag. Det känns okej samt att de haft en dammsugare igång i varje rum som suger in det negativa i luften. Blir lite orolig ändå då jag o sambon ska vistas i samma lägenhet när arbetet utförs har ingen annan stans att ta vägen.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 12 på temat Asbest

”Vem står näst på tur?”

15 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp, Marcus Derland

En efter en försvinner arbetskamraterna på varvet. Och Ingvar Mattisson vet. Fler kommer att dö. Om han inte 
slår larm.
– Det är ett ansvar jag har som äldre säger tunnplåtslagaren.

grafKarlskrona, 2013. Varvsarbetarna äter smörgåstårta med det stora återvinningsbolaget Stena. Ett pressmeddelande har gått ut: Stena Recycling återvinner flaggskeppet HMS Visborg.

Fartyget ska efter nästan fyrtio år materialåtervinnas och Försvarsmakten har gett Stena uppdraget.

Ingvar Mattisson som var med och byggde flaggskeppet 1973 vet vilka gigantiska mängder asbest av värsta sorten som finns ombord. Därför letar han febrilt efter en uppgift om detta i pressmeddelandet.

Längst ner står det: Återvinningen sker 
i flera olika steg där det första är en miljö-
inventering i syfte att förbereda och genomföra asbestsanering. Detta kräver bland annat giltiga tillstånd och välutbildad personal. Det har vi. Säkerhet är alltid i fokus för oss.

Lyssna på reportaget:

Det här är asbest

Asbest finns naturligt i berggrunden. Fibrerna tål hög värme, skyddar mot brand och dämpar buller.

Asbest finns inbyggt i branddörrar, stålkonstruktioner, rör, värmepannor, ventilationsanläggningar, golv, väggar, färger, plaster, fix och fog till kakel, i soprum, bakom elskåp, under fönsterbänkar. I fordonsindustrin användes asbest vid tillverkning av bromsar förr i tiden. Först när man river, borrar, kapar, slipar eller bearbetar materialet blir asbest farligt. Då frigörs fibrerna.

Här slår asbesten hårdast

Män: Rörmokare, byggnadsarbetare, elektriker, isolerare och murare
Kvinnor: Textilarbetare, sömmerskor, postarbetare, tryckare, packare och byggstäderskor

Smörgåstårtan fastnar i gommen. Frågorna är många. Ingenstans i pressmeddelandet står att jobbet lagts ut på en underentreprenör. Att några helt andra ska utföra det riskfyllda arbetet med att få bort asbesten. I Blekinge har på bara två år fler än ett dussin personer insjuknat i den ilskna lungsäckscancern mesoteliom. Vännen Kalle har precis fått diagnosen och Ingvar Mattisson kan inte hålla tyst:

siffran-asbest-doda– Nu är det jävlar i mig upp till er att sköta er ordentligt för så många här inne har fått cancer och avlidit.

Hjärtat bankar vilt i bröstet när han sätter sig ner vid smörgåstårtan igen. Den entreprenörsfirma som Stena Recycling anlitat finns också på plats i Karlskrona då informationsmötet äger rum. Man lovar och bedyrar. Asbestsaneringen ska gå rätt och riktigt till.

Dagar passerar, veckor. Ingvar Mattisson håller utkik.
Så dyker entreprenörsfirman upp med inhyrd personal från Polen. Arbetet med 92 meter långa och nästan 15 meter breda Visborg påbörjas.

Över 2 000 ton stål ska demonteras och återvinnas. Men det enda Ingvar Mattisson kan tänka på är fibern som nästan ingenting väger och nu ska släppas lös.

”Det enda jag tänker på är hur mycket fibrer som letat sig ner i gästarbetarnas lungor.”

Den 21 maj 2013 kommer en arbetsmiljöinspektör till rivningsfartyget. I stort sett allt som krävs för att sanera asbest saknas. Entreprenören har inte ens anmält jobbet. Chefen hävdar att en handläggare vid Arbetsmiljöverket gett dem felaktig information. Att det skett ett missförstånd. Att tillstånd inte skulle krävas för asbestrivning ombord på fartyg. Inspektören åker tillbaka till kontoret och skriver ner alla brister som måste åtgärdas.

Förutom anmälan saknas tydliga skyddsinstruktioner för rivningsarbetet. För att inte asbesten ska spridas måste det finnas en sluss på rätt ställe, skyltar, avgränsningar och inte minst en plan för hur de hälsofarliga fibrerna ska tas om hand efteråt.

Entreprenören måste också redogöra för vilket slags asbest det handlar om, särskilt om personalen utsätts för krokidolit, blå asbest, skriver inspektören.

Och så måste sanerarna ha utbildning för att riva asbest. Inte heller det kunde entreprenören styrka då inspektören kom till HMS Visborg.

Faksimil Aftonbladet
Aftonbladet 10 september 1975.

Inspektionsprotokollet avslutas med att detta gäller även inhyrd polsk personal.
Dagen efter skickar arbetsgivaren in en anmälan om asbestrivning. Man försäkrar skriftligen till Arbetsmiljöverket att nu är alla åtgärder vidtagna och personalen kan sanera säkert.

70 år med asbest

1945

Efter andra världskriget används asbest överallt. Det är billigt och effektivt. Hus kläs i eternitplattor som står emot väder och vind. Eternit är krossad asbest som blandas med cement.

1965

Gruvarbetare i Sydafrika som jobbat med asbest dör i cancer. Forskarna får upp ögonen för riskerna.

1975

Asbestlarmet går  (Aftonbladet 1975).

1977

Största arbets- miljöskandalen i svensk historia. Eternitfabriken i Lomma stänger efter 70 år. Hundratals
arbetare har blivit sjuka av asbest.

1982

Asbest totalförbjuds i Sverige.

2006

Sanktionsavgifter införs. Brott mot Arbetsmiljöverkets föreskrift om asbest kostar 50 000 kronor.

2013

Fler än hälften av de 134 arbetsgivare som Arbetsmiljöverket inspekterade brast i sin asbesthantering.

2014

Trots att många utsätts för asbest i sitt arbete fick endast 16 arbetsgivare betala sanktionsavgifter detta år.

2015

Asbest är förbjudet i drygt 40 av världens länder. I Kina, Indien, Ryssland och på många andra platser arbetar man fortfarande med de farliga fibrerna.

Inspektören godkänner svaret. Ärendet är därmed avslutat.
Arbetet kan fortsätta.

När Dagens Arbete nyligen kontaktade Stena Recycling svarar kommunikationschefen:

– Vi har inte personal som kan utföra den här typen av sanering och vi har inte de certifikat som krävs för att få lov att göra det. Därför anlitar vi en underleverantör som har tillstånd och stor erfarenhet så att arbetet utförs säkert.

– Med tanke på all den personliga skyddsutrustning som krävs för att riva fick arbetet ibland utföras i skift på natten då det var svalare och därmed bättre ur arbetsmiljösynpunkt, skriver Stena Recyclings kommunikationschef till DA.

Ingvar Mattisson skakar på huvudet.

– De rev så det yrde, ett helt gäng. Sedan tappade de en stor säck med asbest vid landgången. Först talades det inte om slarvet, men eftersom det var asbest ända uppe i gruset var det svårt att dölja. Varvet fick skyffla bort eländet och lägga på nytt grus. Det blev ett jädra liv. Båten försvann, berättar han.

Det sista Ingvar såg av Visborg, svenska marinens stolthet, var hur hon bogserades ut till havs.

– Någon sa att resten revs i Landskrona. Jag vet inte. Det enda jag bryr mig om och tänker på är hur mycket fibrer som letat sig ner i gästarbetarnas lungor.

Kyrkogården, 2014. Människorna försvinner. Träden står kvar. Stenarna. Blommorna i minneslunden. Ingvar. Han drar in den kyliga oktoberluften i lungorna och kan inte mota bort arbetskamraternas fråga som alltid svävar omkring en stund efteråt:

Vem står näst på tur?

Egentligen ingen fråga utan mer en fras de säger till varandra för att ha något att säga efter alla begravningar. Bosse, Roffe, Nisse, Stene, Affe, Erik, Lasse, Tompa, Bengan, Allan, Tore, Sigge, Åke, Yngve, Danne, Johansson, Nilsson, Torben, L-G och Janne.

Tjugo arbetskamrater, eller fler.
Borta.
Och nu Kalle.

Vännen som tog hand om honom när han kom till varvet som lärling, sexton år gammal. Kalle som en gång lärde honom yrket och som nu inte finns mer.
Ingvar Mattisson sätter sig i bilen och vet.
Fler kommer att dö.

Karlskrona, 1973. Fartygen ligger sida vid sida på varvet, torpedbåtar som precis fyllts med mirakelmaterialet asbest. Överallt i industrin, på pappersbruk, i hus, skolor och bilfabriker används den hyllade fibern. Asbest har en unik isolerande förmåga. Ett mineral som inte brinner!
I varvsindustrin isoleras Försvarsmaktens båtar med blå asbest, krokidolit, som sprayas eller pytsas ut från tuber.

Personalen breder ut asbest för hand med murslevar, packar till isoleringsmaterialet så att ytan ska bli jämn och fin. Ovanpå läggs en väv av glasfibrer. Väggarna målas och Ingvar Mattisson slår fast plåten, borrar sedan små hål.

Med borren följer de fina fibrerna ut i luften igen, virvlar omkring i timmar för att sedan snöa ner i ett glittrande skimmer över varvsarbetarna.

Asbest var ett vackert ord. Då, i början på 70-talet när ingen på varvet visste.
Rör isolerades med ännu mer asbest och i kabelgångarna uppe vid taket där allt damm samlats kröp elektrikerna omkring.

Ingvar jobbade med Kalle. Kalle var några år äldre, en mer erfaren tunnplåtslagare, som tjatade på honom om hjälm. Tunga grejer som kunde falla ner, farliga maskiner, vassa verktyg. Ingvar gjorde som Kalle och de andra varvsarbetarna. Han såg och lärde medan fibrerna letade sig ner i hans lungor.
Tolv år senare syns mörka fläckar på röntgenplåtarna, inkapslade fibrer som fastnat i hans lungvävnad. Först 2007 ska läkarna ge varvsarbetarnas fläckar ett namn. Ingvar Mattisson får veta att det mörka i hans lungor heter pleuraplack och att orsaken är asbest. Det ger honom rätt till en klumpsumma, 10 000 kronor från staten.

”Jag måste tala om riskerna. Det är ett ansvar jag har som äldre.”

Karlskrona, 1975. Ett huvudskyddsombud kommer in på varvet och säger:

– Var försiktiga. Det har kommit larmrapporter som säger att asbest kan vara farligt.

I flera år har forskarna vetat eller misstänkt att fibern dödar. Under samma tid har människor i arbetslivet andats in de nålvassa fibrerna.

Ingvar Mattisson står på knäna och nitar fast plåten. Han borrar och nitar medan fibrerna far omkring. Han har ännu inte fyllt tjugo år och lyssnar bara halvt på vad huvudskyddsombudet säger.

Arbetet med asbesten fortsätter.

Tolv torpedbåtar har Ingvar Mattisson varit med och byggt. Hälften innehåller asbest. Hälften fick isoleras med ett annat material.

Det visar sig i vår granskning att det var likadant med tvillingtornen i New York. Fyrtio våningar hann isoleras med asbest. Sedan kom förbudet. När skraporna rasade till marken och människor med sina bara händer grävde fram kropparna fick de i sig en överdos av asbest.

Redan efter några år hade en del av räddningsarbetarna utvecklat den 100 procent dödliga cancerformen mesoteliom.

Kyrkogården 2015. Med sjukhuset och avdelningen för lungmedicin som en kuliss i ryggen går Ingvar kors och tvärs mellan gravarna på Karlskronas största kyrkogård. Nu är det vår. Ett halvår efter Kalles död. Platsen är fridfull och himlen har just den här dagen spruckit upp och blivit blå.

Men allt tas om igen. För att riskerna glömts bort.
För att kunskapen försvunnit. För att myndigheterna inte längre mäter. För att okunnigheten är alarmerande stor, om var asbesten finns, och när den kan tänkas dyka upp.

Gamla byggnader renoveras. Båtar saneras. Golv rivs upp. Och fibern blir fri igen.
Ingvar Mattisson tänker fortsätta berätta. För alla som orkar lyssna:

– Asbest finns. I kakelfix, fogmassa, mattor, branddörrar, vid rörkrokar, i plattor och väggar. Jag måste tala om riskerna. Det är ett ansvar jag har som äldre.
Senast för en vecka sedan var Ingvar Mattisson uppe hos en hög chef på varvet som svarade bombsäkert: Vi jobbar inte med asbest mer.

– Man får höja rösten några decibel för att de ska förstå. De nya cheferna, de yngre medarbetarna. De som inte var med. De vill inget illa, de vet bara inte bättre. En kraftfull okunskap, väldigt beklagligt. Att man får slåss för den bistra sanningen.

År efter år har experterna på asbestsjukdomen mesoteliom väntat på att kurvan ska vända neråt. Att färre ska dö i den aggressiva tumörsjukdomen. Men siffrorna sjunker inte, snarare har antalet drabbade ökat något under senare år, vilket 2013 fick läkare vid lungmedicin i Karlskrona att slå larm.

Det året upptäcktes 137 nya fall av den dödliga arbetssjukdomen i Sverige. Nästan tre gånger så många som offren i arbets-olyckor. Ändå talas det så tyst om riskerna.

– Okunskapen är det största hotet, säger överläkaren Bengt Järvholm vid yrkesmedicin i Umeå medan docent Nils Plato vid Karolinska institutet konstaterar:

– Alla vi som var med på 70-talet går nu i pension. Jag var ute och mätte då. Vi hade koll. Det har vi inte i dag.

Till sommaren har Ingvar varit vid varvet i 44 år. Han har pleuraplack på bägge lungorna. Det i sig ökar inte risken för att utveckla mesoteliom, säger läkarna. Men ingen vet riktigt varför vissa drabbas och andra inte. Ingvar Mattisson har inte heller fördjupat sig i det. I stället fokuserar han på att förebygga nya cancerfall. Det går trögt. Inte många bryr sig om vad som händer med dem om trettio år. Att ha ett jobb är viktigare.

Ingvar Mattisson försöker ändå. Nyligen satte han sig ner med en kille som ännu inte fyllt tjugo. Det hade kunnat vara han själv när han började vid varvet. Han tittade killen djupt in i ögonen och sa:

– Vill du höra hur det var när jag kom hit?
Killen nickade och Ingvar Mattisson berättade om asbestskandalen och om alla vänner som nu dött.

– De påstår att asbest är historia. Att vi inte jobbar med asbest mer. Det är inte sant, så var försiktig.

Fotnot: Ingvar Mattissons vän hette Kalle. De andra namnen är fingerade. Men Ingvar känner minst tjugo varvsarbetare som gått bort i asbestsjukdomen mesoteliom.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 12 på temat Asbest

Helenas ”diskbråck” var cancer

15 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp, Marcus Derland

Tre gånger hade Helena Peltola googlat och hamnat på det värsta. Men läkaren envisades med diskbråck. Helenas vilja var stark. Hon ville hjälpa andra genom att berätta.

Mesoteliom

En cancerform som nästan uteslutande kommer av asbestexponering. Tumörerna uppstår i lungsäcken eller i sällsynta fall i bukhinnan.

Cancer i lungsäcken. Otvetydiga röntgenbilder. Ett grävande i minnet: Lek med en trasig eternitplatta? Skoltiden i Falun? Byggkaféet i England? Fabrikerna i Israel? Ströjobben? Ingen förklaring. Bara en diagnos. Ett argt ord. Me-so-tel-iom.’

Ur Helenas blogg, 2 april 2015. Skulle det nu inte vara den mänskliga faktorns fel utan det faktum att om ens livsöde vore en pokerhand så har jag helt enkelt ur vissa perspektiv fått en rätt usel giv. Och med mitt obefintliga pokeransikte därtill är det bara att bita i det sura pokeräpplet. Nej det blev inte som en hade tänkt sig, när korten väl delats ut. Om det nu någonsin blir det.

Helena Peltola fyllde 37 år med vetskapen om att något var fel. Smärtan hade börjat i axeln och vandrat runt till nacke och skuldra, en skärande ilsken smärta som höll på att göra henne vansinnig. Våren 2014 gick hon till husläkaren säkert fem gånger för att få svar. Hon googlade själv också. ”Vad är du rädd för att det ska vara?” frågade husläkaren.

”En tumör så klart.” Tre gånger hade sökträffen blivit lungsäckscancer. Eftersom sjukdomen främst drabbade äldre farbröder som jobbat i industrin avfärdade hon farhågan.

Att inte få veta. Att drabbas av en asbestsjukdom utan att ha arbetat med asbest.

Men tanken på att något spökade i hennes lungor kunde Helena Peltola inte släppa. Vid en hälsokontroll några månader tidigare hade hon fått blåsa genom ett munstycke in i en apparat, som visade att hennes andning var onormalt tung och tät. På spirometrin såg det ut som om hon hade rökt ett halvt sekel. Hon hade en lungålder på 70 år. Detta nämnde Helena för sin husläkare. Men husläkaren höll fast vid sin diagnos. Helena hade ett diskbråck i nacken.

Veckorna gick. Andningen tjocknade. En solig dag i maj blev Helena stående i trappan upp från tunnelbanan. Lägenheten som hon delade med sin fru Marie låg på en höjd. Ett oöverstigligt mål. Som att stå vid foten av Mount Everest. Människor passerade förbi medan Helena klamrade sig fast kring trappräcket. Hon rörde sig bara i minnet, tjugo, trettio år tillbaka i tiden. Hade hon inte alltid haft problem med andningen? Trots att hon simmade jämt och spelade fotboll så gott som dagligen hade konditionen varit sämre än kompisarnas och hon kunde inte som de andra hålla andan under vattnet.

I hela livet hade hon varit aktiv och aldrig rökt. Ansträngningsastma hade hon kommit fram till. Helt klart var det därför hon utbildade sig till sjuksköterska inom lungmedicin och kom att jobba med KOL- och astmapatienter på en vårdcentral i Stockholm. Så hon hade en del kunskaper om sjukdomar i lungorna, men husläkaren lyssnade inte utan höll envist fast vid diskbråck. För att lindra smärtan sökte Helena alternativ hjälp, akupunktur, sjukgymnastik, starka smärtstillande preparat.

”Sverige har slutat med alla sådana utredningar.”

Med diagnosen diskbråck hamnade hon till slut hos en zonterapeut som gick igenom hennes kropp. Inget fel på axeln. Inget fel på nacken.
”Men något verkar vara konstigt med din vänstra lunga.”
Helena visste att husläkaren inte skulle lyssna på henne om hon hänvisade till en zonterapeut så i stället lutade hon sig mot sina kollegors samlade expertis.
”Mina arbetskamrater på min vårdcentral tycker att ni ska göra en lungröntgen.”

Husläkaren skrev en akutremiss. Dagen före midsommarafton 2014 fick Helena Peltola tid. Sjukvårdsapparaten snurrade i gång direkt. Lungan hade kollapsat och tömdes på flera liter vätska.
”Men du måste ju ha jätteont?”
Då brast det.
För första gången grät Helena inför främmande människor. Sjuksköterskan låg på sjukhus. Nu skulle hon inte längre vårda, utan bli vårdad. Sju veckor på sjukhus. En second opinion från Uppsala. Inga frågetecken. Mesoteliom.
Men hur? Och varför?

I bloggen skriver hon: Om det var Gud som delade ut tänder till människorna så stod jag sist i kön! Du ser ju själv mina ”risgryn till garnityr”, som en av mina favoritexcentriska barndomskamrater ilsket brukade uttrycka sin syn på det här med en dålig pokerhand, eller tandrad då. Jag brukade kontra vederbörande med att proppa min egen tandrad full med antingen läkerol eller extragula majskorn men det hjälpte liksom inte. Och här sitter jag nu och har uttömt alla mina tårar, svordomar, förbannelser eller böner. Inget tycks ju hjälpa. Pokerhanden är fortfarande i vissa avseenden raka motsatsen till vad den borde vara. Det enda som lindrar för stunden är tanken på läkerolen och majsen på tänderna, men bara för en kort stund. Sedan är jag tillbaka i verkligheten. Chemo är kort sagt lidandet förkroppsligat.

Arbetskamraternas tröstande röster mellan kala vita landstingsväggar: ”Vi har alltid dig i åtanke så fort det sitter en yngre person med avvikande spirometri. Man ska inte bli blasé bara för att man jobbar i primärvården. Det är här fallen upptäcks. Om man är observant.”

Hustrun Marie sover över i sjukhussängen. Vännerna skickar bilder via Instagram, iscensätter gamla skämt, startar en kampanj, Bring Back Helle. Hon är inte ensam. Världen runtikring henne bryr sig. Och när Helena kommer hem igen vill Täppas vara nära, stryker sig kring hennes ben och tycks på katters förunderliga vis undra vad som har hänt.

Sjukhuset sträcker ut sin mest avancerade arm så att Helena kan få specialistvård i lägenheten. Magen krånglar. Ett försök att fira påsk på landet måste avbrytas. Helena får åka hem igen. Frågan kör runt i huvudet:
– Var hela mitt liv på väg emot det här? Så ändrar hon inställning, snuddar vid en slags acceptans. Men vill fortfarande veta.

När? Var? Hur?
Lugnet som infinner sig när man får svar. När andades hon in asbest?

• När hon lekte vid mormor och morfars sommarstuga som barn. Visst fanns där en spillplatta, en trasig eternitskiva, som blivit över? Lekte hon inte med den en gång? En gång. Räcker det?

• Fabrikerna i Israel där hon jobbade en kort tid när hon var 18, 19, kanske 20 år?

• Kaféet i England där byggjobbarna med sina dammiga kläder sprang ut och in. Ett och halvt år arbetade hon där. England har flest mesoteliomfall i världen! Va, stämmer det? Ja.

• Falun. ”Jamen är du uppvuxen i Falun, då är det inte så konstigt.” En man i lungcancerföreningen där hon blivit medlem. Svepande konstig kommentar.

Skolan i Falun, ett gammalt gasverk eller liknande som sanerades och gjordes om till lågstadium, ett vagt minne av vuxna som pratade om arsenik, renoveringsarbeten på mellanstadiet, byggdamm. Suddiga bilder. Att inte få veta. Att drabbas av en arbetssjukdom – en asbestsjukdom – utan att ha arbetat med asbest? Att acceptera sin giv, som Helena skriver i sin blogg Sister Sinkadus. Att välja sina minnen.

”Som när jag okontrollerat drog i väg min rosa glittriga älsklingsstudsboll rätt upp i porslinslampan så skärvorna ringlade ner över fröken och mamma där i vestibulen i Södra Skolans vestibul mellan ettornas klassrum på skolavslutningen. Eller när jag i ett fast örongrepp åkte ut från syslöjden för att jag 1. stimmade upp de andra flickorna, 2. inte kunde vare sig sy, tråckla eller virka.

En gång hade vi en patient som jobbade på bank. Han hade absolut aldrig varit i närheten av asbest, sa han.

I Uppsala bor Helenas läkare, Gunnar Hillerdal. Han jobbar på övertid. Egentligen har han gått i pension för länge sedan, men kunskapen om asbestsjukdomar försvinner med honom, så han jobbar kvar. Han jobbar både för Karolinska i Solna och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han jobbar för att trenden inte viker. Färre dör inte i asbestsjukdomar, kurvan har till och med vänt uppåt lite de senaste åren. Han hittar ingen annan förklaring än att människor fortsätter att exponeras för asbest. I hans kök en ledig dag träffar Dagens Arbete överläkaren och docenten i lungmedicin.

– En gång hade vi en patient som jobbade på bank. Han hade absolut aldrig varit i närheten av asbest, sa han. Men tredje gången vi träffades kom bankmannen på att han varit rörlärling i sin ungdom, berättar Gunnar Hillerdal. Han vet inte varför Helena fått sjukdomen. Det är en ovanlig cancerform hos så unga. Gunnar Hillerdal hänvisar till amerikansk forskning som säger att mer än 60 procent av all cancer beror på otur.

– Förr skickade vi fibrerna och delar av lungorna på analys. Det gör vi inte längre. Sverige har slutat med alla sådana utredningar. Andra länder, som Tyskland, gör det fortfarande, säger Helenas läkare.

Helena Peltola zappar framför teven. Katten Täppas spinner. Gift spolas in och kissas ut. Fem behandlingar till lungcancerpatienter. Sex till den som drabbats av mesoteliom. Gifter som slår ut celler, som bromsar och förlänger. Några månader, kanske ett år. Om kroppen svarar. Om kroppen klarar av det.

Sex and the City dyker upp i rutan, avsnittet då sextokiga Samantha får diagnosen bröstcancer, men mest bekymrar sig över att pojkvänspremiären råkar sammanfalla med första håravfallet.

Helena skriver för att sortera tankarna: Hur peruk efter peruk ratades och cancertillvaron blev alltmer påtaglig. En fick se hur väninnorna delade Samanthas första chemo med varsin isglass (det får en inte i landstingets cellgiftsbehandling by the way) … och slutligen hur den hårfåfänge men ack så fagre pojkvännen Smith rakar av sig sitt vackra hårsvall för att sympatisera med Samantha.

Lungcancer ökar bland icke-rökande tjejer, berättade hennes sköterska på Karolinska. Forskarna vet ännu inte varför, men hon och Hillerdal söker en förklaring. – De har inte kartlagt mitt liv. Det finns ingen förklaring att ge. Du har förmodligen skörare lungor än de flesta, sa doktor Hillerdal. Något måste han ju säga.

Fotnot: Helena Peltola skulle fylla 38 år i juni. Men den 6 maj gav hennes kropp upp. Saknaden är oändlig! Varför just Du? skriver hustrun Marie i dödsannonsen. Begravningen ägde rum i en kyrka i Falun.

Här finns en länk till Helana Peltolas blogg.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 12 på temat Asbest

”Asbest i gruvorna har mörklagts”

16 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp, Marcus Derland

Flera farliga ämnen

Gruvarbetare löper större risk än andra yrkesgrupper att drabbas av lungcancer. De kända orsakerna är kvarts, radon och dieselavgaser. Asbestriskerna har det talats tystare om.

Dagens Arbetes egna mätningar avslöjar att gruvarbetare 
i Dannemora utsatts för livsfarlig asbest, utan att ha känt till riskerna. Lastbilar har i flera år gått i skytteltrafik genom gruvan och virvlat upp asbestdamm. Arbetsmiljön fick stå tillbaka när gruvbolagets kassa sinade.

Förre arbetsmiljöchefen svarar.

”Det finns i andra gruvor också

Det var skolavslutningstider 2012 när Carl XVI Gustaf gick upp i talarstolen och invigde järnmalmsgruvan i Dannemora. Stämningen var uppsluppen i det lilla uppländska samhället, gruvan som varit stängd sedan tidigt 1990-tal har genom historien varit viktig för bygden. I sitt tal pratade kungen om hur gruvnäringen utgjort basen i svensk industri. Han tryckte på en knapp och några smällar som symboliserade sprängladdningar ekade över Dannemora. På skoj borstade kungen av sig kostymen innan han fick åka ner i gruvans inre.

Vad Carl XVI Gustaf antagligen inte visste när han låtsades sopa sig ren från dammet är att det finns asbest i berggrunden. Dagens Arbete har tagit prover på tre olika ställen som analyserats på ett labb. Damm samlades in både ovan och under jord. Alla tre proverna visade på asbest. Fibrerna känns igen på att de är avlånga och spjutlika. Det gör att de kan tränga in i lungorna och i värsta fall orsaka cancer.

Några dagar efter att kungen åkt hem till Drottningholm var en gruvarbetare, som vi här kan kalla Stig, på väg nerför rampen mot gruvans inre. En av de många lastbilarna som transporterade malmen låg före. Det gällde att hålla avstånd. Men trots sin storlek var lastbilen svår att se genom allt damm som virvlade upp. Stig drog i gång vindrutetorkarna för att få bättre sikt. Han misstänkte vad som väntade där 
nere. Ventilationen hade den första tiden på det nya jobbet varit värdelös. Torrlastning förekom ofta vilket innebar att inget vatten spolades över materialet vid lastning. I kombination med alla dieselfordonens avgaser var det svårt att andas och ögonen sved.

– När det var som värst var enda alternativet att ta sig därifrån, säger Stig.

”Jag tror inte de ville ha en debatt om asbest.”

Strax efter att gruvan öppnats föll malmpriserna. Företaget hade inte kapital för stora investeringar. Bergspelet, ett slags hiss som lyfter upp malmen till marknivå, kom aldrig i gång.

I stället gick lastbilar i skytteltrafik flera hundra meter under jord, upp till krossen vid markytan. Bolaget hade fått dispens för att krossa malmen ovan jord. Blåsiga och torra dagar yrde dammet omkring långt utanför gruvområdet och vållade oro och ilska.

Boende i Dannemora och gruvarbetare som DA varit i kontakt med har inte känt till att det finns asbest i berggrunden och att dammet därmed innehållit de livsfarliga fibrerna.
Max 150 meter från krossverket har unga killar dessutom cyklat runt och byggt hopp i grushögarna med stenkross.
– Det är absolut olämpligt. Barn ska inte leka där det finns risk att få i sig asbest, säger lungläkaren Gunnar Hillerdal.

Gunnar Hillerdal har länge känt till riskerna med asbest i Dannemora. I slutet på 1980-talet tog han emot två patienter som drabbats av den asbestrelaterade lungcancern mesoteliom. Det visade sig att båda var gruvarbetare i Dannemora. Som så ofta med mesoteliom var prognosen dålig. Båda männen avled kort därpå. Hillerdal kunde inte släppa att gruvarbetarna drabbats av den ovanliga sjukdomen. Han hade kontakter i USA och skickade en bit lunga för analys. När resultatet kom tillbaka visade det sig att cancern hade sitt ursprung i den sorts asbestfiber som finns i Dannemora.

Hillerdal kontaktade dåvarande Gruvfacket i Dannemora och bestämde ett möte. När han kom dit var facket måttligt intresserade.

– De ville inte ta i det. Jag fick ingen respons. Det här var i slutet av 80-talet då det diskuterades om gruvan skulle stänga. Jag tror inte de ville ha en debatt om asbest. Det handlade om att rädda arbetstillfällen.

Gunnar Hillerdal är en av Sveriges främste läkare på asbestrelaterade sjukdomar. Han tycker det är dags att den farliga fibern tas på allvar även för gruvarbetare. När asbest hittas i andra miljöer gäller ett omfattande regelverk. Men i Arbetsmiljöverkets 24-sidiga föreskrift om asbest står det uttryckligen: gäller inte när asbesthaltigt bergmaterial hanteras i samband med att material bryts. Flera av de viktigaste paragraferna gäller alltså inte för gruvarbetare.

”Vi kan ha brutit asbest utan att veta om det.”

Om asbest däremot ska rivas i hus eller industrin krävs tillstånd från Arbetsmiljöverket. Sanerare ska vara utbildade och bära andningsmasker och heltäckande och tättslutande skyddskläder.

Gunnar Hillerdal menar att Arbetsmiljöverkets regelverk också borde gälla i svenska gruvor.
– Det är dags att gruvarbetare skyddas på samma sätt som sanerare, säger han.

I gruvlandet Australien finns omfattande riktlinjer för hur gruvbolagen ska agera om de stöter på asbest under brytningen. På många sätt liknar reglerna det som gäller i Sverige när asbest påträffas ovan jord. Områden med asbest ska sättas i karantän och gruvarbetarna ska bära skyddsmasker och dammsuga kläder och tvätta skorna före raster och när jobbet avslutas.

Rolf Lydh jobbade i Dannemora gruva fram till nedläggningen 1992 och han var med om att smula fibern mellan fingrarna.
– Jag såg asbest i berget. Den var alldeles porös, säger han.

Enligt Rolf Lydh var det lika tyst om asbestrisker för gruvarbetare under 80-talet som i dag. En annan Rolf, Rolf Ählberg, var under många år arbetsmiljöombudsman på Metall. Han var med och drev fram oberoende asbestmätningar i gruvorna.

– Dannemora är inte den enda gruvan med asbest. Företagen och facken tiger. Under tiden drabbas gruvarbetarna. Det är inte trovärdigt att bolagen gör egna mätningar, de måste utföras av Arbetsmiljöverket.

Rolf Ählberg hänvisar till att gruvarbetare löper större risk att få lungcancer.
– Asbest i gruvorna har mörklagts och de anställdas hälsa riskeras.

Läkaren Gunnar Hillerdal håller med.
– Gruvarbetarna utsätts för asbest, kvarts, radon och dieselavgaser. Sammanvägande faktorer som vi vet kan leda till lungcancer, säger han.

När IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe får frågan om han känner till om det finns asbest i gruvorna säger han:
– Inte vad jag känner till.

I Dannemora känner flera gruvarbetare oro för hur asbesten påverkar hälsan.
– Under tre års tid har jag inte hört någonting från företaget om asbest i gruvan. Det borde ha funnits någon form av arbetsplan för hur vi ska agera när vi stöter på asbest. Det känns inte bra. Jag har ingen kunskap om hur asbest ser ut. Vi kan ha brutit asbest utan att veta om det, säger en gruvarbetare.

– Det är åt helvete att vi inte fått någon information. Vissa dagar har det varit som en tät dimma av damm nere i gruvan, säger en av gruvarbetarna.

När en annan gruvarbetare får höra att Dagens Arbetes mätningar visar på asbest blir han först förvånad, sedan förfärad:
– Jag har känt mig orolig när det dammat mycket. Det var inte meningen att vi ska hosta ihjäl oss på jobbet.

Fotnot 1: Efter flera år av fallande malmpriser gick gruvan i Dannemora i konkurs våren 2015. När det här skrivs är det oklart om konkursförvaltaren hittat någon köpare.

Fotnot 2: Gruvarbetarna i reportaget har velat vara anonyma eftersom de tror att deras kritik kan påverka möjligheterna att få andra jobb.

En kommentar till “Asbest i gruvorna har mörklagts

  • Tycker detta bara visar tydligare fackets intressen. Målet är att rekrytera medlemmar och ha försäkringar och rabatter lite här var. Man sitter mer och mer i knät på företaget.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 6 av 12 på temat Asbest

Asbest dödar 100 000 personer årligen i världen

21 juli, 2015

Asbest orsakar mer än 100 000 dödsfall om året i världen, enligt en ansedd och oberoende forskningsorganisation. Mer än 30 år efter det svenska förbudet har bara drygt 50 länder följt efter.

Collegium Ramazzini är en vetenskaplig sammanslutning av 180 vetenskapsmän från 35 länder. Namnet kommer från Bernardino Ramazzini, en italiensk professor (död 1714), som kallas arbetsmiljömedicinens fader.

I en nyutkommen rapport pläderar det högt ansedda institutet åter för ett globalt totalförbud mot brytning och användning av asbest. Enligt FN:s världshälsoorganisation WHO dödar de olika formerna av det cancerogena ämnet uppskattningsvis 107 000 människor årligen i världen.

Collegium Ramazzini skriver att effekterna av asbesten i den industrialiserade världen inte kommer att avta förrän tidigast om tio år, eftersom det tar lång tid från det man får i sig en asbestfiber till dess att sjukdomen upptäcks. Dagens Arbete avslöjade i en uppmärksammad reportageserie tidigare i sommar att cancerfallen i Sverige fortsätter att öka, mer än 30 år efter totalförbudet 1982.

Mer än 50 länder i världen har totalförbjudit asbesten, men det italienska institutet hävdar att takten har avtagit det senaste decenniet, bland annat på grund av intensiv industrilobbying för fortsatt användning av en lättillgänglig och billig råvara. Bland de länder som fortfarande tillåter viss användning är Kanada och USA, Sydkorea totalförbjöd ämnet så sent som i våras.

Enligt den nya rapporten är den viktigaste insatsen framöver i före detta Sovjetstater och i snabbväxande asiatiska länder, där dödsfallen kommer att fortsätta ytterligare ”flera decennier”.

Nio av världens tio mest befolkade länder har fortfarande inte förbjudit asbest, har dålig kontroll av användningen och ger ofta inte ens minimalt skydd för de arbetare som utsätts för ämnena.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 12 på temat Asbest

Gruv­industrin: ”Frågan är ständigt närvarande”

22 juni, 2015

debatt-gruva
Cecilia Andersson, arbetsmiljöexpert SveMin och Anders Henriksson, ordf GRAMKO och förädlingschef, LKAB Malmberget

Debatt.
Vi välkomnar den uppmärksamhet asbest får just nu i bland annat Dagens Arbete. Det är viktigt att kunskap kring asbest och de sjukdomar som ämnet kan orsaka inte minskar.

För det stämmer, som Rolf Ählberg skriver i sitt debattinlägg, att det efter 70-talets asbestlarm i perioder varit ganska tyst i frågan i media.

Inom gruvnäringen är den dock ständigt närvarande. Mineralet asbest förekommer naturligt på många håll i vår berggrund. Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen och föreskrifterna en skyldighet att riskbedöma arbetet och kontrollera att anställda inte utsätts för risker som kan medföra olyckor eller sjukdom. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om asbest specificeras vad som gäller när det finns risk för exponering av asbest. Dessa regler gäller även för gruv- och mineralindustrin.

Redan vid prospektering och planering av gruvbrytning görs analyser av bergets sammansättning och det är viktigt att ha ett samarbete mellan geologer, produktionsplanerare och produktionsansvariga så att åtgärder kan vidtas om det visar sig att berget innehåller asbest.

Om asbeststråk påträffas är det viktigt att ha kontroll på exakt var de finns, deras utbredning och om möjligt undvika dem. Dammbekämpning vid borrning, lastning, krossning etc är en central förebyggande åtgärd vid allt gruvarbete för att minimera risken för exponering av farliga ämnen som t ex kvarts och asbest. Det sker framförallt genom bevattning och med ventilation. I våra svenska gruvor sker i princip all produktionsborrning med hjälp av vatten vilket gör att berget som bryts innehåller mycket fukt vilket i sin tur medför låg dammhalt i luften. En annan viktig åtgärd är att tilluften till fordonshytterna har lämpligt filter. Om det trots förebyggande åtgärder ändå finns risk för exponering över gränsvärdet ska andningsmask användas.

Exponeringsmätningar för asbest har gjorts i våra svenska gruvor och resultatet visar att i de allra flesta fall ligger nivåerna under gränsvärdet. Under våren startade ett av våra större gruvföretag ett mätprojekt där exponeringsmätningar av asbest ingår. Mätresultaten håller för närvarande på att analyseras och sammanställas. Analys av asbestprover är inte något som företagen kan göra själva utan detta är en komplicerad analys som görs av ackrediterade lab. Resultaten från ovan beskrivna mätprojekt kommer att offentliggöras när analys och sammanställning är klar.

Rolf Ählberg antyder i sitt debattinlägg att gruvbranschen ”mörkar” riskerna med asbest. Vi håller inte med om det. Inom Gruv- och mineralindustrins arbetsmiljökommitté, GRAMKO, har riskerna med asbest diskuterats ett flertal gånger de senaste åren och vikten av att företagen har tydliga rutiner om asbest påträffas poängterats. Branschen jobbar ständigt med att förbättra säkerheten och rutinerna vid gruvarbete.

Vi välkomnar som sagt uppmärksamheten kring asbest, liksom vi välkomnar fokus på våra arbetsmiljöfrågor. Säkerhet och hälsa för våra anställda kommer främst i alla lägen.

Anders Henriksson, ordf GRAMKO och förädlingschef, LKAB Malmberget
Cecilia Andersson, arbetsmiljöexpert SveMin

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 8 av 12 på temat Asbest

”Med sorg i hjärtat ser jag historien upprepa sig”

17 juni, 2015

Skrivet av Rolf Ählberg

Debatt.
Det är i höst 40 år sedan det stora asbestlarmet kom – med tidningen Metallarbetarens avslöjande om att ett tiotal arbetare vid Bofors-Nohab i Trollhättan dött i den asbestrelaterade sjukdomen mesoteliom. Trots att såväl register som inrapportering hade brister upptäckte LO-läkaren Anders Englund totalt cirka 200 personer som dött i mesoteliom i Sverige.

”Allt tyder på att de nya asbeströnen ställer oss inför Sveriges allvarligaste arbetsmiljösmäll”, konstaterade Arne Westlin, avdelningschef på Arbetarskyddsstyrelsen (föregångaren till Arbetsmiljöverket).

Efter larmet anklagades facket av den då ledande yrkesmedicinaren, med professors titel, för att skapa hysteri och överdrifter. Detta trots att samme professor i ett hemligt möte 1970 informerat ett 100-tal industriföreträdare och ledande tjänstemän på dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen om asbestens cancerframkallade egenskaper.

Men den informationen fick inte spridas vidare, man lade locket på. Det försenade asbestlarmet och åtgärder med drygt fem år och kostade minst 1 500 människors liv i mesoteliom och lungcancer.

De inblandade ”experterna” sålde sin heder och satt i knä på arbetsgivarna. Det var rena sabotaget. Saltsjöbadsanda och samförstånd i all ära, men vi blev grundlurade. Metall tvingades därför att ändra kurs och tillgripa strid för att få ordning på eländet och för att få en bättre arbetsmiljö. Och jag vill påstå att kampen i avgörande delar var framgångsrik.

Jag vet, jag var med. Är numera pensionär, men var från 1973 till 1998 anställd som arbetsmiljöombudsman centralt på Metall.

Nu kan jag, med sorg i hjärtat, konstatera att historien ser ut att upprepa sig.

Yrkesmedicinska kliniker och forskare som fått miljoner för forskning om arbetsmiljön i gruvbranschen tiger om förekomsten av asbest i svenska gruvor, trots att de bevisligen känner till det hela.

Man skyller på radon, kvarts och dieselavgaser som orsak till all lungcancer, men håller tyst om det mest cancerframkallande ämnet i gruvorna – asbest. Det är inte vetenskapligt och i mitt tycke lika allvarligt som att ljuga.

Gruvbolagen vet naturligtvis om att det finns asbest i berget, hos såväl LKAB som Boliden och andra gruvor, men om de över huvud taget tar upp det i något sammanhang så använder de beteckningar som tremolit, aktinolit, krysotil, amosit och antofyllit. För de flesta är det obekanta ord utan kopplingar till asbest. Likafullt är det just asbest det handlar om.

Historien upprepar sig, och ändå inte. Var finns nu facket, den organisation som ska ta till vara de anställdas intressen?

Jag har informerat LO:s kemikaliegrupp om asbestproblemet i gruvorna (asbest kan för övrigt finnas även vid exempelvis stenbrott, tunnlar och bergrumsanläggningar varför även Byggnads, Sekos och Transports medlemmar kan vara exponerade). Inget händer.

Jag har redan 2012 informerat ordföranden för gruvarbetarna i Norrbotten muntligt vid två träffar och skriftligt genom en PM och uppmanat honom att kräva skyddsåtgärder med mera. Inget händer.

Även Gramko, Gruv- och mineralindustrins arbetsmiljökommitté, har fått information. Därefter har man haft 11 protokollförda möten. Inte vid något av dem har asbesten i gruvorna diskuterats. IF Metall är representerat i Gramko men har varit tyst. Märkligt och högst anmärkningsvärt. Det rör ju gruvarbetarnas hälsa, det som är IF Metalls huvuduppgift att bevaka i denna kommitté. Tystnaden gör att man också missar försäkringsfrågan, med ”skadlig inverkan” som ger ersättning för asbestrelaterad cancer upp till 75 års ålder.

Kan tillägga att även Socialdemokraterna informerats. Jag skrev, i egenskap av partimedlem, ett remissyttrande på rapporten ”Strategisk samverkan för svensk gruvnäring”. Jag kritiserade rapporten för att den inte tog upp de arbetsmiljöproblem som är specifika för just gruvnäringen och lyfte särskilt fram asbestproblematiken.

Jag påpekade att rapporten måste vara tydlig i konstaterandet att asbest förekommer i ett stort antal svenska gruvor. Jag ville se krav på kartläggning av asbestförekomst, på information om hälsorisker till berörda, på att asbestsäker teknik används vid exempelvis krossning av malm, på ordentliga skyddskläder och -utrustning till de anställda. Och jag ville ha en översyn av gränsvärdena.

En framträdande partistyrelseledamot konstaterade att det var en viktig trovärdighetsfråga att arbetsmiljöfrågorna och förekomsten av asbest när det gäller gruvorna lyfts fram betydligt hårdare i förslaget till mineralpolitiskt program.
Men inget hände. När jag frågade varför fick jag höra att facket inte var intresserat.

Trots att det än i dag dör cirka 300 personer varje år i asbestrelaterad cancer.

Planer finns på att öppna fler gruvor där det finns asbest. Ett exempel är Grängesberg, men ingen berättar om att där var 16 gånger överfrekvens av lungcancer när den gruvan var i drift. Det talas bara om arbetstillfällen.

Det är viktigt med jobben, men det betyder inte att man ska strunta i hälsa och säkerhet på arbetsplatserna. Hälsa och säkerhet måste komma först, och gruvarbetarna och de som lever och bor kring gruvorna har rätt att få veta sanningen.

Hur har det kunnat bli så här? När facket återigen väljer samarbetslinjen, som bygger på ”kamratliga relationer” och att allt ska ske i samförstånd med arbetsgivarna, leder det till att man än en gång blir lurad.

Mitt budskap är enkelt: Lär av historien!
Och till IF Metalls medlemmar vill jag säga: Välj representanter som vågar ta strid för era intressen.

Rolf Ählberg,
f.d. arbetsmiljöombudsman IF Metall

2 kommentarer till “Med sorg i hjärtat ser jag historien upprepa sig

  • Hej. Jag har för ca 25år sedan rivit eternit utan skydd. Hur orolig ska man va? Har varit rökare. Svar önskas

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 9 av 12 på temat Asbest

Asbestdöden är en skandal

16 juni, 2015

Skrivet av

Ledare. Asbest dödar fortfarande men kunskapen har fallit i glömska. Nu måste frågan tas på allvar.

Helle Klein, chefredaktör.
Helle Klein, chefredaktör.

Till min barndoms 1970-tal hör samhällsdebatten om radon och asbest. I Skåne där jag växte upp var just asbest en het fråga när forskarna kom på att materialet spred lungcancer och eternitfabriken i Lomma tvingades stänga 1977.

Det som från början var ett hyllat isoleringsmaterial visade sig vara livsfarligt för dem som arbetade med det. Fackföreningar krävde och fick igenom ett totalförbud mot asbest. Därefter avtog larmen och frågan föll i glömska.

Men asbest dödar fortfarande och enligt läkarexpertis har kurvan för antalet asbestrelaterade dödsfall ökat på senare år.Nu rivs de skolor, hus och industribyggnader som byggdes på 60- och 70-talen med asbest som isolering. Och tyvärr görs det ofta av entreprenörer som struntar i arbetsmiljöregler. Läs mer om det i det förfärande reportaget från Karlskronavarvet.

Dagens Arbete kan dessutom avslöja att asbest finns i gruvorna, exempelvis i Dannemoragruvan som kungen invigde för några år sedan. Boende i Dannemora
och gruvarbetare som DA varit i kontakt med har inte känt till att det finns asbest i berggrunden och att dammet som yr därmed innehåller de livsfarliga fibrerna.

Obegripligt nog gör arbetsmiljöverkets föreskrift om asbest undantag för gruvverksamhet.

Om det ska rivas ut asbest i hus eller industrilokaler så krävs särskilt tillstånd, utbildade sanerare och alla måste bära andningsmasker och heltäckande skyddskläder. För gruvarbetare finns inga sådana arbetsmiljörestriktioner.

– Det är dags att gruvarbetare skyddas på samma sätt som sanerare, säger
Gunnar Hillerdal, en av Sveriges främsta läkare på asbestrelaterade sjukdomar. Asbestfrågan riskerar att bli lika stor i dag som för trettio år sedan om inte företag och fackförbund tar den på allvar igen.

Byggnadsarbetare, industriarbetare och gruvarbetare riskerar sina liv.

Men också allmänheten drabbas. Dagens Arbete skriver om den sorgliga berättelsen om den unga sjuksköterskan Helena Peltola som utan att någonsin ha arbetat med asbest fick den förfärliga diagnosen mesoteliom förra året vid midsommar.

Hennes husläkare hade ingen koll på asbestskador utan felbedömde hennes tillstånd vid upprepade tillfällen. Nu måste läkare och sjukvårdspersonal återigen ta asbestrelaterade lungsjukdomar på allvar.

Peltola ville få ut sin berättelse för att andra inte ska drabbas. Hon blev 37 år.

Asbestdöden är en humanitär skandal. Den här gången borde inte samma misstag göras som gjordes för 30 år sedan. Företag, fack och Arbetsmiljöverket får inte blunda för asbest på 2000-talet.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 10 av 12 på temat Asbest

Så glömdes faran bort

17 juni, 2015

Skrivet av

Det har gått över 30 år sedan asbestförbudet. Många bygglärare har slutat undervisa om riskerna. Läkare har räknat med att asbestrelaterade sjukdomar ska minska. Arbetsmiljöverket har tappat kunnig personal. Men framför allt har nya generationer kommit in i arbetslivet som inte vet att asbest finns kvar eller ens hur fibrerna ser ut. Okunskapen är alarmerande stor i alla led, vittnar de få och snart pensionerade forskarna om. DA har tagit hjälp av experter för att reda ut riskerna i dag.

Lästips – så skyddar du dig från asbest

Asbest – den dolda faran, Prevent
Här finns asbest, Arbetsmiljöverket
Så renoverar du säkert, Arbetsmiljöverket
Hemmafixaren/För dig som privatperson, Arbetsmiljöverket

När är asbest farligt?

Inkapslade fibrer är ofarliga. Först när asbest vid sanering och hemmafixande kommer ut i luften blir de nålvassa fibrerna en hälsorisk.

Var finns riskerna i dag?

Cirka 400 000 ton asbest finns kvar i byggnader från främst 50-, 60- och 70-talet. Miljonprogrammet står inför omfattande renoveringar. Människor kommer att exponeras om man inte målmedvetet arbetar med skydd.

Hur skyddar du dig?

Ställ krav på din arbetsgivare. Allt arbete med asbest eller asbesthaltigt material ska planeras och ordnas och sedan utföras så att de som jobbar utsätts för så lite damm som möjligt. Skyddskläder och andningsskydd ska användas. Arbetet ska planeras så att så få som möjligt exponeras för asbest. Byt alltid kläder efteråt. Duscha på jobbet. Åk aldrig hem med arbetskläderna på, då riskerar familjen att utsättas för fibrerna.

Varför är det arbetsgivarna som ska mäta?

Arbetsmiljöverket hade tidigare experter (yrkeshygieniker) som var ute och mätte på arbetsplatserna. De försvann. Nu har myndigheten överlåtit till arbetsgivarna att mäta själva.

Finns det en risk att arbetsmiljön ställs mot jobben?

Gruvboomen är ett exempel. Företag, fackförbund och politiker gläds åt de nya arbetstillfällena. Arbetsmiljön kan komma i andra hand.

Vad händer när expertis går i pension?

Oklart. Men det sker just nu. De få som är kvar jobbar på övertid eller närmar sig pension. Nya generationer måste utbildas. Arbetsgivare. Skyddsombud. Inspektörer. Sakkunniga vid Arbetsmiljöverket. Lärare. Läkare.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 11 av 12 på temat Asbest

Många asbetssjuka nekas ersättning

17 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp Marcus Derland

Var tredje svensk som drabbas av asbestcancer kan inte få någon ersättning, visar DA:s granskning. De faller för åldersstrecket.
– Åldersgränsen måste bort, ingen blir mindre sjuk efter 75 år, säger Annika Nilsson, ombudsman på IF Metall.

Dödligheten i asbestcancern mesoteliom är i princip 100 procent. Många dör inom ett år efter insjuknandet. Ofta tar det långt tid, upp till 30–40 år efter att en person jobbat med asbest, innan sjukdomen visar sig. Därför har LO och Svensk Näringsliv kommit överens om att ersättning för asbestcancer ska gälla upp till 75 år. Normalt gäller Trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA, upp till 65 år.

Dagens Arbete har tagit fram siffror från Socialstyrelsens cancerregister som visar att de senaste tio åren har en tredjedel av alla som insjuknar i asbestcancer varit över 75 år. De omfattas därför inte av försäkringen.

– Jag förstår inte åldersgränsen. Mesoteliom är i princip alltid asbestrelaterat och har kommit från exponering på jobbet, säger Annika Nilsson, försäkringsexpert och ombudsman på IF Metall.

Den som insjuknar i asbestcancer och jobbar eller har jobbat på en arbetsplats med kollektivavtal ska anmäla sin sjukdom till AFA försäkring, fackens och arbetsgivarnas gemensamma försäkringsbolag.
Mellan åren 2004-2013 har försäkringsbolaget godkänt 151 fall av mesoteliom. Under samma tidsperiod har 1 187 fall av mesoteliom rapporterats till Socialstyrelsens cancerregister.

Försäkringsvillkoren i TFA förhandlas fram mellan Svenskt Näringsliv och LO. När det gäller asbestcancer höjdes åldersgränsen från 70 år till 75 år 2008.

– Senaste vi förhandlade 2008 försökte vi få bort åldersgränsen helt. Svensk Näringsliv ville inte. Kostnaden för försäkringen kan inte vara särskilt hög, säger Renée Andersson, utredare på LO.

Svenskt Näringsliv svarar:

”Det kan absolut finnas anledning att se över villkoren”

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 12 av 12 på temat Asbest

Asbest i elevernas dusch

15 juni, 2015

Skrivet av Elinor Torp, Marcus Derland

Fem aktörer var involverade i rivningsarbetet på skolan. I den långa kedjan av företag tappades riskerna bort. Väggar med asbest av farligaste sorten revs upp medan barnen klädde om till gympan.

Söderbaumska skolan i Falun, våren 2014. Kaklet i elevernas duschutrymme rivs upp. Via en förälder får Arbetsmiljöverket nys om renoveringsarbetet. Myndighetens jourhavande inspektör åker till skolan och möter en ensam arbetstagare och ett upphackat golv. Inspektören frågar efter en arbetsmiljöplan. Byggjobbaren har inte sett till någon. Inspektören frågar efter en miljöinventering av hälsoskadliga ämnen. Han har tagit för givet att en undersökning är gjord.

Inspektören får ett telefonnummer till chefen, som inte vet någonting. Det visar sig att den inhyrde jobbar längst ner i en kedja av företag. Firman är bara underentreprenör till ett annat bolag. Men totalentreprenören ovanför känner inte heller till om någon undersökning av hälsofarliga ämnen har gjorts innan arbetet sattes i gång.

”Jag ser allvarligt på att eleverna använder omklädningsrummet samtidigt som byggarbete pågår i lokalen.”

Ovanför de bägge entreprenörsfirmorna finns en byggherre och ett fastighetsbolag. De möts på skolan: projektledaren från fastighetsbolaget, biträdande rektor, vaktmästare, representanter för de bägge entreprenörsfirmorna och inspektören.
– Jag ser allvarligt på att eleverna använder omklädningsrummet samtidigt som byggarbete pågår i lokalen, meddelar inspektören skolledningen.
Projektledaren svarar att det har gått fort. Alla papper är inte på plats. Han håller på att samla in riskbedömningar från entreprenörerna. Skolans biträdande rektor har å sin sida litat på projektledaren som sagt att det var okej för eleverna att använda omklädningsrummet medan arbetet pågick.

Totalentreprenören får till slut fatt i en arbetsmiljöplan där det står att en av riskerna med jobbet är hälsoskadliga ämnen. Men varken beställaren av jobbet eller någon i ledet av entreprenörsfirmor har tagit prover eller mätt. Inspektören tar inte heller något prov, men kräver i ett inspektionsprotokoll att totalentreprenören ska göra det.

DA begär ut handlingarna. I analysen från labbet står det svart på vitt: Krokidolit. Kaklet i barnens duschutrymme innehåller asbest. I fog och fix, som redan rivits upp och virvlat omkring som damm i rummet, finns blå asbest, den farligaste sorten.

Lämna ett svar till Kungsryggen Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *