Nu är det nog – branschen måste agera för att rädda liv
Minst tre bränder sker varje dag i industrin och ny teknik ökar riskerna ytterligare, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Eva Burman.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
9 december, 2015
Skrivet av Helle Klein
Ledare Chefer som hotar eller trakasserar fackligt aktiva är oacceptabelt. Men också facket måste göra upp med sexism och värna alla sina medlemmar.
Idet alltmer pressade arbetslivet ökar också de förtroendevaldas utsatthet. Arbetskamrater som förlorar jobbet vänder ilskan mot facket. Arbetsgivare som ser till kvartalsrapporternas siffror tycker att skyddsombudet är besvärligt.
Dagens Arbete har mött flera fackligt aktiva som vittnar om att de utsatts för hat, hot och trakasserier. Det är oacceptabelt. Arbetsgivare som hotar och hånar de förtroendevalda bryter inte bara mot den grundläggande föreningsrätten utan skapar också en usel arbetsmiljö.
Förutom att arbetsgivarna måste garantera rätten att organisera sig fackligt är det också arbetsgivarens ansvar att de anställda håller god ton mot varandra och att inte sexistiska eller rasistiska kulturer uppstår på arbetsplatsen.
Vi skriver i detta nummer om kvinnor som sextrakasseras på sina jobb. De utsätts för ett dubbelt förtryck – dels av antifackliga chefer som använder sig av hot och sexuella trakasserier, dels av manliga arbetskamrater som inte klarar av kvinnor med makt.
– Tidigare har han kommenterat mina bröst, sa att de omöjligt kunde vara äkta. Sedan skrattade han åt mig tillsammans med IF Metallmedlemmar på arbetsplatsen, berättar Jeanette Svensson,
regionalt skyddsombud, om en chef.
Det finns många liknande berättelser men alla är inte lika modiga som Jeanette som vågar berätta. LO har gjort en undersökning som visar att det framför allt är de unga arbetarkvinnorna som är mest utsatta för sexuella trakasserier på arbetsplatser. Tyvärr kan många också vittna om att facket inte heller är fritt från sexism. Fortfarande präglas stora delar av svensk fackföreningsrörelse av patriarkala strukturer.
Inom industrin där majoriteten anställda är män är det extra viktigt att facket motarbetar unken sexism. Det handlar om både industrins och fackets överlevnad.
Det har hänt mycket bra på senare år när fackförbunden börjat arbeta med jämställdheten. Fler kvinnor har blivit förtroendevalda. När kvinnor får maktpositioner tenderar tyvärr också deras utsatthet att öka.
På IF Metalls senaste kongress slog man fast att förbundet är feministiskt. Det för med sig en plikt att agera. Att tysta ner och smussla under mattan är ingen hållbar strategi. Tvärtom måste facket både göra upp med sina egna gubbstrukturer (som både kvinnor och män mår dåligt av) och agera kraftfullt mot arbetsgivare som underblåser hat, hot och sexism.
Facket måste vara en fredad zon mot allt som kränker människovärdet.